Fokustema
Gästkrönika
Läs senare

Vem granskar makten?

Regleringar skapar makt och makt korrumperar. För att missbruk, svågerpolitik och inkompetens skall upptäckas måste makten ständigt granskas.
Men vem granskar makten, frågar sig Anders Darenius.
Av
Anders Darenius
Upplåst för dig som är prenumerant

Vi har på demokratisk väg för det ändamålet inrättat system med revisorer på olika nivåer och en yttrandefrihetsgrundlag med offentlighetsprincip som gör granskningen möjlig – men bara om det finns en fri och obunden press.

Om detta system hade fungerat inom hästsektorn hade förmodligen Propulsion-affären aldrig uppstått och när den nu uppstod så hade den upptäckts [1]. Det gjorde den inte. Revisionen och pressen fallerade. Vi har en norsk visselblåsare att tacka för att detta kom i dagens ljus.

Propulsion-affären är således en rejäl bakläxa för det svenska systemet. Hur många fler inkompetenser/korruptioner/maktmissbruk är oupptäckta?  

Granskare efterlyses. Tidningar och journalister har till skillnad från extern och intern revision inget formellt ansvar att granska makten, vilket friar dem. När Propulsion-affären inträffat trots att vi har både revisorer och tidningar tycks det som om allmänheten/hästägarna/väljarna fortsatt måste hoppas på att det finns visselblåsare som skall granska makten och avslöja fifflandet. Detta leder till att man kanske skulle börja med att granska revisorerna och tidningarna?  Vilka lojaliteter har de?

Ett närliggande exempel är bonderörelsen som kontrollerar/styr/påverkar hästpressen är glasklart [2].  Ingen tidning har ännu vågat granska affärerna runt Flyinge eller ATG Hästklinikerna.

Den riktigt stora grejen vore dock att granska bondemakten (Bastionen) men det får väl bli en visselblåsare som gör eftersom fackpressen aldrig biter den hand som föder den. Till och med Dagens Industri fick ju ge sig.

Fakta

Bastionen

Lantbruket utgör en pytteliten del av näringslivet men har trots det en egen myndighet med 700 anställda i Jönköping, dryga 300 distriktsveterinärer ute i landet och därtill ett antal tjänstemän på länsstyrelsernas landsbygdsavdelningar.

Tillsammans bildar dessa ett agropolitiskt komplex som vi kan kalla bonderörelsen och vars makt vilar på jordbruksregleringen. Utan den kan till och med Jordbruksverkets existens ifrågasättas eftersom näringslivet i övrigt saknar en motsvarande myndighet. Där räcker det med lagar och avtal.

Med en statlig myndighet som nav disponerar bonderörelsen sju miljarder skattekronor att dela ut till en lönekostnad av cirka en miljard. Rörelsens ena hand (myndigheten) ger till lantbrukaren och den andra tar tillbaka genom att administrera lantbrukarens bidrag.  Båda händerna skall ha lön.

Som grädde på det moset har bonderörelsen sett till att genom delegering av myndighetsövning till hästsektorns organisationer fått även dessa att bli en del av makten och kan den vägen även kontrollera hästägandet – dock utan att behöva dela med sig av bidragen. Den enda delen av hästsektorn som hittills stått utom bastionens kontroll – spelet på hästar – är man på väg att erövra vilket jag beskrivit i ”Bonde söker spel” i Sulkysport.

Expandera

Hästägandet betalar. Ekonomin bekymrar lantbrukarna mindre när skattebetalarna står för de byråkratiska merkostnaderna (se bilaga ovan). Eftersom hästen uteslutits från landsbygdsprogrammen så får hästägarna själva stå för hela kalaset.

En av orsakerna till det höga svenska kostnadsläget för hästägande ligger med all säkerhet i att de är i klorna på en ineffektiv och kostnadsdrivande byråkratisk apparat men andra orsaker står att finna i Hästnäringens Nationella Stiftelses (HNS) verksamhet. Mer om detta en annan krönika.

Utan särskilda åtgärder – sannolikt politiska – går det inte att få någon ändring och om  politikerna bara nås av den information som serveras av bonderörelsen lär de inte förstå sammanhangen och inget lär hända.

En fri och obunden journalistkår är ett därför att absolut måste och en kår som inte bara jobbar med glamour, prylar, sport och härstamningar utan också med sin samhällsfunktion som maktgranskare. 

I den rollen är det idag mycket tunnsått inom hästsektorn och det lilla som finns stryps dessutom aktivt av bonderörelsen. Ett flagrant exempel finns [3].  Om hästpressen dessutom styrs av sina annonsörer gör en frilansande journalist bäst i att hålla sig väl med annonsörerna med ytliga lättskrivna reportage eller att bli anställd och lydigt servera icke maktstörande alster.

Sportreferat, hemma hos-besök hos idoler och rapporter från forskningsfronten är politiskt ofarliga. Kim C Lundin försvann till Danmark ett tag, Anna Nyberg har försökt granska makten, men får vara lite försiktig. Robert Solin anställdes av Ridsportförbundet och tystnade. Lena Karlsson sögs upp av ATL. Det finns säkert fler som tystnat.

Där pressen fallerar och revisorer saknas behövs andra krafter!

En ny statlig och bred hästutredning kan rensa i snårskogen. En sådan uppstår dock inte av sig självt utan då krävs engagemang från hästägarna. De måste organisera sig!

***

Fotnot: [1] Jordbruksverket (SJV) inför en djurskyddsföreskrift men delegerar tillsynen av den till ST.  Hur säkerställer då SJV att ST förstår avsikten och har resurser att genomföra tillsynen? Eftersom det i aktuellt fall är smärtokänsligheten som SJV velat förbjuda (inte nervsnittning per se) borde man säkerställa att ST vet vad detta innebär och hur man kontrollerar det.  Om något sådant säkerställande inte skett hänger föreskriften helt i luften och är ett slarv som SJV:s internrevision borde slå ner på. Har säkerställandet skett så har kontrollmyndigheten ST brustit i sitt tillsynsansvar, vilket borde föranleda SJV att agera. Om inget sker i detta ärende är det ett uttryck för inkompetens/korruption inom myndigheten. Det är inte domstolars ansvar.

 

Fokustema
Insändare
Läs senare

Ta makten över problemformuleringen!

Hästägare – ryck tussarna, dra norsken, använd långpisken – gör något! Det är dags att vi hästägare tar makten över problemformuleringen. Och det är akut!
Av
Christina Johnstone
Upplåst för dig som är prenumerant
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz

Om bara några dagar sätter ST sig ner – tillsammans med våra representanter från sällskap och basorganisationer – och avgör för lång tid framöver hur vår travsport kommer att gestalta sig i framtiden. Frågan är dock vilken framtid vill vi ha? Och vem är det som egentligen ska ha rätt att formulera den?

Det är en välkänd sanning att den som tar makten över problemformuleringen också har nyckeln till lösningen. Så vad är då problemet? Jo, det beror på vem man frågar.

Alla har sitt perspektiv och ser vi specifikt på travsporten kommer svaren att bli totalt olika beroende på om man selar på hästen, mockar, sitter bakom långvagnen, betalar tränaren, står vid totokassan eller ser loppen på TV. Det skiljer sig också beroende på om man står i söder, norr, öster eller väster. Givetvis ser också de som sitter i Hästsportens Hus travsporten ur sitt egna lite speciella perspektiv.

Opartiske (?) Mats Denninger skulle utreda problemställningarna inför framtiden och frågade framför allt tjänstemän, konsulter och tio representanter från Sleipner. Okej, han frågade ett par aktiva också. De han frågade verkar dock ha blivit utvalda utifrån principen om tillgänglighet och närhet. Det är ju både effektivt och bra.

  • Så vad är problemet?

Denninger frågade inte oss verkliga hästägare, vi finansiärer av travsporten – vi som befinner oss i stallarna, bak sulkyn eller som betalar stora summor i månaden för att hästen ska vara i topptrim. Vi hästägare som är grund och ensam finansiär till hela sporten – utan oss finns inga banor, tränare, skötare, veterinärer, tjänstemän på ST, LRF konsulter etcetera.

ST har som vision att uppnå världens bästa travsport som är attraktiv för alla. Alla punkter som räknas upp, handlar antingen om att hästen ska må bra eller att öka intresset för travsporten. Travsportens profiler och varumärken ska också vara kända och omtyckta. Det låter ju fantastiskt.

  • Så vad är problemet?

Vi hästägare finns inte nämnda i en enda mening – inte ens inom parentes. Det var dock vi Hästägare som utifrån ett gemensamt intresse bildade Travsällskapen som utifrån samma gemensamma intresse bildade Svensk Travsport. Inte med ett enda ord finns det någon vision om att det ska finns goda förutsättningar för oss travhästägare att fortsatt kunna göra det möjligt för allmänheten att uppleva högklassiga travlopp.

Spelmarknaden omreglerades 2019. För Svensk Travsport innebar det att man bildade bolaget STAB, för att därigenom ansvara för marknaden. Det vill säga teckna avtal kring ljud, bild och sponsring. I aktiebolaget stoppade man in samma personer som redan satt i ST:s styrelse. Fyra av dem placerades också in i ATG:s styrelse. De var ju genialt, dessa var ju redan insatta i travsporten.

  • Så vad är problemet?

Ja, förstår man inte det – har vi verkligen ett problem inom travsporten.

Om samma personer sitter i samtliga styrelser överallt, var kommer nytänkandet och var kommer helhetssynen in? Hur öppen är man för den verklighet som förändras utanför huset? Finns det verkligen tid över till att sätta sig in i ett hästägareperspektiv – eller blir man helt förblindad av spelföreteelsen inom travsporten?

Nya siffror visar att antalet hästar numera är fler än mjölkkorna. Jordbruksverket redovisar att det i Sverige finns drygt 355.000 hästar. LRF-häst jublar och pratar om lönsamhet, attityd och förenklat hästföretagande. De för fram att Sverige behöver fler professionella hästföretag med ökad lönsamhet och konkurrenskraft. Sådan tur att LRF är så väl representerat i ST/STAB/ATG och inte minst i HNS (Hästnäringens Nationella stiftelse).

  • Så vad är problemet?

Problemet är att antal travhästar minskar. Idag finns det bara 15.900 travhästar registrerade. Drygt 9.000 travhästar mindre än för tio år sedan. Antal B-tränade hästar har halverats under samma period. Rent krasst har således antalet travhästägare också minskat. Med enkel logik kan man ju räkna ut att om vi inte gör något kommer inte travsporten att finnas kvar om ett par år. Det är dags – och det är akut – att fokusera på förutsättningarna för att vara travhästägare. Så hur ser då ST/STAB/ATG på dessa dystra siffror och vem driver hästägarens perspektiv? Tyvärr hittar vi ingen med uttalat hästägarperspektiv i dessa styrelser. Detta måste vi också göra något åt!

I god demokratisk anda genomförs inom ST både förtroende råd och fullmäktigemöte. För att alla ska komma till tals har hästägarna delats upp utifrån sina särintressen. B-tränare för sig. A-tränare för sig. Kallblod för sig. Uppfödare för sig osv… Alla har tilldelats ett antal röster. Det verkar ju bra.

  • Så vad är problemet?

Men herregud! Vi är ju hästägare allihop! Denna uppdelning är helt förödande för travsporten som helhet. Den kan liknas vid att vi ställts upp i olika spiltor bredvid varann. Med rumpan mot verkligheten frustar vi lite grand – med huvudet nerkört i bingen – när skötaren slänger till oss några skulor. Nej! Nu får det vara slut på denna uppstallning och vi måste ta tillbaka initiativet och formulera hur vi vill ha det i framtiden.

Så alla Hästägare! Ryck tussarna, dra norsken, släng skyddslapparna eller använd långpisken – gör något! Det är hög tid att vi hästägare själva tar makten över problemformuleringen.

Tillse nu att era sällskap och BAS-föreningar ansluter sig till det ”Alternativa Banförslaget”!

Med önskan om ett Gott Nytt År till er alla.

Christina Johnstone
Åby Travhästägareförening
Inklusive en enig styrelse

Fokustema
Insändare
Läs senare

Hästägaren – travets finansiär

Det talas mycket om spel och ATG och hur bra det går. Men hästägarna, som är basen för hela ruljangsen, nämnas nästan aldrig.
Av
Lars Nordlander
Upplåst för dig som är prenumerant
Lars Nordlander efterlyser bättre vård av hästägarna. Foto: Stephen Ellis
Lars Nordlander efterlyser bättre vård av hästägarna. Foto: Stephen Ellis

Och det kan man förstå, för har man ett antal dumskallar (vi hästägare) som tiger still, så ska man inte väcka den björn som sover.

Vår kalkyl säger att när hästen går ur sin sexåringssäsong, så ska det finnas åtminstone en miljon kronor på kontot för att ge hästägaren ett nollresultat. Är din häst nio år så ska det finnas två miljoner på kontot för ett nollresultat.

Sedan kan man tycka att hästägaren kanske också skulle få ett litet överskott. För tränaren får ju mellan 10-15 procent av intjänade vinstmedel i provision. Av ovan redovisade siffror så ser man ju vem som sitter med Svarte Petter.

Travsporten sysselsätter många aktiva och dessutom ett antal välbetalda administratörer, så det borde vara hög tid för båda dessa grupper att se till så att man inte sågar av den gren man sitter på.

Fokustema
Öppet brev till styrelsen för Svensk Travsport
Läs senare

Gör om, gör rätt!

Uppfödarna, hästägarna och travtränarna – levererar det underlag som gör att ATG kan skapa sina attraktiva spel på hästar. Utan att vi förser ATG med det underlaget skulle vi varken ha sport eller spel inom travet idag.
Det skriver Mikael Melefors (Travhästägarna), Jan Halberg (TR) och Ingemar Alin (ASVT) i ett öppet brev till styrelsen för Svensk Travsport.
Av
Melefors, Halberg, Alin
Upplåst för dig som är prenumerant
Ingemar Alin, Jan Halberg och Mikael Melefors skriver ett öppet brev till styrelsen i Svensk Travsport. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Ingemar Alin, Jan Halberg och Mikael Melefors skriver ett öppet brev till styrelsen i Svensk Travsport. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Hur många accepterar att bli utan lönehöjning för det arbete som utförs eller den insats som görs? Under flera år! Bara för att arbetsgivaren väljer att lägga pengarna på annat?

  • Hur länge hade ni som läser detta fortsatt jobba för en sådan arbetsgivare?
  • Hur lång uthållighet hade ni haft?
  • Hur länge hade ni klarat av att se er ekonomi urholkas?

Kostnaderna för de aktiva ökar årligen med minst inflationen, men intäkterna följer inte med och till och med minskar.

Vi har stor förståelse för den bakomliggande ekonomiska verkligheten. Vi vet också att avsikten var att betala av underskottet i planerad form på fyra-fem år. Att nu ta det på ett bräde är enbart ett resultat av det fantastiska år ATG gör på grund av covid-19 och där beslutsfattarna ser sin chans att vända minus till plus utan minsta tanke på de aktiva som drabbats många år när ekonomin var sämre. De aktiva har snarast behandlats som en ekonomisk regulator.

Vi anser att det fortfarande är möjligt att ta hand om underskottet successivt. Genom det stora överskott som genererats under 2020 på grund av den pågående pandemin finns möjlighet att både ta hand om en stor del av skulderna och samtidigt få medel till att åstadkomma en anständig återställning och höjning av prismedlen.

Vi pratar om en sanering av skulder på 400-500 miljoner kronor samtidigt som vi begär en ökning av prismedlen med 50 miljoner.

Under en lång rad år har sporten tvingats gå i speloptimeringens band. Det räcker med att nämna lunchtrav, tävlingar på lördagskvällar, sena starttider på V75, raden kan göras längre. Det har fått ske på bekostnad av sportens utövare; hästägarna, tränarna, uppfödarna och hästskötarna med sämre villkor.

Alla aktiva har fått sämre arbetsförhållanden utan ekonomisk kompensation. Resultatet har blivit färre hästägare, färre tränare och sämre marknad för uppfödarna. Hela travsporten utarmas samtidigt som administratörerna bara tänker på balansräkningen och inte de aktiva de har som uppgift att tjäna!

I år har de aktiva som gör de ekonomiska insatserna inte ens fått vara med och komma med förslag på hur prismedlen skall fördelas. De ändringar som gjorts har utformats av personer, tjänstemän främst, som inte riskerar en enda krona på de beslut som tas. Hur är det möjligt i en organisation år 2020? Det är idag tyvärr möjligt i Svensk Travsport och det skall vi aktiva göra allt vi kan för att ändra på!

Gör om! Gör rätt! Sätt sporten främst och se till att minst kompensera för besparingarna 2020 och inflationen åren 2019-2021.

Mikael Melefors, Travhästägarna
Jan Halberg, Travtränarnas Riksförbund
Ingemar Alin, ASVT