Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Langli: ”Folk vill ha action”

Morten Langli var förra veckans krönikör och han anser att travet måste hänga med och förnya sig på en krävande marknad. Att erbjuda spel på Bold Eagle hade varit en god start…
Av
Cecilia Kristoffersson
Dukat för travfest i Kanada. Foto Privat
Dukat för travfest i Kanada. Foto Privat

Här kan du läsa Morten Langlis krönika som publicerades i Sulkysport nummer 44:

TORONTO. Jag har besökt framtidens travsportsarena. Den ligger utanför Toronto i Kanada.

En härlig Breeders Crown-helg är avgjord på Mohawk Raceway en timmes bilkörning från Torontos centrum. En modern arena som attraherar kunder och besökare också utanför tävlingsdagarna. På lördagkvällen var det kamp om platserna bakom slotmaskinerna på första våningen och i racebooken med lopp från bland annat Meadowlands.

Fakta

Morten Langli

Ålder: 45 år

Bor: Oslo – uppvuxen 400 meter från Bjerkes travbana.

Gör: Driver egen firma. Jobbar som konsult/tipsexpert för Unibet. Fotbollskommentator/studioexpert för Viasats Champions League-sändningar. Spelare, hästägare och uppfödare.

Första egna häst: Jills Knut – ett kallbod jag ägde medan jag fortfarande gick i skolan. Därför smeknamnet ”Skolemorten” (mitt twitternick). Jills Knut vann åtta lopp 1993 medan jag gick sista året på videregående (motsvarande gymnasiet i Sverige).

Bästa häst: Delägare i Greenshoe (tio procent). Helägde Stokriterievinnaren Thai Goodwill.

Bästa travminne: Jag älskar dueller. Copiad mot Pine Chip i Elitloppet 1994, Readly Express mot Bold Eagle i Prix d’Amérique 2018.

Intressen förutom trav: Fotboll och goda matupplevelser.

Expandera

I motsats til Meadowlands har de för närvarande ingen sportbook, men detta är otvivelaktigt framtidens racingarena. En travbana uppbyggd med samma spel, mat (se bilden på hummern!) och dryck-erbjudanden som de stora kasinona i Las Vegas. Jag kan rekommendera ledningen på nya Solvalla och Jägersro ett studiebesök till alla tre städerna. Där finns det inspiration för svensk travsports nya arenor – folk vill ha action. Massor med action och god mat. Inte bara ett travlopp var 30:e minut.

visade att världsrekordet i Lexington inte var någon bluff

På banan fick vi se fantastiska prestationer, även om det kanadensiska höstvädret var som vintervädret i Normandie – regn och storm i vindbyarna. Det passade Bold Eagle som var tillbaka som en vinnare – duktigt understödd av Brian Sears som för första gången i karriären gjorde segergest.

Lika lyckosam var inte Sears med styrningen bakom Greenshoe. En galopperande Don’t Let’Em var i vägen i sista kurvan och trots att Greenshoe avslutade 1.04,6 de sista 400 meterna räckte han inte fram till stallkamraten Gimpanzee. Manchego visade att världsrekordet i Lexington inte var någon bluff. Från ledningen lekte hon med de äldre stona. Enligt familjen Takter är Elitloppet nästa år en möjlig uppgift för Manchego.

Hur var det då med spelet till denna Breeders Crown-helg i Nordamerika, som många travsportsentusiaster över hela världen tittar på, hemma i Europa trots att det där gick mitt i natten?

Spel över landsgränserna – gemensamma potter med totalisator – är en av travets stora utmaningar. Speciellt vid dessa tillfällen som engagerar racingfans från alla de stora travnationerna. Jag vet att det finns utmaningar knutna till licenser och lagstiftning i de olika länderna, men dessa måste lösas!

att få PMU med på noterna är nyckeln

Jag vill spela vinnare/plats i gemensamma totalisatorpotter med låg skatt, där det kommer in pengar från USA, Kanada, Frankrike, Australien, Sverige, Finland och Norge. Vad tänker PMU på?

Bold Eagle har varit det stora namnet i fransk travsport de senaste fem åren. Vart han än åker samlas det långa köer med fans, som vill ta selfies med unikumet. Sportens stora affischnamn. Men när Bold Eagle gör sin första start i Kanada, är det inte möjligt att spela från Frankrike! PMU har stängt butiken. Ingen lokal pool – ingen gemensam pott med Mohawk. Även om den kanadensiska banan var öppen för det.

Att loppet går mitt i natten är säkert ett argument för att ha stängda luckor, men folks levnadsvanor har ändrat sig kraftigt från 1980-talet. Folk jobbar inte från klockan 08.00 till 16.00. Folk är ute på nätet alla dygnets timmar. Då utrustningsrapporterna på Bold Eagle spred sig som en vind via sociala medier började det pipa i min telefon. Spelare i Norge visste att jag var på plats och ville ha några canadadollar på Bold Eagle.

Rikstoto erbjöd inte spel, ATG hade lokal pool men inte till Bold Eagle-loppet?

Jag har tro på travsporten och att spelet har outnyttjad potential. I tuff konkurrens med fotboll, poker, och så vidare, är det viktigt att man internationellt jobbar med tävlingkalendern och gemensamma potter över landsgränserna. Dagar då man har de största sportsliga godbitarna måste det internationella spelet hänga med. Allt ska in i samma pott.

Här är ett par färska exempel: i VM-loppet på Yonkers spelades det via PMU in i den amerikanska poolen – gemensamma odds med Yonkers, medan ATG och Norsk Rikstoto hade gemensam pool. Självklart borde allt bli blandat i samma gryta. Till UET-Derbyt på Vermo hade fransmännen egen pool, medan Norge och Sverige återigen stod på utsidan. Franska Equidia visade inte loppet live. De hade inget distributionsavtal med Finland. Inte spel på Bold Eagle i Breeders Crown, inte levande bilder av Face Time Bourbon i UET-Derbyt. Det visar problemen i PMU och Le Trot. Och att få PMU med på noterna är nyckeln.

Det franska vintermeetinget startar denna vecka. Både ATG och Rikstoto erbjuder spel in i den franska poolen som de senaste åren – vinnare, plats och tvilling – väldigt bra, även om jag fortsatt saknar den franska varianten Couple Place (tvilling i tre potter – 1-2/1-3 och 2-3-placerade hästarna). I de flesta loppen på Vincennes har Couple Place högre omsättning än det traditionella tvillingspelet, Couple Gagnant.

Nytt för i år är att ATG/Rikstoto erbjuder gemensam V4. Kommer PMU in i leken i framtiden? När får vi ett världssomspännande V75 med lopp från olika länder på samma kupong? Det finns möjligheter! Men travet måste hänga med och förnya sig på en krävande marknad. Att erbjuda spel på Bold Eagle hade varit en god start…

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund

Fokustema
Krönika
Läs senare

Waern: ”Svarar inte på uppdragets huvudfrågor”

Åsa Waern var gästkrönikör i förra veckans Sulkysport och här utvecklar hon sina tankar runt Mats Denningers utredning och presenterar sitt alternativförslag.
Av
Åsa Waern
Den utredning Mats Denninger har tillsammans med Leif Almgren om Svensk Travsport kommenteras av Mantorps ordförande Åsa Waern. Foto Mia Törnberg
Den utredning Mats Denninger har tillsammans med Leif Almgren om Svensk Travsport kommenteras av Mantorps ordförande Åsa Waern. Foto Mia Törnberg

Östergötlands Travsällskaps ordförande Åsa Waern var gästkrönikör i förra veckans utgåva av Sulkysport. Anledningen var att Waern gjort ett ”alternativförslag” till förre ATG-ordföranden Mats Denningers utredning om svensk travsports framtida organisation, vilken publicerats (liksom Waerns alternativ) i sin helhet på Sulkysport.se, och vilken avhandlades för två veckor sedan i Sulkysport. Här utvecklar Åsa Waern sina tankar runt Denningers utredning och sitt alternativförslag.

– Lars G Dahlgren

Så har ”Denninger-utredningen” blivit färdig. En utredning som vid en första anblick inte är uppseendeväckande, men skrapar vi bara lite på ytan så finns där något helt annat. Även mitt organisationsförslag har kommit ut, ett förslag som i själva verket är ett första utkast skickat till samtliga ordföranden i travsällskapen för att få synpunkter innan det skickas vidare till Svensk Travsport.

Fakta

Åsa Waern.

Ålder: 50 år.

Bor: Linköping.

Gör: Konsult, projektledare för högteknologiska forsknings- och utvecklingsprojekt samt egenföretagare lantbruk med hösilageproduktion.

Första egna häst: Förutom ponnys till barna, Rogestadkungen tillsammans med min man.

Bästa häst: Greby Anna.

Bästa travminne: När vi startade vår första tävlingshäst Hickory Smash. Det var Hickorys första start, vår första start som tävlingshästägare, min mans första start som tränare (B-tränare). Hickory vann med halva upploppet som marginal.

Intresse förutom trav: Bilar och trädgårdsarbete/trädgårdsdesign. Har kört folkrace i unga dar och vi har en historisk formelbil vilande i verkstan.

Expandera

Syftet med Denninger-utredningen var att studera hur ST ska kunna bli trovärdig ägare till ATG. Men, det finns en intressant mening i stycket under uppdragsbeskrivningen ”ST:s interna organisationsstruktur ingår inte i utredningen”. Utredningens uppgift var istället att behandla ST-familjens övergripande beslutsstruktur, men man talar inte om hur den ser ut idag. Det vill säga att travsällskapen och BAS är ägare till Svensk Travsport (ST) framgår inte.

Utredarna har enbart fokuserat på ekonomiska flöden. De hänvisar till koncernbidrag och behov av balansräkning, men frågetecknen kring resonemangen är stora. När jag påpekat att förslagen inte fungerar ur ett verksamhetsperspektiv så var svaret från utredarna att ”det är inte relevant”.

I slutet av rapporten presenteras två olika organisationsförslag som inte svarar på uppdragets tre sammanfattade huvudfrågor. Genom hela rapporten upprepas hot om ekonomiska katastrofer om travfamiljen inte genomför omorganisationerna A eller B, men de är undermåligt beskrivna och övergripande blockschema saknas. Är man inte van att studera organisationer så kan det vara svårt att genomskåda innebörden.

Förslagen innebär att ST buntar ihop och tar över all personal på travbanorna som är kopplade till tävlingsverksamheten. För de flesta banor innebär det att all personal får ST som arbetsgivare och därmed lyder under ST. Banorna kommer att ”få behålla” anläggningarna, men de kommer inte att ha någon personal att sköta dem, för personalen tillhör och svarar mot ST för att sköta tävlingsverksamheten.

Varför inte löpa linan fullt ut och samla alla tävlingar på en och samma bana

Idag, med nuvarande organisation, kan de enskilda banorna ta strategiska beslut/vägval som passar den banan och det är möjligt just eftersom travsällskapen är arbetsgivare till personalen. Utredarna tänker dessutom att personalstyrkan ska reduceras genom att en person kan sköta flera banor. När nu verksamhetsperspektivet inte är relevant, varför inte löpa linan fullt ut och samla alla tävlingar på en och samma bana? Det är ju både praktiskt och klart mest ekonomiskt fördelaktigt, är det detta man vill åstadkomma?

Utredarna föreslår att de travbanor som har omfattande annan verksamhet eller evenemang kan anställa egen personal för att driva den verksamheten. Hur det ska finansieras framgår inte.

Förslagen innebär vidare att ST kommer ta hand om alla intäkter förknippade med tävlingsverksamheten, till exempel från publik och restaurang.

Summa summarum kommer sällskapens möjlighet att utveckla arenorna och travsporten minska avsevärt, såvida det inte sköts på ideell basis. Risken är uppenbar att sällskapen reduceras.

Travsporten lever i en hybridorganisation som består av en ideell, en kommersiell och en myndighetsdel. I myndighetsdelen ingår djurskyddsarbetet och registreringar av hästar. Jag vill påstå att en tredelad hybridorganisation, som travet, är den svåraste organisationsform som finns, men vi ska vara stolta över den. En väl fungerande hybridorganisation är överlägsen andra organisationsformer om man vill samla människor, även om det är ett elände när inte alla tycker som jag.

Travbanorna och ST blir mer och mer kommersiella. Att ideella föreningar driver kommersiella verksamheter i bolagsform är vanligt. Det görs redan idag på några banor och det diskuteras på andra. Jag tror att alla banor ska göra den uppdelningen även om det kan kännas krångligt, speciellt för små banor.

Mitt organisationsförslag innebär i stort en oförändrad struktur, men banorna delar upp sin egen verksamhet i en ideell och en kommersiell del där travsällskapet äger det kommersiella bolaget.

Alla affärsmässiga förehavanden med ST hanteras genom avtal mellan det enskilda travsällskapets bolag och STAB. På så vis torde skatteläckage kunna undvikas (den frågan utreds just nu av experter) samtidigt som travsällskapen behåller kontrollen över travbanorna, dess verksamhet och personal. På så sätt kan travsällskapen fortsätta utveckla travbanorna på smartast sätt efter lokala förutsättningar.

Travfamiljen har oändligt många arbetsuppgifter framför sig innan travsportens framtid är tryggad, men vi har fått flera bitar på plats, så vi är på väg. Arbetet med Pegasus pågår och ger redan resultat.

Utbildningen med Handelshögskolan är föredömlig och fortsätter ytterligare ett år. Jag hoppas verkligen att alla travbanor deltar och avsätter tid för det. Den ger alla travbanechefer möjlighet att diskutera ostört. Inrättandet av strategiskt samråd har ökat samverkan mellan banorna och BAS och antalet möten utanför förtroenderåden har ökat.

