Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Så skyddar du din häst”

Anne Haglund om att vissa individers immunförsvar tyvärr misslyckas mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.
Av
Cecilia Kristoffersson

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50 2019:

När tävlandet gått in i lågsäsong tär det tid att avmaska och vaccinera hästarna. Det handlar om att hålla hästarna friska.

Vi måste leva med att hästar har parasiter. Målet är att hålla parasiterna på en rimlig nivå så att de inte orsakar nedsatt hälsa eller sjukdom. Undantaget är den stora blodmasken som man vill få bort helt.

Det finns mycket att göra för att hålla parasiterna i schack. Det viktigaste är förmodligen att se till att känsligheten bibehålls för de avmaskningsmedel som finns idag.

Det är många år sedan någon ny verksam substans kom på marknaden och sannolikt får vi hållas med de som är tillgängliga en bra bit in i framtiden.

Det innebär att man ska avmaska med förstånd och inte i onödan. Ta gärna hjälp av din veterinär för att lägga upp parasitstrategi.

Alla avmaskningsmedel är receptbelagda och veterinärer har krav på sig att vara restriktiva med utskrivningen.

Det här är de viktigaste parasiterna att hålla koll på:

Lilla blodmasken: En rödaktig parasit 5-20 mm lång. Den vanligaste parasit hästen får i sig genom att äta larver som krupit upp på grässtrån. Larven kapslar in sig i grovtarmens vägg där den utvecklas vidare. En del tar sig ut i tarmen igen och bildar färdiga äggläggande maskar och en del stannar kvar i ett vilostadie i slemhinnan där de kan ligga i flera år.

Maskarna som tagit sig ut i tarmen igen lägger ägg, som kläcks när de kommer ut med träcken. Larven kryper så småningom upp på ett grässtrå för att ätas upp av en häst igen. Larven är tålig för kyla och kan övervintra på betet för att infektera hästar nästa år.

Oftast visar en blodmaskinfekterad häst inga symtom på sjukdom men vid kraftiga angrepp kan man se nedsatta hästar, kolik och diarré.

Stora blodmasken: Parasiten är rödaktig och 20-30 mm lång. Kan orsaka allvarlig sjukdom eftersom den skadar blodkärlen i tarmväggen. Detta kan ge blodproppar i tarmen som kan orsaka allvarlig kolik och i sällsynta fall blodpropp i ett ben. Många hästar förblir dock symtomfria. Hästen blir som med lilla blodmasken smittad av larver på grässtrån.

I tarmen borrar sig larverna in i blodkärl, varifrån de kryper upp till krösroten, ett stort blodkärl som fördelar blod till tarmsystemet. Där utvecklas larverna. Därefter följer de blodflödet till grovtarmen där de tar sig ut i tarmen, suger blod och börjar producera ägg som följer med träcken ut igen.

I träckprov kan man inte skilja stora och lilla blodmaskens ägg åt. På våren bör man kontrollera om det är stora eller lilla blodmasken man har om det finns blodmaskägg hos hästen. Detta för att stora blodmasken har betydligt större möjlighet att verkligen orsaka skada hos hästen.

Spolmasken: Kallas för unghästens parasit, eftersom de flesta hästar utvecklar resistens mot masken med stigande ålder. En ”normal” häst har inte spolmask när den är över tre år. Tyvärr misslyckas vissa individers immunförsvar mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.

Masken är lång (10-20 cm) och vit. Hästen får i sig äggen på betet men också via stallinredning, där äggen kan överleva många år. Äggen kläcks i tarmen, larven passerar tarmen till blodet där den följer med till levern och lungorna. Från lungorna hostar hästen upp larven som sväljs till tunntarmen där den utvecklas till vuxen äggläggande mask.

Symtom på spolmaskinfektion är avmagring, ruggig hårrem, minskad aptit och hosta. Mask-
en i tarmen suger åt sig näring och kan orsaka förstoppning.

