Fokustema
Daniel Redén-domen
Läs senare

En logisk kullerbytta

Sulkysport har bett advokat Mats Müllern kommentera domen mot Daniel Redén och han kallar den för en logisk kullerbytta och anser att ST borde ta eget ansvar och inte gjort Redén till en måltavla.
Av
Mats Müllern
Upplåst för dig som är prenumerant
Svensk Travsport har gjort Daniel Redén till en måltavla. Foto: Oliver Buchmann
Svensk Travsport har gjort Daniel Redén till en måltavla. Foto: Oliver Buchmann

Travets ansvarsnämnd (STAD) har kommit med sitt beslut i ärendet om Propulsions nervsnittning. Reden dömdes enligt travsportens så kallade strikta ansvar. Det innebär att man funnit att han varit utan skuld till den otillåtna åtgärden, att starta en nervsnittad häst. Men senare kommer man fram till att något straff inte skall dömas ut, med motiveringen just att han saknar skuld.

Man dömer den oskyldige till ansvar men befriar honom för påföljd då han är oskyldig. Det är inget annat än en logisk kullerbytta, även om man skulle kunna uppfatta att slutresultatet är salomoniskt. Beslutet väcker ett antal frågor, dels om tillåtligheten av så kallat strikt ansvar, dels om vem som kan och skall hållas ansvarig för otillåtna åtgärder.

När det gäller frågan om lagligheten i att ha ett så kallat strikt ansvar är det egentligen en ganska enkel juridisk fråga. Sedan mer än två tusen år har i västvärlden gällt den gamla romerskrättsliga principen ”nulla poene sine lege/inget straff utan lag, och nulla poene sine culpa/inget straff utan skuld” .

Denna så kallade legalitetsgrundsats har ansetts gälla generellt inom ramen för straffrätten, och torde gälla även utanför den offentliga bestraffningen, exempelvis inom idrottsvärlden. Strikt ansvar accepteras dock inom andra områden som till exempel skadeståndsrätten, men kräver där lagstöd.

Som exempel kan nämnas frihetsberövanden, exekutiva tvångsåtgärder, sprängningsverksamhet, kärnkraft- och flygverksamhet. Rättspraxis har därutöver godtagit institutet vid farlig militär verksamhet, exempelvis skjutövningar.

Legalitetsgrundsatsen har formulerats som den så kallade oskuldspresumtionen och kom att inflyta först i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och sedermera i Europakonventionens artikel sex punkt två som lyder ”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans lagliga skuld lagligen fastställts.””

Denna artikel anses utgöra ett förbud mot strikt ansvar. Och i den svensk grundlagen Regeringsformen 2 kap 19 § stadgas att ”Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”

Alltså; om det föreligger en föreskrift som strider mot oskuldspresumtionen skall den underkännas vid en legal prövning enligt den så kallade normskyddsläran.

Bakgrunden till Europa- och FN-konventionerena var att vid krigsförbrytarrättegångarna efter andra världskrigets hemskheter försvarade sig de åtalade med att man bara följde en i laglig ordning fastställd bestämmelse. Man lydde bara order. För att komma till rätta härmed bildades just FN med första uppgift att stifta förordningen som stadgade vilka mänskliga fri och rättigheter som inte ens kunde åsidosättas med lag. Åtal för krigsförbrytelser skulle följa den internationella lagen och inte den nationella.

Enligt min uppfattning skall oskuldspresumtionen gälla även för det regelsystem som råder inom idrotten. Den har ingen rätt eller något stöd för att man skulle kunna ifrågasätta de grundläggande rättigheterna. Tvärtom borde väl idrottsvärlden gå i spetsen för upprätthållande av dessa. Man skall inte arrangera spel eller tävlingar i de länder som ifrågasätter rättigheterna eller inte respekterar dem. Därmed faller trav- och galoppsportens så kallade strikta ansvar, beslutande organ skall tillämpa normskyddet och Regeringsformens förbud mot åsidosättande av de grundläggande rättigheterna.

Frågan om tillämpningen av det strikta ansvaret har prövats av domstolar. 2013 underkände den Svenska Högsta Domstolen med hänvisning till oskuldspresumtionen strikt ansvar i ett mål om så kallad frivillig berusning. Äldre svensk rättspraxis tydde på att det saknades ett krav på skuld om brott begåtts under inflytande av berusning.

