Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: Nej, nej, nej, det gååååår inte

Att göra en skidanläggning till stor turistattraktion med 40-talet anställda – på sommaren? Det har Fredrik ”Frasse” Fransson – amatörtränare, hästägare, uppfödare och entreprenör – lyckats med i Järvsö. I sin krönika skriver han om att travsporten kan göra samma resa!
Av
Fredrik

Här är Fredrik Franssons krönika som publicerades i Sulkysport den 27 april:

När jag och mina vänner startade Järvsö Bergscykel Park kraxade olyckskorparna ovan våra huvuden – ”Ingen har någonsin lyckats göra affär på sommaraktiviteter i en skidbacke”, ”Nej nej nej, det gååååår inte” och ”Vem ska cykla där?”…
Det slogs vad om whiskyflaskor och tusenlappar – det där företaget kommer gå i konkurs inom ett år.
Det blev inte konkurs – istället blev det en sommaraktivitet och ett downhillmecka där cyklister från hela världen samlas. 40-talet på lönelistan, ett berg som lever hela året och vår signaturnedfart ”Barbro” har nämnts som världens bästa led för downhill när det kommer till att skapa fler downhillcyklister och höja hela sporten.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Downhillcykling är inte helt olikt travet. Här är några av de utmaningar och möjligheter som vi ställdes inför när vi startade upp verksamheten:
• Hög tröskel – de redan bitna är som besatta och kunskaperna är stora vad gäller alltifrån cykelmodeller (stamtavlor), utrustning (jänkarbike) och vilka däck (barfota runt om) som passar till de olika underlagen.
• Det går fort. Det är actionsport. Det är krävande. Det kan vara farligt. Det är en utmaning!
• Folk är intresserade på avstånd. Det ser läckert ut, men vågar inte prova?
• Provade en gång – kom inte tillbaka… För svårt!
Det är inte konstigt att mina intressen är trav och downhill – adrenlinkicken att cykla downhill och att köra travlopp är den samma – travet är en actionsport!

Adrenlinkicken att cykla downhill och att köra travlopp är den samma – travet är en actionsport!

Svensk Travsport har under de senaste åren förmedlat sina visioner om att vi ska bli fler – tyvärr visar facit att vi blir färre, framför allt antalet amatörer minskar och publiken sviker. I samma läge har downhillcyklingen befunnit sig i – naturligtvis på en helt annan nivå, men likheterna är slående.
Vad gör man åt det? Sveriges och världens downhillcykling har varit byggda av och för cyklister vilket inte skapade speciellt många nya utövare. Det som varit lyckan för Järvsö är att vi byggt cykling för alla – vi tog hjälp, lärde av andras misstag och framför allt tänkte att här ska ALLA kunna ha roligt – vi tänkte annorlunda.
Järvsö har med sin skidåkning på vintern, nu topp tio i landet med över 200.000 skiddagar, fått en rejäl injektion i och med att vi nu har året-runt-turism på ett helt annat sätt. För den lilla orten betyder de 300 arbetstillfällena bara på berget enormt mycket – det är många som annars skulle tvingats flytta från bygden.

Travets företag behöver vilja utvecklas, vara innovativa och framför allt inse vem som är kunden

Varför har Järvsö Bergscykel Park ökat varje dag i sju säsonger? Vi är fortfarande i vår linda – det finns massa saker att göra och att utveckla. Jag säger inte att vi är tillräckligt bra – än. Men något rätt lär vi gjort om varenda cykel hyrs ut och gästerna säger ”vi kommer tillbaka!”.
Anledningen till att vi mångdubblat våra besöksantal, hyrcyklar och anställda är att vi utvecklat oss varje år – nya leder, nya cyklar, vi syns och vi vårdar ”känslan”. Den kanske allra största tillgången vi har är vår personal – otroligt engagerade med servicetänket i hjärtat. Den känslan går inte att köpa för pengar utan här handlar det om att hitta rätt personer, om ledarskap och framtidstro.
Kan travet – mångmiljardbusiness – lära av små företag som exempelvis JBP?
Ja, faktum är att travet är en rackarns massa små företag – och dessa behöver vilja utvecklas, vara innovativa och framför allt inse vem som är kunden och vårda känslan. Det gäller både travtränare (som inte sällan uppför sig som kunder) och travsällskap.

