En duktig treåring i elitskiktet 1980 kunde vinna lopp på en 1.18-tid – ifjol på en 1.11-tid på samma bana. Kurvans radie och dosering byggdes för kilometertider runt 1.20 eller långsammare tid – dagens häst öppnar genom första kurvan 10-15 sekunder snabbare än i början på 1980-talet.
Den här skillnaden förbrukar hästar lika mycket med som utan skor, faktiskt mindre förbrukning av barfotahästen.
Barfotahoven har förmåga att utjämna en del av snedbelastning, vilket inte den skodda hoven klarar av. Dessutom blir glidfasen vid hovens kontakt med banan skonsammare för hästen utan skor. En häst med skor som springer 0,7 sekunder långsammare förbrukar lika mycket energi som barfotahästen under loppet och blir lika trött.
Att med kosmetika försöka att bromsa hastigheten med någon sekund är rent galet. Istället måste banans kurva justeras och som tillåter en cirka tio sekunder snabbare tid. Varje ny årskull som föds kommer att springa 0,1-0,15 sekunder snabbare än de hästar som föddes året innan.
Anser travsporten allvar med hästhälsa så bör man visa det genom en nybyggnation av våra travbanor. Man kan ta till grövre ord för att markera hur galet detta är. En sak är dock säker – detta måste prioriteras.
Hästen kräver detta, hästägare lika så, men även tränare och hästskötare. ST och landets travbanor måste sluta blunda. Erkänn problemet och gör något åt det!
