Fokustema
Insändare
Läs senare

Vem ska svara på frågorna?

Vilka leder vad i travets omorganisation? Hur travets företrädare nu, i Corona look down, kan diskutera travets omorganisation Version 2.0 ur ett transparent rådslagsperspektiv kräver sin förklaring till oss aktiva i Trav-Sverige.
Av
Tony Löfqvist
Upplåst för dig som är prenumerant
Tre frågor med utgång från lika många citat från Albert Einstein ställer Tony Löfqvist till Svensk Travsport. Foto: Andrew George
Tre frågor med utgång från lika många citat från Albert Einstein ställer Tony Löfqvist till Svensk Travsport. Foto: Andrew George

Vår ST-styrelse som även besätts av LRF-krafter och då inklusive sportens dotterbolagsstolar, inbjuds att förklara för ägarna, det vill säga travsällskapen, vad Version 2.0 egentligen innebär.

För tydlighet och transparens för alla travaktiva väljer jag idag tre citat av Einstein;

”Om du inte kan förklara det enkelt har du inte förstått det ordentligt”
Orsaken till behövd omorganisation kan ej lösas av de som är dess orsak.

”Vi kan inte lösa våra problem genom att tänka på samma sätt som när vi skapade dem”

Förslag 1 innebär en bolagisering av nuvarande verksamhet där BAS-förbund erhåller röststarka aktier utan redovisning av ersättning eller konsekvensanalys.

Förslag 2 är tidigare lagt förslag om ekonomisk förening med gemensam balansräkning, vilket flertal stämmobeslut sedan länge sagt NEJ till.

Förslag 3 är banornas alternativa organisationsförslag, vilket är lösningen för svensk travsports framtid om vi skall följa äganderättsliga principer och gällande spellagstiftning samt sund företagsamhet baserad på kompetens i alla definierade led. Förslag 3 innebär att verksamheterna separeras och paketeras i olika bolag för ideell samt kommersiell verksamhet på ett för alla trovärdigt sätt. Det vill säga skilda valberedningar, styrelser och ledningar.

Transparensens altare

Svensk travsport har ej svarat på min fråga den 5 februari: Vem styr och vem leder vem på ST!

Nu undrar jag och många aktiva med mig om det är dotterbolaget ATG som denna fråga skall ställas till?

”Den som aldrig gjort fel har aldrig testat något nytt”
Gör vi aldrig fel kan vi aldrig göra rätt. Uppenbarligen känns det som ST aldrig gjort fel!

Förklara på vilka grunder och med vilken trovärdighet samma individer kan sitta på positioner i ST, STAB, ATG och HNS?

  • Kan ni som sitter arvoderade i ST:s ”nuvarande” styrelse samt betalda ansvariga tjänstemän, nu vara vänliga, och meddela Trav-Sverige vem som styr och leder vem?
  • Kan vi aktiva få svar på om nuvarande ST-styrelse förstår konsekvenserna av slopad avdragsrätt för skatt och moms? Samt att det är en riksdagsfråga?

Självklart för oss aktiva entreprenörer, nu och i framtiden, är att staten avgör frågor av betydelse. Lika självklart som att ATG ägs av ST vilka ägs av grundarna travsällskapen.

Om ST ej tydligt kan erkänna att travbanorna grundades av lokala hästägare, vilka bildade travsällskap så förstår ST ej sin roll som serviceorganisation.

Med tydlig transparent och vänlig hälsning,
Tony Löfqvist Ordförande ÅTHF samt dess representant i NÄT

Fokustema
Insändare
Läs senare

Bike – en het potatis!

Bike eller jänkarbike som den kallas har länge varit en het potatis. Men viktigast av allt är väl först och främst att vi måste bestämma oss för vad en jänkarbike är.
Av
Petter Engblom
Upplåst för dig som är prenumerant
Tim Tetrick i en Ufo-vagn. Foto: stalltz.se
Tim Tetrick i en Ufo-vagn. Foto: stalltz.se

I min värld är det en sulky som tillverkats i USA. Men att placera alla bike i ett och samma fack är totalt omöjligt. Naturligtvis finns det flera olika tillverkare som dessutom har flera olika modeller på sina vagnar.

