Fokustema
Krönika
Läs senare

”Ska vinna Derbyt – minst två gånger”

”Snart kommer norrmännen behöva köpa fler kallblod från Sverige.”
Sulkysports krönikör Fredrik Fransson förklarar varför det kan bli så när kartan ritas om.
Av
Fredrik Fransson
Upplåst för dig som är prenumerant
Tvååriga stoet Monster Litchi under en träningstur i Järvsö. Foto Fredrik Fransson
Tvååriga stoet Monster Litchi under en träningstur i Järvsö. Foto Fredrik Fransson

>> Proffstränaren, uppfödaren, entréprenören och idésprutan Fredrik ”Frasse” Fransson är en av travsportens idésprutor. Under tre år har han skrivit gästkrönikor i Sulkysports papperstidning och nu fortsätter han i den digitala satsningen.

****

Jag hade den stora äran att hålla ett föredrag – med valfritt tema – under Oppdretterseminar 2020 i Oslo för ett par veckor sedan. Tanken var att ”prata kallblod”, men i sista sekund valde jag att prata framtid och tankar kring travet i stort – jag vill tro att potentialen är enorm med rätt tekniska innovationer i framtiden.

Fakta

Fredrik ”Frasse” Fransson

Ålder: 40 år.
Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.
Bor: Järvsö – där legendarer föds och dör.
Licens: A-tränare vid Bollnästravet.
Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.
Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Jag tror det var ett uppskattat föredrag och att vi lyckades motivera några att betäcka ett sto till – det såg så ut i mailkorgen hemma i Järvsö i varje fall.

”Satte fyr på salen – svensk optimisme og fremtidstro smittet over” stod att läsa i norsk media – så helt iskallt var det nog inte…

Att träffa likasinnade är viktigt och det sociala umgänget troligen viktigare än själva föreläsningarna (som var intressanta!).

Norsk travsport står inför ett stålbad som är extremt tufft och depressionen är enorm – det har kommit ett 15-tal ston till mig från vårt grannland bara de senaste veckorna. Jag tror att Sverige går om Norge i antalet kallblodsbetäckningar redan i år.

Vi har själva inhandlat åtta ston, varav sju dräktiga. Stamtavlorna på stona var lite för bra för att låta chansen gå förbi och när våra grannar behöver hjälp får vi ställa upp. Jag tror faktiskt att fler av mina uppfödningar de kommande åren kommer att säljas till Norge – de kommer att behöva hästar när de får fart och vind i seglen igen.

Norge kommer att behöva hästar när de får fart och vind i seglen igen

I år betäcker vi 19 egna ston (minst) – vi kommer att få jobba stenhårt. Men eftersom vi gett oss in i den här leken då ska vi minsann göra det ordentligt och med en dåres envishet har jag ”gett mig fan på” att vi ska vinna Derbyt minst två gånger. Ska vi ta oss dit är det hårt arbete som gäller.

Det jag säger blir verklighet och säger någon att det inte går – ja då brinner det till. När någon för några år sedan inte trodde ett smack på idéen om att starta eget stuteri, då vill jag ändå bevisa att det verkligen går.

Ifjol betäckte vi flest kallblodsston på plats – i år ska vi bli störst även på antalet betäckta ston totalt.
Och med 200 bokade ston till våra hingstar redan i början på mars vill jag tro att vi kopplat ett litet grepp…
200 bokningar vittnar också om att vinden ändå är i ryggen hos uppfödarna i Sverige.

En otroligt rolig norgehistoria är att en av få svenskfödda hästar som tagit sig till grannlandet de senaste åren är vår uppfödning Monster Merete (u. Stumne Stjerna). Treåringen var första sto från kullen född 2017 att starta i år – femma på 1.36,5g mot äldre hästar så tidigt på året gav mersmak.

Fredrik Fransson.

En av detaljerna kring henne är dessutom att hon är efter den icke godkända (!) hingsten Monster Monsun. Bra start på avelskarriären av min bäste vän.

Ni kan för övrigt lägga ett namn till på minnet, helsystern tvååriga Monster Litchi är något extra.

