Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:
Jag och min sambo Mats Rånlund har på smärtsamt sätt blivit medvetna om säkerhetsbrister vid travtävlingar.
Vid E3-uttagningarna på Romme den 16 juni 2015 kom vår fina treåring Delvinator lös och skenade runt i bakvarv utan kusk strax före start. Några av de andra kuskarna som tillhör elitskiktet begärde av grindvakten att få komma ut på stallbacken. Grindvakten gav med sig, trots att Romme har en innerbana för ekipagen att styra in på och började släppa ut ekipagen. Alla hann inte ut innan vår häst närmade sig, han var cirka 80 meter bort när sista ekipage släpptes ut.
För mig följde några veckor i akut chocktillstånd
Eftersom hästar är flockdjur tog Delvinator sikte på grindöppningen i full galopp. Det var inte längre en tillräcklig öppning då grindvakten och hennes medhjälpare fått igen grinden till en del. Hästen sprang med full fart ut och spetsade sig så illa att han förblödde med ett hål stort som en handboll i bringan. Vår underbart fina, personliga, vackra och supertalangfulla treåring med hela tävlingskarriären framför sig var plötsligt död.
Fakta Anne Haglund
För mig följde några veckor i akut chocktillstånd med sömnlöshet, hopplöshetskänslor och sorg följda av månader med dagliga obehagskänslor så snart jag såg något med hål i eller med perforationer. Nu tre år senare har det ersatts av vanliga vemodskänslor när jag ser på bilder av denna underbara häst.
Vi tyckte att travsällskapets funktionärer hanterat situationen felaktigt och på så sätt orsakat hästens död. Vi läste på i travsportsdokumentet ”Säkra Banor 2014” (SÄBA) och insåg vi hade rätt. I dokumentet poängteras flera gånger att målet när en häst är lös är att den ska förbli inom den inhägnad den är, tills den kan fångas in. Följaktligen står det i dokumentet att grinden ska vara stängd vid lös häst på banan (SÄBA nr 123). I det dokumentet står också att vid onormala händelser som till exempel en tävlingsolycka ska varje bana ha en dokumenterad plan för hantering av händelsen. En krisplan med åtgärdsrutiner ska finnas nedtecknad och vara inövad av funktionärerna (SÄBA nr 161, 162) på travsällskapets ansvar.
Att grindarna inte hölls stängda såg vi med egna ögon. Att det inte fanns en inövad åtgärdsplan förstod vi när vi gick igenom händelseförloppet. Med detta som grund kontaktade vi Dalarnas travsällskap för att begära skadestånd för hästen. Kai Närhinen, sportchef på Romme, ansåg dock att det var vår hästs eget fel.
Nu måste säkerheten höjas!
Dåvarande säkerhetschef på ST, Michael Halvarsson, gjorde en utredning utan att ha varit på plats och utan att vare sig pratat med mig eller tränaren, utan bara lyssnat på travsällskapets version.
Travsällskapets försäkringsbolag If vägrade då att betala ut skadestånd. Fallet gick till tingsrätten i Falun och vi förlorade. Vi överklagade och Svea Hovrätt fann att funktionärerna inte agerat aktsamt nog, att det inte fanns något bevis för att grinden inte gick att stänga och att bevisbördan för detta låg hos travsällskapet, inte hos oss. Vi fick rätt.
Det är tyvärr inte ovanligt att travhästar kommer lös på tävlingsbanan. Det är ett olyckstillbud alla banor måste ha en inövad och nedskriven åtgärdsplan för (SÄBA nr 161). Våra värsta farhågor besannades vid vittnesförhöret med Rommes stallgrindsvakt. Hon bekräftade att hon jobbat som grindvakt i elva år och inte sett några nedskriva åtgärdsrutiner för lös häst på bana. Hon hade heller inte varit med på praktiska övningar, vilket krävs enligt SÄBA.
Vid vittnesförhöret med Svensk Travsports jurist Göran Wahlman framkom att det inte heller centralt finns nedskrivna bestämmelser kring lös häst på bana. Han hävdade också att regeln att man inte får öppna grinden kan man bortse ifrån, för att släppa ut andra ekipage, då ska det ske säkert och enligt funktionärens ”sunda förnuft”. På frågan vad som menas med mer säkert svarade han övertygat att det är när den lösa hästen befinner sig utom synhåll (till exempel på andra långsidan). I detta fall släpptes det fortfarande ut hästar när Delvinator i fullt sken befann sig cirka 80 meter från grinden. Grindvakterna hann inte stänga grinden helt, utan var tvungna att avsluta stängningen för att rädda sina egna liv.
Dessa rättsprocesser har varit hemska att gå igenom och det har varit tre jobbiga år men jag kan ändå känna att hästens död nu ändå fått någon mening.
Troligtvis är Rommetravet inte ensamt om att inte ha en handlingsplan för lös häst på bana eftersom det framkom i vittnesförhören med ansvariga på Svensk Travsport att de inte har kontroll på att banorna följer dokumentet SÄBA där detta krävs.
Nu måste säkerheten höjas! Alla banor måste ta sitt ansvar och efter sina speciella förutsättningar upprätta tydliga handlingsplaner för tänkbara olyckstillbud, varav lös häst på bana torde vara det vanligaste.
Detta är en fråga inte bara för hästarnas och kuskarnas säkerhet utan också för funktionärerna. Jag är ingen jurist men jag har läst på i arbetarskyddslagen som borde vara tillämplig för funktionärer anställda på travsällskap. I §44 står det att personal ska ges tillräcklig undervisning och anvisning om hur möjliga olyckor ska hanteras och vid behov ska också övningar genomföras. Det handlar inte bara om funktionärernas fysiska hälsa utan de har med sitt handlande ansvar över hästars och människors liv och har då rätt att få tillräckliga anvisningar och övning från sin arbetsgivare.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch och han vill se en comeback i Elitloppsprogrammet.