Man ska inte avmaska före åtta veckors ålder för man tror att en viss smitta kan stimulera resistensutvecklingen mot parasiten.

Bandmasken: Suger sig fast mellan tunntarmen och blindtarmen, cirka tre-fyra cm lång och platt. Man har länge trott att den inte orsakar sjukdom, men senare studier har visat att det finns samband mellan kolik och bandmaskinfektion. Livscykeln är beroende av en mellanvärd, ett mosskvalster som först äter ägget. Hästen äter kvalstret som befinner sig på betet. Livscykeln tar fyra-sex månader.

Springmasken: Orsakar klåda i svansrot och anus och kan vara mycket besvärande för hästen. Ofta krävs ett intensivt avmaskningsprogram och daglig rengöring av anus med våtservett och rengöring av område på vilka hästen kliat sig. Parasiten lever i grovtarmen och äggen sprids genom att honan vispar ut äggen genom hästens anus. Parasitförekomst ses inte på vanligt träckprov men man kan se äggen genom att anbringa en genomskinlig tejpremsa mot anus och titta på det i mikroskop.

Det viktigaste att komma ihåg är att det säkraste preparatet mot spolmask är Axilur (bensimidazol) och det enda som tar bandmask är prazikvantel eller dubbel dos pyrantel. Både pyrantel, ivermektin och moxidektin tar blodmasken men det är bara ivermektin och moxidektin som dödar de vandrande larverna.

Så här skyddar Du din häst mot parasiter

>> Det går att minska parasitbördan så här:

Mocka hagar.

Sam- eller växelbeta med kor eller får. Dessa djur är inte känsliga för varandras parasiter och genom att äta upp hästens parasiter tillintetgör idisslarna dem. Kor och får äter också gräsområden runt spillningen där hästen inte äter. Detta ökar chansen att solen kommer åt och förstör larverna i träcken.

Rengör stallinredning.

Låt betet vila från hästar en sommar.

Ha särskilda vinter och sommarhagar.

Plöj upp och så om vall, putsa betena så att solen kommer åt träcken.

Avmaska alla nya hästar innan de släpps in på gårdens marker.

Ta träckprov vår och höst, kontroller för stora blodmasken på våren.

Föl och unghästar ska gå på de renaste betena.

Byt bete innan hästarna tvingas beta för nära träckhögarna.

På permanenta beten är det bra att släppa hästar först efter den 1 juli, eller ta en
höskörd först. Då hinner många övervintrade parasiter dö.

Fodra inte tillskott på marken.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Moms: nya steg i ödesfråga

Momsfrågan, om travsportsverksamhet är momspliktig eller inte, är en ödesfråga för branschen.
Jan Kleerup, skatteexpert som arbetat med momsfrågan ihop med Svensk Travsport under flera år, skriver om det aktuella läget.
Av
Jan Kleerup
Hanteringen från Skatteverket är inte rättsligt korrekt och det finns inget stöd för deras synsätt i rättspraxis, skriver Jan Kleerup. Foto: Fialotta Bratt
Hanteringen från Skatteverket är inte rättsligt korrekt och det finns inget stöd för deras synsätt i rättspraxis, skriver Jan Kleerup. Foto: Fialotta Bratt

Frågan som har sitt ursprung i ett beslut från EU-domstolen 2016 har sedan dess konstant arbetats med från Svensk Travsports sida och nyligen har nya steg tagits för att få klarhet i frågan.

I den så kallade Baštová-domen från 2016 slog EU-domstolen fast att moms inte skulle betalas på prispengar, eftersom inte alla tävlande erhöll ersättning. Utifrån den domen har sedan Skatteverket gjort tolkningen att all verksamhet som inbegriper tävlande med hästar inte ska vara momspliktig.

Jan Kleerup. Foto: XR Legal Advokat

För travsportens olika verksamheter skulle det i ett slag innebära en kostnadsökning på 25 procent! Något som givetvis är mycket oroväckande och något som tas på stort allvar av branschen i allmänhet och Svensk Travsport i synnerhet.

