Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Kan en lösning vara att skippa försök till E3?”

Anders Ström var förra veckans krönikör och anser att ATG och dess ägare ST borde lobba för en gräns för låga cashspel på låt oss säga 2.000 kronor, som kan ske helt utan registrering och införa återbäringsbonusar.
Av
Anders Ström
Kontantspel är inte det lättaste för en utlännning under Elitloppshelgen… Foto Simon Hagen/Sulkysport
Kontantspel är inte det lättaste för en utlännning under Elitloppshelgen… Foto Simon Hagen/Sulkysport

Här kan du läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 23:

Spelsugen. Men som utlänning fick jag genomgå spelregistrering för att få cash-spela på Åby när jag var där nyligen. Glad i hågen frågade jag efter tio minuters ”red tape” om kundtjänst-personen kunde plasta in mitt ”spelkörkort” eftersom jag hade Elitloppshelgen i sikte inom kort? ”Går inte i alla fall”, sa han. ”Gäller bara idag!”, konstaterades.

Ridå.

Vanliga svenskar kan spela som vanligt – men då kommer nästa jobspost. Max tio lax i insats. När bordslappen med tolv delägare skall lämnas in för 15.000 kronor måste kreditkortet fram. Vilket krångel…

Fakta

Anders Ström

Ålder: 48

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare genom bolaget Veralda. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Greenshoe är den klart mest kapabla häst jag ägt. Cruzado dela Noche och Disco Volante av de äldre, samt treåringarna Green Manalishi och Gimpanzee är andra toppar just nu. Av de pensionerade, Tamla Celeber (numera fölsto) och Fourth Dimension (avelshingst på Menhammar).

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Vad är problemet?! Inte sjutton kommer någon kunna ägna sig åt penningtvätt med sådana belopp?! Och skulle man vara orolig för det är det väl bättre att kräva registrering/ID vid u-t-b-e-t-a-l-n-i-n-g!!!

Den obligatoriska registreringen för att spela är ett grymt negativt filter – inte bara dåligt för omsättningen kortsiktigt – utan dåligt för travintresset på lång sikt.

ATG och dess ägare Svensk Travsport borde lobba för en gräns för låga cashspel på låt oss säga 2.000 kronor, som kan ske helt utan registrering. Uppmuntra sedan till registrering genom till exempel återbäringsbonusar på cashspel vid digitalt spel, så löser sig detta på sikt samtidigt som man värvat nya kunder!

Våra bordslappar får jag vika mig på och köra ”V75 Tillsammans” på i fortsättningen. Även om jag inte kommer kunna vara med själv, då jag är utlänning och inte får ha ATG-konto. Fast visst borde väl det också gå att ordna?

Om ordningsföljden i Elitloppet ska ju ”alla” ha en åsikt. Min uppfattning är att Dijon klarar sig från diskning med ett morrhår i finalen, men däremot skulle han solklart varit diskad i försöket för sin passgång.

Aubrion du Gers klarar sig också – enligt min uppfattning – på grund av en dålig och luddig regel. Jag är en förespråkare av det amerikanska regelverket när det gäller diskning. Ekipaget som är ansvarigt för förseelse placeras bakom den häst som drabbats, i det här fallet Next Direction.

I detta fall skulle således Aubrion du Gers placerats som sexa i den officiella resultatlistan. Makethemark, Propulsion, Milliondollarrhyme och Next Direction hade i sådana fall flyttats upp ett hack.

E3 står inför dörren och det betyder för många deltagare två tuffa lopp med inte sällan långa resor inblandade under en lång säsong som sedan skall krönas med Kriterie/Oaks- och Breeders Crown-deltagande.

Kan en lösning vara att skippa försök till E3? Kopiera i stället ”gamla” Colonial och kör tre klasser. Hästarna seedas efter prissumma och startpoäng och upp till 36 hästar delas upp i tre lopp. Två miljoner kronor i förstapris i A-gruppen, en miljon till segraren i B-gruppen och 500.000 kronor till vinnaren i C-gruppen? Mindre resande för människor, djur och fordon, lättare att matcha och fräschare hästar borde bli resultatet.

Blir det färre än 36 hästar till start delar man ändå loppet i tre men med färre i varje avdelning. Detta borde funka, speciellt i korta E3, av två skäl. Att springa så fort i två heat inom kort tid är inte optimalt för alla unga hästar. Dessutom skulle det kunna öka anmälningsgraden från europeiska hästar som har långt att resa! Om inte E3-organisationen gillar detta tänk kanske det vore något för organisatörerna i Breeders Course att fundera på?

Till slut – på förekommen anledning – gillar jag Daniel Redéns tweet från i söndags om Bollnästravets fina banunderlag. Ett bra underlag är A&O för fina tävlingar och fräscha hästar med lång tävlingskarriär.

Flera banor har ett rykte om sig att mer eller mindre ofta (eller till och med konstant) ha undermåligt underlag. Det vore intressant om mer fokus och resurser lades inom detta område.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Låt alla som vill vara med få vara med”

Klaus Koch är faktiskt ”pappa” till det nuvarande tvångsstrykningssystem, ett system som han numera inte alls är så förtjust i...
Av
Cecilia Kristoffersson
Låt alla som anmäls få chansen i kval till storloppen! Det anser Klaus Koch som själv bytt fot i frågan. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Låt alla som anmäls få chansen i kval till storloppen! Det anser Klaus Koch som själv bytt fot i frågan. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 39:

Till helgen körs Sveriges med råge högst betalda lopp för treåriga hästar. Svenskt Travkriterium om totalt 8.000.000 kronor och Svenskt Travoaks om 5.600.000 kronor (vid full utdelning för premiechansade hästar).

Tolv hästar i varje final som tog sig dit via uttagningsloppen som kördes förra tisdagen. Det kördes sex försök i varje kategori och två gånger 72 hästar fick alltså möjlighet för att kvalificera sig. Men det fanns flera som ville vara med…

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

I takt med att Kriteriet växte sig större och större under 1990-talet blev det också fler och fler hästar som ville vara med.

Under min tid som sportchef (1991-2001) dök frågan om vad vi skulle göra vid fler än 72 hästar anmälda till uttagningsloppen upp. Så det är faktiskt jag som är ”pappa” till det nuvarande tvångsstrykningssystem, ett system som jag numera inte alls är så förtjust i.

Den lite nonchalanta bedömningen av att ”är man inte bland de 72 bästa i seedningen så har man inget i Kriteriet eller Oaks att göra” köper jag inte. Vad är skillnaden (bortsett från rankningen) på 72:a och 73:e hästen? Den är med garanti ytterst marginell och bådas ägare har betalat precis lika mycket för att komma så långt som till att kunna starta i kval.

Nej, låt alla som vill vara med få vara med. Vid 73-84 hästar körs det sju försök, vid 85-96 hästar åtta försök och så vidare. Att köra sju eller fler försök bidrar också med ytterligare ett spänningsmoment i uttagningsförfarandet för då måste man vinna ett uttagningslopp för att vara säker på att komma till final.

Vid sju försök går alltså de sju segrarna till final jämte fem tvåor. Dessa tycker jag skall kvalificera sig genom att vara de fem som i tid kom närmast vinnaren i sitt försök.

Seedningen eller snabbaste tider bör alltså inte vara utslagsgivande för finalkvalificering.

Problem uppstår först vid den 145:e startanmälda hästen. Det säger sig själv att det efter ovan nämnda koncept inte är möjligt att köra fler än tolv uttagningar.

Att det skulle gå så långt är näst intill osannolikt och skulle det hända finns det även en lösning på det problemet. Skulle vi börja närma oss de ”magiska” 145 finns det tid nog till att göra en annan åtgärd, nämligen att höja startavgiften. En höjning av denna får helt säkert en preventiv verkan och kommer dessutom att bidra med mer pengar i premiepotten.

Danmark har inte samma lyxproblem som i Sverige då det i Charlottenlunds Kriteriekval endast anmäldes 34 hästar (plus 19 i kval till stoavdelningen). Danmark har tills vidare ett något annorlunda uttagningsförfarande än Sverige och just detta är en het potatis just nu.

I Danmarks största årgångslopp – förutom Derby och Kriterium även de stora loppen i Århus – kvalificerar sig inte alla finaldeltagare via uttagningslopp. Bara tio går direkt till final. Sedan lämnas det två så kallade wildcards öppna, och de erbjuds först till de två högst placerade hästarna i rankingen som inte kvalificerat sig.

Det kan vara för att den/de helt enkelt inte startade i uttagningsloppen eller att de inte lyckades kvalificera sig, till exempel på grund av galopp. Skulle en årgångs suveränt bästa häst stå med feber eller göra bort sig vid kvalificeringstillfället får den alltså ändå chansen att vara med.

