Fokustema
Gökens bravader
Läs senare

Låt Centern och LRF betala!

Den allmänna uppfattningen är att det är föräldrarna som skall försörja sina ungar. Den inställningen sympatiserar jag med även om jag får acceptera att detta inte gäller i Gökens värld.
Av
Anders Darenius
Upplåst för dig som är prenumerant
Är centerpartiet och LRF goda föräldrar? Det anser inte Anders Darenius. Foto: Cheryl Yang.
Är centerpartiet och LRF goda föräldrar? Det anser inte Anders Darenius. Foto: Cheryl Yang.

I en tidigare krönika i Sulkysport skrev jag om Gökungen – Hästnäringens Nationella Stiftelse. Jag skrev att de flitiga fosterföräldrarna – hästägarna – har matat och matat gökungen och försummat sina egna ungar. Fine, det är deras val. Jag tycker förstås att de borde ha lärt sig, men naturen tycks ha försett hästägarna med både skygglappar och jordbländare.

Förra gången travet var i kris – på 1960-talet – ingrep regeringen och tillsatte den utredning som utmynnade i ATG-reformen. Med rätt kapten på skutan (Lennart Sandgren, disputerad matematiker och statssekreterare (S) blev detta ett lyckokast för hela Hästsverige (se faktaruta!)

Fakta

Positiv utveckling

Lennart Sandgren och ATG:s vd Gert Lindberg skapade samhällsnytta genom att öka skatteintäkterna och rensa travet från svartverksamhet, skapade travnytta genom att med nya spelidéer få sprutt på ekonomin och hästägarnytta genom ökade prispengar, forskningsfond, utbildning av hästveterinärer och inrättande av veterinärkliniker. 

Sandgren och Ingvar Fredricson på Flyinge skapade uppfödarnytta genom utveckling av hästseminverksamhet i hela landet med Flyinge som nav. 1990 var Sverige ledande i europeisk travhästavel och hade byggt upp ett nät av seminstationer så att hästuppfödare fick tillgång till hingstmaterialet på lika villkor oavsett var man bedrev uppfödningen, något som låg helt i linje med Flyingestiftelsen urkund. 

18 fantastiska år som bevis för att klok makt kan åstadkomma nytta för de många. 

Expandera

Läget 1986: Det året beslöt riksdagen att inleda en avreglering av jordbruket. Panik utbröt i bonderörelsen (1) och den tvingades se sig om efter nya jaktmarker för man vågade inte lita på att Sverige skulle ansluta sig till EU och den vägen återreglera jordbruket.

LO hade lanserat sina idéer om löntagarfonder (se nedan). Centerns blickar föll på ATG, men man förstod att vägen dit måste gå genom hästfolket. Vid den här tiden fanns det ett behov att modernisera utbildningen av ridlärare, trav- och galopptränare och göra dem mer vetenskaplig orienterade.

Med sin akademiska bakgrund var Lennart Sandgren positivt inställd till detta. Ridsporten hade sin anläggning på Strömsholm i Västmanland, medan travet hade satsat på samarbete med Kvinnerstaskolan i Närke. Det sista gillade inte den centerpartistiska familjen Åsling i Jämtland.

Fakta

Löntagarfonder...

…är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.

Kjell-Olof Feldt

Expandera

Pengar behövdes till denna satsning och Centerpartiet beredde den politiska marken. Vi hade en borgerlig regering med centerpartistisk jordbruksminister. Som av en tillfällighet sätter regeringen 1992 in Bo Dockered (ordförande för LRF 1986-1995) i styrelsen för ATG och låter honom 1993 avlösa Lennart Sandgren på ordförandeposten.

1993 kläcks så gökägget NS som blir HNS. Dockered och ATG ställer upp på satsningen och Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande ser dagens ljus. Gökungen kläcks. Utan insyn och utan eget kapital ska denna skapelse främja inte bara hästhållningen utan även det som stiftelsen ganska snart börjar kalla Hästnäringen. Marken bereds för att låta producentintresset dominera.

Bonderörelsen får makten i stiftelsen utan att behöva satsa en enda krona. Med en LRF-are som permanent ordförande i ATG kan man bjuda ridsporten på en styrelsepost i HNS utan att riskera makten. Dockered avlöses i ATG av bonderörelsens Leif Zetterberg och Mats Denninger och i HNS av samme Denninger och numera av Anders Källström som också sitter i ST:s och ATG:s styrelser.

Vilka är föräldrar? Vem skulle egentligen ha betalat?

