Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Vi kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar”

Anne Haglund lyfter ortopediska problem och tycker att det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro i sin krönika.
Av
Anne Haglund
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg

Anne Haglund var krönikör i Sulkysport 31:

Tävlingshästens fullständigt dominerande orsak till tränings- och tävlingsstopp är ortopediska problem. Detta gäller ”presterande” hästar inom alla ridsport- och kapplöpningsgrenar. Vi vill, eller kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar.

Även hästar som inte är tydligt halta har ofta ett ortopediskt problem som orsak till att de presterar sämre än förväntat. Alltså hälta är även den dominerande orsaken till nedsatt prestation. De ortopediska problemens omfattning ökar naturligtvis med kraven på prestation.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Inom travet har världsrekordet på tusenmetersbana förbättrats med fem sekunder på en femtioårsperiod. Om jag inte minns fel så fick alla hästar som på 1980-talet klarade av att springa 1.18,0 på Jägersro en speciell minnesplakett. Nuförtiden är det inte ens lönt att anmäla ut en sådan häst.

Utvecklingen för att skapa en snabbare häst har gått sanslöst fort. Vi människor har, vår vana trogen skyndat på, korsat den snabbaste med den snabbaste för att nå snabba avelsframsteg. Men vem tänkte på hälsoaspekten? Hur står det egentligen till med den ortopediska hälsan hos våra travhästar? Sanningen är att ingen vet.

Det finns mig veterligen ingen statistik eller forskning på detta så viktiga område. Det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro. Man kan tycka att travhästarna moraliskt sett borde vara värda det med tanke på alla pengar de genom spel på hästar inbringar till statskassan och Hästnäringens Nationella Stiftelse.

När jag går igenom de svenska forskningsprojekten slås jag av den stora andelen projekt med sociologisk och kulturell prägel och det stora antalet ridhästrelaterade projekt. Det verkar vara mer intressant att forska på ridhästar och sociala fenomen än travhästar. Man kan undra varför? Mer politiskt korrekt, kanske?

Inom travet avlas det strikt på prestation; snabbhet, tidiga starter, prispengar, men inte på hållbarhet. Man kan invända mot det och säga att en bra häst borde vara relativt frisk för att kunna prestera.

Det stämmer till en del, men i vissa länder, till exempel i USA där vi huvudsakligen hämtar vårt avelsmaterial ifrån, har man helt andra medicineringsregler och kan alltså tävla med hästar utan att krämporna syns. Dessutom har hästens inställning till arbetet stor betydelse.

I vår svenska avelsvärdering som avelshingstarna måste genomgå beskrivs resultatet av röntgen för lösa benbitar. Osteochondros, som är sjukdomen bakom lösa benbitar, är förvisso ärftlig men har ingen klar inverkan på prestation.

Avelsvärderingsnämnden beskriver också exteriören subjektivt, men det finns mycket få och vaga vetenskapliga belägg för att exteriöra detaljer har betydelse för hållbarheten. Men det finns ingen beskrivning av hingstens egna hälsoproblem.

Man kan kanske läsa mellan raderna att om han till exempel bara gjort tio starter så berodde det kanske på att han blivit halt, men det redovisas inte om det inte är en uppenbar olyckshändelse som stoppat karriären.

Vi kan jämföra aveln för mjölkproduktion. Mjölkkor är liksom travhästar satta under extrema produktionskrav. Sjukligheten hos korna beror liksom hos hästarna på produktions/prestationskravet. Inom mjölkkoaveln har man förstått att man inte enbart kan avla för produktion utan att hälsan måste följa med. Där har man sedan 1980-talet lagt in mätbara hälsoaspekter i avelsarbetet och nått fantastiska framgångar med djurhälsan och samtidigt ökat mjölkproduktionen. Djuren har betydligt lägre sjuklighet och produktionen är i världstopp.

Jag förstår att det inom hästaveln finns ekonomiska intressen bakom att dölja individens svagheter inför avelskarriären men det är inte långsiktigt hållbart för utvecklingen av travaveln.

Jag tycker att det är en etisk skyldighet att avla långsiktigt inte bara för förbättrad prestation utan för förbättrad hälsa. En bra början skulle vara en vetenskaplig kartläggning av sjukdomar och skador hos våra travhästar med genetiskt perspektiv.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Claes Freidenvall.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Har 80 minuter sådan betydelse?”

Sulkysports krönikör Klaus Koch vände sig starkt mot starttiden 16.20 för V75 på lördagarna, innan han tänkte ett varv till.
Här är Kochs inställning i frågan.
Av
Klaus Koch
När ska V75 starta? Debatten går vidare.
När ska V75 starta? Debatten går vidare.

Här är Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nr 30-2019:

När känsliga ämnen diskuteras tenderar man ofta till att tänka i egen sak. En av de nu hetaste potatisarna är starttidpunkten för travets lördagstävlingar med V75.