Wildcard-hästarna får alltid de sämsta spåren, vanligtvis något av spåren åtta, elva eller tolv. Faktum är att de två senaste årens danska Derbysegrare Chock Nock och Dumbo både kom in på wildcard och startade från spår tolv och spår åtta, och det har även hänt tidigare.

Jag har alltid tyckt att systemet är bra, men nu finns det starka krafter som jobbar för att istället införa det svenska kvalificeringssystemet one-to-one.

Jag förstår deras argumentation och det är inte så att jag bryter ihop om det kommer till en ändring då det mest är det unika i förfarandet som jag gillar. Då är jag betydligt mera motiverad att vara med att driva mitt ovanstående förslag för uttagning av finalister till de svenska storloppen.

De mest absurda uttagningsreglerna är dock de som det europeiska centralförbundet UET praktiserar. Här betraktas sämre startspår som sju och åtta som varande bättre än nio eller tio.

Första ledet är viktigt och vid till exempel Europamästerskap är ett givet lands först rankade häst alltid säker på att få första ledet (under förutsättning att färre än nio länder deltar).

Det kan i princip betyda att ett lands första häst kan tilldelas spår åtta och samma lands andrahäst spår två! Detta under förutsättning att sju eller färre länder har deltagare, då dessas förstaval lottas till sju av de åtta framspåren och då kan exempelvis spår två bli ledigt.

Jag hoppas att våra representanter i UET snabbast möjligt ser till att det blir ändring på detta.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Klart att man inte ska tjäna pengar på att skada djuret”

Förra veckans krönikör, veterinär Anne Haglund, anser att svensk travsport som organisation dåligt utnyttjar kunskap och erfarenhet som finns bland aktiva, intresserade och forskare i branschen.
Av
Anne Haglund

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 38:

Det var med glädje jag läste Maria Törnqvists och Roger Walmanns krönikor i Sulkysport nummer 36. De pratade om hästen i centrum, samma fokus som jag också har och som alla i travsporten borde ha. Tyvärr är det inte alltid så, jag håller med Roger om att respekten för hästen verkar bli sämre och inte bättre med tiden.

För travhästar gäller andra regler

Vi måste vända trenden. Alla beslut som fattas inom travet måste fattas med hästens bästa i fokus. Det är också intentionen, på Svensk Travsports hemsida har jag hämtat följande citat: ”Grunden i hela vår verksamhet är djurskyddet” och ”I travsportens värdegrund står hästen självklart i centrum. Inom den svenska travsporten har vi ett viktigt, gemensamt ansvar för att våra hästar behandlas med kärlek, kunskap och respekt”.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Men hur ser det ut idag? Handlingen är inte som visionen. Svensk travsport låter folk som misshandlar djur med spö att fortsätta att vara aktiva. Christian Fiores fula spödrivning på Tingsryd den 18 augusti gav futtiga fyra veckors avstängning (inte ens med omedelbar verkan) och 6.000 kronor i böter. Uppför man sig så mot ett djur så ska man inte hantera djur överhuvudtaget. Kan man misshandla hästen inför publik, vad händer då hemma där det inte finns publik?

Prispengarna fick behållas. En skandal, kretsen kring hästen tjänade pengar på misshandeln av hästen. Rimmar illa med de vackra citaten ovan. Argumentet att hästägaren inte ska bestraffas för vad kusken gör håller inte alls. Hästägaren får se till att använda folk som respekterar djuren och håller sig till reglerna, så enkelt är det.

En grundförutsättning i reglementet måste vara att om du blir dömd för något som skadat hästen ska du eller hästägaren inte tjäna på det, resultatet och prispengarna ska strykas, alltså ge diskvalifikation. Det är väl helt och hållet klart att man inte ska tjäna pengar på att skada djuret!

Rädd att många tjänstemän inte bryr sig så mycket

Andra exempel som borde ge diskvalifikation är till exempel blödande hovar om de slitits ner av barfotakörning eller blödande munnar efter hårdhänt hantering av kusken. Inom ridsporten diskvalificeras du obönhörligen om hästen har minsta blod i munnen efter ritten, oavsett om det är orsakat av bettet eller om den bitit sig i tungan. Det sker aldrig i travet, för travhästar gäller andra regler, jag har aldrig hört att någon diskvalificerats för blödande mun.

Tyvärr ser man mer och mer ryck och sågande i munnen på hästarna. Ibland verkar det vara för att ”egga” hästen före start, ibland verkar det vara för att få den att springa fortare på upploppet. Denna hårdhänta hantering av hästens mun verkar tyvärr ha ökat med andelen utländska kuskar i landet, kanske en ”kulturskillnad” i ”körkonsten”?

Kunskap och forskningsresultat kring hästar måste implementeras i beslut och hantering, det borde vara naturligt och står också i de vackra citaten ovan.

Arbetsfysiologiforskningen pekar tydligt på att medeldistans med autostart är mer slitsamt än kort distans och voltstart för de unga hästarna. Jag tänker då på de första starterna hästarna gör som unghästar, två- och treåringar.

Redan veterinärprofessorn Arne Lindholm kom fram till detta på 1970-talet. Det känns bara för tråkigt att Breeders Crown-loppen för tvååringar fortfarande år 2019 körs över 2.140 meter autostart. Det måste väl vara upp till människor i beslutande funktioner att ta reda på så mycket kunskap som möjligt innan så viktiga beslut fattas.

Tyvärr är jag rädd att många tjänstemän inte bryr sig så mycket. De har sin lön och sitt jobb kvar ändå. Jag anser att svensk travsport som organisation dåligt utnyttjar kunskap och erfarenhet som finns bland aktiva, intresserade och forskare i branschen.

Det finns inga naturliga mötesplatser. Kanske skulle vi ha återkommande konferenser där fakta och erfarenheter i viktiga ämnen diskuteras?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Langli: ”Och nästa år – sky is the limit”

Morten Langli debuterade som krönikör hos oss förra veckan och han skriver om sina intryck om Norges bästa (?) varmblod genom tiderna: Det gick i 1.22-tempo, men sista 500 fick hon sträcka ut i 1.16-fart. Och det var intrycket som var våldsamt. Sättet hon rörde sig på. Spänsten i steget.
Av
Morten Langli
Kan Hillary B.R. vara tidernas bästa norska varmblod? Fortfarande vet hon inte hur det känns att förlora. Foto Lars B Persson
Kan Hillary B.R. vara tidernas bästa norska varmblod? Fortfarande vet hon inte hur det känns att förlora. Foto Lars B Persson

Hillary Clinton förlorade överraskande valet till Donald Trump 2016. Då jag kröp i säng klockan 02:30 valnatten tydde allt på att hon skulle bli USA:s första kvinnliga president, men Trump kontrade under morgontimmarna och kunde inta det ovala rummet som USA:s 45:e president.

Travhästen Hillary B.R. vet emellertid inte hur det är att förlora. Och sällan är det någon som följer henne ända till mållinjen. 15 starter har gett 15 segrar. Endast en gång har hon varit i trubbel. I debuten på Biri i april som treåring galopperade hon från fjärdespår i volten och tappade över 100 meter. En normal häst hade aldrig kunnat vinna, men Geir Vegard Gundersen körde bakom fältet med sin elva-för-tio-favorit. På upploppet släppte han av och Hillary var först över mål efter en slutrunda i 1.13-fart. Standarden var satt.

Historien om Hillary B.R. startar långt tidigare. Modern Fiery Chip (e. Pine Chip) har visat sig vara en ”gullhoppe” för Norges ledande uppfödare Björn Rishaug från Ler i Tröndelag (B.R. är hans initialer – och alla hästar heter det i efternamn). Hillary B.R. är helsyster till Derbyvinnaren El Diablo B.R. och i samma syskonskara finns också miljonärerna Angelina B.R. och Ghazi B.R. samt Beverly B.R. som vann nio av tolv lopp innan en skada stoppade karriären.

Fakta

Morten Langli

Ålder: 45 år

Bor: Oslo – uppvuxen 400 meter från Bjerkes travbana.

Gör: Driver egen firma. Jobbar som konsult/tipsexpert för Unibet. Fotbollskommentator/studioexpert för Viasats Champions League-sändningar. Spelare, hästägare och uppfödare.

Första egna häst: Jills Knut – ett kallbod jag ägde medan jag fortfarande gick i skolan. Därför smeknamnet ”Skolemorten” (mitt twitternick). Jills Knut vann åtta lopp 1993 medan jag gick sista året på videregående (motsvarande gymnasiet i Sverige).

