Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 44:
Vintern är här och tid att gå i ide innan det är dags att sticka ut huvudet igen när det drar ihop sig till franskt vintermeeting. Tid för vila, reflektion och programmering av framtiden, alltså.
Detta blir min första vintervila som fullt ut rehabiliterad travintresserad efter min återkomst för i runda slängar två år sedan. Jag trivs som fisken i vattnet och njuter av att låta travet ta allt större del av min tid. De initiala funderingar jag hade med mig tillbaka handlade om gamla sanningar, fantastisk avelsutveckling och spelets ständigt framflyttade positioner på sportens bekostnad.
Jag vägrar tro att trav skulle vara mer svårbegripligt än andra sporter
Mest positivt är såklart de svenska hästarnas, hästkarlarnas, hästkvinnornas, kuskarnas och hästägarnas framfart. Så fantastiskt skickliga inte bara här hemma, utan också i lejonets kulor USA och Frankrike.
Det krävs både kulor gånger två och stor spelförståelse för att gå iland med den bedriften.
KRISTIAN BORELL
Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.
I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.
Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.
– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.
Mest negativt är spelets näst intill totala grepp om sporten. Jag visste att det var illa, men det visade sig vara ännu värre. Precis som för 30 år sedan är det hur lätt som helst att hitta någon som vill prata spel på hästar och svårt att hitta någon som vill prata sporten. Och arm-i-arm på den utvecklingen hittar allt färre från tv-soffan ut till travbanorna.
Jag vägrar tro att travet som sport inte skulle kunna få folk att sluta upp även på banorna.
Jag vägrar tro att trav inte skulle vara lika spännande eller dynamiskt som andra sporter där publiken hittar till banor och arenor.
Jag vägrar tro att trav skulle vara mer svårbegripligt än andra sporter.
I den bästa av världar har travet en inneboende styrka med en liknande publikeffekt inom räckhåll
Och om det nu skulle vara mer svårbegripligt, då argumenterar jag i så fall för att det svårbegripliga är något mer fascinerande.
Vad göra? Inte vet jag, samtidigt som jag konstaterar det krångliga bara i att ta sig till exempel till Solvalla och finner förtröstan i att en då helt uträknad fotboll blivit den publika framgångssaga den är nu. Och det utan att förbund eller klubbar gjorde något, det var publiken själv som tog saken i egna händer.
I den bästa av världar har travet en inneboende styrka med en liknande publikeffekt inom räckhåll. Under alla omständigheter finns det stora likheter mellan travet och fotbollen, med centrala organisatoriska kolosser till synes oförmögna till förändring.
En sak gör mig alltmer orolig. Jag hittar inget bättre ord för det som finns där i kölvattnet på den fantastiska avelsutvecklingen. Allt mer driven och allt mer industrialiserad ger den travet fantastiska hästar, men kräver också att få tillbaka hästen till avel snabbare. Färre år på tävlingsbanan och påverkade tävlingsinsatser när det tävlas och avlas samtidigt, gör mig ledsen.
Självklart vill vi se Readly Express komma till start och självklart vill vi se Bold Eagle så tävlingsfit det bara går när det vankas Elitloppet.
Med för mycket av de-stora-pengarna-finns-i-aveln-tänk berövas travet sina största stjärnors kanske största bedrifter. De största stjärnornas uteblivna bedrifter är bedrifter som sporten trav behöver och inget talar för att vi i framtiden kommer att få lättare att njuta länge av de bästa hästarna när de verkligen är som bäst.
Därför är det med stor glädje vi i dagarna fick beskedet att Propulsion kanske fortsätter att tävla en säsong till.
Efter att vi fått bort det där ”kanske” ser vi fram emot beskedet från gruppen kring Readly Express att man inte på något sätt kommer att låta avelsarbetet gå ut över tävlandet under 2018.
Mot Vincennes!
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson om hur kallblodens avelsvärdering går till.