Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50 2019:
När tävlandet gått in i lågsäsong tär det tid att avmaska och vaccinera hästarna. Det handlar om att hålla hästarna friska.
Vi måste leva med att hästar har parasiter. Målet är att hålla parasiterna på en rimlig nivå så att de inte orsakar nedsatt hälsa eller sjukdom. Undantaget är den stora blodmasken som man vill få bort helt.
Det finns mycket att göra för att hålla parasiterna i schack. Det viktigaste är förmodligen att se till att känsligheten bibehålls för de avmaskningsmedel som finns idag.
Det är många år sedan någon ny verksam substans kom på marknaden och sannolikt får vi hållas med de som är tillgängliga en bra bit in i framtiden.
Det innebär att man ska avmaska med förstånd och inte i onödan. Ta gärna hjälp av din veterinär för att lägga upp parasitstrategi.
Alla avmaskningsmedel är receptbelagda och veterinärer har krav på sig att vara restriktiva med utskrivningen.
Det här är de viktigaste parasiterna att hålla koll på:
Lilla blodmasken: En rödaktig parasit 5-20 mm lång. Den vanligaste parasit hästen får i sig genom att äta larver som krupit upp på grässtrån. Larven kapslar in sig i grovtarmens vägg där den utvecklas vidare. En del tar sig ut i tarmen igen och bildar färdiga äggläggande maskar och en del stannar kvar i ett vilostadie i slemhinnan där de kan ligga i flera år.
Maskarna som tagit sig ut i tarmen igen lägger ägg, som kläcks när de kommer ut med träcken. Larven kryper så småningom upp på ett grässtrå för att ätas upp av en häst igen. Larven är tålig för kyla och kan övervintra på betet för att infektera hästar nästa år.
Oftast visar en blodmaskinfekterad häst inga symtom på sjukdom men vid kraftiga angrepp kan man se nedsatta hästar, kolik och diarré.
Stora blodmasken: Parasiten är rödaktig och 20-30 mm lång. Kan orsaka allvarlig sjukdom eftersom den skadar blodkärlen i tarmväggen. Detta kan ge blodproppar i tarmen som kan orsaka allvarlig kolik och i sällsynta fall blodpropp i ett ben. Många hästar förblir dock symtomfria. Hästen blir som med lilla blodmasken smittad av larver på grässtrån.
I tarmen borrar sig larverna in i blodkärl, varifrån de kryper upp till krösroten, ett stort blodkärl som fördelar blod till tarmsystemet. Där utvecklas larverna. Därefter följer de blodflödet till grovtarmen där de tar sig ut i tarmen, suger blod och börjar producera ägg som följer med träcken ut igen.
I träckprov kan man inte skilja stora och lilla blodmaskens ägg åt. På våren bör man kontrollera om det är stora eller lilla blodmasken man har om det finns blodmaskägg hos hästen. Detta för att stora blodmasken har betydligt större möjlighet att verkligen orsaka skada hos hästen.
Spolmasken: Kallas för unghästens parasit, eftersom de flesta hästar utvecklar resistens mot masken med stigande ålder. En ”normal” häst har inte spolmask när den är över tre år. Tyvärr misslyckas vissa individers immunförsvar mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.
Masken är lång (10-20 cm) och vit. Hästen får i sig äggen på betet men också via stallinredning, där äggen kan överleva många år. Äggen kläcks i tarmen, larven passerar tarmen till blodet där den följer med till levern och lungorna. Från lungorna hostar hästen upp larven som sväljs till tunntarmen där den utvecklas till vuxen äggläggande mask.
Symtom på spolmaskinfektion är avmagring, ruggig hårrem, minskad aptit och hosta. Mask-
en i tarmen suger åt sig näring och kan orsaka förstoppning.
Man ska inte avmaska före åtta veckors ålder för man tror att en viss smitta kan stimulera resistensutvecklingen mot parasiten.
Bandmasken: Suger sig fast mellan tunntarmen och blindtarmen, cirka tre-fyra cm lång och platt. Man har länge trott att den inte orsakar sjukdom, men senare studier har visat att det finns samband mellan kolik och bandmaskinfektion. Livscykeln är beroende av en mellanvärd, ett mosskvalster som först äter ägget. Hästen äter kvalstret som befinner sig på betet. Livscykeln tar fyra-sex månader.
Springmasken: Orsakar klåda i svansrot och anus och kan vara mycket besvärande för hästen. Ofta krävs ett intensivt avmaskningsprogram och daglig rengöring av anus med våtservett och rengöring av område på vilka hästen kliat sig. Parasiten lever i grovtarmen och äggen sprids genom att honan vispar ut äggen genom hästens anus. Parasitförekomst ses inte på vanligt träckprov men man kan se äggen genom att anbringa en genomskinlig tejpremsa mot anus och titta på det i mikroskop.
Det viktigaste att komma ihåg är att det säkraste preparatet mot spolmask är Axilur (bensimidazol) och det enda som tar bandmask är prazikvantel eller dubbel dos pyrantel. Både pyrantel, ivermektin och moxidektin tar blodmasken men det är bara ivermektin och moxidektin som dödar de vandrande larverna.
Så här skyddar Du din häst mot parasiter
>> Det går att minska parasitbördan så här:
Mocka hagar.
Sam- eller växelbeta med kor eller får. Dessa djur är inte känsliga för varandras parasiter och genom att äta upp hästens parasiter tillintetgör idisslarna dem. Kor och får äter också gräsområden runt spillningen där hästen inte äter. Detta ökar chansen att solen kommer åt och förstör larverna i träcken.
Rengör stallinredning.
Låt betet vila från hästar en sommar.
Ha särskilda vinter och sommarhagar.
Plöj upp och så om vall, putsa betena så att solen kommer åt träcken.
Avmaska alla nya hästar innan de släpps in på gårdens marker.
Ta träckprov vår och höst, kontroller för stora blodmasken på våren.
Föl och unghästar ska gå på de renaste betena.
Byt bete innan hästarna tvingas beta för nära träckhögarna.
På permanenta beten är det bra att släppa hästar först efter den 1 juli, eller ta en
höskörd först. Då hinner många övervintrade parasiter dö.
Fodra inte tillskott på marken.