Detta underkändes av HD som uttalade att även i berusningssituationer skulle oskuldspresumtionen gälla. Man hänvisade till stöd för sin uppfattning till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Även den norska Högsta Domstolen har underkänt strikt ansvar, när det gällde åldersgränsen för sexualbrott mot barn. Detta ger starkt stöd för att strikt ansvar i bestraffande sammanhang inte är förenligt med gällande rättsprinciper.

Man kan fråga sig varför hästsporterna så envist håller fast vid att tillämpa principen att man skall fokusera på att bestraffa den oskyldige. Borde man inte fokusera på den skyldige? I Propulsionfallet framstår det som helt tydligt. Av beslutet framgår att när hästen inregistrerades hos ST hade ST, men inte Redén tillgång till handlingar som visade att hästen var nervsnittad. Därmed borde hästen inte ha inregistrerats alls eller med förbehåll att den inte fick tävla.

STAD konstaterar att förbundet intagit en ”passiv roll” och att man satt inne med uppgifter som kanske borde medfört någon form av åtgärd. Varför STAD säger ”kanske” är oklart, man borde naturligtvis inte ha registrerat hästen så att den inte kunde tävla med den förbjudna behandlingen.

Enligt min uppfattning borde ansvaret för hela Propulsion-affären läggas på ST och inte på den i god tro varande tränaren.

Doping och andra förbjudna åtgärder skall stoppas av den som har makten över och tillgång till uppgifter om förbjudna uppgifter och missar man detta trots att det framgår av materialet är detta inget annat än oaktsamhet och det är denne ansvarige som skall straffas.

Enligt uppgift är handläggaren avliden och någon bestraffning kan inte ske, men det bör inte leda till att ansvaret överförs på en oskyldig tränare. Istället kan man ställa sig frågan om ansvaret inte kan föras högre upp i organisationen, som inte tillsett att en person med tillräcklig kompetens är satt att handlägga dessa ärenden.

Det vill säga med tillräckliga språkkunskaper för att tolka utländska exporthandlingar. ST borde ta sitt ansvar och inte, som Maria Croon på presskonferensen sa att man tog sitt ansvar genom att ”åtala” Daniel Reden.

Han har i stället fått bli måltavlan för den kritik som borde riktas mot ST. Det är ST , som trots vetskap om den förbjudna åtgärden, föranlett till att Propulsion fått tävla i strid mot sina egna regler. Och även mot Djurskyddslagens straffbelagda regel. Nu är den närmast ansvarige avliden, varför den frågan förfaller.

Svensk dopingpolitik bör lägga tyngdpunkten vid att förhindra otillåtna åtgärder och därvid skall ansvaret läggas hos den som kan förhindra åtgärden. STAD konstaterar att det inte finns något som tyder på att Daniel Redén haft någon anledning att misstänka något.

När det började gå rykten om nervsnittning så genomförde ST genom sin säkerhetschef en undersökning som inte visade att Propulsion genomgått nervsnittning. Att trots detta lägga hela ansvaret på Redén är helt enkelt orättfärdigt och det borde enligt min uppfattning ha lett till att han helt skulle ha frikännts och inte bara att han slapp bestraffning.

Och ST borde respektera grundläggande fri- och rättigheter och upphöra med det strikta tränaransvaret och inte sälla sig till de mörka makter som bryter mot dessa.

England och Tyskland har inom galoppsporten mjukat upp regeltillämpningen så att den närmast kan beskrivas som ett förklaringsansvar med omvänd bevisbörda. Till sist i denna del vill jag tillägga att om samma fråga som prövas av STAD eller Överdomstolen kommer att prövas av allmän domstol, finner jag det i stort sett uteslutet att man kommer att tolerera strikt tränaransvar. Man kommer att följa oskuldspresumtionen och inte döma till strikt tränaransvar. Och en fråga som gäller individens civila rättigheter kan alltid prövas av allmän domstol.

I en intervju efter beslutet meddelade Redén att beslutet kommer att överklagas. Om allmänna processrättsliga regler gäller även för Överdomstolens förfarande är det inte möjligt då det inte dömts ut något straff. Man kan inte bara klaga över innehållet och motiveringen i en dom när någon bestraffning inte utgått. Men det torde inte finnas något absolut förbud för överdomstolen att pröva frågan i hela dess vidd. Men läget är oklart.

Avslutningsvis noterar jag att Maria Croon i ett uttalande framförde att man nu skall aktivera kravet på återbetalning av Propulsions prispengar. Jag vill, utan att ta slutlig ställning i frågan, bara erinra om det juridiska rättsinstitutet condictio indebit, som säger att återbetalning av felaktig utbetalning inte skall ske om mottagaren har varit i god tro om sin rätt till betalningen och därefter, genom exempelvis redovisning, har inrättat sig härefter.

Ett antal färska rättsfall i frågan och en färsk monografi har behandlat institutet. Och när dessutom den felaktiga utbetalningen möjliggjorts genom ST:s bristande uppmärksamhet, tror jag att mycket talar för en svår uppförsbacke för ST för att få tillbaka prispengarna.

Fokustema
Daniel Redén-domen
Läs senare

En logisk kullerbytta

Sulkysport har bett advokat Mats Müllern kommentera domen mot Daniel Redén och han kallar den för en logisk kullerbytta och anser att ST borde ta eget ansvar och inte gjort Redén till en måltavla.
Av
Mats Müllern
Upplåst för dig som är prenumerant
Svensk Travsport har gjort Daniel Redén till en måltavla. Foto: Oliver Buchmann
Svensk Travsport har gjort Daniel Redén till en måltavla. Foto: Oliver Buchmann

Travets ansvarsnämnd (STAD) har kommit med sitt beslut i ärendet om Propulsions nervsnittning. Reden dömdes enligt travsportens så kallade strikta ansvar. Det innebär att man funnit att han varit utan skuld till den otillåtna åtgärden, att starta en nervsnittad häst. Men senare kommer man fram till att något straff inte skall dömas ut, med motiveringen just att han saknar skuld.

Man dömer den oskyldige till ansvar men befriar honom för påföljd då han är oskyldig. Det är inget annat än en logisk kullerbytta, även om man skulle kunna uppfatta att slutresultatet är salomoniskt. Beslutet väcker ett antal frågor, dels om tillåtligheten av så kallat strikt ansvar, dels om vem som kan och skall hållas ansvarig för otillåtna åtgärder.

När det gäller frågan om lagligheten i att ha ett så kallat strikt ansvar är det egentligen en ganska enkel juridisk fråga. Sedan mer än två tusen år har i västvärlden gällt den gamla romerskrättsliga principen ”nulla poene sine lege/inget straff utan lag, och nulla poene sine culpa/inget straff utan skuld” .

Denna så kallade legalitetsgrundsats har ansetts gälla generellt inom ramen för straffrätten, och torde gälla även utanför den offentliga bestraffningen, exempelvis inom idrottsvärlden. Strikt ansvar accepteras dock inom andra områden som till exempel skadeståndsrätten, men kräver där lagstöd.

Som exempel kan nämnas frihetsberövanden, exekutiva tvångsåtgärder, sprängningsverksamhet, kärnkraft- och flygverksamhet. Rättspraxis har därutöver godtagit institutet vid farlig militär verksamhet, exempelvis skjutövningar.

Legalitetsgrundsatsen har formulerats som den så kallade oskuldspresumtionen och kom att inflyta först i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och sedermera i Europakonventionens artikel sex punkt två som lyder ”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans lagliga skuld lagligen fastställts.””

Denna artikel anses utgöra ett förbud mot strikt ansvar. Och i den svensk grundlagen Regeringsformen 2 kap 19 § stadgas att ”Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”

Alltså; om det föreligger en föreskrift som strider mot oskuldspresumtionen skall den underkännas vid en legal prövning enligt den så kallade normskyddsläran.

Bakgrunden till Europa- och FN-konventionerena var att vid krigsförbrytarrättegångarna efter andra världskrigets hemskheter försvarade sig de åtalade med att man bara följde en i laglig ordning fastställd bestämmelse. Man lydde bara order. För att komma till rätta härmed bildades just FN med första uppgift att stifta förordningen som stadgade vilka mänskliga fri och rättigheter som inte ens kunde åsidosättas med lag. Åtal för krigsförbrytelser skulle följa den internationella lagen och inte den nationella.

Enligt min uppfattning skall oskuldspresumtionen gälla även för det regelsystem som råder inom idrotten. Den har ingen rätt eller något stöd för att man skulle kunna ifrågasätta de grundläggande rättigheterna. Tvärtom borde väl idrottsvärlden gå i spetsen för upprätthållande av dessa. Man skall inte arrangera spel eller tävlingar i de länder som ifrågasätter rättigheterna eller inte respekterar dem. Därmed faller trav- och galoppsportens så kallade strikta ansvar, beslutande organ skall tillämpa normskyddet och Regeringsformens förbud mot åsidosättande av de grundläggande rättigheterna.

Frågan om tillämpningen av det strikta ansvaret har prövats av domstolar. 2013 underkände den Svenska Högsta Domstolen med hänvisning till oskuldspresumtionen strikt ansvar i ett mål om så kallad frivillig berusning. Äldre svensk rättspraxis tydde på att det saknades ett krav på skuld om brott begåtts under inflytande av berusning.

Detta underkändes av HD som uttalade att även i berusningssituationer skulle oskuldspresumtionen gälla. Man hänvisade till stöd för sin uppfattning till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Även den norska Högsta Domstolen har underkänt strikt ansvar, när det gällde åldersgränsen för sexualbrott mot barn. Detta ger starkt stöd för att strikt ansvar i bestraffande sammanhang inte är förenligt med gällande rättsprinciper.

Man kan fråga sig varför hästsporterna så envist håller fast vid att tillämpa principen att man skall fokusera på att bestraffa den oskyldige. Borde man inte fokusera på den skyldige? I Propulsionfallet framstår det som helt tydligt. Av beslutet framgår att när hästen inregistrerades hos ST hade ST, men inte Redén tillgång till handlingar som visade att hästen var nervsnittad. Därmed borde hästen inte ha inregistrerats alls eller med förbehåll att den inte fick tävla.

STAD konstaterar att förbundet intagit en ”passiv roll” och att man satt inne med uppgifter som kanske borde medfört någon form av åtgärd. Varför STAD säger ”kanske” är oklart, man borde naturligtvis inte ha registrerat hästen så att den inte kunde tävla med den förbjudna behandlingen.

Enligt min uppfattning borde ansvaret för hela Propulsion-affären läggas på ST och inte på den i god tro varande tränaren.

Doping och andra förbjudna åtgärder skall stoppas av den som har makten över och tillgång till uppgifter om förbjudna uppgifter och missar man detta trots att det framgår av materialet är detta inget annat än oaktsamhet och det är denne ansvarige som skall straffas.

Enligt uppgift är handläggaren avliden och någon bestraffning kan inte ske, men det bör inte leda till att ansvaret överförs på en oskyldig tränare. Istället kan man ställa sig frågan om ansvaret inte kan föras högre upp i organisationen, som inte tillsett att en person med tillräcklig kompetens är satt att handlägga dessa ärenden.

Det vill säga med tillräckliga språkkunskaper för att tolka utländska exporthandlingar. ST borde ta sitt ansvar och inte, som Maria Croon på presskonferensen sa att man tog sitt ansvar genom att ”åtala” Daniel Reden.

Han har i stället fått bli måltavlan för den kritik som borde riktas mot ST. Det är ST , som trots vetskap om den förbjudna åtgärden, föranlett till att Propulsion fått tävla i strid mot sina egna regler. Och även mot Djurskyddslagens straffbelagda regel. Nu är den närmast ansvarige avliden, varför den frågan förfaller.

Svensk dopingpolitik bör lägga tyngdpunkten vid att förhindra otillåtna åtgärder och därvid skall ansvaret läggas hos den som kan förhindra åtgärden. STAD konstaterar att det inte finns något som tyder på att Daniel Redén haft någon anledning att misstänka något.

När det började gå rykten om nervsnittning så genomförde ST genom sin säkerhetschef en undersökning som inte visade att Propulsion genomgått nervsnittning. Att trots detta lägga hela ansvaret på Redén är helt enkelt orättfärdigt och det borde enligt min uppfattning ha lett till att han helt skulle ha frikännts och inte bara att han slapp bestraffning.

Och ST borde respektera grundläggande fri- och rättigheter och upphöra med det strikta tränaransvaret och inte sälla sig till de mörka makter som bryter mot dessa.

England och Tyskland har inom galoppsporten mjukat upp regeltillämpningen så att den närmast kan beskrivas som ett förklaringsansvar med omvänd bevisbörda. Till sist i denna del vill jag tillägga att om samma fråga som prövas av STAD eller Överdomstolen kommer att prövas av allmän domstol, finner jag det i stort sett uteslutet att man kommer att tolerera strikt tränaransvar. Man kommer att följa oskuldspresumtionen och inte döma till strikt tränaransvar. Och en fråga som gäller individens civila rättigheter kan alltid prövas av allmän domstol.

I en intervju efter beslutet meddelade Redén att beslutet kommer att överklagas. Om allmänna processrättsliga regler gäller även för Överdomstolens förfarande är det inte möjligt då det inte dömts ut något straff. Man kan inte bara klaga över innehållet och motiveringen i en dom när någon bestraffning inte utgått. Men det torde inte finnas något absolut förbud för överdomstolen att pröva frågan i hela dess vidd. Men läget är oklart.

Avslutningsvis noterar jag att Maria Croon i ett uttalande framförde att man nu skall aktivera kravet på återbetalning av Propulsions prispengar. Jag vill, utan att ta slutlig ställning i frågan, bara erinra om det juridiska rättsinstitutet condictio indebit, som säger att återbetalning av felaktig utbetalning inte skall ske om mottagaren har varit i god tro om sin rätt till betalningen och därefter, genom exempelvis redovisning, har inrättat sig härefter.

Ett antal färska rättsfall i frågan och en färsk monografi har behandlat institutet. Och när dessutom den felaktiga utbetalningen möjliggjorts genom ST:s bristande uppmärksamhet, tror jag att mycket talar för en svår uppförsbacke för ST för att få tillbaka prispengarna.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Varför så färglösa?

Svensk Travsport har blivit färglös och då menar jag förstås inte själva sporten som bjuds. Ideligen får vi uppenbara bevis för att den är helt enastående. Inte minst under Elitloppshelgen är travsporten fantastisk.
Av
Anders Ekberg
Upplåst för dig som är prenumerant
Claes Sjöström har bytt ut sin rödvitrutiga dress mot en mer ”anonym kuskdress. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Claes Sjöström har bytt ut sin rödvitrutiga dress mot en mer ”anonym kuskdress. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Men, vet ni vad det här är? – Svart, svart, svart, mörkgrön, svart, ljusblå, mörkblå (nästan svart), röd, röd och svart.

Ja, ni som tittar på trav har nog redan gissat rätt. Det handlar om dressfärgerna man får bevittna alltför ofta när defileringen går till nästan vilket travlopp som helst i Sverige.

Den ljusblåa dressen tillhörde en holländare, den mörkgröna var en hästägaredress, och den ena röda dressen var dansk. Och så har vi ju Peter Untersteiner, alltid färgstark röd.

Var detta ett undantag?

Nix knappast, när jag vände blad i programmet uppenbarade sig denna fantastiska färgpalett; Blå, svart, vinröd, mörkblå, svart, grön, svart, svart, svart, mörkblå och svart. Den vinröda var en amatörtränardress. Röd? Ja ni gissar rätt, Untersteiner senior igen.

Jag kollade nästa programblad, Gissa…svart, mörkblå, vit, (som enligt många konstnärer liksom svart inte heller är någon färg), svart, svart, vit, blå (dansk), röd (färgklicken PU) och svart.

Gissa vilken fråga jag ställde mig när jag beskådade ett lopp i tv i vintras och fältet hade 1.200 kvar till mål?

I ledning svart och övriga invändiga hästars kuskar skrudade i blå (mörkblå i vinterdunklet), röd (hästägardress), svart och vit dress. Den utvändiga färgkavalkaden löd svart, mörkgrön och grå, mörkblå, mörkblå (nästan svart), svart och vit. Det handlade om V75-5 om ni inte tror mig.

Grejade ni min quiz? Spontant utbrast jag: Vad i fult ord ska jag med färg-tv till?

Jag plockade fram ett nytt gammalt travprogram på skrivbordet. Slog randommässigt upp en sida och möttes av detta: blå (hästägardress), svart, svart, svart, mörkblå, nästan svart, (svårt att urskilja vilket), svart, mörkblå, mörkblå och svart.

Ska man skratta eller gråta?

Bilden som dök upp hos mig var svartklädda herrar i chapeau-claque, det vill säga hög hatt, och damer med sorgslöja bärande på något tungt. Sorgligt att behöva avslöja sådana tankar.

Hellre fulsnyggt än färglöst.

Sådana tankar dyker knappast upp i huvudet när man beskådar den franska travsporten med färg-sprakande kuskdresser förlåt hästägardresser, som förför ögonen med sin fantasiful(l)het.

När jag skötte marknadsföringen på Kalmartravet i början av 1980-talet hade vi en slogan som löd fart, FÄRG, fest och spänning. Skulle knappast kunna gå hem i dag…

Den här färglösa trenden började jag att spana på redan 2013. Men när jag under ett halvår hade konstaterat att tolv kuskar, det var säkert flera för jag kollade ju inte alla travlopp i Sverige hade bytt till svart eller grått som dressfärg, ledsnade jag att föra bok på eländet. Men nu börjar den beklagliga företeelsen accelerera till rent löjeväckande nivå.

Fakta

Anders Ekberg

journalist och f.d. marknadschef, vd, funktionär, uppfödare, hästägare, tränare, kusk, programledare i tv, referent, intervjuare med mera inom den travsport som han alltid älskat sedan hans första besök på Solvalla den 22 april 1960 tillsammans med radio- och tv-profilen Lasse Kinch.

Som också kan berätta om ett gammalt stalltips:

Lasse fick stalltips, Hans kusin ägde Kriterievinnaren J’accuse, som Gunnar Nordin vunnit med. Det var förresten efter den segern Gunnar glömde att köra ut i nästa travlopp på Solvalla. Han lyssnade nämligen på radion där han intervjuades om Kriteriesegern och glömde bort att han skulle köra i nästa lopp. Detta var en minnesvärd parentes.

Vi fick lämna vårt travprogram i stallet till Gunnar som tippade. Och som han tippade. V5 fick vi in tack vare Gunnars tips. 6.000 vinnare delade på 150 kronor med raden: Basse-Ulf Reslow, Anastasia-Gunnar Nordin, Springstep-Gunnar Nordin, Rulle Rappson-Sören Nordin och Rangoon-Gunnar Nordin. Ni kanske förstår varför Gunnar Nordin länge var min stora idol.

Han vann förresten fem lopp den dagen. Jag minns det som igår. Han hade alltså tippat bra. Bara en stor etta för Basse i första loppet där han själv var klar favorit med Lady Reimers, som han tippat outsider och som galopperade bort sig. De andra fyra V5-vinnarna hade han tippat etta. Vinst i det första travlopp jag fick bevittna. Första loppet var alltid första V5-avdelningen på den tiden.

Vi stod vid målläktaren, en liten träläkare på mållinjen med plats för cirka 40 personer som man trängdes på och som låg i markplan. Jag glömmer aldrig hur Ulf Reslow böjde sig fram och klappade sin häst Basse på länden när den bakifrån fältet var på väg att, innan den fått greppet 100 kvar, blåsa förbi och ifrån till lätt vinst. Bara 4,50 i odds, men han var ju ett stallskrik.

Förutom den minnesvärda bilden kommer jag också ihåg att jag fastnade för travsporten direkt tack vare alla färger som  blev ögongodis att bli beroende av.

Jag missade inte en tävlingsdag på Solvalla förrän 1977 när jag fick tillbringa några nätter på sjukhus för en benskada. Och det gjorde ont. Inte benskadan utan att missa en färgstark tävlingsdag på Solvalla.

Nu hoppas jag att färgerna återvänder i svensk travsport.

Expandera

Johan Untersteiner, förvillande lik Svend Dyhrberg, som också bytt till svart för dock ganska länge sedan, och Claes Sjöström, som man alltid definierat som röd- och vitrutig, är de senaste exemplen på kuskar mycket i farten som med sina dressfärger närmast blivit anonyma i loppen.

Inte utan att man ibland längtar tillbaka till den tid då även travet i Sverige, som till exempel i Frankrike, enbart presenterades med kuskar klädda i hästägardresser sedan hästarnas ägare försökt överträffa varandra med egendomliga färgsymfonier, som speglade deras sinne, eller brist på sinne, för det konstnärliga. Men ack så charmigt – nästan alltid.

