Fokustema
Krönika
Läs senare

”Ska vinna Derbyt – minst två gånger”

”Snart kommer norrmännen behöva köpa fler kallblod från Sverige.”
Sulkysports krönikör Fredrik Fransson förklarar varför det kan bli så när kartan ritas om.
Av
Fredrik Fransson
Upplåst för dig som är prenumerant
Tvååriga stoet Monster Litchi under en träningstur i Järvsö. Foto Fredrik Fransson
Tvååriga stoet Monster Litchi under en träningstur i Järvsö. Foto Fredrik Fransson

>> Proffstränaren, uppfödaren, entréprenören och idésprutan Fredrik ”Frasse” Fransson är en av travsportens idésprutor. Under tre år har han skrivit gästkrönikor i Sulkysports papperstidning och nu fortsätter han i den digitala satsningen.

****

Jag hade den stora äran att hålla ett föredrag – med valfritt tema – under Oppdretterseminar 2020 i Oslo för ett par veckor sedan. Tanken var att ”prata kallblod”, men i sista sekund valde jag att prata framtid och tankar kring travet i stort – jag vill tro att potentialen är enorm med rätt tekniska innovationer i framtiden.

Fakta

Fredrik ”Frasse” Fransson

Ålder: 40 år.
Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.
Bor: Järvsö – där legendarer föds och dör.
Licens: A-tränare vid Bollnästravet.
Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.
Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Jag tror det var ett uppskattat föredrag och att vi lyckades motivera några att betäcka ett sto till – det såg så ut i mailkorgen hemma i Järvsö i varje fall.

”Satte fyr på salen – svensk optimisme og fremtidstro smittet over” stod att läsa i norsk media – så helt iskallt var det nog inte…

Att träffa likasinnade är viktigt och det sociala umgänget troligen viktigare än själva föreläsningarna (som var intressanta!).

Norsk travsport står inför ett stålbad som är extremt tufft och depressionen är enorm – det har kommit ett 15-tal ston till mig från vårt grannland bara de senaste veckorna. Jag tror att Sverige går om Norge i antalet kallblodsbetäckningar redan i år.

Vi har själva inhandlat åtta ston, varav sju dräktiga. Stamtavlorna på stona var lite för bra för att låta chansen gå förbi och när våra grannar behöver hjälp får vi ställa upp. Jag tror faktiskt att fler av mina uppfödningar de kommande åren kommer att säljas till Norge – de kommer att behöva hästar när de får fart och vind i seglen igen.

Norge kommer att behöva hästar när de får fart och vind i seglen igen

I år betäcker vi 19 egna ston (minst) – vi kommer att få jobba stenhårt. Men eftersom vi gett oss in i den här leken då ska vi minsann göra det ordentligt och med en dåres envishet har jag ”gett mig fan på” att vi ska vinna Derbyt minst två gånger. Ska vi ta oss dit är det hårt arbete som gäller.

Det jag säger blir verklighet och säger någon att det inte går – ja då brinner det till. När någon för några år sedan inte trodde ett smack på idéen om att starta eget stuteri, då vill jag ändå bevisa att det verkligen går.

Ifjol betäckte vi flest kallblodsston på plats – i år ska vi bli störst även på antalet betäckta ston totalt.
Och med 200 bokade ston till våra hingstar redan i början på mars vill jag tro att vi kopplat ett litet grepp…
200 bokningar vittnar också om att vinden ändå är i ryggen hos uppfödarna i Sverige.

En otroligt rolig norgehistoria är att en av få svenskfödda hästar som tagit sig till grannlandet de senaste åren är vår uppfödning Monster Merete (u. Stumne Stjerna). Treåringen var första sto från kullen född 2017 att starta i år – femma på 1.36,5g mot äldre hästar så tidigt på året gav mersmak.

Fredrik Fransson.

En av detaljerna kring henne är dessutom att hon är efter den icke godkända (!) hingsten Monster Monsun. Bra start på avelskarriären av min bäste vän.

Ni kan för övrigt lägga ett namn till på minnet, helsystern tvååriga Monster Litchi är något extra.

I dagarna skickade jag in ansökan om betäckningsbevis för två egna ston till Monster Monsun igen – jag kan lova att jag är sugen att stoppa det där ”icke godkänd” i halsen på några trumpna personer i avelsnämnden…

Det kanske är dags att säga att det är med en avkomma till Monster Monsun jag ska vinna derbyt.
Det blir ju som jag säger…

 

Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Likhet inför lagen

Så kom då domarna snabbt. Mycket bra med hårda straff efter det vidriga vi fått se och uppleva. Tränaren säger att lärlingen varit hos honom i 14 dagar för att lära sig hans filosofi. Kanske var detta examensprovet? Att sedan Svensk Travsport inte haft någon rättssäker process när man kommit fram till domen är inget att förvånas över. Juridik har inte varit förbundets starka sida genom åren.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Men någon form av likhet inför lagen borde ändå gälla. Att samma straffskala borde gälla när man plågar hästar och utsätter travsporten för vanrykte. Och Gud förbjude att det ligger någon form av främlingsfientlighet bakom denna dom.

Ett annat exempel från några år tillbaka i tiden men med samma ledning – dåvarande generalsekreteraren är nu vice vd och juristen på Svensk Travsport är densamme. Hästar skadas allvarligt och plågas ihjäl under en färjetransport från Estland till Sverige. Det visar sig att fordonet de transporterats i var undermåligt och att hästarna inte kunde andas och helt enkelt fick panik.

Någon tillsyn under överfarten har heller inte skett. När de kommer i land och upptäcker förödelsen körs döda och levande hästar inte till veterinär eller djursjukhus utan transporteras tiotalet mil till en gård ute i skogen där de göms undan.

Att de två överlevande hästarna efter några dagar kommer under veterinärvård (den ena av dessa måste omedelbart avlivas på grund av sina skador) beror inte på ansvariga personer utan helt andra människor. Zarina Bi överlevde och undersöktes direkt av veterinär efter misshandeln bara som en jämförelse.

Vad hände med ansvarig tränare (svensk) och ”lärlingen” som utförde transporten? Ingenting! Jo, förresten. Bara några veckor efter händelsen så föräras ”lärlingen” med en svensk proffstränarlicens.

Men något ansvarsutkrävande har inte skett vare sig av de direkt ansvariga eller de som underlät att bestraffa. Detta har allvarligt kritiserats i en utredning som överdomstolens nuvarande ordförande genomförde strax efter händelsen.

Några röster från föreningar för hästägare eller tränare höjdes inte heller. Jag vägrar tro på att det beror på att tränaren – enligt egen utsago till undertecknad – var kompis med tjänstemännen på Svensk Travsport och expert i tv-studion eller att juristen kört amatörlopp med tränarens hästar.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Rädda svensk travsport nu – och våra travhästar!

Nu får det verkligen vara nog. När filmen från V75-tävlingarna i Örebro i lördags visade hur Zarina Bi utsattes för regelrätt djurplågeri fick jag som hästveterinär – med 35 års erfarenhet av tävlingshästar – en ångestattack.
Av
Anders Ekfalk
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Ekfalk. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Anders Ekfalk. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Söndag morgon visade de på TV4 samma film. Hur många tittare har kanalen?
Det är detta vidriga beteende mot ett oskyldigt djur som svenska folket får se och vad skall dom tro? Är detta något som vanligt förekommer inom svenskt trav? I så fall kommer svenskt trav att få många fiender och organisationer som kan komma att kräva ett förbud mot travsport.

Nu får det vara nog!

Alessandro Gocciadoro skulle aldrig ha släppts in i Sverige. Nu har han verkligen förbrukat alla chanser att fortsätta här som travtränare. Vi vet alla att han varit föremål för en snart ett år lång utredning gällande otillåten medicinering. (Vad blev resultatet förresten?)

Vi har sett film där han i något som likar raseri slår sin häst för att vinna ett travlopp i Italien. Sedan igår när hans lärling utövar djurplågeri. Här måste det strikta tränaransvaret gälla; lärling som misshandlar, men tränaren står ansvarig.

Nu en öppen fråga till högst ansvarig på ST, ATG och veterinäravdelningen på ST. Hur tänker ni nu agera och vilka bli konsekvenserna för Alessandro Gocciadoro?

Ni har otroligt kort tid på er att tänka ut detta och agera. Annars kan ni ödelägga svensk travsport. Visa att ni är kraftfulla ledare med råg i ryggen och kärlek till hästen.

Om ni inte agerar kraftfullt nu så kräver jag att ni ställer era platser till förfogande inom Svensk Travsport med omedelbar verkan.

Mina förslag är:

  1. Anmälningsförbud på alla Alessandro Gocciadoros hästar
  2. Ta tillbaka och makulera inbjudan till Elitloppet 2020
  3. Meddela att han inte längre är välkommen på svenska travbanor

Jag älskar hästarna och travsport men hatar djurplågare, fifflare och folk som ljuger.

Förväntar mig ett mycket snabbt styrkesvar.

Fotnot: Anders Ekfalk är Leg Veterinär, Veterinär Medicine Doktor med Specialistkompetens i hästens sjukdomar.