Fokustema
Insändare
Läs senare

Styrelsen surrade vid masten!

Av en händelse som ser ut som en tanke bläddrar jag i Travrondens vinternummer. Och får syn på en artikel om Claës L. Ljung.
Travamatörernas beskyddare under över fyrtio år och en mycket begåvad och färgstark person.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte

Som vet att amatör inte är något skällsord – som någon inom ST uttryckt saken – utan att det kommer från kärlek: amatore!

Bland annat – apropå de nya licensbestämmelserna som ST kuppade igenom efter tre och ett halvt års utredande – säger han:

”Jag är mycket besviken på toppledningen. Jag saknar någon som håller i rodret och sätter kurs.”

Och när det gäller styrelsen:

”Dessutom upplever jag att styrelsen i Svensk Travsport lägger sig i alltför mycket. En styrelses uppgift är i princip att tillsätta och avskeda den verkställande direktören. Är man inte nöjd fockar man vd:n, är man nöjd sitter man still i båten”.

Tänk om ST:s styrelse lyssnat på dessa kloka ord från en erfaren traventusiast. När nu vd:n trampat rejält i klaveret skulle man suttit still i båten för att kunna utkräva ansvar. Man säger att verkställande direktörens övergrepp i rättssak skett på styrelsens uppdrag! Vad som är rätt och fel i denna sak är inte svårt att förstå för den som är hyggligt begåvad och har förmåga att se och höra.

Travsportens stora problem nu är att de som hade kunnat utkräva ansvar står där surrade vid masten på det sjunkande skeppet.

Nu måste aktiva, hästägare, professionella och amatörer istället ställa sig upp och utkräva ansvar. Konsekvenserna blir att styrelse och verkställande ledning måste bort och en rejäl omstart krävs efter alla dessa startgalopper.

”Här rivs för att få luft och ljus är kanske inte det tillräckligt” som Strindberg skaldade!

Fokustema
Insändare
Läs senare

Styrelsen surrade vid masten!

Av en händelse som ser ut som en tanke bläddrar jag i Travrondens vinternummer. Och får syn på en artikel om Claës L. Ljung.
Travamatörernas beskyddare under över fyrtio år och en mycket begåvad och färgstark person.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte

Som vet att amatör inte är något skällsord – som någon inom ST uttryckt saken – utan att det kommer från kärlek: amatore!

Bland annat – apropå de nya licensbestämmelserna som ST kuppade igenom efter tre och ett halvt års utredande – säger han:

”Jag är mycket besviken på toppledningen. Jag saknar någon som håller i rodret och sätter kurs.”

Och när det gäller styrelsen:

”Dessutom upplever jag att styrelsen i Svensk Travsport lägger sig i alltför mycket. En styrelses uppgift är i princip att tillsätta och avskeda den verkställande direktören. Är man inte nöjd fockar man vd:n, är man nöjd sitter man still i båten”.

Tänk om ST:s styrelse lyssnat på dessa kloka ord från en erfaren traventusiast. När nu vd:n trampat rejält i klaveret skulle man suttit still i båten för att kunna utkräva ansvar. Man säger att verkställande direktörens övergrepp i rättssak skett på styrelsens uppdrag! Vad som är rätt och fel i denna sak är inte svårt att förstå för den som är hyggligt begåvad och har förmåga att se och höra.

Travsportens stora problem nu är att de som hade kunnat utkräva ansvar står där surrade vid masten på det sjunkande skeppet.

Nu måste aktiva, hästägare, professionella och amatörer istället ställa sig upp och utkräva ansvar. Konsekvenserna blir att styrelse och verkställande ledning måste bort och en rejäl omstart krävs efter alla dessa startgalopper.

”Här rivs för att få luft och ljus är kanske inte det tillräckligt” som Strindberg skaldade!

Fokustema
Öppet brev
Läs senare

Varför händer ingenting?

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt.
Hästägaren Lars Våler skriver ett öppet brev och riktar kritik mot såväl Svensk Travsport som Daniel Redén och landets travjournalister.
Av
Lars Våler, Årjäng
Upplåst för dig som är prenumerant
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport

För mig som hästägare och i allmänhet mycket förtjust i travsport är det frustrerande hur mycket tid Svensk Travsport (ST) tillbringat på utredningen av Propulsion-fallet. När Alessandro Gocciadoros stallman använde sitt körspö reagerade ST snabbt med en sexmånaders-avstängning och den reaktionen tog bara en vecka.

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt. Propulsions ägare har dömts att betala tillbaka 26 miljoner kronor till ST, men allt står stilla och Daniel Redéns hästar startar i parti och minut.

Vad händer om jag bestrider nästa faktura från ST? Kan mina hästar tävla, eller kommer de att förbjudas att starta? Det borde finnas jämlikhet inför lagen, eller hur?

Jag har och har haft hästar hos ett antal olika tränare i Sverige. Robert Bergh skickade ett sms i höstas och undrade om jag skulle köpa en häst på auktion. Jag sa, att sanningen var att jag inte vill köpa fler hästar i Sverige förrän jag vet vad som händer i Propulsion-fallet.

Efter detta har jag handlat hästar som jag har i träning utanför Sverige, inklusive i Norge, men jag köper inte hästar i Sverige förrän ST visar att de kan hantera Propulsion-fallet på ett sätt som ger förtroende för att travförbundet är rättvis mot alla aktörer och att hänsyn till tränaransvar tas på allvar, och inte som nu.

Jag kan inte förstå att när den första antydningen att Propulsion var nervsnittad, varför inte Daniel Redén kontaktade USA och kontrollerade om detta var sant eller inte. De flesta skulle förmodligen göra det i en liknande situation. Inte bara slå sig till ro och tro att allt är fel. För det var ju inte fel.

Daniel Redén är direktör för ett företag. Till Expressen har han sagt, att han inte vet vem som är ägare till företaget. Detta är fantastiskt! För egen del äger jag och sitter i styrelser i flera olika företag, men skulle aldrig våga sätta mig i en styrelse för ett bolag där jag inte vet vem som är ägare.

När det gäller Redén och Propulsion är det konstigt att den som tros äga företaget – eller inte? – kan dyka upp i vinnarcirkeln. Är det som ägare eller Redéns inbjudne vän!?

Det är inte heller lugnande att Daniel Redén inte har kommenterat en enda gång – vad jag kan se – om det specifika innehållet i detta fall. Det är konstigt!

Jag förstår inte heller travjournalisterna och i synnerhet de som arbetar inom trav-tv. Här finns ett fall som man inte bör låta vila. Fortfarande ställs inte en enda kritisk fråga till Daniel Redén. Inte en enda!

Daniel Redén intervjuas varje vecka i trav-tv och tidningar, men det är bara gulligull hela tiden. Ingen frågar honom om Sveriges största dopningsskandal någonsin. Istället hyllas han okritiskt och väljs till ”Årets tränare” för 2020, utan att någon av journalist tycker att det är konstigt eller ifrågasätter detta.

Hur tänker de? Är de lydiga hundar utan pondus? Och vad säger och tycker de andra tränarna i Sverige om detta? Det är mest – med några enstaka undantag – tyst. Journalisterna gör likt strutsen och sticker huvudet i sanden.

Propulsion-fallet är inte bara en skandal i sig utan hur den behandlats av Svensk Travsport. Det är ingenting annat än pinsamt och skamligt.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Travsportens största fråga!

Inte är det avelns fel att hästarna kan få problem när de tävlar på landets travbanor. Alla som är insatta i travsporten är eniga om att aveln producerat en travhäst som är tidigare utvecklad med bättre kurvteknik än den häst som banorna byggdes för på 1980-talet.
Av
Roland Nordström
Upplåst för dig som är prenumerant
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund
Kurvorna på landets travbanor var byggda för 1980-talet. Nu krävs det nybyggnation av banorna för den moderna hästen, skriver Roland Nordström. Foto: Mathias Hedlund

En duktig treåring i elitskiktet 1980 kunde vinna lopp på en 1.18-tid – ifjol på en 1.11-tid på samma bana. Kurvans radie och dosering byggdes för kilometertider runt 1.20 eller långsammare tid – dagens häst öppnar genom första kurvan 10-15 sekunder snabbare än i början på 1980-talet.

Den här skillnaden förbrukar hästar lika mycket med som utan skor, faktiskt mindre förbrukning av barfotahästen.

Barfotahoven har förmåga att utjämna en del av snedbelastning, vilket inte den skodda hoven klarar av. Dessutom blir glidfasen vid hovens kontakt med banan skonsammare för hästen utan skor. En häst med skor som springer 0,7 sekunder långsammare förbrukar lika mycket energi som barfotahästen under loppet och blir lika trött.

Att med kosmetika försöka att bromsa hastigheten med någon sekund är rent galet. Istället måste banans kurva justeras och som tillåter en cirka tio sekunder snabbare tid. Varje ny årskull som föds kommer att springa 0,1-0,15 sekunder snabbare än de hästar som föddes året innan.

Anser travsporten allvar med hästhälsa så bör man visa det genom en nybyggnation av våra travbanor. Man kan ta till grövre ord för att markera hur galet detta är. En sak är dock säker – detta måste prioriteras.

Hästen kräver detta, hästägare lika så, men även tränare och hästskötare. ST och landets travbanor måste sluta blunda. Erkänn problemet och gör något åt det!