Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: Hur löser man då denna gordiska knut?

Anders Ström om att allt fler hästar faktiskt inte alls är svenskuppfödda. Trots detta är de med och tävlar i de program för unghästar som till en stor del är finansierade av Svensk Travsport.
Av
Anders Ström
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 16:

En välmående svensk uppfödning av travhästar är grundbasen för försörjningen av hästar i sporten, men hur står det egentligen till med begreppet ”svenskfödd”?

Jag noterar att allt fler hästar faktiskt inte alls är svenskuppfödda. Trots detta är de med och tävlar i de program för unghästar som till en stor del är finansierade av Svensk Travsport, även om en betydande andel av loppen också innehåller insatser från hästägarna själva.

Personligen är jag för ett internationellt utbyte med så liberala regler som möjligt

Varför är det så här? Jo, regeln för att få kategorisera en häst som svenskfödd kräver blott att hästen visats upp för frysmärkning och befunnit sig i landet mindre än en månad! En häst kan således både födas i och växa upp i Italien, Tyskland, Holland, Frankrike eller USA och ändå erhålla ett svenskt pass bara genom en kort ”genomresa”.

Personligen är jag för ett internationellt utbyte med så liberala regler som möjligt och jag skulle helst vilja ha så hög frihetsgrad gällande detta som möjligt, förutsatt att alla UET-länder körde med samma regler. Dit är det dock en väg att vandra, även om goda intentioner finns med program som E3, Euro Classic Trot, Breeders Crown och Breeders Course.

Två saker stör mig i denna fråga. Det ena är att orimligheten i det nuvarande systemet gör att det mest troligt kommer att göras en översyn av detta med troliga förändringar som följd. Därför finns en ovisshet gällande framtiden som gör att strategiska affärsmässiga beslut för uppfödare blir svåra att ta.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

En bekant, som är rådgivare till en uppfödare med ett av Sveriges bästa stomaterial, tittade till exempel nyligen på en gård i Danmark för uppfödning. Under nuvarande regler vore det toppen för deras verksamhet att kunna föda upp sina hästar där men ändå ge fölungarna svenska pass. Osäkerheten om reglerna kommer gälla i framtiden är dock stor, varför jag gissar att investeringsbeslutet får skjuta på tiden.

Även den som funderar på att utöka sin uppfödningsverksamhet i Sverige får ta sig en funderare på investeringsbeslutet, eftersom kalkylen förstås ser annorlunda ut om de framtida prispengar och uppfödarpremier som avkommorna kan vara med och ta del av skall delas med hästar uppfödda utanför Sveriges gränser, med rättighet som svenskfödda.

Samtidigt ser man genom fingrarna gällande uppfödare som driver sin verksamhet i andra länder

Det andra besväret med detta system är egentligen att Svensk Travsport å ena sidan lyfter fram argumentet med att travsporten skapar affärer, sysselsättning och öppna landskap i Sverige med siffror som 30.000 arbetstillfällen och ett stort bidrag till landsortens ekonomi.

Samtidigt ser man genom fingrarna gällande uppfödare som driver sin verksamhet i andra länder – men ändå kan vara med och smaka på kalaset som de rika unghästprogrammen som Svensk Travsport erbjuder, genom finansiering från spel på lopp i Sverige under ett system som byggts upp under decennier. Konsekvensen i detta har jag svårt att begripa. I alla fall om man vill gynna uppfödningen av travhästar i Sverige?

Hur löser man då denna gordiska knut? Inte helt solklart och med denna text vill jag i första hand skapa debatt i frågan.

De uppfödare som bedriver sin verksamhet på detta vis skall såklart kunna fortsätta med det och därmed berika den svenska travsporten med sina blåblodiga och väl uppfödda hästar. Men i rättvisans namn borde det komma till ett pris.

Hur löser man då denna gordiska knut?

Slår man ut alla centrala medel som delas ut i unghästloppen per svenskt pass om utfärdats, får man en ungefärlig uppskattning på den värdetillväxt som uppfödaren till en utlandsuppfödd häst skapar när den ges en svensk identitet!

