Fokustema
Insändare
Läs senare

Var vi på samma möte?

I fredags – den 4 september – hölls ST förtroenderåd, samt ett separat ordförandemöte för travsällskapen. ST:s styrelse har genom sin ordförande gett uttryck stor glädje över den samsyn och enighet som rådde under mötet. Detta gör att jag måste ställa mig frågande till om vi befann oss på samma möte.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren.

Jag kan naturligtvis inte svara för hur övriga deltagare i förtroenderådet upplevde det, men jag kan bidra med mina egna reflektioner och tankar. Den för tillfället allt annat överskuggande frågan rör den omorganisation av svensk travsport som initierades för ett år sedan, och här råder varken enighet eller samsyn.

Detta är mina reflektioner kring hur detta mottagits av Solvallas styrelse. Jag fokuserar här på bakgrund och förutsättningar i den väsentligaste frågan och väljer att stå över diskussionerna om den högst tveksamma hanteringen av tävlingsprogrammet etc.

Det inledande ordförandemötet var bra. Debatten hade högt i tak och ett flertal synpunkter och tankar kom upp i dagen. Jag hoppas och tror att även Stockholms Travsällskaps synpunkter kom fram på ett tydligt sätt. Jag upplevde samsyn från ett flertal banor (utöver Åby och Jägersro, som helt delar vår syn), vilket inte minst ur principiell synpunkt är glädjande.

När det gäller organisationsfrågan har jag sagt det förr och det tål att upprepas: processen har påbörjats i helt fel ände och på fel premisser. Istället för att förklara vilka problem man vill hantera och hur man vill att travsporten skall fungera om fem, tio och tjugofem år så har man börjat med att diskutera vilken bolagsform man skall ha och hur ägarskapet i denna skall se ut. Travsporten saknar i allt väsentligt en målsatt verksamhetsplan, vilket gör att vi blir tvåa på bollen.

Avsaknaden av en tydlig vision från ST är påtaglig. Då ST:s styrelse varit synnerligen drivande i organisationsfrågan och sedan processens början styrt riktningen mot en ekonomisk förening (övriga presenterade alternativ kan bara beskrivas som alibi-förslag) så är det fullt naturligt att det är här debatten för tillfället står. Det är mycket olyckligt att vi ägnar all energi åt att diskutera ägarfördelning istället för att diskutera nya affärsmöjligheter och utveckling av befintliga affärer.

Alla ska stoppa in sina fastighetsbestånd

I ST:s förslag har hela tiden funnits en parameter av central betydelse: alla travsällskap skall stoppa in sina fastighetsbestånd i en gemensam balansräkning. Detta är en stötesten som oundvikligen kommer att skjuta hela processen i sank.

Stockholms Travsällskap har, precis som Jägersro och Åby, på ett tydligt sätt sagt nej till detta. Budskapet från våra medlemmar är glasklart; våra fastigheter skall inte stoppas in i en gemensam balansräkning. Detta budskap har levererats vid ett flertal tillfällen, och upprepades på Förtroenderådet.

Det är fullt förståeligt att många andra banor suckar åt detta besked, och anser att vi bara ser till vårt eget hus.

Det ligger dock en hel del andra tankar bakom dessa beslut (beslut som för övrigt framtvingats av ST:s oerhört bristande kommunikationsförmåga, där man låtit denna fråga ta plats istället för andra och mer relevanta frågor som borde prioriterats):

  1. Syftet med att skapa en stark balansräkning är, svepskäl till trots, tydlig: genom detta skall man skapa en situation där man kan belåna fastighetsbeståndet för att finansiera verksamheten. Detta är en mycket farlig väg att gå, och undertecknad hade röstat emot alldeles oavsett vilket fastighetsbestånd mitt sällskap suttit på. En lånefinansierad verksamhet kommer aldrig bli konkurrenskraftig.
  2. Vi ser inte våra fastigheter som en långsiktig lösning på den ekonomiska situation ST själva försatt sig i genom sin acceptans av pokalåret och genom att vara oförberedda på den nya situation som omregleringen av spelmarknaden inneburit.
  3. Den befintliga organisationen i ST är till stora delar densamma som suttit eldvakt medan det börjat brinna i huset. Att ge samma organisation förtroendet att förvalta ytterligare miljardvärden och fler ansvarsområden känns för mig som definitionen på företagsekonomiskt vansinne.
  4. Vad händer om tio eller tjugo år, när fastigheterna är full-belånade? Med samma resonemang som förs nu ligger det i farans riktning att man börjar diskutera inkorporering av andra tillgångar.

