Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 51:
Julen är här och det är svårt att inte tänka på tideräkning och vishet. Före och efter, både Kristus och den stundande svenska spelavregleringen.
Magdalena Andersson som skatteindrivande ståthållare åt nutidens kejsar Augustus. Jungfrufödsel som dåtida föraning om avel med fryst sperma. Spelutredare och sportens direktörer som dagens vise män.
de vise männen stavas N-u-r-m-o-s och R-e-d-é-n
Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på den nya tiden. Säg så här. Det är inte den nya tiden i sig som bekymrar mig, utan de vise männens förmåga att tänka klokt och fritt.
KRISTIAN BORELL
Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.
I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.
Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.
– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.
Vad underbart det vore att kunna konstatera att oron var obefogad, när vi om tusen eller två tusen dagar stämmer av hur spelavregleringen fallit ut och påverkat svensk travsport.
På annat håll i det svenska travriket vet vi att visheten regerar och att det mås bättre än någonsin. Nyss hemkommen från Italien konstaterar jag att även utländsk media, i detta fall Gazzetta dello Sport, rapporterar två svenska hästar som huvudfavoriter i Prix d’Amerique. En hästfavorit eller bland favoriterna är en sak, två hästar huvudfavoriter är något helt annat och en styrkedemonstration av Guds nåde signerad svensk travsport.
Så kan det gå när de vise männen stavas N-u-r-m-o-s och R-e-d-é-n och är hur kloka som helst. Deras iordningställande av häst har få eller inga motsvarigheter och det är fantastiskt att inte någonsin behöva vara orolig för att dessa herrars hästar inte skulle komma till start i bästa författning. Undantaget som bekräftar den regeln? Den avelssugna ägare är ännu inte född, som inte kan ställa till det för vilken tränare som helst.
Hästiordningställare av Nurmos och Redéns kaliber är värda guld på alla håll och kanter.
Jag tänker osökt på värsta konkurrenten Frankrike och på Bold Eagle (och det gör ont), så reducerad och dödlig och som på bara några månader gått från att vara superhästen som fick ut max av sitt tävlande till superhästen som var värd ett så mycket bättre slut på tävlingskarriären.
Det handlar inte om att inte kunna acceptera en ny tid där en gammal mästare blivit just för gammal och att en ny mästare utses, utan om att inte vilja se den gamla mästaren som ringvrak.
Till julen hör numera även granen och ni förstår vad jag önskar där inunder. Jag nöjer mig med en stor och en liten klapp.
I den stora klappen rätt balans och inga skygglappar på de vise män som skall ta travet in i en ny tid, och i den lilla klappen Bold Eagle i gammal fin författning alternativt omedelbar pension. Jag känner mig hyfsat säker på att tomten levererar åtminstone den ena.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson.