Här kan du läsa Morten Langlis krönika som publicerades i Sulkysport nummer 44:
TORONTO. Jag har besökt framtidens travsportsarena. Den ligger utanför Toronto i Kanada.
En härlig Breeders Crown-helg är avgjord på Mohawk Raceway en timmes bilkörning från Torontos centrum. En modern arena som attraherar kunder och besökare också utanför tävlingsdagarna. På lördagkvällen var det kamp om platserna bakom slotmaskinerna på första våningen och i racebooken med lopp från bland annat Meadowlands.
Morten Langli
Ålder: 45 år
Bor: Oslo – uppvuxen 400 meter från Bjerkes travbana.
Gör: Driver egen firma. Jobbar som konsult/tipsexpert för Unibet. Fotbollskommentator/studioexpert för Viasats Champions League-sändningar. Spelare, hästägare och uppfödare.
Första egna häst: Jills Knut – ett kallbod jag ägde medan jag fortfarande gick i skolan. Därför smeknamnet ”Skolemorten” (mitt twitternick). Jills Knut vann åtta lopp 1993 medan jag gick sista året på videregående (motsvarande gymnasiet i Sverige).
Bästa häst: Delägare i Greenshoe (tio procent). Helägde Stokriterievinnaren Thai Goodwill.
Bästa travminne: Jag älskar dueller. Copiad mot Pine Chip i Elitloppet 1994, Readly Express mot Bold Eagle i Prix d’Amérique 2018.
Intressen förutom trav: Fotboll och goda matupplevelser.
I motsats til Meadowlands har de för närvarande ingen sportbook, men detta är otvivelaktigt framtidens racingarena. En travbana uppbyggd med samma spel, mat (se bilden på hummern!) och dryck-erbjudanden som de stora kasinona i Las Vegas. Jag kan rekommendera ledningen på nya Solvalla och Jägersro ett studiebesök till alla tre städerna. Där finns det inspiration för svensk travsports nya arenor – folk vill ha action. Massor med action och god mat. Inte bara ett travlopp var 30:e minut.
visade att världsrekordet i Lexington inte var någon bluff
På banan fick vi se fantastiska prestationer, även om det kanadensiska höstvädret var som vintervädret i Normandie – regn och storm i vindbyarna. Det passade Bold Eagle som var tillbaka som en vinnare – duktigt understödd av Brian Sears som för första gången i karriären gjorde segergest.
Lika lyckosam var inte Sears med styrningen bakom Greenshoe. En galopperande Don’t Let’Em var i vägen i sista kurvan och trots att Greenshoe avslutade 1.04,6 de sista 400 meterna räckte han inte fram till stallkamraten Gimpanzee. Manchego visade att världsrekordet i Lexington inte var någon bluff. Från ledningen lekte hon med de äldre stona. Enligt familjen Takter är Elitloppet nästa år en möjlig uppgift för Manchego.
Hur var det då med spelet till denna Breeders Crown-helg i Nordamerika, som många travsportsentusiaster över hela världen tittar på, hemma i Europa trots att det där gick mitt i natten?
Spel över landsgränserna – gemensamma potter med totalisator – är en av travets stora utmaningar. Speciellt vid dessa tillfällen som engagerar racingfans från alla de stora travnationerna. Jag vet att det finns utmaningar knutna till licenser och lagstiftning i de olika länderna, men dessa måste lösas!
att få PMU med på noterna är nyckeln
Jag vill spela vinnare/plats i gemensamma totalisatorpotter med låg skatt, där det kommer in pengar från USA, Kanada, Frankrike, Australien, Sverige, Finland och Norge. Vad tänker PMU på?
Bold Eagle har varit det stora namnet i fransk travsport de senaste fem åren. Vart han än åker samlas det långa köer med fans, som vill ta selfies med unikumet. Sportens stora affischnamn. Men när Bold Eagle gör sin första start i Kanada, är det inte möjligt att spela från Frankrike! PMU har stängt butiken. Ingen lokal pool – ingen gemensam pott med Mohawk. Även om den kanadensiska banan var öppen för det.
Att loppet går mitt i natten är säkert ett argument för att ha stängda luckor, men folks levnadsvanor har ändrat sig kraftigt från 1980-talet. Folk jobbar inte från klockan 08.00 till 16.00. Folk är ute på nätet alla dygnets timmar. Då utrustningsrapporterna på Bold Eagle spred sig som en vind via sociala medier började det pipa i min telefon. Spelare i Norge visste att jag var på plats och ville ha några canadadollar på Bold Eagle.
Rikstoto erbjöd inte spel, ATG hade lokal pool men inte till Bold Eagle-loppet?
Jag har tro på travsporten och att spelet har outnyttjad potential. I tuff konkurrens med fotboll, poker, och så vidare, är det viktigt att man internationellt jobbar med tävlingkalendern och gemensamma potter över landsgränserna. Dagar då man har de största sportsliga godbitarna måste det internationella spelet hänga med. Allt ska in i samma pott.
Här är ett par färska exempel: i VM-loppet på Yonkers spelades det via PMU in i den amerikanska poolen – gemensamma odds med Yonkers, medan ATG och Norsk Rikstoto hade gemensam pool. Självklart borde allt bli blandat i samma gryta. Till UET-Derbyt på Vermo hade fransmännen egen pool, medan Norge och Sverige återigen stod på utsidan. Franska Equidia visade inte loppet live. De hade inget distributionsavtal med Finland. Inte spel på Bold Eagle i Breeders Crown, inte levande bilder av Face Time Bourbon i UET-Derbyt. Det visar problemen i PMU och Le Trot. Och att få PMU med på noterna är nyckeln.
Det franska vintermeetinget startar denna vecka. Både ATG och Rikstoto erbjuder spel in i den franska poolen som de senaste åren – vinnare, plats och tvilling – väldigt bra, även om jag fortsatt saknar den franska varianten Couple Place (tvilling i tre potter – 1-2/1-3 och 2-3-placerade hästarna). I de flesta loppen på Vincennes har Couple Place högre omsättning än det traditionella tvillingspelet, Couple Gagnant.
Nytt för i år är att ATG/Rikstoto erbjuder gemensam V4. Kommer PMU in i leken i framtiden? När får vi ett världssomspännande V75 med lopp från olika länder på samma kupong? Det finns möjligheter! Men travet måste hänga med och förnya sig på en krävande marknad. Att erbjuda spel på Bold Eagle hade varit en god start…
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund