Fokustema
Insändare
Läs senare

Alla behöver tjäna mer!

Branschen är i behov av ett kraftigt lyft till dom aktiva. Jag har i 14 år suttit i Travtränarnas Riksförbunds styrelse och kämpat för att få bättre förhållanden för alla aktiva, men fick till slut ge upp på grund av att BAS-organisationerna inte kunde enas om att ST skulle lägga ett avkastningskrav på ATG.
Av
Jörgen Westholm
Jörgen Westholm tycker inte att bara yrkeskuskarna ska ha bättre förhållanden i travsporten. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Jörgen Westholm tycker inte att bara yrkeskuskarna ska ha bättre förhållanden i travsporten. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Mitt förslag är att vi enas utanför BAS om 25 procent mer till de aktiva från den 1 januari 2023, vilket motsvarar cirka 250 miljoner. Det skulle bli:

  • Cirka 200 miljoner till hästägare (mycket välbehövligt, det är de som ser till att vi kuskar och tränare har möjligheten att jobba med det vi älskar).
  • Cirka 25 miljoner i uppfödarpremier (välbehövligt).
  • Cirka 25 miljoner i provisioner till kuskar och tränare. Det motsvarar ungefär den ökningen yrkeskuskarna önskar för deras del.

En del av detta bör givetvis också läggas på förbättrade villkor för hästskötarna, den grupp som travsporten verkligen måste värna om just nu för att vi ens ska kunna träna våra hästar och åka på tävlingar.

Givetvis blir det mer medel till de som är bra, men ökade medel ger ändå större chanser till kostnadstäckning för alla som satsar, vilket är nödvändigt sett till hur prisutvecklingen sett ut de senaste åren (el, diesel, gödning, löner m.m.). Många tränare skulle också behöva anställa fler hästskötare för att skapa bättre arbetsvillkor kopplat till det intensiva tävlandet, vilket givetvis också kostar pengar.

På alla möten som jag varit på under åren har det varit ytterst få yrkeskuskar som hjälpt till med att kämpa för bättre förhållanden och försöka driva sporten framåt. Eftersom de är de som har mest utrymme i media önskar jag att de hjälper till i den här frågan och pausar förslaget om uppsittningsavgift.

Om kuskarnas nuvarande förslag går till verket är däremot min förhoppning att:

  1.  De erbjuder sig att värma sina uppsittningar.
  2. Ger feedback efter loppet till tränaren.
  3. Gärna utväxlar några ord med ägaren om denna är på plats.
  4. Gärna säger något uppmuntrande till skötaren som selar ut deras styrning.

Hos Team Westholm gäller: om ägarna önskar yrkeskusk står ägarna för kostnaden, om J.W. sätter upp yrkeskusk står han för kostnaden.

Med vänliga hälsningar,

Jörgen Westholm,
(som vet att 250 miljoner finns att skaka fram efter ATG:s fina år på slutet)

P.S. Om någon har ett bra förslag på ett ombud/förhandlare för oss aktiva som kan företräda detta hör av dig på info@teamwestholm.com. D.S.

Fokustema
Insändare
Läs senare

”Lepetit och Marcque är helt oskyldiga”

Stéphanie Lepetit och Gäetan Marcque avser att hävda sin rätt till respekt för oskuldspresumtionen och att återställa sanningen om dem efter publiceringen av artikeln med titeln ”Fritt fram för dopare” den 8 juni 2022 i Sulkysport, skriver parets advokat Florence Gaudilliere i en insändare.
Av
Florence Gaudilliere

Lepetit och Marcque åtalades av de franska rättsliga myndigheterna efter en kort polisutredning. De anklagades inte för att ha dopat sina hästar utan för att inte kunna motivera ursprunget till de veterinärmedicinska läkemedel som de använde för att behandla sina hästar.

Dessa stämningar existerar inte längre idag, eftersom brottmålsdomstolen i Cherbourg hade ogiltigförklarat handlingar i förfarandet den 13 april 2021. De har aldrig varit föremål för någon fällande dom i det här fallet och är inte föremål för någon kontroll av myndigheterna: de kan därför gå till travbanor och till exempel träffa proffstränare på området. Det finns absolut inga begränsningar för dem.

Stéphanie Lepetit fick SECF att dra tillbaka sina tillstånd som utfärdats genom beslut daterat den 19 november 2020. Detta beslut bestreds av Stéphanie Lepetit och Caen Administrative Tribunal togs i beslag för tvisten.

Domstolen har ännu inte fattat något beslut, därför är Stéphanie Lepetit inte föremål för något slutgiltigt beslut angående hennes tillstånd utfärdade av Travsällskapet.

Gäetan Marcque och Stéphanie Lepetit är helt oskyldiga och kommer att hävda sina rättigheter inför franska domstolar.

Florence Gaudilliere,
advokat

Fokustema
Insändare
Läs senare

Dalatravets förfall

Orolig blir man när medlemmarna i Dalarnas Travsällskap inte har insett hur illa det har blivit, utan gick emot valberedningens förslag vid gårdagens årsstämma och Romme fortsätter med samma ledning som tidigare.
Av
En mycket orolig Mas

Romme har varit den femte största banan i Sverige sedan länge, men de senaste åren har ett sakta förfall inletts och det blir tyvärr bara värre och värre.

Antalet startande hästar i loppen har sjunkit markant sedan beslutet togs att det skulle vara en travbanechef istället för en sportchef. Nu är det en tjänsteman på ST som skriver propositionerna och det märks tydligt i startlistorna.

Förvisso har antalet startande gått ner i hela Sverige, men även under nedgången höll sig Romme kvar i topp så länge sportchefen fanns med och hade koll på vad det fanns för hästar som kunde starta i regionen och skrev propositioner efter detta. Kolla gärna i ”Pegasus” och jämför själva.

Rommes anläggning är i stort behov av uppgraderingar precis som många andra av Sveriges travbanor, men de investeringar Dalatravet gjort går inte så bra.

Belysningen har varit under all kritik i många år och en ny införskaffades för ett år sedan.

Under förra sommaren flyttades starttiden för två tävlingsdagar för att den nya belysningen skulle sättas upp. Fortfarande är den inte i drift! Utan under hela den mörka hösten och vintern som varit har den gamla fått användas, medan vissa stolpar fortfarande ligger omonterade utanför staketet i sista sväng.

En ny startbil har inhandlats då de gamla som finns är totalt slutkörda.
Romme och Rättvik delar startbil, så beslut togs att Rättvik stod för den kostnaden och den sedan skulle hyras ut till Romme.

Denna gång tänkte man till och såg till att bilen faktiskt kan köras på vägen och inte behöver transporteras på lastbil varje gång den skall flyttas mellan banorna till en hög kostnad.

Dock så har de båda banorna olika doseringar, så varje gång Rommes startbil skulle användas i Rättvik så var vissa modifieringar tvungna att göras. Men detta var det ingen som ens tänkte på när den nya bilen beställdes så nu måste den nya startbilen byggas om för att kunna användas på Romme.

Både dessa debacle har skett sedan sportchefen blev ersatt av en travbanechef, vars rekrytering även är höjd i dunkel. Ingen annons för jobbet verkar ha funnits ute, utan det ser ut att vara en ren vänskapsrekrytering. Det fanns ett par personer med goda kunskaper och meriter som inväntade att Romme skulle söka en ny sportchef/travbanechef när den gamla sportchefen slutade, men som inte ens fick chansen att söka.

Sedan kan nämnas att utrustningen och tekniken är gammal och under all kritik på Romme. Det strular med saker varje gång det är tävlingar, vilket gör att Rommes anställda och funktionärskår jobbar i ständig uppförsbacke varje tävlingsdag, vilket i slutändan drabbar de aktiva då funktionärerna inte kan göra sitt jobb ordentligt.

Förhoppningen var att en ny ledning skulle kunna vända den nedåtgående trenden av Dalarnas Travsällskap när den stora och enda agendan de senaste åren uppnåtts, att få in ordföranden i ST:s styrelse.

Då var tron att fokus kunde läggas på den egna banans framtid, men tyvärr har inte medlemmarna i Dalarnas Travsällskap förstått hur illa det verkligen varit och är, utan gick emot valberedningens förslag.

En mycket orolig Mas

Fokustema
Insändare
Läs senare

Nytänkande med hästägarperspektiv

De som är eller har varit hästägare vet att det är ingen billig sport vi finansiärer av svensk travsport livnär.
Därför blev jag lycklig när jag läste ett inlägg från Emma E Johansson på facebook.
Av
Roine Svensson

Vi hästägare är en speciell typ av människor. Vi satsar enorma summor pengar i en sport där mellan tre-fem procent går plus/minus noll, resterande 95-97 procent av hästägarna runtom i landet går back stora summor årligen.

De investeringar vi årligen puttar in utgör svensk travsport och återbäringen blir det eventuella överskott som ATG genererar, vilket vi sen skall avlöna ST med samt de prismedel som vi tävlar om.

Prismedel som har i stort sett stått stilla i realvärdesutvecklingen sedan 1980-talet. Samtidigt har kostnaderna skenat iväg för bland annat träningsavgifter, foder, veterinärvård, transportkostnader med mera.

Med dåtidens kostnader kunde en vanlig arbetare vara hästägare. Idag går i stort sett hela lönen för en vanlig arbetare till kostnader runt hästen.

Så varför fortsätter vi finansiera vår sport?

Jo, det gör vi kvarvarande för vår passion är gränslös över vår fina sport och kärleken till hästarna. Med rådande ekonomiska obalans i sporten lockas inte nytt folk att satsa och unga människor, som det så ofta nämns önskas fler av i sporten, har inte en chans ekonomiskt att investera.

I förra veckan läste jag ett inlägg på facebook från Emma E Johansson, som är en av Trav-Sveriges unga och mycket lovande tränar talanger. Där ger hon sin syn på symbiosen mellan hästägare och henne som travtränare.

Då blir jag lycklig över att det åtminstone finns någon därute i Trav-Sverige som har ett ”hästägarperspektiv” när de tänker på sportens fortlevnad.

Nu tänker säkert några att hon går ju själv back på att inte ta procent på insprungna pengar, Ja, ser du kortsiktigt och egoistiskt på det så kan det se så ut, men om tränaren har beräknat sina driftskostnader med skälig vinst i sin träningsavgift blir sanningen en annan.

I själva verket är det ju så att om fler hästägare går runt, eller rent av lite plus på hästverksamheten, så finns det utrymme för köp av fler hästar, vilket innebär fler träningsavgifter till tränaren med skäligt beräknad vinst för dennes verksamhet.

Det är alltså win-win för hela Trav-Sverige och dess aktörer om hästägaren mår bra ekonomiskt. Så kan vi hästägare tillsammans med de aktiva skapa gemensam grogrund för travsporten.

Då har vi också en travsport i framtiden. Om inte är jag rädd att svensk travsport kollapsar och sjunker ner till den nivå vi idag ser i Danmark och Tyskland.