I dagarna skickade jag in ansökan om betäckningsbevis för två egna ston till Monster Monsun igen – jag kan lova att jag är sugen att stoppa det där ”icke godkänd” i halsen på några trumpna personer i avelsnämnden…

Det kanske är dags att säga att det är med en avkomma till Monster Monsun jag ska vinna derbyt.
Det blir ju som jag säger…

 

Fokustema
Organisationsfrågan
Läs senare

Hur tar vi oss framåt?

Jag avslutade min senaste insändare med att jag både tror och hoppas att vi gemensamt och utifrån rätt premisser kan skapa en process runt organisationsförändringen. Inför de rådslag som nu ska följa lämnade förtroenderådet spelplanen öppen för nya förslag från hela landet. Det är positivt, i synnerhet för oss som ser stora brister med den ekonomiska föreningsmodell ST:s styrelse fortsätter att driva även efter de tydliga beskeden gällande fastigheterna.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren, vice ordförande Stockholms Travsällskap.
Anders Holmgren, vice ordförande Stockholms Travsällskap.

Stockholms Travsällskap har diskuterat frågan på såväl stämmor som medlemsmöten, och vi har ett antal tankar och förslag kring den fortsatta processen. Till att börja med måste syftet med omorganisationen tydliggöras. Avsaknaden av en vision är påtaglig. De främsta målen bör vara:

  • Att utveckla sporten och leda utvecklingen mot ett ökat antal hästar och aktiva i alla led. Bredden i svensk travsport är en av våra absoluta styrkor och ska betonas.
  • Att skapa en effektivare organisation för kärnverksamheten inom ST, det vill säga service- och myndighetsfunktionen.
  • Att skapa och bygga nya affärsmöjligheter för långsiktig ekonomisk styrka.
  • Att driva en målsatt verksamhet, på såväl kort som lång sikt.
  • Att skapa en organisation som är kapabel att ta över ägarstyrningen av ATG.

Det råder enighet om att det behövs en förändring av såväl den generella styrningen av svensk travsport som av de kommersiella områden travsporten nu själv har att ta ansvar över. De viktigaste punkterna för de rådslag som nu kommer att följa anser vi därmed är följande, utan inbördes rangordning:

  • Vilken bolagsform man väljer för den framtida organisationen bör inte stå i fokus i den initiala diskussionen. Fokus måste ligga på visionen; exakt vad är det vi vill uppnå med förändringen, hur skall travsporten se ut i framtiden? Först när detta är besvarat kan man ta diskussionen om hur detta skall uppnås och med vilka medel.
  • ST:s grundsyfte är att vara en myndighets- och servicefunktion för travsporten. Detta bör renodlas genom en uppdelning av ST i befintlig form och en ny organisation för de kommersiella frågorna. Det kommersiella ansvaret kräver en helt ny organisation med annan kompetens, separerad ända upp på styrelsenivå. Inom detta område skall rymmas hantering av rättigheter, styrning och kontroll av ATG samt samarbeten med andra reglerade spelbolag.
  • Statens inställning är tydlig; regleringen av spelmarknaden syftar till att öppna upp för flera bolag. Även om den statliga utredningen ännu inte är presenterad ligger det i tangentens riktning att någon marknadsavgift inte kommer att införas. Detta tydliggör kravet på en kommersiellt inriktad organisation, klart avdelad från myndighetsdelen.
  • ST:s styrelse bör inte vara styrelserepresentanter i ATG. Alldeles bortsett från att dessa två roller leder till en oundviklig konfliktsituation i förhandling med andra spelbolag, så bör ATG:s styrelse bemannas på andra urvalskriterier än ST:s styrelse.
  • Istället för att dra paralleller med andra ekonomiska föreningar av typen Lantmännen, anser vi att man bör snegla mot mer jämförbara organisationer, primärt andra idrottsförbund. Där torde mer relevanta liknelser och lärdomar stå att finna.
  • Den ursprungliga ”Denninger-rapporten” pekar på ett antal stora problem inom den nuvarande organisationen, inte minst avseende långa beslutsvägar och bristande kompetens inom relevanta områden. Dessa utmaningar bör adresseras på ett mycket tydligare sätt.
  • Hästägarna är travets viktigaste uppdragsgivare, denna insikt bör genomsyra hela processen.

Stockholms Travsällskap anser att processen bör drivas på ägarnivå, där sällskapen och intresseorganisationerna gemensamt driver frågan. Det är inte rimligt att ST:s styrelse skall vara drivande i att förändra sin egen organisation, utan detta bör vara en fråga för Travsällskapen och intresseorganisationerna att reda ut. Det är positivt att även ST:s styrelse nu ger uttryck för samma önskan.

Anders Holmgren
V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Var vi på samma möte?

Fokustema
Insändare
Läs senare

Bryter tystnaden och trampar i klaveret

Plötsligt träder Svensk Travsports högste representant Marjaana Alaviuhkola ut i offentligheten. Ambitionen måste väl vara att försöka öka förtroendet för Svensk Travsport och sig själv. Men hur gick det?
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Göran Persson sa en gång i tiden att har man en gång trampat i klaveret låter det lika jävligt när man drar ut foten igen. Kanske har Marjaana lyssnat på honom?

Alla vet att det råder djupt delade meningar om ST:s organisationsförslag i allmänhet och förtroendet för styrelse och ledning i synnerhet. Högt uppsatta personer i olika travsällskap har vädrat dessa synpunkter på olika sätt den senaste tiden. Ingen kan ha undgått detta som läser Travronden eller Sulkysport. Jo förresten en person: Svensk Travsports styrelseordförande. Hon av alla!

Efter fredagens möten deklarerade hon ”samsyn och enighet” varpå olika dignitärer – som kommer från olika läger sakligt sett – höjer på ögonbrynen (understatement!) och undrar om de varit på samma möten som ordföranden!

Men hon insisterar! Gör ett nytt uttalande och drar återigen mycket märkligt slutsatsen att det råder ”samsyn och enighet” bara för att man är positiv till ett ”rådslag”? Men det låter som ett halmstrå.

Hur skulle ett rådslag kunna ändra på storbanornas vägran att skänka bort sina egendomar? Är inte hela vitsen med organisationsförslaget att de är med på noterna? Finns det något att belåna för att rädda ST:s ekonomi om inte Solvalla, Åby och Jägersro är med?

Men slåss man för sin överlevnad så vill man kanske fortsätta med foten i klaveret? Det kanske till och med känns skönare än att stå där barfota.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Var vi på samma möte?

I fredags – den 4 september – hölls ST förtroenderåd, samt ett separat ordförandemöte för travsällskapen. ST:s styrelse har genom sin ordförande gett uttryck stor glädje över den samsyn och enighet som rådde under mötet. Detta gör att jag måste ställa mig frågande till om vi befann oss på samma möte.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren.

Jag kan naturligtvis inte svara för hur övriga deltagare i förtroenderådet upplevde det, men jag kan bidra med mina egna reflektioner och tankar. Den för tillfället allt annat överskuggande frågan rör den omorganisation av svensk travsport som initierades för ett år sedan, och här råder varken enighet eller samsyn.

Detta är mina reflektioner kring hur detta mottagits av Solvallas styrelse. Jag fokuserar här på bakgrund och förutsättningar i den väsentligaste frågan och väljer att stå över diskussionerna om den högst tveksamma hanteringen av tävlingsprogrammet etc.

Det inledande ordförandemötet var bra. Debatten hade högt i tak och ett flertal synpunkter och tankar kom upp i dagen. Jag hoppas och tror att även Stockholms Travsällskaps synpunkter kom fram på ett tydligt sätt. Jag upplevde samsyn från ett flertal banor (utöver Åby och Jägersro, som helt delar vår syn), vilket inte minst ur principiell synpunkt är glädjande.

När det gäller organisationsfrågan har jag sagt det förr och det tål att upprepas: processen har påbörjats i helt fel ände och på fel premisser. Istället för att förklara vilka problem man vill hantera och hur man vill att travsporten skall fungera om fem, tio och tjugofem år så har man börjat med att diskutera vilken bolagsform man skall ha och hur ägarskapet i denna skall se ut. Travsporten saknar i allt väsentligt en målsatt verksamhetsplan, vilket gör att vi blir tvåa på bollen.

Avsaknaden av en tydlig vision från ST är påtaglig. Då ST:s styrelse varit synnerligen drivande i organisationsfrågan och sedan processens början styrt riktningen mot en ekonomisk förening (övriga presenterade alternativ kan bara beskrivas som alibi-förslag) så är det fullt naturligt att det är här debatten för tillfället står. Det är mycket olyckligt att vi ägnar all energi åt att diskutera ägarfördelning istället för att diskutera nya affärsmöjligheter och utveckling av befintliga affärer.