Bringa klarhet

Det som händer just nu är att det nyligen lämnats in ett ärende för förhandsbesked till Skatterättsnämnden. Det handlar om att få klarhet i om att äga ett antal hästar som tävlar regelbundet ska räknas som en ekonomisk verksamhet. Enligt EU-praxis krävs väldigt lite omsättning, så kallade blygsamma nivåer, för att räknas som ekonomisk verksamhet.

Högsta Förvaltningsdomstolen har slagit fast att prispengar kan delas upp på en fast och en rörlig del där den fasta delen av ersättningen som delas ut till alla tävlande i travlopp ska räknas som omsättning. Det borde då betyda att tävla med sin häst regelbundet ska räknas som ekonomisk verksamhet, vilket är ett krav för att räknas som en så kallad beskattningsbar person som är momspliktig.

Skilda synsätt mellan branschen och Skatteverket

Branschens synsätt skiljer sig dock mot Skatteverkets som anser att det inte räcker att erhålla fasta prisersättningar för att hästägaren ska betraktas som en beskattningsbar person. Den ersättningen, som i och för sig utgör omsättning, ses då som för liten och dessutom tillfällig, inte återkommande.

Från branschens sida ser vi det som EN ersättning som bara är olika stor beroende på prestation, vilket inte är märkligare än att en konsult kan arbeta med rörlig ersättning. Baštová-domen blir inte giltig här då den endast slog fast att rena prispengar inte skulle vara momspliktiga eftersom inte alla hästar i en tävling fick ersättning.

Attack mot hästnäringen

Det Skatteverket nu gör är att de avregistrerar många hästverksamheter från att vara momspliktiga baserat på att deras verksamhet inkluderar att tävla med hästar och att de då, enligt Skatteverket, inte är en ekonomisk verksamhet.

Men Skatteverket ska inte kunna ändra en momsregistrering retroaktivt. En verksamhet kan åberopa så kallade berättigade förväntningar, alltså att de fått sin momsregistrering godkänd vid ett tillfälle och därmed kan förvänta sig att den inte tas bort om inte verksamheten ändras.

Skatteverkets ställningstagande i momsfrågan är bara en intern rutin och inte en lagändring. Där finns också rätt många domar från både förvaltnings- och kammarrätter som går på branschens linje.

Skatteverket ser dock generellt mer positivt på verksamheter som säljer hästar och inte tävlar med dem. Exempelvis kan ett kommanditbolag som hanterar många tävlande hästar vara en beskattningsbar person då de säljer så många hästar. Men inte för att hästarna tävlar och drar in pengar utan för att de säljs.

Samtidigt håller inte Skatteverkets argumentation hela vägen då exempelvis ett sto som tävlar får ett avelsvärde av att tävla framgångsrikt i travlopp, men verksamheten ska inte ses som momspliktig bara för att hästen tävlar. Det orimliga i detta är att det är oklart om en försäljning av en häst som tävlar ska vara momsfri.

Branschen har fortsatt dialog

Svensk Travsport och övriga intressenter i branschen har regelbundna möten med handläggare på hög nivå på Skatteverket samt generaldirektören. Mycket av mötena handlar om semantiska begrepp kring den fasta och rörliga ersättningen där branschen är tydlig med att båda delarna är prispengar för en och samma tjänst, nämligen att ställa en häst till tävlingsarrangörens förfogande.

Dialogen handlar också om att få en förståelse för vilka konsekvenser Skatteverkets syn har för en så stor och viktig bransch som hästnäringen är. Det finns uppenbara risker att skapa en svart marknad likt den som finns i de nordiska grannländerna eller som fanns i Sverige på 70- och 80-talet.