Hur räknar man då ut detta? För att åskådliggöra värdet att av att en häst får tävla som svenskfödd, låt oss ta de drygt 300 miljoner kronor som delades ut till två-, tre- och fyraåringar 2016 och dela det på i runda slängar 3.000 hästar? Det betyder att det ungefärliga värdet av att få delta och köra om dessa pengar är den icke oansenliga summan 100.000 kronor per häst!

Anders Ström.

Spontant låter det ganska orimligt att lägga en sådan hög avgift, det skulle inte minst ytterligare utmana problemen med hästbrist i loppen framöver. Jag vill bara med detta räkneexempel påvisa att det åtminstone borde föras en diskussion om vad som är ”lika villkor” på uppfödarmarknaden?

Tar man enbart de ”klassiska loppen” pratar vi 50 miljoner att dela på och således nästan 17.000 kronor per häst, slarvigt räknat. Kanske något närmare en rimlig avgift för att få licensiera en häst som svenskfödd? Som sagt tillkommer ju sedan insatser i dessa lopp vilket gör det hela mindre obalanserat.

Alla föl som är födda i Sverige och minst har tillbringat sina första 180 dagar i landet skulle kunna ses som genuint svenskuppfödda. Om de dessutom är efter en svenskfödd hingst föreslår jag att det instiftas en speciell loppserie för dessa hästar, Svensk Avelshingst-löpning. Kanske till hälften finansierad av en avgift på utlandsuppfödarnas passköp? Därmed skulle man skapa ett dubbelslag som skulle gynna svensk uppfödning på sikt!

Om nu detta är förenligt med EU-regler och annat…?

*** 

Fotnot: Denna vecka är Kristian Borell krönikör och han skriver om travsportens bristande självförtroende.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Bäddar för bra sportsliga beslut”

Anders Ström var förra veckans krönikör och han tycker inte att man skall vara sämre än att man kan ändra sig och att det borde fler fundera över.
Av
Cecilia Kristoffersson
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 33:

Vi som älskar trav och våra hästar har en spännande tid just nu, både sportsligt och travpolitiskt. En stor förändring för trav-Sverige blir införandet av det nya ägardirektivet mellan ST och ATG. Här finns en möjlighet att rätta till saker som fungerade bra i den gamla ordningen med monopolspel, men som med den nya spelregleringen kastat om förutsättningarna.

Att travprogrammet styrts av spelbolaget ATG i jakten på omsättningsoptimering, i princip utan hänsyn till sporten och de aktiva är en sådan sak. Jag skall inte uppehålla mig vid frågan om V75:s starttid, som jag tidigare redogjort för varför den borde vara 15:00 i den här spalten.

Fakta

Anders Ström

Ålder: 48

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare genom bolaget Veralda. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Greenshoe är den klart mest kapabla häst jag ägt. Cruzado dela Noche och Disco Volante av de äldre, samt treåringarna Green Manalishi och Gimpanzee är andra toppar just nu. Av de pensionerade, Tamla Celeber (numera fölsto) och Fourth Dimension (avelshingst på Menhammar).

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är såklart en strategisk fråga – ämnad för att bädda för fler bra sportsliga beslut.

Steg två efter att detta blir genomfört – för ingen kan väl tro något annat (?) – blir några andra åtgärder som behövs med tanke på det nya läget. Att ATG nu kan erbjuda andra spel än på hästar gör att behovet av att sprida ut tävlingsprogrammet så att det blir mer anpassat till de aktiva, inklusive hästägarna – som ju är en av de två viktigaste grupperna i travsportens ekosystem. För det är ju spelarna och hästägarna som i huvudsak står för fiolerna som får hjulen att snurra. Nästan alla ”die-hards” ingår i en – eller båda av dessa grupper. Det gemensamma namnet för dem är ”publik”. Nästan 12.000 av dem var på Axevalla Stochampionatshelgen. Bättre propaganda går inte att få för att bygga travsporten på lång sikt.

Lunchtävlingar på måndagar och fredagar uppfattas av många som väldigt störande för ett travstalls löpande verksamhet. Där borde man kunna använda sig av internationella samarbetspartners för att skapa innehåll. Vincennes tävlar nästan alltid måndagar och man borde kunna kalla på våra nordiska grannländer att hjälpa till med bra tävlingar på dessa tider eftersom man får vara med och skörda på svensk travsports rika V75-program.

När man ändå håller på bör för övrigt allt dagtrav på vardagar börja som på Vincennes, klockan 14:00.

Lördagskvällar uppfattas också som väldigt malplacerat av många jag frågat. Dessa meeting bör man kunna lägga på soptippen eftersom ATG borde kunna rulla in en hel del kulor via sport och kasino från de som absolut är spelsugna denna afton i veckan.

Söndagar är en annan fråga som kräver funderingar. En bra GS75:a ger fint spel och även här finns internationellt innehåll att använda för sax-tävlande, så man kanske inte behöver schemalägga extremt många ordinarie travdagar på söndagar? Här är frågan om man inte skall öka fokus på breddtravsdagar? Det skulle ge lite mindre börda till proffsstallen och jag antar att just söndagar borde vara en lämplig dag för trav i de lägre divisionerna?

Andra beslut som ST nu noga bör överväga är åtgärder för att förbättra hästarnas förutsättningar till hållbara långa karriärer. Sveriges travbanors underlag är en viktig del i detta. Man måste en gång för alla försöka sätta en högre standard. Generellt – för hästarnas skull.

Propositioner och tävlingsprogram för hästar i början av sina karriärer är en annan viktig del, där man kommit en bit på vägen, men där det fortfarande finns en del att göra. Personligen skulle jag vilja se en tydlig paus för de unga hästarna under tidsperioden då banunderlagen riskerar att vara som sämst, till exempel mellan 15 december och 15 mars. Under den tiden finns det äldre, mer rutinerade och färdigutvecklade hästar att tävla med. För spelets skull är även Vincennes i full gång denna period, där det också tävlas frekvent med de bästa skandinaviska hästarna.

När det gäller unghästarnas utveckling tror jag även att någon form av regel för skotvång bör diskuteras. Jag har tidigare varit tveksam till detta men möjligheterna att ”maxa” ser mer och mer ut att leda till ett chicken-race bland våra unga talanger och det är inte bra för någon. På samma sätt bör användandet av jänkarvagn utredas ytterligare.

Vissa kommer nu protestera och säga att de här åsikterna har du inte haft förut, Anders! Det stämmer. Men jag tycker inte man skall vara sämre än att man kan ändra sig. Det borde fler fundera över.

Grundbulten är givetvis avelsframtiden. Skall vi avla på 1) startsnabba hästar på för små banor är en fråga? Skall vi avla på 2) maxade unghästar där alla växlar dras som två-treåringar är en annan? Personligen tror jag inte att dessa två attribut kommer skapa morgondagens topptravare.

På tal om detta, avslutningsvis: Green Manalishi – svenskfödd, med en av de bästa möjliga stamtavlorna. Rekord 1.08,7* – sju miljoner kronor intjänat på 16 starter i karriären (till och med Hambletonian i augusti). Fyra järnskor och öppet huvudlag i samtliga starter. Fem segrar och fem andraplatser som tvååring i svåraste konkurrensen i Nordamerika.

Ja, ni läser rätt. Detta är ”reklam” för en framtida topp-avelshingst!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Vi kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar”

Anne Haglund lyfter ortopediska problem och tycker att det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro i sin krönika.
Av
Anne Haglund
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg

Anne Haglund var krönikör i Sulkysport 31:

Tävlingshästens fullständigt dominerande orsak till tränings- och tävlingsstopp är ortopediska problem. Detta gäller ”presterande” hästar inom alla ridsport- och kapplöpningsgrenar. Vi vill, eller kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar.

