Fokustema
Insändare
Läs senare

Nytänkande med hästägarperspektiv

De som är eller har varit hästägare vet att det är ingen billig sport vi finansiärer av svensk travsport livnär.
Därför blev jag lycklig när jag läste ett inlägg från Emma E Johansson på facebook.
Av
Roine Svensson

Vi hästägare är en speciell typ av människor. Vi satsar enorma summor pengar i en sport där mellan tre-fem procent går plus/minus noll, resterande 95-97 procent av hästägarna runtom i landet går back stora summor årligen.

De investeringar vi årligen puttar in utgör svensk travsport och återbäringen blir det eventuella överskott som ATG genererar, vilket vi sen skall avlöna ST med samt de prismedel som vi tävlar om.

Prismedel som har i stort sett stått stilla i realvärdesutvecklingen sedan 1980-talet. Samtidigt har kostnaderna skenat iväg för bland annat träningsavgifter, foder, veterinärvård, transportkostnader med mera.

Med dåtidens kostnader kunde en vanlig arbetare vara hästägare. Idag går i stort sett hela lönen för en vanlig arbetare till kostnader runt hästen.

Så varför fortsätter vi finansiera vår sport?

Jo, det gör vi kvarvarande för vår passion är gränslös över vår fina sport och kärleken till hästarna. Med rådande ekonomiska obalans i sporten lockas inte nytt folk att satsa och unga människor, som det så ofta nämns önskas fler av i sporten, har inte en chans ekonomiskt att investera.

I förra veckan läste jag ett inlägg på facebook från Emma E Johansson, som är en av Trav-Sveriges unga och mycket lovande tränar talanger. Där ger hon sin syn på symbiosen mellan hästägare och henne som travtränare.

Då blir jag lycklig över att det åtminstone finns någon därute i Trav-Sverige som har ett ”hästägarperspektiv” när de tänker på sportens fortlevnad.

Nu tänker säkert några att hon går ju själv back på att inte ta procent på insprungna pengar, Ja, ser du kortsiktigt och egoistiskt på det så kan det se så ut, men om tränaren har beräknat sina driftskostnader med skälig vinst i sin träningsavgift blir sanningen en annan.

I själva verket är det ju så att om fler hästägare går runt, eller rent av lite plus på hästverksamheten, så finns det utrymme för köp av fler hästar, vilket innebär fler träningsavgifter till tränaren med skäligt beräknad vinst för dennes verksamhet.

Det är alltså win-win för hela Trav-Sverige och dess aktörer om hästägaren mår bra ekonomiskt. Så kan vi hästägare tillsammans med de aktiva skapa gemensam grogrund för travsporten.

Då har vi också en travsport i framtiden. Om inte är jag rädd att svensk travsport kollapsar och sjunker ner till den nivå vi idag ser i Danmark och Tyskland.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Förödande för travsporten

Styrelsens ovilja att bilda en koncern är förödande för den svenska travsporten. En koncern mellan travsällskapen, ST och ATG borde ha funnits på plats den 1 januari 2019.
Det skriver Ruth Riekola i en insändare idag.
Av
Ruth Riekola
Ruth Riekola skriver en insändare idag om bland annat alla pengar som går travsporten förlorad.
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Ruth Riekola skriver en insändare idag om bland annat alla pengar som går travsporten förlorad. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Uppfödare och hästägare äger och är medlemmar i travsällskapen. Reglerna ändrades – på 1990-talet? – så att medlemmar i nuvarande BAS­-organisationer, travtränare med flera kunde bli medlemmar, inte ägare.

Normal svensk skattelagstiftning började att gälla för trav- och galoppsporten den 1 januari 2019. En koncern mellan travsällskapen, ST och ATG borde då ha funnits på plats.

Svensk Travsports styrelse nekar att bilda en koncern trots att detta möjliggjorts då ST övertog en aktie från Svensk Galopp (SG). Se det pm som ankom till finansdepartementet den 2 juni 2020, signerad för ST av Marjaana Alaviuhkola och den ändrade bolagsordningen för ATG, vilken godkändes av regeringen den 22 juni 2022.

Bolagsordningen strider mot en överenskommelse då ATG bildades 1974 och avtal med regeringen, daterad den 29 november 2018, även det signerat av Marjaana Alaviuhkola för ST. Se även bifogad intervju med dåvarande generalsekreterare Johan Lindberg i Sulkysport den 23 november 2017.

Styrelsens ovilja att bilda en koncern är förödande för den svenska travsporten. Enligt uppgift fakturerar Svensk Travsport ATG för ljud- och bildrättigheter. Fakturan överstiger 500 miljoner/år. För att lättare åskådliggöra använder jag värdena 500 respektive 600 miljoner.

500 plus moms 125 = 625 miljoner, 600 plus moms 150 = 750 miljoner.

Momsen blir en kostnad för ATG och travsportens intäkter minskar med motsvarande belopp.

Jan Kleerup, anlitad expert av ST i skatte- och momsfrågor, skriver i mail den 12 februari 2021 att detta blir följden eftersom ATG inte bedriver momspliktig verksamhet.

ST och Travsällskapen har en mängd kostnader som är avdragsgilla för ATG innan bolagsskatt. Har dessa kostnader fakturerats ATG? Hur stor har den årliga momsen varit som minskat sportens intäkter?

ATG gör en årlig vinst på cirka två miljarder. ST fakturerar, om jag förstått rätt, en mängd kostnader till ATG som inte kunnat dra av momsen. Momsen har blivit en minskad intäkt för ATG och hela travsporten. Om ST hade bildat en koncern från den 1 januari 2019 hade intäkterna för sporten varit enormt mycket större.

Uppfödarna och hästägarna, ägarna till travsällskapen ställer idag gratis sina hästar till ATG:s förfogande, 0 kronor i ersättning. En rättvis och förutsägbar fördelning av tillgängliga medel måste även komma oss tillgodo innan ATG betalar bolagsskatt.

Vi, ägarna till travsällskapen, har genom beslut den 27 april 2022 förpassats från att vara ägare till att bli en ideell förening som ska anordna av ST godkända travtävlingar med prispengar. Hur har ST:s tjänstemän lyckats få de som representerar oss uppfödare och hästägare att fatta ett sådant beslut?

Varför väljer ST:s tjänstemän, trots utlåtande från expert i organisations- och skattefrågor, att medvetet minska sportens intäkter genom att inte bilda en koncern?

Att berika sig själva och andra genom att få förtur till att köpa ATG aktier billigt, enligt det Johan Lindberg säger i bifogade intervju? Kan man inte kalla det för stöld? Trolöshet mot huvudman?

Stora pengar finns att hämta till sporten från 2019 om ST: styrelse och höga tjänstemän styr med transparens, utan särintressen och dolda agendor:

  • En koncern är ett måste enligt Professional Managements skatteutredning daterad den 12 december 2018 och utlåtande i Denningers rapport år 2019. Grunden till rådslagen har med facit i hand varit ”ett spel för gallerierna.”
  • ATG:s aktier är sportens och ska inte avyttras till fördel för ett fåtal, till nackdel för sporten som helhet. Sportens årliga intäkter minskar.
  • Om SG vill avyttra aktier i ATG, som tillhör sporten, ska travsporten ta över dessa. Hänsyn ska tas till hur SG blev ägare till tio procent av aktierna. Hänsyn ska även tas till att SG:s avel i Sverige numera är försumbar.
  • För att uppfylla skatterättsliga krav måste travsällskapen bilda två aktiebolag, ett för icke avdragsgilla kostnader och ett för avdragsgilla kostnader. Sistnämnda AB är ägare till ATG.
  • ATG:s årsredovisningar för 2019 och framöver ska ändras. Deklarationer kan ändras under sex år.
  • Ledamot i styrelser måste ha erforderlig kompetens.
  • Hembudsklausuler måste finnas bland annat så att vissa travsällskap ”inte ska kunna slängas ut med badvattnet.”
  • Likvärdiga lopp måste ha samma prispengar över hela landet. Tänk poängdifferens.
  • Hästar vars ursprung inte är svenskt ska inte ta del av uppfödarmedel, dubbla uppfödarmedel och dubbla prispengar i premiechansen. År 2013 var premiechansen 23,0 miljoner år 2020 beräknad till 54,8 miljoner. Dags att skrota premiechansen?

Ruth Riekola

***

PM till finansdepartementet den 2 juni 2020
Ändrad bolagsordning
Intervju med Johan Lindberg i Sulkysport

Fokustema
Insändare
Läs senare

ST ”hånar” hästägare

Svensk Travsport ”hånar” hästägare som råkar illa ut i travlopp.
Det skriver Roland Nordström i en insändare idag.
Av
Roland Nordström

Min häst är med i loppets slutskede och sätter in slutstöten med chans till en framskjuten placering och kanske vinst? Då blir min häst påkörd av ett ekipage innanför och min häst förlorar chansen till en hygglig prischeck – 100.000 kronor i förstapris – och mister samtidigt startpoäng och blir borta en månad från tävling.

Dj-la vad surt, men det är bara början på eländet. Sedan kommer det stora hånet från ST. Körsvennen blir avstängd i några dagar och får ett antal tusenlappar i böter och det verkar okey.

Men det är ST som lidit skada av detta och som får pengarna, inte jag som hästägare. Vad har ST lidit för skada? Nu får någon förklara detta för alla hästägare. I samhället i övrigt betalar den som orsakat skadan ersättning till den som drabbas.

ST ge ett svar?

Fokustema
Insändare
Läs senare

”Sätt en bomb under skiten och börja på ny kula”

Snacka politik om lite mer än hästskit. Det behövs en rejäl organisationsutredning!
Av
Anders Darenius
Currier & Ives litografi från 1828: ”Fast trotters on Harlem Lane N.Y.”
Currier & Ives litografi från 1828: ”Fast trotters on Harlem Lane N.Y.”

Hästhållning var en gång storpolitik. Dagens bråk om kväveläckage från hästhagar ter sig futtigt i skenet från de miljöproblem som hästhållningen en gång orsakade storstäderna. År 1900 arbetade till exempel 130.000 hästar på Manhattan och New Yorks renhållning tvingades dagligen hantera 1.100 ton hästskit och 270.000 liter hästurin.

De stora frågorna drunknar som vanligt i de små och fenomenet har kallats cykelställsdebatt. De små och närliggande frågorna har de flesta personliga åsikter om och dessa kan debatteras i det oändliga. De stora frågorna förstår sig bara ett fåtal på och de kan klubbas igenom utan debatt.

Vad som därför bör diskuteras är hästsektorns organisation. Är den organiserad för de stora frågorna eller för cykelställsdebatter om småfrågor?

Jag lutar åt det senare.

Hästhållning var – till skillnad från hundhållning – av avgörande betydelse inte bara för äldre krigföring utan också för framväxten av det moderna samhället[1]  och detta avspeglas också i lagstiftningen. Medan hundsektorn fick utvecklas utan större statlig inblandning styrdes hästhållningen av statliga regler – av försvarspolitiska skäl fram till slutet av 1960-talet och därefter av spelpolitiska skäl.

Hundsektorn har en övergripande och demokratiskt uppbyggd organisation – Kennelklubben. Med den kan politiker och myndigheter kommunicera i vetskap om att den talar för hela hundsektorn.

En sådan saknar hästsektorn.

Med staten som övergripande kraft koncentrerade sig hästsektorns folk istället på det som skiljer, det vill säga samlade sig i  föreningar för att främja sin hästsport eller sin hästras.

När staten i slutet av 1980-talet drog sig tillbaka från den aktiva rollen som avelsledare  uppstod därför ett första maktvacuum. Detta ledde bland annat till att man 1992 och på politiskt initiativ tillskapade en stiftelse bildad  av ett spelbolag och en producentorganisation – Nationella Stiftelsen för hästhållningens främjande (NS) numera kallad Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS).

Den andra maktkällan – det statliga spelmonopolet – bestod dock intakt och med finansieringen ordnad behövde sektorn därför inte förändra sin organisation utan kunde fortsätta som förut.

Med den nya spellagen från 2019 föll dock det sista statliga regleringsmotivet och hästsektorns organisationer ställdes inför en ny verklighet.  Plötsligt skulle man likt hundsektorn utan statligt stöd ta ansvar för sin egen sektors utveckling och finansiering. Slagsmål om spelpengarna kan börja.

Detta duger inte. En organisationskonsult som tittat på hästsektorns struktur lär ha skakat på huvudet och yttrat:

”Sätt en bomb under skiten och börja på ny kula”.

Det är dags att staten sätter ner foten, apterar bomben och tillsätter en rejäl organisationsutredning samt gör den oberoende av dagens organisationer. De hittills gjorda statliga utredningarna har haft direktiv som föreskriver nära samverkan med organisationerna. Med sådana direktiv kan en utredning inte angripa grundproblemet  – den olämpliga organisationsstrukturen. Det är därför vi står kvar på perrongen när tåget går.

Anders Darenius
leg vet

Fotnot: [1] Raulff : Das letzte Jahrhundert der pferde