En framgångsfaktor för såväl staten som branschen har varit en pragmatisk och lösningsorienterad inställning. Men Skatteverket menar i mångt och mycket att tävlingsverksamhet med travhästar är ett privat intresse och inte en verksamhet i momshänseende trots att det utgör näringsverksamhet vad gäller inkomstskatt!

Försiktigt positiva framtidsutsikter

De hästägare som får ett beslut från Skatteverket om att avdrag för ingående moms inte medges eller om man blir avregistrerad för moms bör kontakta Svensk Travsport för rådgivning.

Ett annat, lite tråkigare råd, är att ha is i magen. Om det rör sig om mindre belopp så avvakta att begära omprövning. Du har sex år på dig att begära omprövning om det gäller ett beslut om avdrag för ingående moms och förhoppningsvis har frågan klargjorts innan dess, vilket besparar dig långa rättsprocesser. Ett beslut om avregistrering från moms måste dock överklagas inom två månader.

Men alla uppgifter om de ärenden som pågår därute är bra för Svensk Travsport att känna till för att kunna hjälpa och även få överblick på Skatteverkets agerande. Vi är nu också förväntansfulla på ett positivt förhandsbesked för branschen. Under den senaste tiden har vi också träffat många politiker inklusive representanter från Skatteutskottet och för dem berättat hur Skatteverket enligt vår uppfattning attackerar en hel bransch.

Slutligen; Jag har arbetat med momsfrågor i 50 år och jag kan inte se något annat slut än att branschen kommer få rätt. Hanteringen från Skatteverket är inte rättsligt korrekt och det finns inget stöd för deras synsätt i rättspraxis.

Staten går dessutom miste om intäkter och branschen minskar i sin helhet med alla kringtjänster vilket ger ännu mindre skatteintäkter. Branschen jobbar aktivt med frågan och har stora förhoppningar på ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden.

Om det överklagas så hamnar det i Högsta Förvaltningsdomstolen och då är domstolen skyldig att fråga EU-domstolen om vägledning om det inte är uppenbart obehövligt.

EU-domstolen bör med hänsyn till tidigare domar därifrån komma fram till att en travhästägare som tävlar med sina hästar ska anses vara en beskattningsbar person och därigenom vara momspliktig.

Jan Kleerup,
jurist och skatteexpert på XR Legal Advokat

Fokustema
Gästkrönika
Läs senare

Nervsnittning – inte lika självklart som det låter

Är det förbjudet att tävla med en nervsnittad häst?
Veterinären Anders Darenius ställer både frågor och ger svar runt nervsnittning i en gästkrönika.
Av
Anders Darenius
Propulsion och Anders Darenius. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport &Hanold/ALN
Propulsion och Anders Darenius. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport &Hanold/ALN

Begreppet dopning är inte reserverat för kemi utan gäller även för andra åtgärder. Nervsnittning är inget tydligt definierat ingrepp, det kan utföras på flera olika sätt och effekten är inte alltid bestående. Svaret är därför inte så självklart som det låter.

Om vi tar svensk lag först så kan svaret möjligen bli olika beroende på när saken gäller. Fram till april 2019 gällde en statlig föreskrift, därefter en annan. Den förra nämnde ordet nervsnittning men i den senare finns inte begreppet nämnt.

I den förra uttrycks det så ”en häst som nervsnittats eller på annat sätt gjorts bestående smärtokänslig i ett ben får inte tränas för eller delta i tävling på tävlingsbana” I den gällande föreskriften förbjuds bara åtgärder som medför att ”Skada, smärta eller sjukdom döljs eller en sjukdomsprocess påverkas.”

Analogtvis borde samma tolkning gälla för båda versionerna varför jag bedömer att det är effekten som avsågs även före 28 mars 2019. Denna tolkning styrks av förarbetena.

Vad gäller och vem bestämmer? Vad gäller tävlingsreglementets effekter så är detta enbart en fråga för ST. Jag har inte tillgång till tävlingsreglementet före 28 april 2019 men om det följde lagstiftarens formuleringar så fanns begreppet nervsnittning angivet där som otillåten åtgärd.