För visst är det även så i USA att en häst kanske inte får plats eller kan gå i en vagn utav ett speciellt märke eller modell. Och då kör man helt enkelt i en annan modell som passar hästen bättre. Precis som de sulkys som tillverkas i Europa och alla dess olika modeller och märken.

Störa hästen så lite som möjligt

Jänkarbikens grundtanke är att störa hästen så lite som möjligt. Bland annat genom att vara tillverkade i ett robust material som inte ger med sig utan spårar rakt bakom hästen. Kusken sitter längre bakom ramen för att skapa en lyftande effekt och ta bort trycket vagnen kan ge över hästens rygg. Det vill säga att hästen inte ska behöva känna att han drar en tung vagn. Några av dessa egenskaper vet jag tillämpas av i stort sett samtliga vagnmakare världen över.

Jag har hört folk säga att den är trång för hästen att gå i. Men då är vi åter igen inne på att det gäller för en tränare att välja rätt vagn för rätt häst. Inte heller ser jag någon direkt skillnad till att ha en smalare vagn jämfört med en bredare utrustad med sidostänger som kusken använder för att hjälpa/tvinga hästen springa rakt.

Tydligen helt ok att använda!

Till exempel har numera de europeiska märkena på vagnar en modell som de kallar för amerikansk modell. Alltså en vagn som är smalare (dessutom i många fall även smalare än en bike) och borde rimligtvis ge samma klaustrofobiska känsla. Men dessa är tydligen helt ok att använda!

Det pratas om fördel i kurvorna och jag antar att man dels menar att biken är smalare mellan hjulen. Något vi också ser blir vanligare att använda sig av även hos europeiska vagntillverkare. Men det är tydligen helt ok att använda!

Å andra sidan antar jag man syftar på att amerikanska bikear ofta kommer som offset. Och med det menas att skalmar och sits är något förskjutna åt vänster i ramen för att hästen ska springa så nära sargen som möjligt. Även detta är ofta ett tillval man kan få hos många av de europeiska vagntillverkarna. Men det är tydligen helt ok att använda!

Nytänkande

Jag var själv på plats på Freehold när en tränare för första gången hade med sig en offsetvagn för att tävla i. Om jag inte minns fel fick vederbörande inte använda vagnen på grund av att man helt enkelt inte visste vad det var för något. Men naturligtvis visade det sig inte vara någon fara utan helt enkelt någon som genom sin uppfinningsrikedom hittat ett sätt att förbättra en produkt genom nytänkande.

Det pratas också om att biken ska tävlas med på milebana inte tusenmetersbana. Men i USA finns det två stora milebanor (Meadowlands och Red Mile). Resten av loppen tävlas på 1.400-, 1.000- och 800-metersbanor. Precis som i Sverige.

Saknar konkreta bevis

Olycksrisken i en jänkarbike kontra en ”vanlig” sulky tycker jag är totalt ointressant att ens börja diskutera innan jag får se konkreta bevis och fakta att fler olyckor faktiskt sker i en bike.

Sysslar man med en sport som lever för att tävla kommer man alltid försöka hitta på sätt att förbättra sporten. Gör man inte det kan man lika gärna sluta tävla. Då kan vi införa kvoteringssystem så att alla tränare får starta från samma startspår lika många gånger under ett år.

Eller förbjuda alla tusentals produkter du kan sätta på hästen i syfte att få den att tävla bättre och springa så fort den bara kan (till exempel helstängt eller rycktussar). För det är väl ändå det som det hela går ut på, att tävla?

