Fokustema
Gökens bravader
Läs senare

Försäkringssnurran som ökade veterinärkostnaderna

Vad gör en stiftelse utan pengar? Kan den göra något överhuvudtaget? Svaret är givet – det kan den inte såvida inte dess tjänstemän jobbar gratis och någon annan ställer upp med lokaler, papper och datorer. Hästnäringens Nationella Stiftelse är därför en anomali. En gökunge. Se avsnitt 1. Varifrån får då stiftelsen sina pengar? Vem betalar?
Av
Anders Darenius
Upplåst för dig som är prenumerant
Kostnaderna för veterinärerna snurrade iväg...
Kostnaderna för veterinärerna snurrade iväg...

Den direkta hästägarmiljarden. Linn Andersson, jurist, hästägare och moderat politiker i Örebro skriver på sin blogg om detta: ”travsporten har nu i flera år tvingats ge 50 miljoner kronor årligen, eller ungefär sju procent av prismedlen från ATG, till stiftelsen. Det är alltså en stiftelse varför insynen i den är extremt begränsad.”  

Den totala summan kan beräknas till 1,061 miljarder. LRF:s bidrag är noll kronor. Beträffande HNS tjänstemannalöner skriver Linn Andersson vidare: ”Lantbrukets Affärstidning (ATL) lyckades i varje fall få fram att HNS VD, sedan 2007 Stefan Johanson, år 2014 var hela den svenska hästnäringens bäst betalda tjänsteman med en årslön på 1.660.000 kronor bara genom HNS.”

Totalt har HNS kostat hästägarna mer än en miljard, men det räcker inte.

Det kommer mer…

Hyresmiljonerna HNS har i 20 år huserat i Hästsportens Hus på Solvalla. ATG har stått för hyran.

Klinikmiljonerna. Som om inte detta vore nog skänker ATG bort sina Hästkliniker till HNS. Bakgrunden är ATG under Sandgrens tid byggde upp 22 hästkliniker runt om i landet samt inrättade ett antal fortbildningstjänster för att kunna besätta klinikerna med hästinriktade veterinärer.

Ryktet förmäler att det kostade 300 miljoner att bygga upp dessa tillgångar. Pengarna togs från prismedlen. Med lite bokföringsteknisk fingerfärdighet går det att visa röda siffror så att ATG:s styrelse kan tycka det vara skönt att bli av med ett förlustbolag. Vi är nu uppe i dryga 1,3 hästägarmiljarder.

Det kommer mer…

Försäkringssnurran. HNS har nu en tillgång i form av ett AB med attraktionskraft på marknaden och stora dolda värden. Denna tillgång överlåter HNS till sitt dotterbolag NS Riksanläggningar AB som i sin tur överlåter det till sitt dotterbolag NS Horse AB.

Därifrån säljs inkråmet i bolaget – det vill säga de olika klinikerna – styckevis till bland annat Evidensia. För år 2014 redovisar ATG Hästklinikerna AB således tillgångar på drygt 70 miljoner, omsättning 40 miljoner och en vinst på över 20 miljoner med en anställd, sannolikt vd:n Stefan Johanson.

Idag är samtliga dessa tre bolag likviderade. Vart tog pengarna vägen? Till att förbilliga veterinärvården? Knappast.

Om detta skriver Per Johansson, vd för ATG Hästklinikerna AB 2004 till mars 2009 i ett inlägg på FB den 28 september 2017:

 ”Den kraftiga prishöjningen på veterinära tjänster kan fullt ut tillskrivas ATG:s och ST:s styrelse.”

Det uppstod en prishöjarsnurra med effekten att hästägarna betalade tre gånger för sin veterinärservice. Första gången genom att avstå pengar till uppbygganden av klinikerna, andra gången genom att åsamka veterinärbolagen kostnader för inköpen av klinikerna och tredje gången genom höjda försäkringspremier till följd av veterinärbolagens ökade kostnader och vinstkrav.

Fakta

Djurförsäkringar

Svenska djurägare är lite annorlunda än andra. De är sedan 1890 vana vid försäkringar och litar på sina försäkringsbolag. 90 procent av hundarna och 60-70 procent av hästarna i Sverige är försäkrade. Premierna uppgår till cirka 4 miljarder. I Frankrike och Tyskland är försäkringsgraden bara 5 procent.

Med känslor inblandade inses att djurägarna i det längsta undviker avlivning som lösning på sjukdomsproblem. När veterinärkostnaderna dessutom är fördelade över ett stort kollektiv försäkringstagare inses att veterinärmarknaden inte är särskilt priskänslig. Riskkapitalister inser detta. Evidensia och Anicura ser dagens ljus. HNS ser chansen att ta bra betalt för sin kliniker.

Expandera

Vad använder HNS pengarna till?

