Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:
På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.
KRISTIAN BORELL
Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.
I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.
Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.
– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.
Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, internet är ständigt tillgängligt med ovärderlig travhistorisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.
Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer uppdraget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.
Den nutida travtillvaron innehåller en ocean av värmningar som förklaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket information som möjligt, utan att rätt värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda eller fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.
För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?
Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikrofoner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.
Den andra, mindre roliga, reflektionen handlar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.
Min förhoppning är att någon eller några tänker till, inte minst med tanke på den brytningstid där monopolmurar faller, och berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. Fråvaron av travpoddar där man berättar om och reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattigdomsbevis som behöver åtgärdas snarast.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson