Här får ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 31.
Jimmy Takter varvar inte bara ner, utan tar time out hela 2019 och öppnar för att sluta helt om inte glädje och motivation återvänder. Det finns att fundera över.
Hälsan. Oavsett vad som händer är det viktigaste, såklart, att Jimmy mår bra. Det hindrar inte att det är fascinerande att studera hur någon som varit fantastiskt skicklig på sitt jobb väljer att agera mot slutet av karriären. Att sluta på topp eller att inte göra det. Och hur definierar man egentligen det ”på topp” som även Jimmy pratar om?
Pliktskyldigheten. Världens bäste berättar om time out och ett eventuellt slut på karriären, och det hela rapporteras pliktskyldigt i travmedia för närmast berörda.
Hey! Den som är b-ä-s-t i v-ä-r-l-d-e-n slutar
(i alla fall tillfälligt) och reflekterar dessutom intressant över sportens framtid i en slam-the-door-intervju med ett innehåll vi väldigt sällan får ta del av. Uppmärksamheten borde vara monumental och få (sport)redaktioner långt utanför travet att agera.
Kristian Borell
Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.
I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.
Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.
– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.
Sporten. Jimmy reflekterar inte bara om sin egen framtid, utan även om travsportens. Sporten och spelet och balansen mellan de båda. Travets gordiska knut fortsätter att vara just det, men finns det någon Alexander?
Biofilin. Som det växer och spirar kring pappa Bo William Takter och som hans kölvatten glittrar. En avgörande pusselbit för att bestämma en tränares storhet handlar om i vilken utsträckning dennes adepter i sin tur lyckas som tränare. Jag brukar använda två exempel från fotbollen. Alex Ferguson var hur bra som helst som tränare, men hans kölvatten är dött och det kommer inga tidigare spelare som i sin tur blir framgångsrika tränare. Nils Liedholm var också bra, men hans kölvatten är fullt av liv och adepter som själva blivit stora tränare. Bo William Takter är, precis som Liedholm, en biofil av guds nåde, med både Jimmy och Johnny i världstoppen.
Sportcheferiet. Att hålla fortet, att flytta fram positionerna när tillfälle finns och att hela tiden balansera sportslig kvalitet, ekonomi och underhållning. Pappa Bo William värvades till Jägersro från Mantorp i en sportchefsövning som är bland de mest inspirerande i svensk travhistoria. Vem eller vilka är sportcheferna som idag arbetar lika inspirerat? Finns ens ambitionen att utveckla eller är det bara förvaltning som gäller?
Boken/filmen. Hur kan det vara så att det inte har skrivits en rejält omfattande bok eller gjorts en dokumentärfilm om familjen Takter? Berättelsen om Sveriges kanske främsta idrottsfamilj genom tiderna har ju allt och det är dags att någon agerar.
>> Intervjun i sin helhet kan läsas på: http://www.harnessracingupdate.com/2017/10/05/takter-planning-exit/
***
Fotnot: Denna vecka är det Fredrik Fransson som tycker till om den guldgruva travsporten sitter på och den potential det finns.