Även hästar som inte är tydligt halta har ofta ett ortopediskt problem som orsak till att de presterar sämre än förväntat. Alltså hälta är även den dominerande orsaken till nedsatt prestation. De ortopediska problemens omfattning ökar naturligtvis med kraven på prestation.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Inom travet har världsrekordet på tusenmetersbana förbättrats med fem sekunder på en femtioårsperiod. Om jag inte minns fel så fick alla hästar som på 1980-talet klarade av att springa 1.18,0 på Jägersro en speciell minnesplakett. Nuförtiden är det inte ens lönt att anmäla ut en sådan häst.

Utvecklingen för att skapa en snabbare häst har gått sanslöst fort. Vi människor har, vår vana trogen skyndat på, korsat den snabbaste med den snabbaste för att nå snabba avelsframsteg. Men vem tänkte på hälsoaspekten? Hur står det egentligen till med den ortopediska hälsan hos våra travhästar? Sanningen är att ingen vet.

Det finns mig veterligen ingen statistik eller forskning på detta så viktiga område. Det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro. Man kan tycka att travhästarna moraliskt sett borde vara värda det med tanke på alla pengar de genom spel på hästar inbringar till statskassan och Hästnäringens Nationella Stiftelse.

När jag går igenom de svenska forskningsprojekten slås jag av den stora andelen projekt med sociologisk och kulturell prägel och det stora antalet ridhästrelaterade projekt. Det verkar vara mer intressant att forska på ridhästar och sociala fenomen än travhästar. Man kan undra varför? Mer politiskt korrekt, kanske?

Inom travet avlas det strikt på prestation; snabbhet, tidiga starter, prispengar, men inte på hållbarhet. Man kan invända mot det och säga att en bra häst borde vara relativt frisk för att kunna prestera.

Det stämmer till en del, men i vissa länder, till exempel i USA där vi huvudsakligen hämtar vårt avelsmaterial ifrån, har man helt andra medicineringsregler och kan alltså tävla med hästar utan att krämporna syns. Dessutom har hästens inställning till arbetet stor betydelse.

I vår svenska avelsvärdering som avelshingstarna måste genomgå beskrivs resultatet av röntgen för lösa benbitar. Osteochondros, som är sjukdomen bakom lösa benbitar, är förvisso ärftlig men har ingen klar inverkan på prestation.

Avelsvärderingsnämnden beskriver också exteriören subjektivt, men det finns mycket få och vaga vetenskapliga belägg för att exteriöra detaljer har betydelse för hållbarheten. Men det finns ingen beskrivning av hingstens egna hälsoproblem.

Man kan kanske läsa mellan raderna att om han till exempel bara gjort tio starter så berodde det kanske på att han blivit halt, men det redovisas inte om det inte är en uppenbar olyckshändelse som stoppat karriären.

Vi kan jämföra aveln för mjölkproduktion. Mjölkkor är liksom travhästar satta under extrema produktionskrav. Sjukligheten hos korna beror liksom hos hästarna på produktions/prestationskravet. Inom mjölkkoaveln har man förstått att man inte enbart kan avla för produktion utan att hälsan måste följa med. Där har man sedan 1980-talet lagt in mätbara hälsoaspekter i avelsarbetet och nått fantastiska framgångar med djurhälsan och samtidigt ökat mjölkproduktionen. Djuren har betydligt lägre sjuklighet och produktionen är i världstopp.

Jag förstår att det inom hästaveln finns ekonomiska intressen bakom att dölja individens svagheter inför avelskarriären men det är inte långsiktigt hållbart för utvecklingen av travaveln.

Jag tycker att det är en etisk skyldighet att avla långsiktigt inte bara för förbättrad prestation utan för förbättrad hälsa. En bra början skulle vara en vetenskaplig kartläggning av sjukdomar och skador hos våra travhästar med genetiskt perspektiv.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Claes Freidenvall.

Sport