Jag ställer mig vidare frågande till exakt varför många små- och mellanbanor är så positiva till detta förslag. Den maktkoncentration som detta skulle leda till tror jag inte är något som någon önskar. Betänk att ST:s utgångsförslag innehåller en röstfördelning på runt 50 procent till storstadsbanorna, en siffra som efter reviderad fastighetsvärdering och förhandling naturligt bör vara 70-80 procent. Är detta en situation som är gynnsam för svensk travsport i stort, och för era medlemmar i synnerhet?

Så, Stockholms Travsällskap har sagt nej, och lika lite som jag kan förstå hur Marjaana Alaviuhkola kan uppleva att samsyn och enighet råder, lika svårt har jag att se varför övriga banor är beredda att ta strid för att vi skall ändra oss.

Hot om uteslutning

De som inte säger ja får inte vara med. Hoten om uteslutning av de sällskap som säger nej, vilka framgår i rådslagsmaterialet och som även kom fram i debatten på Förtroenderådet, ger jag heller inte mycket för. För det första är jag tämligen säker på att vi alla ser att travsporten är som starkast när den innehåller en hälsosam mix av bredd och elit, vidare är jag tämligen säker på att Solvalla och övriga banor som önskar vara med skulle klara sig alldeles utmärkt om vi ställdes utanför. Jag vill dock understryka att vi verkligen inte önskar denna utveckling.

Tvärtom, vi ser flera vägar framåt och vi tar gärna en aktiv roll i den fortsatta processen. Jag både tror och hoppas att vi ägare och medlemmar i ST gemensamt kan backa bandet och skapa en process utifrån rätt premisser.

Vad är det då Solvalla och Stockholms Travsällskap vill? Inom Stockholms Travsällskap har vi redan under sommaren genomfört de rådslag som nu föreslagits, och jag kommer inom kort presentera den syn som styrelsen och Stockholms Travsällskaps medlemmar efter dessa möten kommit fram till.

Anders Holmgren

V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Fokustema
Insändare
Läs senare

Ta makten över problemformuleringen!

Hästägare – ryck tussarna, dra norsken, använd långpisken – gör något! Det är dags att vi hästägare tar makten över problemformuleringen. Och det är akut!
Av
Christina Johnstone
Upplåst för dig som är prenumerant
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz

Om bara några dagar sätter ST sig ner – tillsammans med våra representanter från sällskap och basorganisationer – och avgör för lång tid framöver hur vår travsport kommer att gestalta sig i framtiden. Frågan är dock vilken framtid vill vi ha? Och vem är det som egentligen ska ha rätt att formulera den?

Det är en välkänd sanning att den som tar makten över problemformuleringen också har nyckeln till lösningen. Så vad är då problemet? Jo, det beror på vem man frågar.

Alla har sitt perspektiv och ser vi specifikt på travsporten kommer svaren att bli totalt olika beroende på om man selar på hästen, mockar, sitter bakom långvagnen, betalar tränaren, står vid totokassan eller ser loppen på TV. Det skiljer sig också beroende på om man står i söder, norr, öster eller väster. Givetvis ser också de som sitter i Hästsportens Hus travsporten ur sitt egna lite speciella perspektiv.

Opartiske (?) Mats Denninger skulle utreda problemställningarna inför framtiden och frågade framför allt tjänstemän, konsulter och tio representanter från Sleipner. Okej, han frågade ett par aktiva också. De han frågade verkar dock ha blivit utvalda utifrån principen om tillgänglighet och närhet. Det är ju både effektivt och bra.

  • Så vad är problemet?

Denninger frågade inte oss verkliga hästägare, vi finansiärer av travsporten – vi som befinner oss i stallarna, bak sulkyn eller som betalar stora summor i månaden för att hästen ska vara i topptrim. Vi hästägare som är grund och ensam finansiär till hela sporten – utan oss finns inga banor, tränare, skötare, veterinärer, tjänstemän på ST, LRF konsulter etcetera.

ST har som vision att uppnå världens bästa travsport som är attraktiv för alla. Alla punkter som räknas upp, handlar antingen om att hästen ska må bra eller att öka intresset för travsporten. Travsportens profiler och varumärken ska också vara kända och omtyckta. Det låter ju fantastiskt.

