Fokustema
Debatt
Läs senare

Ett tydligare ledarskap behövs

Genomförandet av spelomregleringen har hindrats av monopolets företrädare, bland annat genom ett målinriktat arbete för en centralisering av sportens affärsdrivande verksamhet. Vad händer nu när de tre storbanornas ägare har beslutat att de inte skjuter till sina tillgångar?
Av
NÄT
Upplåst för dig som är prenumerant

Centralförbundets förluster överstiger 700 miljoner kronor för de senaste två åren och det har medfört ett negativt kapital om 315 miljoner.

Ordförandena vid storbanorna Åby och Solvalla, Fredrik Tenfält och Lars Björk, har lämnat sina uppdrag. Detta då deras egna medlemmar uppfattat att de inte tydligt stått upp för sina uppdrag. ST:s styrelses förslag till inriktningsbeslut, att förfoga över de kapitalstarkas tillgångar, hade inte tydligt tillbakavisats.

Inte heller hade Solvallas egna tankar nått över mattkanten i Hästsportens Hus. Båda dessa ex-ordföranden erbjuds att på personliga mandat jobba vidare inom förbundets strategiska råd och i arbetsgrupp, trots att de har lämnat sina uppdrag. Det visar prov på dåligt omdöme från såväl ST som Björk och Tenfält. Vad sänder det för signaler om arbetsprocessens trovärdighet?

”Ett ständigt sinande förtroendekapital

De flesta är överens om att bejaka ST:s ursprungliga uppdrag som serviceorganisation, det vill säga genom att sköta registreringar, bevaka tävlingsreglementet och förbättra hästvälfärden genom det myndighetsansvar förbundet har tilldelats från Jordbruksverket. Dessvärre har Hästsportens Hus, genom ”Proppengate”, gjort exakt samma sak som man ofta anför mot andra, det vill säga skadat travsportens anseende. En stor del av det ständigt sinande förtroendekapitalet är förbrukat.

Springaren Propulsion är offret i dramat. Alla som är satta att vara hästarnas beskyddare har på det grövsta misslyckats. Om motsvarande hade hänt inom vilken annan sport som helst hade styrelser, förbundsledning, och andra personer på ansvariga poster, lämnat sina uppdrag.

Det handlar bland annat om en ordförande med veterinär kompetens, dessutom UET:s ordförande, och ett flertal i ST:s styrelse, vilka suttit i mer än fem år på sina uppdrag. På kansliet bör även tidigare t.f. vd ifrågasättas, återanställd av nuvarande ordförande. Det handlar också om avelschef, chef för registreringsavdelningen och ledamöter i Avelsvärderingsnämnden. Listan ska givetvis inkludera förbundets juridiska expert. Det kan förväntas rader av juridiska prövningar och kommande skadeståndsprocesser. För att inte än mer skada sportens redan skamfilade rykte kan det givetvis inte skötas av samma händer som har orsakat problemen. Alla nämnda måste avkrävas ansvar för att ge travsporten ökad tilltro.

Mer effektivt att fälla damen

Den relativt nytillsatta vd:n har ensam skickats fram i rampljuset för att ta emot all kritik och svara för andras tillkortakommanden, medan ST:s ordförande höljt sig själv i dunklet. Vd lämnas även att offentligt beklaga förlusten av ”bondeoffret”, utrednings- och säkerhetschefen Steen Morten Eidsmo Johansen. Det hade för den utomstående betraktaren varit mer effektivt att fälla damen i detta schackparti, som innehåller flera pjäser som inte lämnat brädet de senaste tio åren.

ST tvingades, efter kritik i media, frångå sitt initiala beslut om att utreda sig själv och den egna inblandningen i ”Proppengate”. Vem utreder förbundsstyrelsens ansvar? Vem tar ansvar för att ST har en styrelse som har lämnat ekonomin i kaos och som tillsammans med den administrativa förvaltningen förbrukat mycket av sportens förtroendekapital?

Det krävs att fullmäktige utser en ny valberedning som förmår att hitta dugliga och kompetenta personer som kan och vill ta plats i ST:s styrelse. Framför allt behövs det personer som tillämpar ett modernt ledarskap och som synligt och märkbart står upp för sitt uppdrag.