En del används uppenbarligen till att bygga upp HNS inflytande, det vill säga pengarna bildade helt enkelt en köttgryta kring vilken man kunde samla personer med kunskaper och inflytande inom akademien, den veterinära och hippologiska världen och i regeringskansliet samt öka sitt inflytande över hästsektorns egna tillgångar genom att sätta in lojala personer i deras respektive styrelser.

Nätverken. Det handlar om ett nätverk av personer och det gällde Strömsholms företagsimperium, det gällde Wången och det gällde Flyinge.

Här figurerar från början LRF:s Bo Dockered, Olof Karlander och Mats Denninger samt därefter och mer i kulisserna Centerns Leif Zetterberg, före detta vd för LRF och känd för affärerna med Spira och Inlandsinnovation, LRF:s före detta HR-chef och RF:s ordförande Karin Matsson Weijber samt SvRF:s ordförande och AGRIA:s VD Anders Mellberg.

Idag gäller det inte minst Anders Källström – vd för LRF 2014, nu ordförande i HNS och styrelseledamot i ST och ATG. När han  2019 avgick som vd för LRF yttrade han: ”Jag har levt med LRF i hela mitt liv. Nu vill jag jobba in i mål och räknar med en välplanerad succession på VD-posten.”

VD för LRF blev då Anna-Karin Hatt före detta C-minister och liksom Anders Källström tillhörande den centerpolitiska bördsaristokratin – Anders med sonen och riksdagsledamoten Emil, Anna Karin med dottern Ida Alterå i äktenskapet med den förre förbundsordföranden i CUF Ola Alterå. Ida är idag förbundsordförande för CUF.  

Anders Mellberg, vd för AGRIA, var i många år ordförande i Ridsportförbundet och satt i HNS styrelse. Hans vice ordförande Ulf Brömster var väl insatt HNS arbete och målsättning så det uppstod en viss panik när valberedningen i Ridsportförbundet föreslog en helt annan person att avlösa Anders Mellberg.  Genom en intensiv kampanj bland fullmäktigedelegaterna lyckades ledningen dock få Brömster vald.

Flyinge Kungsgård disponeras genom riksdagsbeslut 1983 och avtal med staten av en stiftelse – Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum. Den 175 hektar fastigheten utanför Lund blev mycket snart ett huvudmål för HNS ansträngningar. Hur HNS lyckades med att runda ett riksdagsbeslut beskriver jag i nästa avsnitt.

Under tiden kan läsarna ägna sig åt krönikan – Vem granskar makten?

***

På måndag:

Fjärde bravaden – Hur rundar man ett riksdagsbeslut?

Gökens bravader

”Främjandet” som sänkte hästhållningen

Låt Centern och LRF betala!

 

 

Fokustema
Insändare
Läs senare

Styrelsen surrade vid masten!

Av en händelse som ser ut som en tanke bläddrar jag i Travrondens vinternummer. Och får syn på en artikel om Claës L. Ljung.
Travamatörernas beskyddare under över fyrtio år och en mycket begåvad och färgstark person.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte

Som vet att amatör inte är något skällsord – som någon inom ST uttryckt saken – utan att det kommer från kärlek: amatore!

Bland annat – apropå de nya licensbestämmelserna som ST kuppade igenom efter tre och ett halvt års utredande – säger han:

”Jag är mycket besviken på toppledningen. Jag saknar någon som håller i rodret och sätter kurs.”

Och när det gäller styrelsen:

”Dessutom upplever jag att styrelsen i Svensk Travsport lägger sig i alltför mycket. En styrelses uppgift är i princip att tillsätta och avskeda den verkställande direktören. Är man inte nöjd fockar man vd:n, är man nöjd sitter man still i båten”.

Tänk om ST:s styrelse lyssnat på dessa kloka ord från en erfaren traventusiast. När nu vd:n trampat rejält i klaveret skulle man suttit still i båten för att kunna utkräva ansvar. Man säger att verkställande direktörens övergrepp i rättssak skett på styrelsens uppdrag! Vad som är rätt och fel i denna sak är inte svårt att förstå för den som är hyggligt begåvad och har förmåga att se och höra.

Travsportens stora problem nu är att de som hade kunnat utkräva ansvar står där surrade vid masten på det sjunkande skeppet.

Nu måste aktiva, hästägare, professionella och amatörer istället ställa sig upp och utkräva ansvar. Konsekvenserna blir att styrelse och verkställande ledning måste bort och en rejäl omstart krävs efter alla dessa startgalopper.

”Här rivs för att få luft och ljus är kanske inte det tillräckligt” som Strindberg skaldade!

Fokustema
Öppet brev
Läs senare

Varför händer ingenting?

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt.
Hästägaren Lars Våler skriver ett öppet brev och riktar kritik mot såväl Svensk Travsport som Daniel Redén och landets travjournalister.
Av
Lars Våler, Årjäng
Upplåst för dig som är prenumerant
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport

För mig som hästägare och i allmänhet mycket förtjust i travsport är det frustrerande hur mycket tid Svensk Travsport (ST) tillbringat på utredningen av Propulsion-fallet. När Alessandro Gocciadoros stallman använde sitt körspö reagerade ST snabbt med en sexmånaders-avstängning och den reaktionen tog bara en vecka.