Bästa häst: Delägare i Greenshoe (tio procent). Helägde Stokriterievinnaren Thai Goodwill.

Bästa travminne: Jag älskar dueller. Copiad mot Pine Chip i Elitloppet 1994, Readly Express mot Bold Eagle i Prix d’Amérique 2018.

Intressen förutom trav: Fotboll och goda matupplevelser.

Expandera

Geir Vegard Gundersen plockade ut Hillary B.R. redan som föl. Året efter lade Toten-männen Arne Sandbäk (ägare till Support Justice) och Erland Åslund (delägare i El Diablo B.R.) upp 450.000 kronor för Hillary B.R. En god investering skulle det visa sig.

I oktober som tvååring var Hillary B.R. för första gången på bana. Från mitt kontor på Bjerke fick jag se GV köra lugnt mitt i banan i en speedcart. Det gick i 1.22-tempo, men sista 500 fick hon sträcka ut i 1.16-fart. Inga exceptionella tider om man tänker på unghästtävlande i USA eller Sverige, men för den konservative GV var det snabbt vid den tiden på året. Och det var intrycket som var våldsamt. Sättet hon rörde sig på. Spänsten i steget. För att citera Stefan Hultman i ATG Live efter att han hade sett Hillary B.R. vinna på 1.10,4 i Jarlsbergs Grand Prixs stoavdelning: ”Kolla djupet, kolla bröstet, kolla modellen – vilken j-a märr”.

Efter samma lopp tog också Geir Vegard Gundersen fram stora ord: ”Hon är helt enorm. Jag har två fyraåriga hingstar som travar 1.11-tider, men Hillary är minst 20 meter bättre. Det känner jag hemma i träningen. Jag hoppas och tror att detta är en häst för de allra största loppen.”

I så fall kommer Hillary B.R. att följa i hovspåren av en rad norskuppfödda hästar som hävdat sig i världseliten de senaste åren. Import av goda fölston och användning av topphingstar med fryst sperma har kraftigt utvecklat norsk travsport.

Från 2007 till 2017 har födelsetalen legat mellan 866 toppåret 2008 till bottennoteringen 496 år 2015. I dessa små årgångar har man mäktat med att få fram världsstjärnor som Support Justice, Papagayo E, Lionel och Looking Superb. Plus en bredd i de enskilda årgångarna som är enorm. 2013-kullen kommer att bli omtalad som tidernas årgång – med rätta – även om Papagayo E. och Lionel (födda 2010) är lika gamla.

Looking Superb var ”bara” bland topp-tio innan han flyttade till Jean-Michel Bazire. Kullen dominerades av hästar som Ferrari B.R, Born In the USA, Evil Enok M.E, Phantasm Soa, Shocking Superman, Cokstile, Moni Viking, Shotproof och Chief Orlando.

Utöver bra avelsmaterial tror jag att det norska unghästprogrammet bidrar till att producera hållbara hästar som kan utvecklas till att bli världsstjärnor. Tvååringslopp finns inte. De flesta väntar med debuten till april-maj som treåringar. Det finns inga årgångslopp för treåringar över sprinterdistans. De flesta debuterar över 1.600 meter först i juli som fyraåringar, i samband med Jarlsberg Grand Prix (norska Sprintermästaren). Det betyder att de norska topphästarna inte behöver känna på 1.10-1.11-tider förrän långt in på fyraåringssäsongen. Det tror jag är förnuftigt med tanke på att kunna hävda sig som äldre.

Hillary B.R:s rekord är 1.09,9 som hon travade i kvalificeringen till 1.10.4-loppet på Jarlsberg. Endast en gång har hon startat utanför Norge, i Breeders Crown-försök på Halmstadtravet i maj. Där lekte hon med svenska medsystrar på 1.12,7a/2.140. Men snart är det slut på leken för den fyra år gamla Hillary. I höst väntar svenska Breeders Crown eller kanske till och med möte med hingstarna i U.E.T.-Derbyt? Och nästa år – sky is the limit.

Geir Vegard Gunderson har visat att han inte är rädd för att matcha sina femåringar mot världseliten. Support Justice blev tvåa bakom Univers de Pan i Oslo Grand Prix 2014. I år blev Gretzky B.R. fyra i samma lopp. Hillary är i min bok flera klasser bättre än Gretzky. Jag tror hon är tidernas norskfödda travare. De närmaste åren visar om jag får rätt.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.