Den EU- förordning som ST åberopar – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 – trädde ikraft 2018 och reglerar användningen av veterinärmedicinska läkemedel.
Tanken med förordningen är, enligt ingressen, att veterinärer ska få ett större utbud av verksamma substanser att använda eftersom tillgången på registrerade läkemedel för djur är relativt begränsat.
Veterinärmedicinen är helt enkelt en för liten marknad för att läkemedelsbolagen ska vara intresserade att utveckla nya mediciner. Därför infördes 2018 den så kallade kaskadprincipen.
Veterinären ska enligt den i första hand använda veterinärmedicinska läkemedel. Men om detta inte finns får veterinären använda humanläkemedel och om även detta saknas så får man använda så kallade extemporeberedningar.
Detta är inte registrerade läkemedel utan preparat som en godkänd distributör tillverkar på recept. DMSO är exempel på en extemporeberedning. När det gäller DMSO finns inget motsvarande registrerat läkemedel. Sålunda är användningen av DMSO på djur helt enligt kaskadprincipen.
Förordningen är till för att ge veterinärer ett större utbud av substanser att behandla med, men ST gör nu tvärtemot och begränsar ytterligare mängden av alternativ som vi kan använda. Helt emot förordningens syfte.
Den DMSO som tillhandahålls för humant och veterinärt bruk är en extemporeberedning och säljs via Apoteksbolagen och distribueras via APL både till människor och djur. APL distribuerar DMSO för olika medicinska ändamål framför allt till humansjukvården, men även för användning för djur och är sedan många år tillbaka en godkänd distrubutör. Således är distributionen av denna DMSO helt enligt gällande EU-förordning.
Europaparlamentet har även slagit fast att DMSO är ett för människor så pass ofarligt ämne att någon karenstid för slakt inte behövs. Djur och människor har en ganska hög koncentration av DMSO naturligt i urinen. DMSO finns i nästan all mat och foder, till exempel grönsaker, frukt, mjölk, havre och ensilage eftersom DMSO och MSM tillsammans med vitaminet Biotin är några av naturens naturliga källor till biologiskt tillgängligt svavel.
En del kritiker till DMSO säger att det är ett lösningsmedel och visst kan det användas till det och i USA klassas DMSO i Class 3 Solvents (lösningsmedel), men i den klassen återfinns även till exempel etanol (vanlig alkohol). Så att ett ämne klassas som lösningsmedel är inte detsamma som att det bara kan användas som det.
DMSO är i USA liksom i alla andra länder godkänt för användning på både människor och djur. I Sverige finns det ett registrerat läkemedel till djur i FASS som innehåller DMSO med 14 dagars karenstid för start och två stycken Apotekstillverkade läkemedel (Extemporeläkemedel). Ett för humant bruk och ett för veterinärt bruk med minst sex månaders karenstid för start. Ologiskt kan man tycka.
Svensk Travsport refererar till artikel 112 i den ovan angivna förordningen som grund för ändringen av startkarenstiden till sex månader. Artikel 112 innehåller bara den ovan angivna kaskadprincipen och reglerar den medicinska användningen av olika substanser till sällskapsdjur och hästar som fått livstids slaktkarens inskrivet i passet (är då inget livsmedelsproducerande djur längre).
De nya reglerna skulle i så fall inte gälla det stora flertalet hästar som betraktas som livsmedelsproducerande djur. Är detta en felskrivning? Allvarligt i så fall.
För att ytterligare öka förvirringen skriver man dessutom att DMSO för utvärtes bruk fortfarande är 14 dagars karenstid för start. Detta innebär att man sätter karenstid på tillförselsättet INTE på själva substansen DMSO. Hur ologiskt är inte detta?
Om man mot förmodan skulle hitta ett dopningsprov med förhöjd koncentration av DMSO i urin och blod, hur ska man kunna bevisa hur detta har tillförts?.
Att ha olika karenstider beroende på tillförselsättet av en substans måste vara unikt i hästvärlden. En snabb sökning på vilka karenstider för tävling med DMSO som gäller i andra länder ger en ganska samstämmig bild (undantaget de nordiska länderna då).
Länder som USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland har lite olika karenstider beroende på tävlingsform, men variationen är liten och håller sig mellan 32 till 48 timmar oavsett hur det administreras.
Så till och med 14 dagar för utvärtes bruk är extremt och minst sex månader för övrigt tillförsel måste nog ses som ett dåligt skämt.
Alla andra länder har ingen karenstid för tillförsel av DMSO via munnen, vilket såklart är logiskt eftersom ALLA hästar får i sig DMSO via munnen när det äter till exempel hösilage, havre och inte minst får grönt gräs. Det är ju därför det finns ett gränsvärde för DMSO i urin (är aldrig noll) som först när det överskrids betraktas som ett positivt dopingprov. Men eftersom man satt karenstid på sättet som hästarna får i sig DMSO så gäller alltså sex månaders karenstid för utfodring. Det är naturligtvis inte så det är menat, men likväl är det skrivet så.
Komplicerat? Det blir värre. För man säger också att den långa karenstiden för DMSO INTE gäller om DMSO ingår som ett hjälpämne i en blandning. Så blandas DMSO med till exempel kortison (vilket är vanligt) så gäller 14 dagars karenstid (om det är ett kortison som har 14 dagars startkarens). Men kan vi lita på att det är detta ST menar?
Som behandlande veterinär är det synnerligen frustrerande att veta att det finns säkra, skonsamma, kostnadseffektiva behandlingsalternativ med extremt låga biverkningsrisker tillgängliga, men som man inte kan använda för då får de inte tävla på minst sex månader.
Man måste kompromissa med sin erfarenhet och får inte göra sitt bästa för hästen. Vi behandlande veterinärer vill känna oss stolta för vårt yrke, men det är svårt att känna stolthet när vi inte kan göra det vi av erfarenhet vet fungerar bäst.
Det är veterinärer som bestämt ändringen av karenstiderna och det är tråkigt att konstatera att det finns kollegor som har andra agendor än djurens välfärd för ögonen.
Så varför gör ST denna ändring? Det finns inga förordningar inom EU som hindrar användningen. Substansen är ofarlig så det behövs inga karenstider för slakt. Karenstiderna för tävling i de flesta andra länder är mellan 32-48 timmar. Det lär inte gå att presentera någon ny forskning på DMSO som motiverar förändringen av karenstiden.
ST godkänner användning av icke registrerade preparat som INTE är godkända enligt EU förordningen och som bryter mot svensk lagstiftning nämligen IRAP (det är i Sverige förbjudet att tillverka sin egen medicin).
Det är just godtyckligheten som är oroväckande. Vad hittar de styrande på härnäst?
Förordningen man syftar på för beslutet infördes 2018. Varför görs denna ändring först nu 2023? Varför ”straffa” substansen DMSO när det är den som använder DMSO felaktigt som borde straffas.
Så vad skulle man kunna göra för att låta alla oss veterinärer fortsätta använda DMSO enligt Europaparlamentets förordning?
Förslag: all behandling med DMSO utom utvärtes SKA endast utföras av veterinär. Behåll 14 dagars startkarens för de hästar som behandlas av veterinär oavsett tillförselsätt. Ge hästar som behandlas med DMSO av annan än veterinär livstids startkarens utom vid utvärtes applikation då startkarensen är som nu 14 dagar.
Per Spångfors