Tiden är mogen för Svensk Travsports egen ”glasnost” av öppenhet och transparens. Det behövs en fri diskussion utan att sällskapen behöver vara rädda för repressalier genom hot om färre tävlingsdagar eller mindre tilldelning av prispengar om åsikterna inte passar. Sporten behöver en ny organisation och framförallt ett tydligare politiskt ledarskap. Processen om förändring får inte drivas av tjänstemän, oavsett om de har anställning hos centralförbundet, det egna spelbolaget och/eller är vd/travbanechefer.

som om travsporten var en miljöstation

Förändringen måste istället ske genom att våra förtroendevalda travpolitiker, det vill säga att ordföranden och styrelser i travsällskapen, förstår sina uppdrag och vet vilka de representerar. Travsporten behöver inte ledare som möter sig själva i dörren genom att vara med överallt och ingenstans. Inte heller behöver vi personer som återanvänds när avgångsvederlagen från förbundet har förbrukats, som om travsporten vore en miljöstation.

Alla som vill bidra till förändring gör det allra bäst genom att söka medlemskap i ett travsällskap. Hästägandets villkor måste prioriteras. Valberedningarna måste visa noggrannhet och precision vid förslag av företrädare. Framför allt måste avvikande åsikter kommuniceras öppet med alla som är berörda, inte viskas under hemliga möten. Nya spelregler i vårt sätt att kommunicera handlar om att vi visar varandra ömsesidigt förtroende och att vi tillåter högt i tak med ett språkbruk som är rumsrent.

Samtidigt som det krävs nya attityder behöver hästägarna i Sverige en egen kanal som tydligt talar om vad dagens hästägare vill, kan och behöver. Svårigheterna med rekryteringsarbetet visar att det behövs samverkan och nya arbetsformer mellan travsällskap och hästägare. Det var av det skälet som NÄT bildades 2018. Travsällskapen byggde banor eftersom sällskapens grundare är hästägarna. Finns det inga hästägare behövs det inte heller travbanor.

tvingas till ytterligare besparingsåtgärder

Det handlar inför framtiden om rekrytering, rekrytering och åter rekrytering, av starthästar, avelsdjur och utövare. Alla hästar kräver en ägare. Det lyckas genom att höja trovärdigheten för travsporten framför allt när det gäller djurskyddet och genom att motverka fusk. Travsportens trovärdighet tål i dagsläget dessvärre inte en jämförelse med andra sporter. Avsaknaden av engagerande upplevelser på plats orsakar publikens frånvaro.

Hästintresset är stort, men det ekonomiska incitamentet för att äga och träna travhästar är klent. Det tunnas ut ytterligare om vi har ett tävlingsprogram som inte skapar lokalt engagemang. Det finns en överhängande risk att centralförbundet, som ekonomiskt har kört i diket, kommer att tvingas till ytterligare besparingsåtgärder, läs ännu mindre pengar till prismedel.

Ekonomin för sportens utövare måste förbättras. Det finns tillräckligt med pengar i systemet för att travsporten ska blomstra, men för det krävs att sporten får tillgång till dem. Sporten behöver en stabil styrning av en lika stabil ledning som har förstått vad som krävs och inte räds Hin Håle själv för att verkställa. Utflödet av hästägare och aktiva måste stoppas. Intäktskontroll sker bland annat genom sunda avtal med spelbolagen. Kontrollen över vårt eget spelbolags ekonomi är en huvudfråga.

släppa kontrollen över ATG

Vi måste därför visa att sporten har den kompetens som behövs för att staten ska våga släppa kontrollen över ATG. Ska sporten äga ATG, och ha majoritetsinflytande i bolagets styrelse, måste vi som ägare visa att vi kan sopa framför egen dörr på lokal, regional och central nivå.

På ST:s hemsida framgår att fullmäktige den 24 juni, i organisationsfrågan, beslöt att godkänna ett reviderat förslag som styrelsen presenterade under mötet. ”Svensk Travsport ska genom ytterligare fördjupning fortsätta prövning av organisatoriska och juridiska modeller och lämna förslag på fortsatt arbetsprocess och rådslag vid Förtroenderådet i september”.

Vi vet att två av de tre förslagen utgår från att införa en gemensam balansräkning, det vill säga i direkt strid med flertalets banors stämmobeslut. Ska ännu mer tid och pengar förbrukas till ingen nytta? Nu är den tid som gäller för de ledande banorna, med sport och finanser i ordning, att visa framtidstro, genom att ta ett steg framåt, rycka åt sig initiativet och berätta för Trav-Sverige, inklusive ST, hur sporten ska organiseras framledes och vilka omedelbara beslut som krävs.

tillsammans utan klassiska härskartekniker

Åby, Solvalla och Mantorp har egna och mer trovärdiga förslag än de som ST förgäves har försökt att driva. Redan innan förtroenderådets möte i september måste därför de ledande banornas process inledas. Nyckelordet här är ”tillsammans” utan klassiska härskartekniker. Banorna i befolkningstäta områden håller i taktpinnen för travsportens framtida sportsliga utveckling. Tillgångar utöver det sportsliga kapitalet är suveränt ägda av varje bana för sig och kan inte förfogas över av andra.

Varje bana måste leva på sina egna meriter genom ett tävlingsprogram som är anpassat efter nutidens förutsättningar.

NÄT

genom företrädare vid banorna Eskilstuna, Mantorp, Solvalla och Åby.

Fokustema
Organisationsfrågan
Läs senare

Hur tar vi oss framåt?

Jag avslutade min senaste insändare med att jag både tror och hoppas att vi gemensamt och utifrån rätt premisser kan skapa en process runt organisationsförändringen. Inför de rådslag som nu ska följa lämnade förtroenderådet spelplanen öppen för nya förslag från hela landet. Det är positivt, i synnerhet för oss som ser stora brister med den ekonomiska föreningsmodell ST:s styrelse fortsätter att driva även efter de tydliga beskeden gällande fastigheterna.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren, vice ordförande Stockholms Travsällskap.
Anders Holmgren, vice ordförande Stockholms Travsällskap.

Stockholms Travsällskap har diskuterat frågan på såväl stämmor som medlemsmöten, och vi har ett antal tankar och förslag kring den fortsatta processen. Till att börja med måste syftet med omorganisationen tydliggöras. Avsaknaden av en vision är påtaglig. De främsta målen bör vara:

  • Att utveckla sporten och leda utvecklingen mot ett ökat antal hästar och aktiva i alla led. Bredden i svensk travsport är en av våra absoluta styrkor och ska betonas.
  • Att skapa en effektivare organisation för kärnverksamheten inom ST, det vill säga service- och myndighetsfunktionen.
  • Att skapa och bygga nya affärsmöjligheter för långsiktig ekonomisk styrka.
  • Att driva en målsatt verksamhet, på såväl kort som lång sikt.
  • Att skapa en organisation som är kapabel att ta över ägarstyrningen av ATG.

Det råder enighet om att det behövs en förändring av såväl den generella styrningen av svensk travsport som av de kommersiella områden travsporten nu själv har att ta ansvar över. De viktigaste punkterna för de rådslag som nu kommer att följa anser vi därmed är följande, utan inbördes rangordning:

  • Vilken bolagsform man väljer för den framtida organisationen bör inte stå i fokus i den initiala diskussionen. Fokus måste ligga på visionen; exakt vad är det vi vill uppnå med förändringen, hur skall travsporten se ut i framtiden? Först när detta är besvarat kan man ta diskussionen om hur detta skall uppnås och med vilka medel.
  • ST:s grundsyfte är att vara en myndighets- och servicefunktion för travsporten. Detta bör renodlas genom en uppdelning av ST i befintlig form och en ny organisation för de kommersiella frågorna. Det kommersiella ansvaret kräver en helt ny organisation med annan kompetens, separerad ända upp på styrelsenivå. Inom detta område skall rymmas hantering av rättigheter, styrning och kontroll av ATG samt samarbeten med andra reglerade spelbolag.
  • Statens inställning är tydlig; regleringen av spelmarknaden syftar till att öppna upp för flera bolag. Även om den statliga utredningen ännu inte är presenterad ligger det i tangentens riktning att någon marknadsavgift inte kommer att införas. Detta tydliggör kravet på en kommersiellt inriktad organisation, klart avdelad från myndighetsdelen.
  • ST:s styrelse bör inte vara styrelserepresentanter i ATG. Alldeles bortsett från att dessa två roller leder till en oundviklig konfliktsituation i förhandling med andra spelbolag, så bör ATG:s styrelse bemannas på andra urvalskriterier än ST:s styrelse.
  • Istället för att dra paralleller med andra ekonomiska föreningar av typen Lantmännen, anser vi att man bör snegla mot mer jämförbara organisationer, primärt andra idrottsförbund. Där torde mer relevanta liknelser och lärdomar stå att finna.
  • Den ursprungliga ”Denninger-rapporten” pekar på ett antal stora problem inom den nuvarande organisationen, inte minst avseende långa beslutsvägar och bristande kompetens inom relevanta områden. Dessa utmaningar bör adresseras på ett mycket tydligare sätt.
  • Hästägarna är travets viktigaste uppdragsgivare, denna insikt bör genomsyra hela processen.

Stockholms Travsällskap anser att processen bör drivas på ägarnivå, där sällskapen och intresseorganisationerna gemensamt driver frågan. Det är inte rimligt att ST:s styrelse skall vara drivande i att förändra sin egen organisation, utan detta bör vara en fråga för Travsällskapen och intresseorganisationerna att reda ut. Det är positivt att även ST:s styrelse nu ger uttryck för samma önskan.

Anders Holmgren
V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Var vi på samma möte?

Fokustema
Insändare
Läs senare

Bryter tystnaden och trampar i klaveret

Plötsligt träder Svensk Travsports högste representant Marjaana Alaviuhkola ut i offentligheten. Ambitionen måste väl vara att försöka öka förtroendet för Svensk Travsport och sig själv. Men hur gick det?
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Göran Persson sa en gång i tiden att har man en gång trampat i klaveret låter det lika jävligt när man drar ut foten igen. Kanske har Marjaana lyssnat på honom?

Alla vet att det råder djupt delade meningar om ST:s organisationsförslag i allmänhet och förtroendet för styrelse och ledning i synnerhet. Högt uppsatta personer i olika travsällskap har vädrat dessa synpunkter på olika sätt den senaste tiden. Ingen kan ha undgått detta som läser Travronden eller Sulkysport. Jo förresten en person: Svensk Travsports styrelseordförande. Hon av alla!

Efter fredagens möten deklarerade hon ”samsyn och enighet” varpå olika dignitärer – som kommer från olika läger sakligt sett – höjer på ögonbrynen (understatement!) och undrar om de varit på samma möten som ordföranden!

Men hon insisterar! Gör ett nytt uttalande och drar återigen mycket märkligt slutsatsen att det råder ”samsyn och enighet” bara för att man är positiv till ett ”rådslag”? Men det låter som ett halmstrå.

Hur skulle ett rådslag kunna ändra på storbanornas vägran att skänka bort sina egendomar? Är inte hela vitsen med organisationsförslaget att de är med på noterna? Finns det något att belåna för att rädda ST:s ekonomi om inte Solvalla, Åby och Jägersro är med?

Men slåss man för sin överlevnad så vill man kanske fortsätta med foten i klaveret? Det kanske till och med känns skönare än att stå där barfota.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Var vi på samma möte?

I fredags – den 4 september – hölls ST förtroenderåd, samt ett separat ordförandemöte för travsällskapen. ST:s styrelse har genom sin ordförande gett uttryck stor glädje över den samsyn och enighet som rådde under mötet. Detta gör att jag måste ställa mig frågande till om vi befann oss på samma möte.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren.

Jag kan naturligtvis inte svara för hur övriga deltagare i förtroenderådet upplevde det, men jag kan bidra med mina egna reflektioner och tankar. Den för tillfället allt annat överskuggande frågan rör den omorganisation av svensk travsport som initierades för ett år sedan, och här råder varken enighet eller samsyn.

Detta är mina reflektioner kring hur detta mottagits av Solvallas styrelse. Jag fokuserar här på bakgrund och förutsättningar i den väsentligaste frågan och väljer att stå över diskussionerna om den högst tveksamma hanteringen av tävlingsprogrammet etc.

Det inledande ordförandemötet var bra. Debatten hade högt i tak och ett flertal synpunkter och tankar kom upp i dagen. Jag hoppas och tror att även Stockholms Travsällskaps synpunkter kom fram på ett tydligt sätt. Jag upplevde samsyn från ett flertal banor (utöver Åby och Jägersro, som helt delar vår syn), vilket inte minst ur principiell synpunkt är glädjande.

När det gäller organisationsfrågan har jag sagt det förr och det tål att upprepas: processen har påbörjats i helt fel ände och på fel premisser. Istället för att förklara vilka problem man vill hantera och hur man vill att travsporten skall fungera om fem, tio och tjugofem år så har man börjat med att diskutera vilken bolagsform man skall ha och hur ägarskapet i denna skall se ut. Travsporten saknar i allt väsentligt en målsatt verksamhetsplan, vilket gör att vi blir tvåa på bollen.