I dagens dopingreglemente  för travet saknas det i alla fall och där anges bara ”särskilda åtgärder som vid tävlingen eller träningen kan medföra en positiv eller negativ förändring av hästs aktuella prestationsförmåga eller temperament.”

Första knäckfrågan: Brott mot djurskyddslagen föreligger först när en dopad häst tränas för tävling eller tävlar. När begreppet doping inte är reserverat för kemi utan även gäller andra åtgärder får begreppet dopingkontroll ett nytt innehåll. Hur skall dopingkontrollen då genomföras?

Andra knäckfrågan: Vilka andra åtgärder som påverkar prestationsförmåga eller temperament  kan det vara som lagstiftaren anser otillbörliga? Tungband? Gomtryckare? Svansgaffel? Entömsbett? Skall reglementet dopingkontrolleras?

Tredje knäckfrågan: Eftersom ST är en kontrollmyndighet och anser att ingreppet ”nervsnittning” är en djurskyddsbrist och att detta ingrepp är tillåtet i USA, varifrån ST importerar hästar borde man för många år sedan anmält detta till Jordbruksverket. Underlåtenheten innebär ett brott mot kontrollförordningen. Se faktaruta B!

Fjärde knäckfrågan: Har ST ätt att utfärda tävlingslicens för en häst som inte dopingtestats och avelsmässigt medräkna hans tävlingsmeriter som eventuellt dopad?

Knepiga frågor som också berör avelslagstiftningen. Lägger vi därtill att den senaste föreskriften som anger att smärtokänslighet är doping men inte nervsnittning så blir den juridiska sitsen än mer förvirrande. En nervsnittad häst som inte är smärtokänslig i benet är inte dopad.

Limbotillstånd: Det är mycket vi inte vet i Propulsion-fallet men det hittills inträffade ger bilden av en organisation som av lagstiftaren givits rätt att agera i statens ställe, utdelar ett ekonomiskt dråpslag mot en enskild som litat på att organisationen å sin sida gjort rätt gentemot staten genom att bevilja tävlings- och avelslicens.

Om ord och bokstäver i lag och föreskrift betyder lite vad som helst eller om deras avsikt inte följs eller överträdelser inte bestraffas så uppstår att slags limbo – ett otydlighetens gränsland där:

  • Lagstiftaren vet inte om hans vilja blir åtlydd,
  • den enskilde vet inte vad som gäller och
  • tjänstemän/organisationer ges makt utan att behöva ta ansvar

Redovisningen  visar att vi befinner oss i ett sådant limbo. Om inte en domstolsprövning av Propulsion-fallet kan rensa upp i detta så måste situationen lyftas upp på det politiska planet. Då måste också frågan om delegation av djurkontrollen tas upp.

Om det skulle bli domstolsak av Propulsion-fallet kommer alla stenar att vändas såväl på det veterinärmedicinska underlaget för att bedöma smärtokänslighet som ST:s sätt att som kontrollmyndighet hantera sitt uppdrag. Det kan bli spännande eftersom det också kan återverka på ST:s ensamrätt till tävlingar med vadhållning enligt spellagen.

Bocken som trädgårdsmästare: För egen del anser jag att det är en dålig idé att delegera ansvaret för tävlingsdjurskyddet till en tävlingsorganisation som finansieras via sitt helägda spelbolag (låt vara att bolaget än så länge kontrolleras av staten). Intressekonflikten är uppenbar.

Det limbotillstånd som vi för närvarande befinner oss i kan upphävas med hjälp av klok lagstiftning och utnyttjande av det faktum att Sverige på djurskyddsområdet och folkhälsoområdet har förbehållit sig rätten att ha strängare skyddsregler än EU:s minimikrav.

Detta  förhållande både kan och bör utnyttjas för att styra tävlingsverksamheten och spelet på hästar.

En ny och bred statlig hästutredning måste tillsättas!

Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.