Skillnaden på min hemmabana Bollnästravet är att man defilerar åt det andra hållet

Den inbitne travnörden i mig ser stamtavlor, exteriör, träningsmetoder och en massa travlopp. När jag ser på travet med mina ”normala” ögon ser jag en hög med mossa.
Jag brukar säga att jag kommer ihåg när jag var fem år och följde med mina föräldrar på trav – och det är inte konstigt att minnena är så klara.
Jag påminns varenda gång jag är på trav idag hur det var för 30 år sedan. Skillnaden på min hemmabana Bollnästravet är att man defilerar åt det andra hållet. Med risk för att vara ironisk – men jävlar vad innovativt.
Problemet är inte att locka folk till travbanan – problem är att få dem att komma tillbaka.
Därför tror jag att ”Utveckling av travdagen” ska stå väldigt högt upp på listorna hos landets travsällskap.

Har vi engagerad personal? Ser vi våra hästägare? Underhåller vi våra gäster? Spelar vi rätt musik? Bygger vi upp stämningen inför varje lopp? Gör vi rätt saker? Det är små frågor och små detaljer som kan göra stor skillnad – utan att det egentligen kostar mer än engagemang.
Det spelar ingen roll om det är breddtrav eller V75 – lågsäsong eller högsäsong, cyklarna ska vara nyservade och personalen på lika gott humör. Hur vi står, går och andas kommer att göra skillnad för vår gäst.
En förstagångscyklist ser inte skillnad på en Demo 8 Carbon superhoj för 100.000 kronor eller en uthyrningscykel för 20.000 kronor – en förstagångsbesökare på travet ser troligen inte skillnad på Delicious U.S. och en annan travhäst…
Där finns potentialen – men det krävs engagemang och en vilja att förändra och utveckla.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan idag den 4 maj, plockar Unibets grundare Anders Ström fram det viktigaste vapnet i travsportens låda vad gäller spelmarknaden.

 

Fokustema
Gästkrönika
Läs senare

Nervsnittning – inte lika självklart som det låter

Är det förbjudet att tävla med en nervsnittad häst?
Veterinären Anders Darenius ställer både frågor och ger svar runt nervsnittning i en gästkrönika.
Av
Anders Darenius
Propulsion och Anders Darenius. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport &Hanold/ALN
Propulsion och Anders Darenius. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport &Hanold/ALN

Begreppet dopning är inte reserverat för kemi utan gäller även för andra åtgärder. Nervsnittning är inget tydligt definierat ingrepp, det kan utföras på flera olika sätt och effekten är inte alltid bestående. Svaret är därför inte så självklart som det låter.

Om vi tar svensk lag först så kan svaret möjligen bli olika beroende på när saken gäller. Fram till april 2019 gällde en statlig föreskrift, därefter en annan. Den förra nämnde ordet nervsnittning men i den senare finns inte begreppet nämnt.

I den förra uttrycks det så ”en häst som nervsnittats eller på annat sätt gjorts bestående smärtokänslig i ett ben får inte tränas för eller delta i tävling på tävlingsbana” I den gällande föreskriften förbjuds bara åtgärder som medför att ”Skada, smärta eller sjukdom döljs eller en sjukdomsprocess påverkas.”

Analogtvis borde samma tolkning gälla för båda versionerna varför jag bedömer att det är effekten som avsågs även före 28 mars 2019. Denna tolkning styrks av förarbetena.

Vad gäller och vem bestämmer? Vad gäller tävlingsreglementets effekter så är detta enbart en fråga för ST. Jag har inte tillgång till tävlingsreglementet före 28 april 2019 men om det följde lagstiftarens formuleringar så fanns begreppet nervsnittning angivet där som otillåten åtgärd.

I dagens dopingreglemente  för travet saknas det i alla fall och där anges bara ”särskilda åtgärder som vid tävlingen eller träningen kan medföra en positiv eller negativ förändring av hästs aktuella prestationsförmåga eller temperament.”

Första knäckfrågan: Brott mot djurskyddslagen föreligger först när en dopad häst tränas för tävling eller tävlar. När begreppet doping inte är reserverat för kemi utan även gäller andra åtgärder får begreppet dopingkontroll ett nytt innehåll. Hur skall dopingkontrollen då genomföras?

