Travfolk, som idag inte är ”aktiva”, men kanske på sin tid amatörtränare, uppfödare och hästägare eller veterinär. Idag inte aktiva och per automatik utestängda från den miljön dom sprungit i sedan barnsben.

För oss som har en modern mobiltelefon, dator och diverse surfplattor kan det kännas abstrakt att andra inte har alla dessa nymodigheter.

Exakt så! Nymodigheter för många i den äldre gruppen som nu stannar hemma istället för att förgylla travet med berättelser, gedigen hästkunskap och kanske till och med barnbarn som får en första inblick om travet med ”insiders information”.

Som datatekniker säger jag bara en sak:

Vi ”experter” är totalt okunniga i andras okunskap, möjlighet och tillträde till travet.

Vi sopar bort en hel generation. Det är inte ”så bara att fixa biljett på nätet” Nej.

Tickster säger dom insatta.

– Hur svårt kan det vara?

Helt omöjligt för dom som varken har en mailadress, ingen dator och en äldre mobil som dom använder av en enda anledning. Att ringa på. I bästa fall.

Så jag returnerar denna fråga till ”expertisen”:

– Hur svårt kan det vara för er digitala nördar att förstå problemet?

Det är inte ”så bara” att leta rätt på någon som hjälper en in på stallbacken. Nej.

När till och med dom allra trognaste, vars trav har varit en stor del av både yrke och liv, får kalla handen vid grinden, då blir i alla fall jag väldigt upprörd.

I den bästa av världarna så önskade jag att samtliga i den åldersgruppen bara får ett brev innehållandes ett årskort så som hedersmedlemmar dom ändå är, utan digitalt krångel.

Jag har lyckats få en av dessa travprofiler med den aktningsvärda åldern av 77 år att få möjlighet med ett årskort från Svensk Travsport så att han svänga vänster direkt vid Sundbyholms stallgrindar och åter en gång sätta sig på bänken intill väggen. Där har han alltid varit tidigare. Varje travdag. Och min åsikt är att det så skall förbli. Han fick sitt ”tillträdesbevis” i handen igår.

Och den mottog han med tårar i ögonen och en stor fråga.

– Hur lyckades du?