Avsaknaden av en tydlig vision från ST är påtaglig. Då ST:s styrelse varit synnerligen drivande i organisationsfrågan och sedan processens början styrt riktningen mot en ekonomisk förening (övriga presenterade alternativ kan bara beskrivas som alibi-förslag) så är det fullt naturligt att det är här debatten för tillfället står. Det är mycket olyckligt att vi ägnar all energi åt att diskutera ägarfördelning istället för att diskutera nya affärsmöjligheter och utveckling av befintliga affärer.

Alla ska stoppa in sina fastighetsbestånd

I ST:s förslag har hela tiden funnits en parameter av central betydelse: alla travsällskap skall stoppa in sina fastighetsbestånd i en gemensam balansräkning. Detta är en stötesten som oundvikligen kommer att skjuta hela processen i sank.

Stockholms Travsällskap har, precis som Jägersro och Åby, på ett tydligt sätt sagt nej till detta. Budskapet från våra medlemmar är glasklart; våra fastigheter skall inte stoppas in i en gemensam balansräkning. Detta budskap har levererats vid ett flertal tillfällen, och upprepades på Förtroenderådet.

Det är fullt förståeligt att många andra banor suckar åt detta besked, och anser att vi bara ser till vårt eget hus.

Det ligger dock en hel del andra tankar bakom dessa beslut (beslut som för övrigt framtvingats av ST:s oerhört bristande kommunikationsförmåga, där man låtit denna fråga ta plats istället för andra och mer relevanta frågor som borde prioriterats):

  1. Syftet med att skapa en stark balansräkning är, svepskäl till trots, tydlig: genom detta skall man skapa en situation där man kan belåna fastighetsbeståndet för att finansiera verksamheten. Detta är en mycket farlig väg att gå, och undertecknad hade röstat emot alldeles oavsett vilket fastighetsbestånd mitt sällskap suttit på. En lånefinansierad verksamhet kommer aldrig bli konkurrenskraftig.
  2. Vi ser inte våra fastigheter som en långsiktig lösning på den ekonomiska situation ST själva försatt sig i genom sin acceptans av pokalåret och genom att vara oförberedda på den nya situation som omregleringen av spelmarknaden inneburit.
  3. Den befintliga organisationen i ST är till stora delar densamma som suttit eldvakt medan det börjat brinna i huset. Att ge samma organisation förtroendet att förvalta ytterligare miljardvärden och fler ansvarsområden känns för mig som definitionen på företagsekonomiskt vansinne.
  4. Vad händer om tio eller tjugo år, när fastigheterna är full-belånade? Med samma resonemang som förs nu ligger det i farans riktning att man börjar diskutera inkorporering av andra tillgångar.

Jag ställer mig vidare frågande till exakt varför många små- och mellanbanor är så positiva till detta förslag. Den maktkoncentration som detta skulle leda till tror jag inte är något som någon önskar. Betänk att ST:s utgångsförslag innehåller en röstfördelning på runt 50 procent till storstadsbanorna, en siffra som efter reviderad fastighetsvärdering och förhandling naturligt bör vara 70-80 procent. Är detta en situation som är gynnsam för svensk travsport i stort, och för era medlemmar i synnerhet?

Så, Stockholms Travsällskap har sagt nej, och lika lite som jag kan förstå hur Marjaana Alaviuhkola kan uppleva att samsyn och enighet råder, lika svårt har jag att se varför övriga banor är beredda att ta strid för att vi skall ändra oss.

Hot om uteslutning

De som inte säger ja får inte vara med. Hoten om uteslutning av de sällskap som säger nej, vilka framgår i rådslagsmaterialet och som även kom fram i debatten på Förtroenderådet, ger jag heller inte mycket för. För det första är jag tämligen säker på att vi alla ser att travsporten är som starkast när den innehåller en hälsosam mix av bredd och elit, vidare är jag tämligen säker på att Solvalla och övriga banor som önskar vara med skulle klara sig alldeles utmärkt om vi ställdes utanför. Jag vill dock understryka att vi verkligen inte önskar denna utveckling.

Tvärtom, vi ser flera vägar framåt och vi tar gärna en aktiv roll i den fortsatta processen. Jag både tror och hoppas att vi ägare och medlemmar i ST gemensamt kan backa bandet och skapa en process utifrån rätt premisser.

Vad är det då Solvalla och Stockholms Travsällskap vill? Inom Stockholms Travsällskap har vi redan under sommaren genomfört de rådslag som nu föreslagits, och jag kommer inom kort presentera den syn som styrelsen och Stockholms Travsällskaps medlemmar efter dessa möten kommit fram till.

Anders Holmgren

V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Krönika