  • Så vad är problemet?

Vi hästägare finns inte nämnda i en enda mening – inte ens inom parentes. Det var dock vi Hästägare som utifrån ett gemensamt intresse bildade Travsällskapen som utifrån samma gemensamma intresse bildade Svensk Travsport. Inte med ett enda ord finns det någon vision om att det ska finns goda förutsättningar för oss travhästägare att fortsatt kunna göra det möjligt för allmänheten att uppleva högklassiga travlopp.

Spelmarknaden omreglerades 2019. För Svensk Travsport innebar det att man bildade bolaget STAB, för att därigenom ansvara för marknaden. Det vill säga teckna avtal kring ljud, bild och sponsring. I aktiebolaget stoppade man in samma personer som redan satt i ST:s styrelse. Fyra av dem placerades också in i ATG:s styrelse. De var ju genialt, dessa var ju redan insatta i travsporten.

  • Så vad är problemet?

Ja, förstår man inte det – har vi verkligen ett problem inom travsporten.

Om samma personer sitter i samtliga styrelser överallt, var kommer nytänkandet och var kommer helhetssynen in? Hur öppen är man för den verklighet som förändras utanför huset? Finns det verkligen tid över till att sätta sig in i ett hästägareperspektiv – eller blir man helt förblindad av spelföreteelsen inom travsporten?

Nya siffror visar att antalet hästar numera är fler än mjölkkorna. Jordbruksverket redovisar att det i Sverige finns drygt 355.000 hästar. LRF-häst jublar och pratar om lönsamhet, attityd och förenklat hästföretagande. De för fram att Sverige behöver fler professionella hästföretag med ökad lönsamhet och konkurrenskraft. Sådan tur att LRF är så väl representerat i ST/STAB/ATG och inte minst i HNS (Hästnäringens Nationella stiftelse).

  • Så vad är problemet?

Problemet är att antal travhästar minskar. Idag finns det bara 15.900 travhästar registrerade. Drygt 9.000 travhästar mindre än för tio år sedan. Antal B-tränade hästar har halverats under samma period. Rent krasst har således antalet travhästägare också minskat. Med enkel logik kan man ju räkna ut att om vi inte gör något kommer inte travsporten att finnas kvar om ett par år. Det är dags – och det är akut – att fokusera på förutsättningarna för att vara travhästägare. Så hur ser då ST/STAB/ATG på dessa dystra siffror och vem driver hästägarens perspektiv? Tyvärr hittar vi ingen med uttalat hästägarperspektiv i dessa styrelser. Detta måste vi också göra något åt!

I god demokratisk anda genomförs inom ST både förtroende råd och fullmäktigemöte. För att alla ska komma till tals har hästägarna delats upp utifrån sina särintressen. B-tränare för sig. A-tränare för sig. Kallblod för sig. Uppfödare för sig osv… Alla har tilldelats ett antal röster. Det verkar ju bra.

  • Så vad är problemet?

Men herregud! Vi är ju hästägare allihop! Denna uppdelning är helt förödande för travsporten som helhet. Den kan liknas vid att vi ställts upp i olika spiltor bredvid varann. Med rumpan mot verkligheten frustar vi lite grand – med huvudet nerkört i bingen – när skötaren slänger till oss några skulor. Nej! Nu får det vara slut på denna uppstallning och vi måste ta tillbaka initiativet och formulera hur vi vill ha det i framtiden.

Så alla Hästägare! Ryck tussarna, dra norsken, släng skyddslapparna eller använd långpisken – gör något! Det är hög tid att vi hästägare själva tar makten över problemformuleringen.

Tillse nu att era sällskap och BAS-föreningar ansluter sig till det ”Alternativa Banförslaget”!

Med önskan om ett Gott Nytt År till er alla.

Christina Johnstone
Åby Travhästägareförening
Inklusive en enig styrelse

Fokustema
Insändare
Läs senare

Hästägaren – travets finansiär

Det talas mycket om spel och ATG och hur bra det går. Men hästägarna, som är basen för hela ruljangsen, nämnas nästan aldrig.
Av
Lars Nordlander
Upplåst för dig som är prenumerant
Lars Nordlander efterlyser bättre vård av hästägarna. Foto: Stephen Ellis
Lars Nordlander efterlyser bättre vård av hästägarna. Foto: Stephen Ellis

Och det kan man förstå, för har man ett antal dumskallar (vi hästägare) som tiger still, så ska man inte väcka den björn som sover.