Maria Croon har just börjat som vd för ST. Låt oss hjälpas åt och ge henne en objektiv bild av travet som varit och positiva inspel till hur vi tycker att travet ska utvecklas så att hon så snabbt som möjligt kan komma in i världens svåraste verksamhetsform, vår hybridorganisation svensk travsport.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Morten Langli

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Är glad och stolt som tränare att få tillhöra Åby Arena”

Maria Törnqvist var på plats på den nya auktionen på hemmaplan Åby Arena vilken hon tycker är den optimala anläggningen för hästauktioner i framtiden. Och lite om jobbet bakom att hitta nästa stjärna.
Av
Cecilia Kristoffersson
Premiären för auktionen i Åby Arena visade att platsen är perfekt för framtiden. Det skriver krönikören Maria Törnqvist som självklart var på plats i fredags.  Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Premiären för auktionen i Åby Arena visade att platsen är perfekt för framtiden. Det skriver krönikören Maria Törnqvist som självklart var på plats i fredags. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 42 2019:

Åbys V75-omgång med SM som pricken över i:et är precis avslutad. Det faller sig naturligt för mig att skriva några rader om helgen som gick. Först och främst vill jag ge beröm till hela Åbys ”crew”.

Vilket fantastiskt jobb dom gör. Alltid goa och glada och det spelar liksom ingen roll vem av personalen eller funktionärerna man pratar med så möts man alltid av en positiv och hjälpsam ton.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Jag personligen lägger stor vikt av tacksamhet i detta. Är glad och stolt som tränare att få tillhöra Åby Arena.

Tycker även att grundaren och initiativtagaren till Åbys nya auktion Sweden International Yearling & Mixed Sale har gjort ett strålande jobb. Det finns lite att putsa på som väl fungerade boxlistor samt uppvisningen av starthästarna. Men detta är arrangörerna väl medvetna om och jag är övertygad om att nästa år kommer att bli ännu bättre.

Stämningen på auktionen var på topp bland de som satt och avnjöt sin middag till bords. Väl arrangerat och i väldigt trivsamma lokaler.

Det är bara att gratulera Emmelie Arneng som är hjärnan bakom verket. Åby Arena är den optimala anläggningen för hästauktioner i framtiden för såväl säljare som köpare.

Det var bra att Åbys auktion började 17.00. Många hästar skulle gå under klubban. 19.00 är för sen starttid för oss ”dödliga” människor. Har man jobbat innan så har man förmodligen klivit upp i ottan. Att ha auktion som slutar efter midnatt borde ej vara att föredra.

Halva nöjet är att som på Åby få mingla efter auktionen och ta en öl eller ett glas vin tillsammans med vänner och bekanta när man väl får tillfälle att ses på ett och samma ställe.

Det som var tråkigt var att det fanns få av mina tränarkollegor på plats för att besiktiga hästar. Om man nu ska hitta något negativt.

Det har varit många auktioner i år. Elitauktionen Elitloppshelgen, Sweden International Yearling Sale på Wenngarn, Lutfi Kolgjinis auktion, Kriterieaktionen och så den nya spännande i min del av landet, den kombinerade unghäst- och mixedauktionen på Åby i fredags.

Som tränare är det en hel del att förbereda innan om man vill hitta sina guldkorn. I mitt fall så åker jag ut till så många uppfödare som möjligt innan auktionerna och ser hur hästarna uppträder i sin hemmamiljö. Väl på auktionen så besiktigas hästarna mer noggrant och man kollar eventuella veterinär- och röntgenintyg.

Wenngarn var en fantastisk auktion med fina hästar och bra priser. Men den auktionen är beroende av vädret. Samtliga år har den haft flyt med bra väder och uppehåll.

Kriterieauktionen är bra men intensiv. Det är över 400 hästar som skall gå under klubban och det är påfrestande förhållanden vid dåligt väder.

De senaste åren har auktionen flyttats en sväng till Solvalla, men är nu tillbaka på Infra City i Upplands Väsby som jag tycker är ett bra mycket bättre alternativ än Solvallas parkeringsplats.

Tillbaka till SM-loppen så tycker jag att samtliga lopp var fantastiskt roliga att se från sidan. Intervjuerna med ägarna efter loppen var verkligen något utöver det vanliga. Jag hoppas att dessa delas flitigt på social medier så att fler människor kan få ta del av deras sprudlande segerglädje.

***

Fotnot: Denna veckas gästkrönikör är Östergötlands Travsällskaps ordförande Åsa Waern. Anledningen är att Waern gjort ett ”alternativförslag” till förre ATG-ordföranden Mats Denningers utredning om svensk travsports framtida organisation.