Att LRF är gökhonan som värper ägget framgår av stiftelseurkunden. Av redovisningen ovan torde det framgå att det är Centerpartiet som baxade igenom beslutet i riksdagen och således är den andra föräldern. Som andra goda föräldrar borde därför Centerpartiet och LRF tillsammans bära försörjningsansvaret för HNS. Så är det inte. De sviker sitt föräldraansvar. Dessutom har de ordnat det så vist att det är hästägarna som matar gökungen och således betalar kalaset.

HNS-metoden – hästägandet betalar. När stiftelsen bildats så uppstod rätt snart irritation i riksdagen över att dess tjänstemän sprang i korridorerna och lobbade för sina intressen. En källa säger: ”Vi inrättade stiftelsen för att få en lösning på en del praktiska behov som vi sett, men fann ganska snart att vi istället hade finansierat en lobbyverksamhet riktad mot oss.”

Hästägarna har med en miljard finansierat LRF-aktiviteter, vars slutmål av allt att döma är att ta makten över ATG. Läs mer https://sulkysport.se/debatt/bonde-soker-spel/ Metoden påminner således om den Meidnerska löntagarfondsidén om vilka Kjell-Olof Feldt skaldade vid riksdagsbeslutet 1991. Tack vare 4-oktoberrörelsens demonstrationer hindrades genomförandet.

På regeringens bord ligger nu spelmarknadsutredningens delbetänkande om finansieringen av hästnäringen. Utredaren anser att ATG-modellen är tillfyllest för trav-och galoppsporten, men att frågan om fördelningen av HNS kostnader måste utredas vidare. Det anser inte jag. Andra frågor kan behöva utredas, men inte just den.

Det är ju bara att ställa samma krav på den här gökungens föräldrar som man ställer på alla andra ungars föräldrar:

Låt LRF och Centerpartiet stå för kostnaderna!

***

Fotnot: (1) Bonderörelsen har en politisk gren – Centerpartiet – och en facklig gren – Lantbrukarnas Riksförbund – LRF.

***

Imorgon:

Tredje bravaden – Försäkringssnurran som ökade veterinärvårdens kostnader.

Gökens bravader

”Främjandet” som sänkte hästhållningen

Fokustema
Insändare
Läs senare

Styrelsen surrade vid masten!

Av en händelse som ser ut som en tanke bläddrar jag i Travrondens vinternummer. Och får syn på en artikel om Claës L. Ljung.
Travamatörernas beskyddare under över fyrtio år och en mycket begåvad och färgstark person.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte

Som vet att amatör inte är något skällsord – som någon inom ST uttryckt saken – utan att det kommer från kärlek: amatore!

Bland annat – apropå de nya licensbestämmelserna som ST kuppade igenom efter tre och ett halvt års utredande – säger han:

”Jag är mycket besviken på toppledningen. Jag saknar någon som håller i rodret och sätter kurs.”

Och när det gäller styrelsen:

”Dessutom upplever jag att styrelsen i Svensk Travsport lägger sig i alltför mycket. En styrelses uppgift är i princip att tillsätta och avskeda den verkställande direktören. Är man inte nöjd fockar man vd:n, är man nöjd sitter man still i båten”.

Tänk om ST:s styrelse lyssnat på dessa kloka ord från en erfaren traventusiast. När nu vd:n trampat rejält i klaveret skulle man suttit still i båten för att kunna utkräva ansvar. Man säger att verkställande direktörens övergrepp i rättssak skett på styrelsens uppdrag! Vad som är rätt och fel i denna sak är inte svårt att förstå för den som är hyggligt begåvad och har förmåga att se och höra.

Travsportens stora problem nu är att de som hade kunnat utkräva ansvar står där surrade vid masten på det sjunkande skeppet.

Nu måste aktiva, hästägare, professionella och amatörer istället ställa sig upp och utkräva ansvar. Konsekvenserna blir att styrelse och verkställande ledning måste bort och en rejäl omstart krävs efter alla dessa startgalopper.

”Här rivs för att få luft och ljus är kanske inte det tillräckligt” som Strindberg skaldade!

Fokustema
Öppet brev
Läs senare

Varför händer ingenting?

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt.
Hästägaren Lars Våler skriver ett öppet brev och riktar kritik mot såväl Svensk Travsport som Daniel Redén och landets travjournalister.
Av
Lars Våler, Årjäng
Upplåst för dig som är prenumerant
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport

För mig som hästägare och i allmänhet mycket förtjust i travsport är det frustrerande hur mycket tid Svensk Travsport (ST) tillbringat på utredningen av Propulsion-fallet. När Alessandro Gocciadoros stallman använde sitt körspö reagerade ST snabbt med en sexmånaders-avstängning och den reaktionen tog bara en vecka.

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt. Propulsions ägare har dömts att betala tillbaka 26 miljoner kronor till ST, men allt står stilla och Daniel Redéns hästar startar i parti och minut.

Vad händer om jag bestrider nästa faktura från ST? Kan mina hästar tävla, eller kommer de att förbjudas att starta? Det borde finnas jämlikhet inför lagen, eller hur?

Jag har och har haft hästar hos ett antal olika tränare i Sverige. Robert Bergh skickade ett sms i höstas och undrade om jag skulle köpa en häst på auktion. Jag sa, att sanningen var att jag inte vill köpa fler hästar i Sverige förrän jag vet vad som händer i Propulsion-fallet.

Efter detta har jag handlat hästar som jag har i träning utanför Sverige, inklusive i Norge, men jag köper inte hästar i Sverige förrän ST visar att de kan hantera Propulsion-fallet på ett sätt som ger förtroende för att travförbundet är rättvis mot alla aktörer och att hänsyn till tränaransvar tas på allvar, och inte som nu.

Jag kan inte förstå att när den första antydningen att Propulsion var nervsnittad, varför inte Daniel Redén kontaktade USA och kontrollerade om detta var sant eller inte. De flesta skulle förmodligen göra det i en liknande situation. Inte bara slå sig till ro och tro att allt är fel. För det var ju inte fel.

Daniel Redén är direktör för ett företag. Till Expressen har han sagt, att han inte vet vem som är ägare till företaget. Detta är fantastiskt! För egen del äger jag och sitter i styrelser i flera olika företag, men skulle aldrig våga sätta mig i en styrelse för ett bolag där jag inte vet vem som är ägare.

När det gäller Redén och Propulsion är det konstigt att den som tros äga företaget – eller inte? – kan dyka upp i vinnarcirkeln. Är det som ägare eller Redéns inbjudne vän!?

Det är inte heller lugnande att Daniel Redén inte har kommenterat en enda gång – vad jag kan se – om det specifika innehållet i detta fall. Det är konstigt!

Jag förstår inte heller travjournalisterna och i synnerhet de som arbetar inom trav-tv. Här finns ett fall som man inte bör låta vila. Fortfarande ställs inte en enda kritisk fråga till Daniel Redén. Inte en enda!

Daniel Redén intervjuas varje vecka i trav-tv och tidningar, men det är bara gulligull hela tiden. Ingen frågar honom om Sveriges största dopningsskandal någonsin. Istället hyllas han okritiskt och väljs till ”Årets tränare” för 2020, utan att någon av journalist tycker att det är konstigt eller ifrågasätter detta.

Hur tänker de? Är de lydiga hundar utan pondus? Och vad säger och tycker de andra tränarna i Sverige om detta? Det är mest – med några enstaka undantag – tyst. Journalisterna gör likt strutsen och sticker huvudet i sanden.

Propulsion-fallet är inte bara en skandal i sig utan hur den behandlats av Svensk Travsport. Det är ingenting annat än pinsamt och skamligt.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Travsportens största fråga!

Inte är det avelns fel att hästarna kan få problem när de tävlar på landets travbanor. Alla som är insatta i travsporten är eniga om att aveln producerat en travhäst som är tidigare utvecklad med bättre kurvteknik än den häst som banorna byggdes för på 1980-talet.
Av
Roland Nordström
Upplåst för dig som är prenumerant
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund

En duktig treåring i elitskiktet 1980 kunde vinna lopp på en 1.18-tid – ifjol på en 1.11-tid på samma bana. Kurvans radie och dosering byggdes för kilometertider runt 1.20 eller långsammare tid – dagens häst öppnar genom första kurvan 10-15 sekunder snabbare än i början på 1980-talet.

Den här skillnaden förbrukar hästar lika mycket med som utan skor, faktiskt mindre förbrukning av barfotahästen.

Barfotahoven har förmåga att utjämna en del av snedbelastning, vilket inte den skodda hoven klarar av. Dessutom blir glidfasen vid hovens kontakt med banan skonsammare för hästen utan skor. En häst med skor som springer 0,7 sekunder långsammare förbrukar lika mycket energi som barfotahästen under loppet och blir lika trött.

Att med kosmetika försöka att bromsa hastigheten med någon sekund är rent galet. Istället måste banans kurva justeras och som tillåter en cirka tio sekunder snabbare tid. Varje ny årskull som föds kommer att springa 0,1-0,15 sekunder snabbare än de hästar som föddes året innan.

Anser travsporten allvar med hästhälsa så bör man visa det genom en nybyggnation av våra travbanor. Man kan ta till grövre ord för att markera hur galet detta är. En sak är dock säker – detta måste prioriteras.

Hästen kräver detta, hästägare lika så, men även tränare och hästskötare. ST och landets travbanor måste sluta blunda. Erkänn problemet och gör något åt det!