Futtiga 1 timme och 50 minuter har fått stora delar av trav-Sverige att resa sig mot spelbolaget ATG som dikterat den nya starttiden till att vara något av de heligaste som finns inom svensk travsport.

När det bestämdes att senarelägga starttiden för den första V75-avdelningen från 14.30 till 16.20 uppstod nästan upprorsliknande scenarion i form av protester, muntliga som skrivna. Själv anslöt jag mig direkt till de som protesterade, men utan att tänka mig för. När jag väl började att ställa för- och nackdelar ur andras än mitt eget perspektiv kom jag till konklusionen att den senare starttidpunkten borde vara bättre under förutsättning att spelomsättningen ökar och därmed generera ökade intäkter.

Själv anslöt jag mig direkt till de som protesterade, men utan att tänka mig för

Om detta är fallet så har ökningen i alla fall inte varit markant vilket naturligtvis talar emot ändringen, men knappast väger speciellt tung när ändringen väl hade genomförts. Att den nya starttiden förmodligen inte har haft någon större betydelse med hänsyn till publiktappet framgår av nedanstående. Där får vi nog leta efter helt andra orsaker.

Trots mitt stora intresse för spelutbud och spelbeteende (vilket torde framgå tydligt av mina tidigare alster) så är jag ingen spelare. Jag går på trav för att njuta av sporten och träffa vänner och kollegor. Ur den synpunkten är den senare starttidpunkten helt överlägsen de flesta tillfällen. Jag ser alla Solvallaomgångar på plats och resten på tv.

Någon enstaka gång under året blir det också besök på andra banors V75-tävlingar men då det oavsett vilken ort loppen kördes på redan innan starttidsändringen var svårt att ta sig med flyg tillbaka till Stockholm på lördagskvällen upplever jag det inte som någon större försämring.

Ofta blir det till övernattning och kör man bil eller åker tåg spelar det ingen större roll om man kommer hem 22.00 eller 24.00 på lördagkvällen. För min egen del blir lördagarna av mycket större värde med den senare starttidpunkten. Man hinner med en massa innan det är dags att gå på Solvalla eller sätta sig framför tv:n vid 14-14.15-tiden. Går loppen någonstans ute i landet hinner man vanligtvis dit om man åker under lördagsförmiddagen.

Tidigare var det nästan ett måste att åka till aktuell ort under fredagen med bland annat hotellkostnader som resultat.

Jag förstår inte att de aktiva inte tänker likadant även om jag har förståelse för att det ligger allvar bakom den massiva kritiken

Jag förstår inte att de aktiva inte tänker likadant även om jag har förståelse för att det ligger allvar bakom den massiva kritiken. Men många som tidigare var tvungna att övernatta med sina hästar kan nu åka samma dag.

Självklart blir dagen extremt lång för en hästskötare som måste kliva upp innan klockan 05:00 på morgonen och är tillbaka först 20 timmar senare, men jag utgår ifrån att arbetsgivarna ordinerar ledigt eller åtminstone sovmorgon på söndagen genom att ha någon sorts backup – betald eller frivilligt – i stallet.

Vi får i sammanhanget inte glömma att det alltid har förväntats av sportens aktiva att vi är tillgängliga på de mest omöjliga tidpunkterna på dygnet.

Nu har det varit en omröstning bland tränarna som kommit fram till slutsatsen att första start för V75 bör gå 15.00 och inte som tidigare 14.30. Återigen, har 80 minuter verkligen så stor betydelse för om konceptet skall stå eller falla? Det tyder också på att det är fog för viss senareläggning. Jag hänger inte riktigt med i tänket.

Men det som skrämmer mig mest i starttidsdebatten är att vi – enligt min uppfattning – hakar upp oss på ett i sammanhanget relativt litet problem. Det finns långt större saker att ta tag i om man vill syna ATG.

Klaus Koch är verkställande direktör på Charlottenlund Travbane. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport

Vem ifrågasätter till exempel den envisa satsningen på V-spel och introduktionen av jättesvåra nyskapelser som Top7? Var finns marknadsföringen av de enkla spelformer som vinnare, plats och tvilling? Spelformer som genererar omsättningshastighet och därmed mer intjäning till sporten än spelformer där pengarna isoleras i flera timmar och – i tillfällen av jackpottar – i upp till en vecka? Måste vi ha tre V-spel på V75-dagarna?

Jag skulle vilja se en ATG-kampanj där de enklare spelformerna marknadsförs. Här kan de aktiva komma att spela viktiga roller, till exempel som ”reklamskådespelare” som med uppriktig begeistring berättar för spelarna om sin nästa vinnare.

Jag vet att många kommer att känna sig starkt provocerade av mina synpunkter men det är nu en gång mina överläggningar i sammanhanget. Jag vill upprepa att jag är full av beundran för våra aktiva – och då främst de som sköter om hästarna – då de måste leva med ett drömjobb som inte alltid är ett drömjobb.

***

Nästa veckas krönikör är veterinären Anne Haglund.

Sport