Fördelen med det var att – förutom färgrikedomen – var att varje dress ofta men inte alltid kunde förknippas med en särskild häst när man såg den komma i defileringen. Ibland hade ju respektive hästägare givetvis flera hästar.

Gabriele Gelormini i hästägardress. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Så hade man ju så kallade regnvädersdresser när banan var lerig och vid regn så att kuskar och tränare, som nästan alltid körde sina egentränade hästar själv i loppen, slapp byta dress mellan loppen.

Regnvädersdressen var ju som nuvarande kuskdresser, det vill säga förknippade med kusken och inte ägaren.

Jag förstår mycket väl att tiderna har förändrats och förutsättningarna är helt andra nu för tiden. På hästägardressernas tid var det en halvtimma mellan loppen och all värmning skedde före första loppets start. Och byte av dress mellan loppen idag skulle ”times are changing ”vara omöjligt när kuskarna ska värma hästar, snacka med tv och tiden mellan loppen krymper.

Dessutom är den ju en klar fördel för alla nya proselyter till travsporten att de kan identifiera kuskarna i loppen. Och jag förstår dessutom att sponsorer till kuskar kan ha påverkat deras val av färg till sin dress. Text och logotyper syns ju tydligt med vita figurer och vita bokstäver på svart bakgrund.

Men en sak har inte förändrats sedan förr. Regnbågen har fortfarande många färger, och det finns ännu fler än dessa att välja mellan om man som kusk i svenska travsporten vill sticka ut från mängden och presentera sig som färgstark i gamet.

Hoppas åtminstone några hörsamma denna bön som jag tror att jag inte är ensam om att be.

Fokustema
Epilog
Läs senare

På jakt efter statlig hjälp?

Vid skilsmässan från staten vågade Svenska Kyrkan aldrig lita på sin egen förmåga att konkurrera med frikyrkorna. Man såg till att få statens hjälp med att driva in de pengar som behövdes. Detta slog mig när jag läst igenom remissvaren på spelmarknadsutredningens delbetänkande...
Av
Anders Darenius
Upplåst för dig som är prenumerant
Klarar travsporten av att stå på egna ben på spelmarknaden. Det frågar sig Anders Darenius. Foto: Frederik Falinski.
Klarar travsporten av att stå på egna ben på spelmarknaden. Det frågar sig Anders Darenius. Foto: Frederik Falinski.

Hästnäringen tror sig inte kunna stå på egna ben, det vill säga dess byråkrati känner sin existens hotad utan en indrivningsmakt i form av en statligt beslutad marknadsavgift på hästspel.

Utredarens uppfattning är att ATG-modellen är tillfyllest för att finansiera trav-och galoppsporten, men att fördelningen av HNS dryga 50 miljoner i kostnader bör utredas vidare. Häri finns både ett löfte och ett hot beroende på från vinkel man betraktar frågan. Bak hörnet lurar en hästskatt eller en avgift på hästinnehav. En sådan skulle avlasta travhästägarna, men drabba ridhästägarna. Eftersom vi redan har ett nationellt hästregister och snart får ett register på hästhållare så är detta en enkel och politiskt lättsmält reform.

Fakta

De officiella remissinstanserna:

De officiella remissinstanserna är 22 st och listas här. När remissfönstret stängdes hade 14 av dessa inkommit med yttrande (läs här).

Utöver dessa har varje medborgare rätt att yttra sig men deras yttranden publiceras inte förrän i anslutning till att regeringen fattar beslut i frågan.

Jag och ett antal fristående personer har skickat in ett eget yttrande. Vi instämmer med utredarens åsikt om att trav och galoppsportens finansiering är ordnad genom ATG-systemet och att HNS finansiering måste utredas vidare.

Vi anser dock att den senare frågan måste hanteras inom ramen för en allmän översyn av hästsektorns organisation.

Vi konstaterar att det är en stor nackdel att sektorn bara har företrädare för det som skiljer, det vill säga sport och avel medan det saknas en struktur som företräder det som förenar, till exempel hästägandet.

Expandera

Lag Källström. Positioneringen av utredarens motståndarlag är tydlig. Anders Källström har på sina fyra månader som ordförande i HNS lyckats med bravaden att samla varenda kotte inom det organiserade Hästsverige bakom HNS remissvar. Inte bara ST och SG utan alla från LRF och ATG till Ponnyavelsförbundet. Dessutom Dessutom har han lyckats få med sig stiftelsen Hästforskning (med både Sverige och Norge) där – som av en händelse – Johan Hellander just avlöst AGRIA:s Pekka Olson på  ordförandeposten.

