Fokustema
Gökens bravader
Läs senare

Hur man rundar ett riksdagsbeslut

Jag påstår att det finns en plan som syftar till att förstärka LRF:s politiska inflytande och via makten över hästsektorns anläggningar ta kontrollen över spelet på hästar den dag som det statliga spelmonopolet upphör.
Av
Anders Darenius
Upplåst för dig som är prenumerant
Sveriges riksdag.
Sveriges riksdag.

En plan där Flyinge Kungsgård ingår som bricka för att skapa förhandlingsstyrka om och när dess uppdrag förändras. Jag påstår att Flyingestiftelsens styrelse anpassat sig till denna plan, aktivt motarbetat sitt syfte och därmed betett sig bedrägligt.  Jag anser att denna plan bör stoppas och att det görs bäst genom att regeringen tillsätter en ny och bred hästutredning med uppdraget att organisera om hästsektorn.

Med verksamhet inkluderad är Flyinge Kungsgård är en klenod med betydande kulturhistoriskt värde. Utan verksamhet är den bara en samling gamla byggnader.  Den förvaltas sedan 1983 av en stiftelse under beskydd av ATG.

Det som hänt med Flyinge Kungsgård sedan 1993 indikerar att något gått fel.

Den stora bilden är att…

  • …LRF sedan 1990 befinner sig i ett läge där att antalet medlemmar sjunker, jordbruksregleringen ifrågasätts och bidragsfinansieringen via landsbygdsprogrammet minskar. LRF:s byråkrati måste då krympas alternativt måste ledningen hitta nya makt – och finansieringskällor.
  • …det finns en växande men desorganiserad folkrörelse – hästintressenterna
  • …genom att inkorporera denna folkrörelse kan LRF få många nya medlemmar, vidgad politisk kraft och nya finansieringskällor

Den lilla bilden är att…

  • …hästsektorn rymmer stora kollektiva anläggningstillgångar som byggts upp av ideella krafter, sund affärsverksamhet och skattebetalare. Tillgångar i form av spelbolag, trav-och galoppbanor samt riksanläggningarna Wången, Strömsholm och Flyinge Kungsgård
  • …fram till 1993 redovisade Flyingestiftelsen under Lennart Sandgren och Ingvar Fredricson så gott som varje år överskott i verksamheten.
  • …utan travbanor går det inte att bedriva travsport med vadhållning.

Jag påstår att med dessa bilder som grund formade LRF en strategi (se faktaruta)  som sattes i verket när LRF:s ordförande Bo Dockered 1993 tar hand om ordförandeklubban i ATG.

Fakta

LRF:s strategi

  1. Bilda en Task Force uppgift att ta fram resurser, påverka politiken, bilda opinion utåt och bereda marken för steg 2,3 och 4. Klart genom bildandet av HNS.
  2. Styra upp hästsektorns stora organisationer – i första hand ridsporten – genom att få in LRF-lojala personer i deras styrelser. Klart inom ridsporten och pågår inom travet.
  3. Ta kontroll över hästsektorns anläggningar och institutioner. Startat med Wången och Flyinge men staten kärvar. Startat i travet med Denninger-utredningen men travsällskapen är ovilliga.
  4. Samla hästorganisationerna under kontroll av LRF:s förbundsstyrelse. Klart.  LRF Häst samlar så gott som alla organisationer på hästområdet.  Med HNS som adjungerad medlem knyts LRF-säcken ihop och hästfronten är enad under LRF flagg. 

Ordförandeposten i ATG blev nyckeln till strategins genomförande. Det ordnade Bildtregeringen 1993 och gavs till LRF-ordföranden Bo Dockered, tillika centerpartist och travhästuppfödare. Den posten har hållits av LRF-folk tills helt nyligen.

Expandera

Scenariot som uppstod: Det är därför vi fick NS (1993) som blev HNS när LRF tyckte det passade syftet bättre att byta ut ordet hästhållning mot ordet hästnäring. Styra tankarna mot begreppet produktion istället för konsumtion.

Motståndet var så litet och opinionsbildningen så framgångsrik att riksdag och allmänhet inbillades att denna insynsskyddade stiftelse dominerad av böndernas producentintresse kunde representera hela hästsektorn med hästägandet, konsumentintresset och de 14-åriga ridskoletjejerna.