Andra knäckfrågan: Vilka andra åtgärder som påverkar prestationsförmåga eller temperament  kan det vara som lagstiftaren anser otillbörliga? Tungband? Gomtryckare? Svansgaffel? Entömsbett? Skall reglementet dopingkontrolleras?

Tredje knäckfrågan: Eftersom ST är en kontrollmyndighet och anser att ingreppet ”nervsnittning” är en djurskyddsbrist och att detta ingrepp är tillåtet i USA, varifrån ST importerar hästar borde man för många år sedan anmält detta till Jordbruksverket. Underlåtenheten innebär ett brott mot kontrollförordningen. Se faktaruta B!

Fjärde knäckfrågan: Har ST ätt att utfärda tävlingslicens för en häst som inte dopingtestats och avelsmässigt medräkna hans tävlingsmeriter som eventuellt dopad?

Knepiga frågor som också berör avelslagstiftningen. Lägger vi därtill att den senaste föreskriften som anger att smärtokänslighet är doping men inte nervsnittning så blir den juridiska sitsen än mer förvirrande. En nervsnittad häst som inte är smärtokänslig i benet är inte dopad.

Limbotillstånd: Det är mycket vi inte vet i Propulsion-fallet men det hittills inträffade ger bilden av en organisation som av lagstiftaren givits rätt att agera i statens ställe, utdelar ett ekonomiskt dråpslag mot en enskild som litat på att organisationen å sin sida gjort rätt gentemot staten genom att bevilja tävlings- och avelslicens.

Om ord och bokstäver i lag och föreskrift betyder lite vad som helst eller om deras avsikt inte följs eller överträdelser inte bestraffas så uppstår att slags limbo – ett otydlighetens gränsland där:

  • Lagstiftaren vet inte om hans vilja blir åtlydd,
  • den enskilde vet inte vad som gäller och
  • tjänstemän/organisationer ges makt utan att behöva ta ansvar

Redovisningen  visar att vi befinner oss i ett sådant limbo. Om inte en domstolsprövning av Propulsion-fallet kan rensa upp i detta så måste situationen lyftas upp på det politiska planet. Då måste också frågan om delegation av djurkontrollen tas upp.

Om det skulle bli domstolsak av Propulsion-fallet kommer alla stenar att vändas såväl på det veterinärmedicinska underlaget för att bedöma smärtokänslighet som ST:s sätt att som kontrollmyndighet hantera sitt uppdrag. Det kan bli spännande eftersom det också kan återverka på ST:s ensamrätt till tävlingar med vadhållning enligt spellagen.

Bocken som trädgårdsmästare: För egen del anser jag att det är en dålig idé att delegera ansvaret för tävlingsdjurskyddet till en tävlingsorganisation som finansieras via sitt helägda spelbolag (låt vara att bolaget än så länge kontrolleras av staten). Intressekonflikten är uppenbar.

Det limbotillstånd som vi för närvarande befinner oss i kan upphävas med hjälp av klok lagstiftning och utnyttjande av det faktum att Sverige på djurskyddsområdet och folkhälsoområdet har förbehållit sig rätten att ha strängare skyddsregler än EU:s minimikrav.

Detta  förhållande både kan och bör utnyttjas för att styra tävlingsverksamheten och spelet på hästar.

En ny och bred statlig hästutredning måste tillsättas!

Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Så drabbas hästar av coronaviruset

Hästar smittade med coronaviruset – och så människor smitta hästar.
Sulkysports krönikör, veterinären Anne Haglund, skriver om ett brännhett ämne och ger tips och råd om coronaviruset.
Av
Anne Haglund
Anne Haglund skriver om coronaviruset och hästar. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Anne Haglund skriver om coronaviruset och hästar. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Under tre år har veterinären Anne Haglund skrivit om hästens hälsa och veterinära frågor i Sulkysport. Nu fortsätter hon ge sin syn på hur de fyrbenta har det i Sverige och ge viktiga tips när det gäller att sköta och skydda hästar i Sulkysports digitala satsning.

***

Coronavirus är en grupp virus som finns i många olika varianter. De olika arterna av viruset infekterar olika arter av djur. Viruset smittar alltså normalt inte mellan djurslagen eller mellan människa och djur. Detta verkar dock ha skett i Kina i det aktuella utbrottet.

Man misstänker att fladdermus spridit viruset till myrkott som sedan ätits av människa. Väldigt aggressiva virus kan föröka sig just i fladdermöss eftersom de har ett extremt starkt immunförsvar och inte själva blir sjuka och dör så lätt. Det finns inga bevis för att coronaviruset överförts direkt från fladdermus till människa.

