Anne Haglund var krönikör i Sulkysport 31:
Tävlingshästens fullständigt dominerande orsak till tränings- och tävlingsstopp är ortopediska problem. Detta gäller ”presterande” hästar inom alla ridsport- och kapplöpningsgrenar. Vi vill, eller kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar.
Även hästar som inte är tydligt halta har ofta ett ortopediskt problem som orsak till att de presterar sämre än förväntat. Alltså hälta är även den dominerande orsaken till nedsatt prestation. De ortopediska problemens omfattning ökar naturligtvis med kraven på prestation.
Fakta Anne Haglund
Inom travet har världsrekordet på tusenmetersbana förbättrats med fem sekunder på en femtioårsperiod. Om jag inte minns fel så fick alla hästar som på 1980-talet klarade av att springa 1.18,0 på Jägersro en speciell minnesplakett. Nuförtiden är det inte ens lönt att anmäla ut en sådan häst.
Utvecklingen för att skapa en snabbare häst har gått sanslöst fort. Vi människor har, vår vana trogen skyndat på, korsat den snabbaste med den snabbaste för att nå snabba avelsframsteg. Men vem tänkte på hälsoaspekten? Hur står det egentligen till med den ortopediska hälsan hos våra travhästar? Sanningen är att ingen vet.
Det finns mig veterligen ingen statistik eller forskning på detta så viktiga område. Det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro. Man kan tycka att travhästarna moraliskt sett borde vara värda det med tanke på alla pengar de genom spel på hästar inbringar till statskassan och Hästnäringens Nationella Stiftelse.
När jag går igenom de svenska forskningsprojekten slås jag av den stora andelen projekt med sociologisk och kulturell prägel och det stora antalet ridhästrelaterade projekt. Det verkar vara mer intressant att forska på ridhästar och sociala fenomen än travhästar. Man kan undra varför? Mer politiskt korrekt, kanske?
Inom travet avlas det strikt på prestation; snabbhet, tidiga starter, prispengar, men inte på hållbarhet. Man kan invända mot det och säga att en bra häst borde vara relativt frisk för att kunna prestera.
Det stämmer till en del, men i vissa länder, till exempel i USA där vi huvudsakligen hämtar vårt avelsmaterial ifrån, har man helt andra medicineringsregler och kan alltså tävla med hästar utan att krämporna syns. Dessutom har hästens inställning till arbetet stor betydelse.
I vår svenska avelsvärdering som avelshingstarna måste genomgå beskrivs resultatet av röntgen för lösa benbitar. Osteochondros, som är sjukdomen bakom lösa benbitar, är förvisso ärftlig men har ingen klar inverkan på prestation.
Avelsvärderingsnämnden beskriver också exteriören subjektivt, men det finns mycket få och vaga vetenskapliga belägg för att exteriöra detaljer har betydelse för hållbarheten. Men det finns ingen beskrivning av hingstens egna hälsoproblem.
Man kan kanske läsa mellan raderna att om han till exempel bara gjort tio starter så berodde det kanske på att han blivit halt, men det redovisas inte om det inte är en uppenbar olyckshändelse som stoppat karriären.
Vi kan jämföra aveln för mjölkproduktion. Mjölkkor är liksom travhästar satta under extrema produktionskrav. Sjukligheten hos korna beror liksom hos hästarna på produktions/prestationskravet. Inom mjölkkoaveln har man förstått att man inte enbart kan avla för produktion utan att hälsan måste följa med. Där har man sedan 1980-talet lagt in mätbara hälsoaspekter i avelsarbetet och nått fantastiska framgångar med djurhälsan och samtidigt ökat mjölkproduktionen. Djuren har betydligt lägre sjuklighet och produktionen är i världstopp.
Jag förstår att det inom hästaveln finns ekonomiska intressen bakom att dölja individens svagheter inför avelskarriären men det är inte långsiktigt hållbart för utvecklingen av travaveln.
Jag tycker att det är en etisk skyldighet att avla långsiktigt inte bara för förbättrad prestation utan för förbättrad hälsa. En bra början skulle vara en vetenskaplig kartläggning av sjukdomar och skador hos våra travhästar med genetiskt perspektiv.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Claes Freidenvall.