Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 13:
Väntans tider. Jag må ha slutit travcirkeln efter 30 års frånvaro, men det är något som saknas. Jag bara går och väntar på att kära ner mig totalt i någon häst. Det är mycket som skall stämma. Hästens utseende, mentalitet och inte minst namn. Och kusk och tränare kan inte vara vem som helst eller se ut hur som helst.
KRISTIAN BORELL
Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.
I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.
Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.
– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.
När jag som ung slaviskt följde precis all sport märkte jag snart att jag hade svårt att falla för det lokala eller för den delen det nationella. Jag ville de flesta av de geografiskt närstående väl, men lyckades inte hålla på dem för det fanns ingen kärlek.
Ingemar Stenmark blev till Bojan Krizaj, Björn Borg till Vitas Gerulaitis, Börje Salming till Guy Lafleur och i fotboll var det inte Ralf Edström utan Giacinto Facchetti som gällde när det spelades boll mellan vindan och apelträdet på baksidan hemma i Götene.
I travet var det same same but different, med svenska eller i Sverige stationerade hästar på favoritlistan. Jag ville Axevallas tränarkår väl, men höll i slutändan på andra kuskar än Roger Grundin, Tommy B Andersson, Sven-Gunnar Andersson, Sören Norberg och Bo Näslund.
Min slutsats? Stig H som någon slags underdog
Närmsta storstaden Göteborg med sitt Åby intresserade mig inte alls. Det gjorde däremot Solvalla och fighten mellan en hel armada Nordin och en ensam Stig H Johansson. Min slutsats? Stig H som någon slags underdog.
Quiggin och The Onion blev mina favoriter. Den enda som i min värld (nästan) kunde matcha denna duo var varken Pershing, Mustard eller Legolas, utan Snack Bar. Så coolt namn, så cool dress och så tuff uppsyn i KGB:s avelshingstreklam. Appearence is everything och säger så mycket om helheten, trots att det ”bara” handlar om utsidan. Som ni förstår faller jag som en fura för Thomas Hedlunds eminenta kördress-serie här i Sulkysport.
En tränare/kusk kom snart att fascinera mig klart mer än ”stackars” Stig H. Bo William Takters okonventionella sätt med häst fick mig på fall, men någon häst fick jag aldrig med mig från trollkarlen från Norrköping.
det är och förblir en helhet som måste sitta
Det må ha varit en barndom, men jag hyser ingen illusion om att som 50-åring agera annorlunda. Att noggrant studera, reflektera och analysera är bara den ena sidan av myntet. Den andra handlar om kärlek och om hur underbart, och för mig helt nödvändigt, det är att falla som en fura.
Egentligen vill jag inte spekulera om när väntans tid kommer att vara över, det händer som sagt när det händer, men någon Gocciadoro-häst hade legat bra till om vår italienske vän varit piggare på att använda Pink & Blacks rosa-svarta hästägardress som hyllar bröderna Miccichès älskade Palermo.
Det hade också kunnat vara så att Urlo dei Venti hade avslutat min väntan, men besvikelsen över den möjliga flytten (?) till häxdoktor Holger Ehlert är så stor att den spirande kärleken håller på att rinna ut i sanden. Den till synes så klokt resonerande Stefano Simonellis Ehlert-flirt och jag känner mig lurad.
Kanske borde det inte gå ut över den underbara häst som är Urlo dei Venti, men det är och förblir en helhet som måste sitta. Hästen och kusken och tränaren. Utseendet och mentaliteten. Namn. Inte helt lätt, men jag är säker på att kärleken finns där runt hörnet.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson