Vi hästägare är en speciell typ av människor. Vi satsar enorma summor pengar i en sport där mellan tre-fem procent går plus/minus noll, resterande 95-97 procent av hästägarna runtom i landet går back stora summor årligen.

De investeringar vi årligen puttar in utgör svensk travsport och återbäringen blir det eventuella överskott som ATG genererar, vilket vi sen skall avlöna ST med samt de prismedel som vi tävlar om.

Prismedel som har i stort sett stått stilla i realvärdesutvecklingen sedan 1980-talet. Samtidigt har kostnaderna skenat iväg för bland annat träningsavgifter, foder, veterinärvård, transportkostnader med mera.

Med dåtidens kostnader kunde en vanlig arbetare vara hästägare. Idag går i stort sett hela lönen för en vanlig arbetare till kostnader runt hästen.

Så varför fortsätter vi finansiera vår sport?

Jo, det gör vi kvarvarande för vår passion är gränslös över vår fina sport och kärleken till hästarna. Med rådande ekonomiska obalans i sporten lockas inte nytt folk att satsa och unga människor, som det så ofta nämns önskas fler av i sporten, har inte en chans ekonomiskt att investera.

I förra veckan läste jag ett inlägg på facebook från Emma E Johansson, som är en av Trav-Sveriges unga och mycket lovande tränar talanger. Där ger hon sin syn på symbiosen mellan hästägare och henne som travtränare.

Då blir jag lycklig över att det åtminstone finns någon därute i Trav-Sverige som har ett ”hästägarperspektiv” när de tänker på sportens fortlevnad.

Nu tänker säkert några att hon går ju själv back på att inte ta procent på insprungna pengar, Ja, ser du kortsiktigt och egoistiskt på det så kan det se så ut, men om tränaren har beräknat sina driftskostnader med skälig vinst i sin träningsavgift blir sanningen en annan.

I själva verket är det ju så att om fler hästägare går runt, eller rent av lite plus på hästverksamheten, så finns det utrymme för köp av fler hästar, vilket innebär fler träningsavgifter till tränaren med skäligt beräknad vinst för dennes verksamhet.

Det är alltså win-win för hela Trav-Sverige och dess aktörer om hästägaren mår bra ekonomiskt. Så kan vi hästägare tillsammans med de aktiva skapa gemensam grogrund för travsporten.

Då har vi också en travsport i framtiden. Om inte är jag rädd att svensk travsport kollapsar och sjunker ner till den nivå vi idag ser i Danmark och Tyskland.