Därför har HNS kunnat förmå regeringen att via ATG skrapa fram pengar till HNS lobbyverksamhet som nu förmått alla ideella organisationer på hästområdet att ansluta sig till det 2014 bildade LRF Häst.

Polletten som trillade ner: Kontrollen över anläggningarna är nu den återstående delen av LRF:s strategi och där spelar Flyinge en nyckelroll. Flyinge Kungsgård har en kulturpolitisk tyngd som speglas av riksdagsbeslutet och byggnadsminnesförklaringen och är därför ett bra bytesobjekt med staten i spelet om spelet. Se faktaruta till höger!

Fakta

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Från länsstyrelsens hemsida Byggnads Minne 1993.

Flyinge kungsgård har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att den välbevarade anläggningen med sina många tidsskeden berättar om hästavel
  • och hästuppfödning med månghundraårig kontinuitet.
  • att anläggningen genom sina ålderdomliga byggnader, sin gårdsstruktur, sin park, sina trädgårdar och alléer speglar en sällsynt institutionsmiljö med få paralleller i landet.
Expandera

HNS började med att infiltrera Flyinges styrelse och fick den att fatta ett antal beslut (se bilaga) som väcker frågor vars rimliga svar är att de syftade till att underlätta en förändring av stiftelsens ändamål (s.k. permutation). Utan den förändringen går det inte att använda Kungsgården som bytesobjekt. Ett antal frågor hopar sig, vilket kan läsas om längre fram.

2004 var den ekonomiska ställningen tillräckligt dålig för att man skulle våga sig på att ansöka om permutation. Kammarkollegiet vägrade dock bevilja ansökan.

Wångenstiftelsen hade gjort samma slags ansökan som också avvisades. Båda stiftelserna överklagade beslutet till regeringen med en ekonomisk motivering som talade om samordningsvinster via en gemensam förvaltning av riksanläggningarna.

Regeringen avslog båda ärendena med motiveringen att sådan samordning kan göras utan förändring av stiftelsernas ändamål.

Med dessa överklagande visade stiftelserna (d.v.s. HNS) emellertid sina kort. Syftet var alltså inte att förbättra stiftelsernas ekonomi utan att få bort ett hinder i förfoganderätten.  Man tog helt enkelt en rövare som regeringen inte gick på. Nu pågår därför operation Utsvältning och när stiftelsekapitalet är förbrukat så lär man återkomma med ny permutationsansökan.

Strömsholm. När Agria:s vd Anders Mellberg 2011 blev ordförande i Ridsportförbundet var kontrollen över Strömsholm ordnad och sedan dess har HNS förberett planen genom att sätta Flyinge och Strömholm under gemensam styrelse och vd.

Med Denningers utredning trillade polletten ner.  ST:s omorganisation syftar till att samla travbanorna under gemensam förvaltning för att – som man kommer att påstå – rationalisera och minska kostnader. HNS aktiviteter visar att LRF har resurser och kontakter för att kunna driva igenom sin vilja. Kanske man kan förmå de trilskande travsällskapen för storbanorna att krypa till korset. Då faller övriga banor och riksdagen till föga och med hjälp av spelförordningens 6Kap §5 har LRF då skaffat sig kontrollen över och ensamrätten till spel på hästar.

Frågor som hänger i luften i Flyinge-fallet:

  1. Vem utsågs till statens revisor och var är revisionsrapporterna?
  2. Varför satte stiftelsen verksamheten på bolag?
  3. Varför förvärvades fastigheten där verksamheten bedrevs? Därmed drog man ju helt i onödan på sig ansvar och kostnader för underhåll av byggnadsminnet.
  4. Varför sparkades den vd som skötte sig bra och var på väg att redovisa överskott?
  5. Varför informerades inte Kammarkollegiet om de statliga garantierna?
  6. Kammarkollegiets beslut i permutationsärendet togs 2004. Varför dröjde det till 2016 innan styrelsen sammanträdde och fattade beslut om den tillåtna stadgeändringen?
  7. Varför konstituerade sig styrelsen 2016 med två ledamöter från ATG och ingen från ASVT?

En redan likviderad stiftelse utgör inte ett hot. Ur HNS/LRF:s synvinkel får därför inte ärendet gå så långt och en ny ansökan om permutation göras innan dess. Om den beviljas av Kammarkollegiet är målet uppnått och det är fritt fram för stiftelsen att göra vad man vill med fastigheten inom ramen Byggnadsminnesförklaringen.

Fakta

Detta gäller om Flyingestiftelsen

Enligt urkundens §9 skall stiftelsen träda i likvidation om stiftelsekapitalet är förbrukat.  Det handlar alltså om hur bokföring sker och bokslut upprättas. Enligt riksdagsbeslutet skulle stiftelsens räkenskaper granskas av en revisor utsedd av Lantbruksstyrelsen och detta krav var infört i ursprungsstadgarna. Stiftelsen ville av någon anledning ha bort det kravet och lyckades 2004 få med Kammarkollegiet med sig. 

Expandera

Då går det att upphöra med avelsaktiviteter och sälja av mark, men förr eller senare kommer underhållet av byggnadsminnet att belasta stiftelsen till den grad att den måste träda i likvidation. Ett sådant beslut skall enligt stiftelsens stadgar anmälas till regeringen och det är då hotkortet kan spelas ut.

Ett möjligt slutscenario. LRF har nu ställt upp spelplanen med dominobrickor. Där finns i ordning Flyinge, Strömsholm, Wången, hippologutbildningen och hästforskningsstiftelsen.  Utan ändring av spelplanen påverkas alla om Flyinge kräver mer pengar. Eftersom Flyinge och Strömsholm har gemensam styrelse kan denna aktivt försämra för Flyinge och raskt lägga över problemet i ST:s och ATG:s knä.

Om Någon efter idogt letande till exempel upptäcker stora akuta underhållsbehov på Flyinges byggnadsminnesförklarade byggnader behöver stiftelsen mer pengar. Den ställs då inför tre beslutsalternativ:

Alternativ 1:

Mer pengar från HNS. HNS måste då…

  • A…omfördela sina medel, det vill säga ta från de andra riksanläggningarna, från hippologutbildningen eller från forskningsstiftelsen. Då räddas den första dominobrickan, men istället faller de andra och det blir ett oherrans väsen
  • B…begära mera pengar från ATG via avtalet mellan staten och travsporten. Då blir travfolket högst irriterat.

Alternativ 2:

Höja hyrorna…

  • …då riskerar man att förlora avelshyresgästen och får som konsekvens att man bryter mot stiftelseändamålet.

Alternativ 3:

Ta av kapitalet så att det förbrukas…

  • ….då måste Flyingestiftelsen likvideras.

Som min spaning anger pekar allt mot att alternativ 3 är det av LRF önskvärda. Scenariot kan då bli följande:

LRF Häst erbjuder sig att ta hand om Flyinge men bara om ändamålet ändras och staten ger upp kontrollen över ATG samt överlåter den till LRF Häst. Säger staten nej till detta och vill ge Flyinge mer pengar via nytt avtal med ST så hamnar frågan i ST:s styrelse. Den styrelseledamot i ST som får styrelsemajoriteten med sig på att säga nej till ett avtal med mer pengar till HNS blir hjälte i travkretsar. Heter den hjälten Anders Källström?

Bollen hamnar i så fall åter i Flyinge med ett likvidationsbeslut som följd varvid stiftelsen upplöses och Flyinge Kungsgård blir till salu. Ajöss med aveln, vilket var avsikten. Hjälten heter då Ulf Brömster. Riksdagsbeslutet om Flyinge är då rundat.

Regering och riksdag måste nu informera sig! LRF har nu manövrerat sig fram till ett läge där ovan angivna slutscenario är fullt möjligt. Innan det gått så långt kan HNS med beklagande krokodiltårar konstatera:

– Vi tvingas avsäga oss ansvaret för Flyinge. Vi kan helt enkelt inte fullfölja stiftelsens ändamål! 

Det är precis den situation som Flyinge redan 2004 i sitt överklagande till regeringen förutsåg (med lite hjälp på traven?) skulle komma. Riksantikvarien tvingas då ta fram slantar för att underhålla ridsportens andra riksanläggning. I det läget träder Hästnäringen, det vill säg LRF Häst,  fram som räddare och ger staten ett flott erbjudande: – Vi fixar det  om vi  får ta över spelet på hästar!

Ett sätt för regeringen att rensa i denna rabatt är att förskjuta frågan om HNS finansiering till en ny hästutredning  med uppdraget att organisera om hästsektorn.

Slutord: man kan fundera över om det finns andra bakomliggande orsaker till dessa turer än de ovan angivna. I så fall ligger korruption genom markspekulation nära tillhands. Det handlar trots allt om 155 hektar mark varav 100 är av intresse för Lunds expansion liksom 19 bostadsbyggnader med 39 lägenheter.

Kick-backsmöjligheterna av Bodentrav- och Sigtunatyp är rätt stora. Det finns förmodligen mer att gräva i avseende bostadsbeståndets avyttring för att inte tala om de schaktmassor som med medverkan av Flyinges och Strömsholms gemensamma vd har deponerats i omgivningarna.

Imorgon:

Femte och pågående bravaden – att snurra upp regeringen?

Gökens bravader

”Främjandet” som sänkte hästhållningen

Låt Centern och LRF betala!

Försäkringssnurran som ökade veterinärkostnaderna

Fokustema
Insändare
Läs senare

Styrelsen surrade vid masten!

Av en händelse som ser ut som en tanke bläddrar jag i Travrondens vinternummer. Och får syn på en artikel om Claës L. Ljung.
Travamatörernas beskyddare under över fyrtio år och en mycket begåvad och färgstark person.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte

Som vet att amatör inte är något skällsord – som någon inom ST uttryckt saken – utan att det kommer från kärlek: amatore!

Bland annat – apropå de nya licensbestämmelserna som ST kuppade igenom efter tre och ett halvt års utredande – säger han:

”Jag är mycket besviken på toppledningen. Jag saknar någon som håller i rodret och sätter kurs.”

Och när det gäller styrelsen:

”Dessutom upplever jag att styrelsen i Svensk Travsport lägger sig i alltför mycket. En styrelses uppgift är i princip att tillsätta och avskeda den verkställande direktören. Är man inte nöjd fockar man vd:n, är man nöjd sitter man still i båten”.

Tänk om ST:s styrelse lyssnat på dessa kloka ord från en erfaren traventusiast. När nu vd:n trampat rejält i klaveret skulle man suttit still i båten för att kunna utkräva ansvar. Man säger att verkställande direktörens övergrepp i rättssak skett på styrelsens uppdrag! Vad som är rätt och fel i denna sak är inte svårt att förstå för den som är hyggligt begåvad och har förmåga att se och höra.

Travsportens stora problem nu är att de som hade kunnat utkräva ansvar står där surrade vid masten på det sjunkande skeppet.

Nu måste aktiva, hästägare, professionella och amatörer istället ställa sig upp och utkräva ansvar. Konsekvenserna blir att styrelse och verkställande ledning måste bort och en rejäl omstart krävs efter alla dessa startgalopper.

”Här rivs för att få luft och ljus är kanske inte det tillräckligt” som Strindberg skaldade!

Fokustema
Öppet brev
Läs senare

Varför händer ingenting?

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt.
Hästägaren Lars Våler skriver ett öppet brev och riktar kritik mot såväl Svensk Travsport som Daniel Redén och landets travjournalister.
Av
Lars Våler, Årjäng
Upplåst för dig som är prenumerant
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport

För mig som hästägare och i allmänhet mycket förtjust i travsport är det frustrerande hur mycket tid Svensk Travsport (ST) tillbringat på utredningen av Propulsion-fallet. När Alessandro Gocciadoros stallman använde sitt körspö reagerade ST snabbt med en sexmånaders-avstängning och den reaktionen tog bara en vecka.

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt. Propulsions ägare har dömts att betala tillbaka 26 miljoner kronor till ST, men allt står stilla och Daniel Redéns hästar startar i parti och minut.

Vad händer om jag bestrider nästa faktura från ST? Kan mina hästar tävla, eller kommer de att förbjudas att starta? Det borde finnas jämlikhet inför lagen, eller hur?

Jag har och har haft hästar hos ett antal olika tränare i Sverige. Robert Bergh skickade ett sms i höstas och undrade om jag skulle köpa en häst på auktion. Jag sa, att sanningen var att jag inte vill köpa fler hästar i Sverige förrän jag vet vad som händer i Propulsion-fallet.

Efter detta har jag handlat hästar som jag har i träning utanför Sverige, inklusive i Norge, men jag köper inte hästar i Sverige förrän ST visar att de kan hantera Propulsion-fallet på ett sätt som ger förtroende för att travförbundet är rättvis mot alla aktörer och att hänsyn till tränaransvar tas på allvar, och inte som nu.

Jag kan inte förstå att när den första antydningen att Propulsion var nervsnittad, varför inte Daniel Redén kontaktade USA och kontrollerade om detta var sant eller inte. De flesta skulle förmodligen göra det i en liknande situation. Inte bara slå sig till ro och tro att allt är fel. För det var ju inte fel.

Daniel Redén är direktör för ett företag. Till Expressen har han sagt, att han inte vet vem som är ägare till företaget. Detta är fantastiskt! För egen del äger jag och sitter i styrelser i flera olika företag, men skulle aldrig våga sätta mig i en styrelse för ett bolag där jag inte vet vem som är ägare.

När det gäller Redén och Propulsion är det konstigt att den som tros äga företaget – eller inte? – kan dyka upp i vinnarcirkeln. Är det som ägare eller Redéns inbjudne vän!?

Det är inte heller lugnande att Daniel Redén inte har kommenterat en enda gång – vad jag kan se – om det specifika innehållet i detta fall. Det är konstigt!

Jag förstår inte heller travjournalisterna och i synnerhet de som arbetar inom trav-tv. Här finns ett fall som man inte bör låta vila. Fortfarande ställs inte en enda kritisk fråga till Daniel Redén. Inte en enda!

Daniel Redén intervjuas varje vecka i trav-tv och tidningar, men det är bara gulligull hela tiden. Ingen frågar honom om Sveriges största dopningsskandal någonsin. Istället hyllas han okritiskt och väljs till ”Årets tränare” för 2020, utan att någon av journalist tycker att det är konstigt eller ifrågasätter detta.

Hur tänker de? Är de lydiga hundar utan pondus? Och vad säger och tycker de andra tränarna i Sverige om detta? Det är mest – med några enstaka undantag – tyst. Journalisterna gör likt strutsen och sticker huvudet i sanden.

Propulsion-fallet är inte bara en skandal i sig utan hur den behandlats av Svensk Travsport. Det är ingenting annat än pinsamt och skamligt.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Travsportens största fråga!

Inte är det avelns fel att hästarna kan få problem när de tävlar på landets travbanor. Alla som är insatta i travsporten är eniga om att aveln producerat en travhäst som är tidigare utvecklad med bättre kurvteknik än den häst som banorna byggdes för på 1980-talet.
Av
Roland Nordström
Upplåst för dig som är prenumerant
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund

En duktig treåring i elitskiktet 1980 kunde vinna lopp på en 1.18-tid – ifjol på en 1.11-tid på samma bana. Kurvans radie och dosering byggdes för kilometertider runt 1.20 eller långsammare tid – dagens häst öppnar genom första kurvan 10-15 sekunder snabbare än i början på 1980-talet.

Den här skillnaden förbrukar hästar lika mycket med som utan skor, faktiskt mindre förbrukning av barfotahästen.

Barfotahoven har förmåga att utjämna en del av snedbelastning, vilket inte den skodda hoven klarar av. Dessutom blir glidfasen vid hovens kontakt med banan skonsammare för hästen utan skor. En häst med skor som springer 0,7 sekunder långsammare förbrukar lika mycket energi som barfotahästen under loppet och blir lika trött.

Att med kosmetika försöka att bromsa hastigheten med någon sekund är rent galet. Istället måste banans kurva justeras och som tillåter en cirka tio sekunder snabbare tid. Varje ny årskull som föds kommer att springa 0,1-0,15 sekunder snabbare än de hästar som föddes året innan.

Anser travsporten allvar med hästhälsa så bör man visa det genom en nybyggnation av våra travbanor. Man kan ta till grövre ord för att markera hur galet detta är. En sak är dock säker – detta måste prioriteras.

Hästen kräver detta, hästägare lika så, men även tränare och hästskötare. ST och landets travbanor måste sluta blunda. Erkänn problemet och gör något åt det!