Efterlyser studier och information

Naturligtvis kan man diskutera bikens vara eller icke vara i voltstartslopp. Men jag tror även där att det kanske inte finns tillräckligt mycket studier som visar om eller varför den inte skulle passa sig där. Och jag vet dessutom då jag är en del i ett sånt projekt att man ser över möjlighet att ta fram en äkta amerikansk hybrid som i såna fall bättre skulle lämpa sig att starta från snäva voltspår med.

Och här tror jag helt enkelt man måste samla så mycket fakta man bara kan och om du sitter på bra information tar jag gärna emot den.

Man kan säga att jag är jävig i denna situation då jag representerar en tillverkare (Ufo Racing) av amerikanska sulkys, men jag har ledsnat på att läsa ogrundade anklagelser om hur en bike ska vara skadlig för en travhäst.

Och att man skyller drivningar på biken är ju bara löjligt. Det enda som biter på att kuskarna inte ska välja att slå hästen för mycket och hårt är högre bötesbelopp och längre avstängningar. Så kanske man slipper läsa om kuskar som skrattar bort att de kör ut med en fem centimeter för långt körspö i lopp.

Fokustema
En ägares betraktelse
Läs senare

Hedershäst att vara stolt över

I lördags gjorde Nelle Pride (13 år) sin 182:a start i livet på Åby. Ett montélopp på kort distans med Josefine Ivehag i sadeln. Det var då över 10 år sedan han kvalade på Axevalla för tränare Anna Forssell och dåvarande ägare: Team Nellevad.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Han blev i lördags tvåa och sprang nytt rekord i monté över distansen: 1.12,5ak. En tiondel snabbare än när Nelle Pride på Solvalla Elitloppsdagen 2014 helt oväntat blev trea i montéeliten. Inte nog med det han har en reell chans att som tonåring bli miljonär. Han har nu bara 9.257 kronor kvar dit.

Jag är part i målet men detta är en bedrift och en hedershäst värd att uppmärksamma. Jag ansvarade för andelsbolaget Team Nellevad och vi hade hästen fram till 2015 och han hann göra hälften av alla sina starter för oss. Då hade han förutom Anna haft Michael Lönborg och Monica Hellqvist (under sin sejour i Frankrike) som tränare. Det är som ni förstår ingen segermaskin och i snitt 5.000 kronor per start är inte så märkvärdigt.

Nej det är hållbarheten och trotjänandet. Under vår tid tror jag han blev behandlad en gång! Och så kunde han helt oväntat slå till som i lördags. Som den 29 juli 2013 när han på Skrubb såg till att Anna Forssell blev svensk dammästare och han tog sin pengamässigt största seger och förärade ägaren hederspriset: en glassmaskin!

Det är nog också en stolt mor som betar på de evigt gröna ängarna. Inte bara för sin yngsta sons bedrifter. Farmer Pride var svår att få dräktig och fick bara tre avkommor. Storebror – Nelle Pelle – tjänade 1.750.000 kronor innan han försvann till Frankrike. Och storasyster Nelli Miss nästan 400.000 kronor innan hon gick till avel i Finland.

Farmer Pride var inte dålig hon heller. Hon tävlade runt sekelskiftet och på sina 101 starter tjänade hon drygt 800.000 kronor. Hon är väl framför allt beviset för hur viktigt ett bra sto är för avkommorna.

Fokustema
Tvååringssporten
Läs senare

Varför saknas debatten?

Vår avel har producerat en tidigare utvecklad häst men vi bygger tävlingsprogrammet på hästen som föddes på 1970-talet.
Tror någon verkligen att det fortfarande endast är ett fåtal hästar som är lämpade för start som tvååring?
Av
Roland Nordström
Upplåst för dig som är prenumerant
Bold Eagle startade fyra gånger som tvååring och är en av flera franska stjärnor som började tävla tidigt. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport.
Bold Eagle startade fyra gånger som tvååring och är en av flera franska stjärnor som började tävla tidigt. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport.

Samma policy för tvååringar gäller idag som för 50 år sedan. Uppfödare ni har gjort ett bra jobb nästan helt i onödan.

