Här är Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 12:
Zlatan fattar ingenting. Och har sällskap av väldigt många andra. För hur skall man annars förklara uttalanden om att bara Zlatan och Björn Borg ”gjort skillnad”, och därmed är främsta svenska idrottsmän genom tiderna, eller den välrenommerade morgontidningens hantering av samma fråga när DN för något år sedan utsåg Borg och Zlatan till bäst någonsin och hade Sören Nordin väldigt långt ner i startfältet?
Kristian Borell
Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.
I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.
Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.
– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.
Bäst eller främst någonsin? Jag älskar när det skall stötas och blötas och jämföras inom och mellan sporter. Men, det är provocerande när någon som kanske inte ens är bäste svensk någonsin i den egna sporten, och aldrig varit i närheten av att vara bäst i världen, rankas jättehögt bara för att det händer här och nu och inte där och då.
Jag blir både trött och förbannad. Att vara påläst är ett krav och att inte orka backa bandet en synd. Att ängsligt överskatta idag på bekostnad av igår? Den ängsliga nutidsmänniskans bekväma minsta-motståndets-lag-utväg.
Om det som händer nu inte är bättre än det som hände då är ju livet nu inte lika mycket värt och det mina vänner, är hur obehagligt och icke framstegsvänligt som helst.
Själv är jag övertygad om att Sören Nordin är bästa/främsta svenska idrottsman någonsin
Själv är jag övertygad om att Sören Nordin är bästa/främsta svenska idrottsman någonsin och jag inser att det är lika givet att väldigt många inte förstår Sören och mig. Han vann alla titlar, var bäst i världen över tid och han var det i tre tungt vägande länder.
Mäster Nordin kryddade dessutom sin gärning med att utveckla sporten (i sig inte något krav för att vara bäst eller främst någonsin) och med sin stor och ständigt närvarande karisma drog han sig varken för att gå i klinch med de styrande i sporten eller i samhället i stort.
Och ändå bara långt ned i startfältet (ingen-skillnad-kille eller plats 133) när historielösheten och aningslösheten säger sitt.
Självspelande pianon finns inte och det är skitsnack att vem som helst kan träna Barcelona, sortera ut väl vald Lotus eller få Mack Lobell att röra på sig
Hur kan det vara så att travets aktörer inte får den respekt de förtjänar? Det måste vara hästarnas fel? Det är såklart inte helt lätt att sortera ut vad som beror på tränare/körsven och vad som beror på den fyrbente framför sulkyn.
Eller? Det verkar inte finnas några problem att skilja saker och ting åt när Ronnie Peterson kör på fyra hjul eller Tony Rickardsson på två.
En mer positiv tolkning ger att travet varit duktigt på att berätta om alla dessa sagohästar, som är så fantastiska att tränare/körsven hamnar i skymundan. Med en så fantastisk häst kan ju vem som helst vinna och … vem som helst kan träna Barcelona. Inget kunde vara mer fel och låt mig ge ett bevis. Mack Lobell vägrar att röra på sig, trots att den mycket skicklige hästkarlen Torbjörn Jansson ber om det. Entré John D Campbell och Mack Lobell rör på sig.
Självspelande pianon finns inte och det är skitsnack att vem som helst kan träna Barcelona, sortera ut väl vald Lotus eller få Mack Lobell att röra på sig. Att varken orka eller kunna skilja på människa och djur eller fordon för att komma fram till sanningen, är inget annat än lättja och okunskap.
”Sanningen” stavas med S, inte Z. ”Skillnad” stavas med S. ”Bäst” stavas också med S. Som i Sören Nordin.
Bara att förstå.
***
Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på fredag den 9 juni, berättar Fredrik ”Frasse” Fransson om känslan att se bild på ett föl på Facebook, och varför fler ska uppleva det.