Bland de officiella remissorganen med hästanknytning finns nu bara en enda som inte går i Anders Källströms ledband:  NÄT – Nationell samverkan för ägare av travhästar. Hur de inofficiella remissvaren ser ut vet vi inte.  Mitt eget framgår av faktarutan.

Remissvaren visar fyra saker:

  1. Vi har fått en supporterlavin av särintressen samlade bakom HNS (lag Källström).
  2. Inte bara ATG och dess ägare utan även resten av lag Källström vill ha tillbaka en statlig reglering av spel på hästar, nu i form av en marknadsavgift på hästspel.
  3. ATG:s konkurrenter på spelmarknaden vill absolut inte ha någon marknadsavgift.
  4. Lag Källström är oerhört frustrerat över utredningsbetänkandets avvisande av marknadsavgift på hästspel.

Lag Källström anser dessutom att utredaren gjort ett uruselt jobb och vill att regeringen blixtsnabbt utreder hur – inte om – en marknadsavgift skall se ut samt vill att den utredningen skall domineras av HNS experter (till exempel Johan Hellander) och tunga branschföreträdare.

Har lag Källström en dold agenda?  Att ST och SG vurmar för en marknadsavgift på hästspel framgår av deras respektive yttrande. Som enda spelbolag står ATG bakom marknadsavgiften och man får därför intrycket att ATG:s ägare inte tror att bolaget kan klara sig i konkurrensen med andra spelbolag utan statlig intervention. Utredaren anser dock tvärtom och har siffrorna som visar det. Finns det andra motiv som ligger bakom? Se till exempel min krönika Bonde söker spel.  Hur ser statens representanter i ATG på en marknadsavgift?

Djurskyddsfond? VD kan inte underteckna ATG:s remissvar utan att ha fått godkännande av styrelsen och eftersom vi vet att statens representanter är i majoritet borde detta innebära att även staten gillar fortsatt statligt inflytande på spelmarknaden. ATG tycks ha blivit lag Källströms gisslan eller dess tillskyndare i det fördolda, det vill säga trojansk häst. Fast  – tänk om det är tvärtom – att lag Källström har blivit statens gisslan? En marknadsavgift på hästspel måste ju vara lagreglerad, men behöver inte alls vara förvaltad av vare sig HNS eller något branschorgan. Staten kan av den bygga upp en fond – typ löntagarfond, motivera den av folkhälso- eller djurskyddsskäl och behålla makten över den.

Hästskatt/registeravgift. Anders Källström har lyckats samla hela Hästsverige bakom HNS och fått den att längta efter bred kollektiv finansiering baserad på pengar från spelet på hästar. Om staten nu accepterar en marknadsavgift på hästspel, men gör avgiften så liten att den inte stör spelmarknaden så kvarstår hästbranschens behov av andra finansieringskällor. Om staten dessutom anser det vara fel att Svenska Spel bara skall gynna den ena av ridsportens tre riksorganisationer så måste en alternativ och sportneutral finansieringskälla upprättas. Vägen till en hästskatt/obligatoriskt hästregisteravgift är öppen och med en sådan reform har regeringen rättvist löst frågan om fördelningen av HNS kostnader. En smula från spelet och resten från hästägarna.

Bred organisationsutredning.  Den viktiga frågan i sammanhanget är dock inte hur HNS skall finansieras utan om en insynsskyddad stiftelse dominerad av producentintresset alls är lämplig att hantera offentligt beslutade medel.

Det är den frågan som i första hand skall utredas. Lämpligen inom ramen för en bred statlig utredning av Hästsveriges organisation. Den finska lösningen från 1973 med en sport och rasövergripande struktur (Suomen Hippos) bör därvid studeras.

***

Alla delar i Anders Darenius serie om LRF:s aktiviter inom hästsektorn

Del 1: Gökens bravader

Del 2: ”Främjandet” som sänkte hästhållningen

Del 3: Låt Centern och LRF betala

Del 4: Försäkringssnurran som ökade veterinärkostnaderna

Del 5: Hur man rundar ett riksdagsbeslut

Del 6: Kan regeringen snurras upp också?