Alla ska stoppa in sina fastighetsbestånd

I ST:s förslag har hela tiden funnits en parameter av central betydelse: alla travsällskap skall stoppa in sina fastighetsbestånd i en gemensam balansräkning. Detta är en stötesten som oundvikligen kommer att skjuta hela processen i sank.

Stockholms Travsällskap har, precis som Jägersro och Åby, på ett tydligt sätt sagt nej till detta. Budskapet från våra medlemmar är glasklart; våra fastigheter skall inte stoppas in i en gemensam balansräkning. Detta budskap har levererats vid ett flertal tillfällen, och upprepades på Förtroenderådet.

Det är fullt förståeligt att många andra banor suckar åt detta besked, och anser att vi bara ser till vårt eget hus.

Det ligger dock en hel del andra tankar bakom dessa beslut (beslut som för övrigt framtvingats av ST:s oerhört bristande kommunikationsförmåga, där man låtit denna fråga ta plats istället för andra och mer relevanta frågor som borde prioriterats):

  1. Syftet med att skapa en stark balansräkning är, svepskäl till trots, tydlig: genom detta skall man skapa en situation där man kan belåna fastighetsbeståndet för att finansiera verksamheten. Detta är en mycket farlig väg att gå, och undertecknad hade röstat emot alldeles oavsett vilket fastighetsbestånd mitt sällskap suttit på. En lånefinansierad verksamhet kommer aldrig bli konkurrenskraftig.
  2. Vi ser inte våra fastigheter som en långsiktig lösning på den ekonomiska situation ST själva försatt sig i genom sin acceptans av pokalåret och genom att vara oförberedda på den nya situation som omregleringen av spelmarknaden inneburit.
  3. Den befintliga organisationen i ST är till stora delar densamma som suttit eldvakt medan det börjat brinna i huset. Att ge samma organisation förtroendet att förvalta ytterligare miljardvärden och fler ansvarsområden känns för mig som definitionen på företagsekonomiskt vansinne.
  4. Vad händer om tio eller tjugo år, när fastigheterna är full-belånade? Med samma resonemang som förs nu ligger det i farans riktning att man börjar diskutera inkorporering av andra tillgångar.

Jag ställer mig vidare frågande till exakt varför många små- och mellanbanor är så positiva till detta förslag. Den maktkoncentration som detta skulle leda till tror jag inte är något som någon önskar. Betänk att ST:s utgångsförslag innehåller en röstfördelning på runt 50 procent till storstadsbanorna, en siffra som efter reviderad fastighetsvärdering och förhandling naturligt bör vara 70-80 procent. Är detta en situation som är gynnsam för svensk travsport i stort, och för era medlemmar i synnerhet?

Så, Stockholms Travsällskap har sagt nej, och lika lite som jag kan förstå hur Marjaana Alaviuhkola kan uppleva att samsyn och enighet råder, lika svårt har jag att se varför övriga banor är beredda att ta strid för att vi skall ändra oss.

Hot om uteslutning

De som inte säger ja får inte vara med. Hoten om uteslutning av de sällskap som säger nej, vilka framgår i rådslagsmaterialet och som även kom fram i debatten på Förtroenderådet, ger jag heller inte mycket för. För det första är jag tämligen säker på att vi alla ser att travsporten är som starkast när den innehåller en hälsosam mix av bredd och elit, vidare är jag tämligen säker på att Solvalla och övriga banor som önskar vara med skulle klara sig alldeles utmärkt om vi ställdes utanför. Jag vill dock understryka att vi verkligen inte önskar denna utveckling.

Tvärtom, vi ser flera vägar framåt och vi tar gärna en aktiv roll i den fortsatta processen. Jag både tror och hoppas att vi ägare och medlemmar i ST gemensamt kan backa bandet och skapa en process utifrån rätt premisser.

Vad är det då Solvalla och Stockholms Travsällskap vill? Inom Stockholms Travsällskap har vi redan under sommaren genomfört de rådslag som nu föreslagits, och jag kommer inom kort presentera den syn som styrelsen och Stockholms Travsällskaps medlemmar efter dessa möten kommit fram till.

Anders Holmgren

V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Krönika