Vår kalkyl säger att när hästen går ur sin sexåringssäsong, så ska det finnas åtminstone en miljon kronor på kontot för att ge hästägaren ett nollresultat. Är din häst nio år så ska det finnas två miljoner på kontot för ett nollresultat.

Sedan kan man tycka att hästägaren kanske också skulle få ett litet överskott. För tränaren får ju mellan 10-15 procent av intjänade vinstmedel i provision. Av ovan redovisade siffror så ser man ju vem som sitter med Svarte Petter.

Travsporten sysselsätter många aktiva och dessutom ett antal välbetalda administratörer, så det borde vara hög tid för båda dessa grupper att se till så att man inte sågar av den gren man sitter på.

Fokustema
Öppet brev till styrelsen för Svensk Travsport
Läs senare

Gör om, gör rätt!

Uppfödarna, hästägarna och travtränarna – levererar det underlag som gör att ATG kan skapa sina attraktiva spel på hästar. Utan att vi förser ATG med det underlaget skulle vi varken ha sport eller spel inom travet idag.
Det skriver Mikael Melefors (Travhästägarna), Jan Halberg (TR) och Ingemar Alin (ASVT) i ett öppet brev till styrelsen för Svensk Travsport.
Av
Melefors, Halberg, Alin
Upplåst för dig som är prenumerant
Ingemar Alin, Jan Halberg och Mikael Melefors skriver ett öppet brev till styrelsen i Svensk Travsport. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Ingemar Alin, Jan Halberg och Mikael Melefors skriver ett öppet brev till styrelsen i Svensk Travsport. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Hur många accepterar att bli utan lönehöjning för det arbete som utförs eller den insats som görs? Under flera år! Bara för att arbetsgivaren väljer att lägga pengarna på annat?

  • Hur länge hade ni som läser detta fortsatt jobba för en sådan arbetsgivare?
  • Hur lång uthållighet hade ni haft?
  • Hur länge hade ni klarat av att se er ekonomi urholkas?

Kostnaderna för de aktiva ökar årligen med minst inflationen, men intäkterna följer inte med och till och med minskar.

Vi har stor förståelse för den bakomliggande ekonomiska verkligheten. Vi vet också att avsikten var att betala av underskottet i planerad form på fyra-fem år. Att nu ta det på ett bräde är enbart ett resultat av det fantastiska år ATG gör på grund av covid-19 och där beslutsfattarna ser sin chans att vända minus till plus utan minsta tanke på de aktiva som drabbats många år när ekonomin var sämre. De aktiva har snarast behandlats som en ekonomisk regulator.

Vi anser att det fortfarande är möjligt att ta hand om underskottet successivt. Genom det stora överskott som genererats under 2020 på grund av den pågående pandemin finns möjlighet att både ta hand om en stor del av skulderna och samtidigt få medel till att åstadkomma en anständig återställning och höjning av prismedlen.

Vi pratar om en sanering av skulder på 400-500 miljoner kronor samtidigt som vi begär en ökning av prismedlen med 50 miljoner.

Under en lång rad år har sporten tvingats gå i speloptimeringens band. Det räcker med att nämna lunchtrav, tävlingar på lördagskvällar, sena starttider på V75, raden kan göras längre. Det har fått ske på bekostnad av sportens utövare; hästägarna, tränarna, uppfödarna och hästskötarna med sämre villkor.

Alla aktiva har fått sämre arbetsförhållanden utan ekonomisk kompensation. Resultatet har blivit färre hästägare, färre tränare och sämre marknad för uppfödarna. Hela travsporten utarmas samtidigt som administratörerna bara tänker på balansräkningen och inte de aktiva de har som uppgift att tjäna!

I år har de aktiva som gör de ekonomiska insatserna inte ens fått vara med och komma med förslag på hur prismedlen skall fördelas. De ändringar som gjorts har utformats av personer, tjänstemän främst, som inte riskerar en enda krona på de beslut som tas. Hur är det möjligt i en organisation år 2020? Det är idag tyvärr möjligt i Svensk Travsport och det skall vi aktiva göra allt vi kan för att ändra på!

Gör om! Gör rätt! Sätt sporten främst och se till att minst kompensera för besparingarna 2020 och inflationen åren 2019-2021.

Mikael Melefors, Travhästägarna
Jan Halberg, Travtränarnas Riksförbund
Ingemar Alin, ASVT