Hästsektorn är organiserad efter ras- och sportintresse. Fokus ligger på det som skiljer medan det som är gemensamt, till exempel seminverksamhet och fruktsamhet, faller mellan stolarna.

Branschens aktörer förefaller vänta på att någon annan (veterinärerna/forskarna?) skall känna ansvar och ta initiativ. Det kommer inte att hända. När hingsthållarna drabbas ekonomiskt händer det däremot något.

Ett exempel: när veterinärerna började ta mer betalt för att seminera stona såg man till exempel till att de kunde ersättas av lekmän. Man förmådde staten att ändra seminreglerna och sanktionera kurser för att utbilda lekmän i semineringskonsten.

Ett annat exempel: när Posten slutade med lördagsutdelning av spermalådor skrev man avtal med en åkare som tog över ansvaret för transport av all kyld sperma inom Sverige oavsett ras.

Vi ser således embryot till en gemensam infrastruktur inom hästaveln. Läget är dock så att en sådan måste agera via de två dominerande rasföreningarna. Aktörer inom andra raser blir därför diskriminerade. Kursen för seminbehörighet är till exempel bara öppen för medlemmar i ASVT eller SWB.

Är det inte dags att vidga kretsen och ge övriga aktörer mer att säga till om? Varför inte bilda en gemensam och rasneutral huvudman för all seminverksamhet i Sverige?