Vi har många svenska hästägare som investerar i USA som efter kort tid kan få svar på sin hästs prestationsnivå och samtidigt få tävla om cirka 200 miljoner kronor under tvååringssäsongen, alltså en chans att till lägre kostnad få svar. Vi förstår att det lockar.

Frankrike närmar sig oss och går väl snart om i tvååringstävlandet. Vi bör göra en satsning på vår tvååringssport i Sverige så att inte investeringarna fortsätter att öka i USA och i Frankrike . Bara i USA har svenska hästägare investerat nästan en miljard kronor under tio år (inköp av unghästar, insatser och träningsavgifter).

Om vi lägger ner tvååringssporten eller minskar den – då börjar vi avveckla svensk travsport.

  • Vilka fakta baserar beslutsfattare sig på när de vill behålla denna låga nivå på sporten?
  • Vad vill man uppnå med sin inställning till tvååringssporten – har man missat utvecklingen?

Besluten bygger på några ledande hästmänniskors uppfattning på 1970-1980-talet om att ett mindre antal hästar per år skulle vara mogna för start som tvååring. Det bygger på tyckande inte på fakta och tron att de som startar som tvååring skulle få en kort karriär, men också på några spelares uppfattning att det är svårt att spela i tvååringslopp.

Dagens häst, dagens tränarkunskap och dagens sport har utvecklats. I USA startar cirka 50 procent av kullarna som tvååringar. Den franska hästen utvecklas nu snabbt till en tidigare häst. Snart passerar de oss och delvis redan gjort det utan samma tillgång på amerikanskt blod.

Vad väntar vi på?

De senaste sju åren har alla vinnare av Elitloppet startat som tvååring och 60 procent av finalfältet har tävlat som tvååringar. De har startat träning och tävlande i tidig ålder, har utvecklats av det och sedan matchats förståndigt. Dessutom har de både startat mer och tjänat mer pengar än genomsnittshästen under karriären.

Det är dessa talanger som vi ska avla på för att utveckla sporten. Även i Frankrike är det tvååringsstartande hästar som blir stjärnor: Ready Cash, Face Time Bourbon, Bold Eagle och Earl Simon för att nämna några.

Tidig träning och tävlande utvecklar hästarna till bättre tävlingsindivider. Detta har kunniga tränare insett. Allt fler av våra yngre tränare siktar på start med flera av sina tvååringar och även de har insett fakta.

Problemet med start i tidig ålder är att starta hästen med för kort återhämtning mellan loppen, eller för många starter under säsongen.

Start över längre distans än 1.640 meter bör ej ske. Hästar som startat som tvååringar är naturligt de mest talangfulla och det är dessa som sedan gör fler starter och tjänar mer pengar än den övriga årskullen.

Många av de amerikanska importerna som startat ofta som tvååring kommer sedan till Sverige och tävlar långt upp i åldrarna och gör väldigt många starter. Längst karriär får de som startar som tvååring och matchas klokt under sin karriär.

Vad innebär start som tvååring för hästägaren?

Till lägre kostnad får man delvis svaret på hästens prestationsnivå och samtidigt en tidigare chans att få återbetalning på sin investering. De som provat att vara hästägare tycker detta är fantastiskt. När en person hoppar av hästägandet så slutar den inte för tappat intresset, utan av ekonomiska skäl. Här kan en utvecklad tvååringssport bidra till att förbättra den ekonomiska ekvationen.

Vi skulle behöva en tvååringssport som kunde få 25 procent av hästarna till start och tävla om 40-50 miljoner kronor/år. Kan vi nå denna nivån inom en femårsperiod så förbättrar vi villkoren för uppfödare, hästägare och tränare. Spelarna får ännu längre tid på sig att följa stjärnorna. Nya två- eller treåringar är lika okända när de börjar att starta.

Dessutom behöver vi snarast även ett uppfödningslopp för enbart ston. Nu är det hög tid att starta en debatt som bygger på fakta utan allmänt tyckande när det gäller tvååringar.