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt. Propulsions ägare har dömts att betala tillbaka 26 miljoner kronor till ST, men allt står stilla och Daniel Redéns hästar startar i parti och minut.

Vad händer om jag bestrider nästa faktura från ST? Kan mina hästar tävla, eller kommer de att förbjudas att starta? Det borde finnas jämlikhet inför lagen, eller hur?

Jag har och har haft hästar hos ett antal olika tränare i Sverige. Robert Bergh skickade ett sms i höstas och undrade om jag skulle köpa en häst på auktion. Jag sa, att sanningen var att jag inte vill köpa fler hästar i Sverige förrän jag vet vad som händer i Propulsion-fallet.

Efter detta har jag handlat hästar som jag har i träning utanför Sverige, inklusive i Norge, men jag köper inte hästar i Sverige förrän ST visar att de kan hantera Propulsion-fallet på ett sätt som ger förtroende för att travförbundet är rättvis mot alla aktörer och att hänsyn till tränaransvar tas på allvar, och inte som nu.

Jag kan inte förstå att när den första antydningen att Propulsion var nervsnittad, varför inte Daniel Redén kontaktade USA och kontrollerade om detta var sant eller inte. De flesta skulle förmodligen göra det i en liknande situation. Inte bara slå sig till ro och tro att allt är fel. För det var ju inte fel.

Daniel Redén är direktör för ett företag. Till Expressen har han sagt, att han inte vet vem som är ägare till företaget. Detta är fantastiskt! För egen del äger jag och sitter i styrelser i flera olika företag, men skulle aldrig våga sätta mig i en styrelse för ett bolag där jag inte vet vem som är ägare.

När det gäller Redén och Propulsion är det konstigt att den som tros äga företaget – eller inte? – kan dyka upp i vinnarcirkeln. Är det som ägare eller Redéns inbjudne vän!?

Det är inte heller lugnande att Daniel Redén inte har kommenterat en enda gång – vad jag kan se – om det specifika innehållet i detta fall. Det är konstigt!

Jag förstår inte heller travjournalisterna och i synnerhet de som arbetar inom trav-tv. Här finns ett fall som man inte bör låta vila. Fortfarande ställs inte en enda kritisk fråga till Daniel Redén. Inte en enda!

Daniel Redén intervjuas varje vecka i trav-tv och tidningar, men det är bara gulligull hela tiden. Ingen frågar honom om Sveriges största dopningsskandal någonsin. Istället hyllas han okritiskt och väljs till ”Årets tränare” för 2020, utan att någon av journalist tycker att det är konstigt eller ifrågasätter detta.

Hur tänker de? Är de lydiga hundar utan pondus? Och vad säger och tycker de andra tränarna i Sverige om detta? Det är mest – med några enstaka undantag – tyst. Journalisterna gör likt strutsen och sticker huvudet i sanden.

Propulsion-fallet är inte bara en skandal i sig utan hur den behandlats av Svensk Travsport. Det är ingenting annat än pinsamt och skamligt.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Travsportens största fråga!

Inte är det avelns fel att hästarna kan få problem när de tävlar på landets travbanor. Alla som är insatta i travsporten är eniga om att aveln producerat en travhäst som är tidigare utvecklad med bättre kurvteknik än den häst som banorna byggdes för på 1980-talet.
Av
Roland Nordström
Upplåst för dig som är prenumerant
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund

En duktig treåring i elitskiktet 1980 kunde vinna lopp på en 1.18-tid – ifjol på en 1.11-tid på samma bana. Kurvans radie och dosering byggdes för kilometertider runt 1.20 eller långsammare tid – dagens häst öppnar genom första kurvan 10-15 sekunder snabbare än i början på 1980-talet.

Den här skillnaden förbrukar hästar lika mycket med som utan skor, faktiskt mindre förbrukning av barfotahästen.

Barfotahoven har förmåga att utjämna en del av snedbelastning, vilket inte den skodda hoven klarar av. Dessutom blir glidfasen vid hovens kontakt med banan skonsammare för hästen utan skor. En häst med skor som springer 0,7 sekunder långsammare förbrukar lika mycket energi som barfotahästen under loppet och blir lika trött.

Att med kosmetika försöka att bromsa hastigheten med någon sekund är rent galet. Istället måste banans kurva justeras och som tillåter en cirka tio sekunder snabbare tid. Varje ny årskull som föds kommer att springa 0,1-0,15 sekunder snabbare än de hästar som föddes året innan.

Anser travsporten allvar med hästhälsa så bör man visa det genom en nybyggnation av våra travbanor. Man kan ta till grövre ord för att markera hur galet detta är. En sak är dock säker – detta måste prioriteras.

Hästen kräver detta, hästägare lika så, men även tränare och hästskötare. ST och landets travbanor måste sluta blunda. Erkänn problemet och gör något åt det!