Det senaste året har man sett utbrott på i övrigt friska hästar

Coronavirus har förmodligen under lång tid orsakat sjukdom hos hästar, men det är först på senare tid laboratorierna har haft möjlighet att analysera och hitta viruset. Sjukdomen drabbar hästar oftast på vintern.

Man har tidigare trott att corona bara drabbar unga hästar med nedsatt immunförsvar, men under det senaste året har man sett utbrott på i övrigt friska hästar.

Symtomen är ospecifika, hästen blir trött, äter dåligt och kan få hög feber (upp till 41 grader), dock inte alltid. Det är tunntarmen som blir infekterad och därför yttrar sig sjukdomen oftast som diarré, men kan även ge förstoppning.  Blodvärdena blir förändrade, de vita blodkropparnas antal sjunker och proteinhalten sjunker.

Eftersom det smittar blir ofta flera hästar i samma stall sjuka, dock kan sjukdomen förlöpa utan att hästen visar symtom men den kan sprida sjukdomen vidare. Inkubationstiden är kort, två-tre dagar. De flesta hästar blir friska igen inom en vecka, men det förekommer allvarligare fall där tarmen skadas så mycket att bakterier från tarmfloran läcker ut i blodomloppet.

Detta orsakar blodförgiftning och uttorkning. Det kan också ge symtom från nervsystemet som vinglighet och kramper.

En smittad häst kan sprida smitta i en hel månad

Hästar smittar varandra genom att få i sig viruset från avföringen genom munnen. En smittad häst kan sprida smitta i en hel månad.

För att få redan på om det är coronainfektion kan veterinären skicka in ett prov på antingen en liten mängd träck eller så använder man en speciell provtagningspinne (E-swab) och tar prov från ändtarmen.

Eftersom smittan är ett virus finns det inget egentligt botemedel, men drabbade hästar som inte vill äta kan man ge understödjande behandling för att de lättare själva ska klara att bekämpa smittan. Man ger då dropp och antiinflammatorisk medicinering.

Infektionen är mycket smittsam och stallet bör isoleras minst fyra veckor efter att alla hästar tillfrisknat, detta för att viruset fortsätter att utsöndras i avföringen. Man kan döda virus i miljön med rengöring och vanliga desinfektionsmedel. Man vet inte hur längre hästens coronavirus lever i miljön, men tester som är gjorda på människans coronavirus har visat att det kan överleva 17 dagar i urin vid rumstemperatur och ännu längre vid kyligare temperatur.

Människor kan föra viruset med sig och smitta ner andra hästar

Människor kan föra viruset med sig och smitta ner andra hästar. Man ska alltså byta skor och kläder samt tvätta händerna noga när man hanterat hästar med infektionen. Man vet inte hur lång immunitet hästen får efter en infektion. Människor kan inte smittas av hästens coronavirus.

Coronavirus verkar vara mycket smittsamt hos alla djurslag. Hos hundar ger smittan diarré och kräkningar. Kalvar och ungdjur drabbas av antingen luftvägsinfektion eller diarré. Hos katter blir det en tarminfektion som kan yttra sig som diarré, men i vissa fall muterar coronaviruset hos katten och orsakar en sjukdom som kallas FIP (felin infektiös peritonit). Denna sjukdom leder alltid till döden antingen i ett långsamt förlopp som kan ta flera månader eller ett snabbare förlopp som går på några dagar till veckor. När denna diagnos är ställd bör katten avlivas av djurskyddsskäl.

Foto Lotta Brundin Gyllensten

Anledningen till att den nuvarande coronasmittan hos människan har utvecklat sig till en smitta över hela jorden, en så kallad pandemi, är att människorna inte tidigare varit utsatta för smittan och därför inte har någon immunitet.

Vår globala livsstil med mycket resande är också ett effektivt sätt att sprida smitta. Nu gäller det att människorna i världen uppnår immunitet genom smitta eller att ett vaccin kan tas fram för att spridningen ska upphöra.

Hos djuren har coronasmittorna funnits länge och det är anledningen den inte utvecklas till en pandemi, djurpopulationen har resan en viss immunitet.

Ha det skönt i vårsolen och glöm inte att tvätta händerna ofta!