Läget 1990 var Sverige ledande i europeisk travhästavel och världsledande i praktisk seminverksamhet. Med Flyinge som nav hade ett nät av seminstationer spritts från Boden i norr till Ystad söder så att hästuppfödare kunde få tillgång till hingstmaterialet på lika villkor oavsett var man bedrev uppfödningen – precis vad som lovats med Flyingestiftelsen urkund. Vi hade full självförsörjningsgrad beträffande hästar och exporterade hingstsperma över hela världen. 16 fantastiska år som bevis för att klok makt kan åstadkomma nytta för de många. Se också Prologen.
Med HNS-reformen 1993 träder så LRF in på scenen och inleder förstörelsen. Bo Dockered (ordförande LRF 1986-95) utses av regeringen – där partikamraten Karl-Erik Olsson är Jordbruksminister – först som ledamot i ATG:s styrelse och sedan som dess ordförande från 1993.
Dockered övertalar regeringen att skapa en stiftelse (NS, numera omdöpt till HNS) som med 0 kr i insatskapital skall ta sig an uppgiften att ”Främja hästhållningen i Sverige med särskild tonvikt på utbildning samt avel/uppfödning”.
Stiftare var ATG och LRF. Regeringen räknar med att Dockered skall ordna så ATG skall stå för finansieringen. Dockered använder sitt LRF-nätverk för att bygga upp verksamheten; ett nätverk som knappast var känt för att kunna sköta affärer (se faktaruta i Prologen).
Sedan dess har det gått utför med hästhållningen. För sina årliga 50 miljoner plus intäkterna från ”förskingringen” av ATG Hästklinikerna (mer därom i senare artiklar) har HNS lyckats med bravaden att:
1 Sänka avel och uppfödning
– minska självförsörjningsgraden generellt och
– minska den totala produktionen av hästar samt öka importberoendet inom ridhästaveln (se faktarutor)
2 Leda in travsporten in i en kris där
– Breddsporten viker. Amatörsporten har halverats.
– De professionella tränarna tvingas själva köpa hästar för att ha några att träna.
– Antalet travhästuppfödare har halverats.
– Travhästhästuppfödningen professionaliserats, koncentrerats och urbaniserats. Stockholm är nu det län som hyser flest travhästuppfödare.
3 Förvandla Flyinge från ett avelscentrum till en utbildningsfilial till Strömsholm Ridskola.
4 Upphöra med seminassistentutbildningen i Flyinge och istället ge hovslagarutbildningen i Skara en konkurrent.
Varför gör man detta? Även om LRF:s ledarskap är känt för klen affärsförmåga (se Prologen) så räcker inte inkompetens som förklaring till misslyckandet utan det måste finnas en avsikt, ett mål. Allting talar för att slutmålet är att sätta spelet på hästar under LRF:s kontroll, det vill säga ”Bonde söker spel” som jag skrivit om i annan krönika.
Strategin. Vägen dit handlar om att få de olika hästorganisationerna samlade under LRF:s paraply och få staten att sanktionera övertagandet. Genom att få in lojala personer i de existerande organisationernas styrelser kan man styra dem i ”rätt” riktning. Detta är visserligen en interndemokratisk fråga men valberedningar går alltid att påverka. Värre är det med självständiga institutioner som Ridskolan Strömsholm, Hingstuppfödninganstalten Wången och avelsscentrat Flyinge och i den mån sådana står i vägen måste de dekonstrueras.
Till bilden hör dels att ridsporten av många inom idrottsrörelsen anses som en udda fågel dels att Islandshästsporten nekats medlemskap i Riksidrottsförbundet. Med ordförandeposterna i såväl ATG som den politiska murbräckan HNS plus lite hjälp av den jämtländska centerfamiljen Åsling och lite Inlandsinnovation-smörja gick det lätt med Wången. Nordsvenska hästen kastades ut, travet förmåddes överge Kvinnersta och flytta till Wången.
Galoppen hakade först på, men ersattes snart av den numerärt mycket större Islandshästsporten. Så var både travet och Islandshästfolket med på tåget. Strömsholm blev inte heller svårt eftersom det ligger i rätt region för att få bidrag ur EU:s strukturfonder och styrs av personer med ridsportsanknytning via ett konglomerat av föreningar med lite kommunal inblandning.
Genom löften om att stärka Strömsholm och mera bidrag till ridsporten än det som Riksidrottsförbundet (via Svenska Spel) framdeles förmodades vilja erbjuda samt löftet om att få överta Flyinge var det lätt att också få med ridsporten med på spelplanerna. Inget av detta finns förstås dokumenterat, men inom ramen för HNS styrelsearbete gick det förstås utmärkt att snacka ihop sig om både mål och strategi.
Flyinge var problemet eftersom dess självständighet och mål vilade på ett riksdagsbeslut. Flyinge blev därför mycket snart ett huvudmål för HNS dekonstruktionsansträngningar.
Hur HNS lyckades med bravaden att runda riksdagsbeslutet beskriver jag i ett senare avsnitt. Nästa avsnitt handlar om Löntagarfondsupplägget som tömmer hästägarnas fickor.
Tills dess kan läsarna ägna sig åt krönikan – Vem granskar makten?
***
Imorgon:
Andra bravaden – Låt Centern och LRF betala!