Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”En outsinlig flod”

Ballerinan Belina Josselyn och Prix d’Amérique fick krönikören Kristian Borell att botanisera i franska gangstervärlden.
Av
Kristian Borell
Ballerinan Belina Josselyn och Prix d’Amérique fick krönikören att botanisera i franska gangstervärlden. Foto Mia Törnberg
Ballerinan Belina Josselyn och Prix d’Amérique fick krönikören att botanisera i franska gangstervärlden. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 6:

Ett glas Bordeaux i efterdyningarna av Prix d’Amérique och det känns som om jag var tolv år igen, med oslagbara franska travare och Alain Delon överallt.

På vägen in mot säsongens Prix d’Amérique läste och tittade jag på det absolut bästa i kriminalväg – Jean-Pierre Melvilles USA-inspirerade men ändå helt unikt franska gangsterrullar och Jean-Claude Izzos briljanta genreuppdaterande Marseille-triologi (Total Khéops, Chourmo och Soléa).

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Jag beslutade mig för att gå till botten med de sydfranska gangsterstorheter Izzo nämner Tany Zampa, Francis belgaren och Jacky le Mat (”Den galne Jacky”).

När man läser in den sistnämnde hamnar man ofrånkomligen och alldeles underbart i det franska travet.

Jacques Imbert, Le Mats egentliga namn, älskade trav, var en klart duglig tränare och kusk (med bland annat fransk amatörtitel), och slog sig under några år ihop med Pierre-Désiré Allaire och ovan nämnde Delon på en gård i Le Puy-Sainte-Réparade utanför Aix-en-Provence.

det finns hur många kaniner som helst att dra ur den franska travhatten

Till slut blev Le Mat körd på porten av fransk travsport på grund av sina andra verksamheter, men Allaire och Delon körde vidare och travvärlden kunde njuta av hästar som Chablis, Equiléo och Fakir du Vivier.

Bara dagar innan årets Prix d’Amérique blir historien om Jacky Le Mat, pappa Allaire och Delon till ett tecken och bevis på att det finns hur många kaniner som helst att dra ur den franska travhatten. Strömmen är inte bara strid, det är en outsinlig flod.

Saker och ting som är som när man var liten, skulle kunna handla om att återställa och inte utveckla. Det vore inte så konstigt med tanke på fransk obenägenhet att förändra och risken att trilla av linan som alltid sällskapar den som vägrar att tänka nytt. Så säkra på att man vet och kan bäst, med stängd stambok, kuskar som alldeles för ofta kör alldeles för ivrigt, en självklar plats för voltstart, insisterandet på att fölston – ofta med föl – ska transporteras till avelshingstens station för seminering istället för att transportera sperma till stoet.

nationalsymbolen Marianne, det kanske mest franska av allt franskt

Sin envishet och arrogans till trots lyckas man att göra något annat än att bara återställa. Idéal du Gazeau blir till Ourasi som blir till Ready Cash och Simenons kommissarie Maigret blir till Izzos hårt ansatte Fabio Montale, och världen får något nytt att ta till sig, men med tydliga rötter i den gamla myllan.

Belina Josselyn? För mig är hon bara ännu en i raden av travversioner av nationalsymbolen Marianne, det kanske mest franska av allt franskt. Så vacker! Så stark! Så fantastiskt bra! Så ouppnåelig! Så ojämförligt fransk!

Belina som efterföljare till Gèlinotte, Ozo, Roquépine och Une de Mai och travet blir som för Delon, ”… något som förför och låter dig glömma alla bekymmer …”, och något odödligt, precis som den travälskande Jacky Le Mat när denne gick levande från ett attentat med 22 kulor i kroppen.

Hårda jävla fransmän med travet i blodet och med hästar, som när de är som bäst, helt enkelt är oslagbara.

Precis som när man var liten.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Årets Elitloppshelg bjöd på många inslag och intryck”

Maria Törnqvist var förra veckans krönikör om att hon ständigt tjatar om detta i sina krönikor. MEN det är viktigt att kunna identifiera och känna sig delaktig med våra största profiler, både två- och fyrbenta.
Av
Maria Törnqvist
Elitloppet bjöd på många fina ögonblick, även 2019. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Elitloppet bjöd på många fina ögonblick, även 2019. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 22:

Tiden springer i väg i vanlig ordning. I år var det tio år sedan Torvald Palema vann Eltloppet med Åke Svanstedt.  Det var grymt kul att tillhöra stallet och få dela segerglädjen vid bankanten med hästens skötare Martina Johansson som var och är en god vän.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Årets Elitloppshelg bjöd på många inslag och intryck. Vädret var växlande men sporten var av absolut världsklass.

Det är svårt att beskriva känslorna man känner för hästarna och deras prestationer för någon utanför travet, men det är lätt att identifiera sig med glädjekänslor som segrarna känner men också även besvikelsen och tomheten hos förlorarna.

Vi måste visa publiken uppskattning

Allt detta är väldigt viktigt att bevara och värna om. Jag tjatar ständigt om detta i mina krönikor. MEN det är viktigt att kunna identifiera och känna sig delaktig med våra största profiler, såväl tvåbenta som fyrbenta. Invigningen med kuskarna och tränarna som gjorde entré på ett nytt och uppskattat sätt, inifrån Kongressen och genom publiken ut på banan, är ett sådant inslag.

Några saker som värmde mitt hjärta lite extra i år var Lutfi Kolgjinis sätt att kommentera sonen Adrians uppträdande inför publiken.

”Vi måste visa publiken uppskattning”, var ”Luddes” kommentar.

Precis så är det. Gör det till mer show och visa mer känslor. Detta är varför Elitloppshelgen är min absoluta favorithelg. Med alla internationella inslag så blir det mer körning, mer ära och mervärde sportsligt sett.

Och det går inte att utelämna det absolut mest hjärtkrossande avsked jag varit med om på en travbana. När man såg Björn Goops tårar i ögonvrån när det stod klart att Readly Express inte skulle kunna vara med i finalen så blev man lipig själv.

För övrigt så är jag svag för Maharajahs avkommor

Grymt att få stående ovationer från E-läktaren och ta emot den publiken. Det är något visst med den där hästen som verkligen träffar en travälskare längst in i hjärtat.  Readly Express fick avsluta på topp efter ett grymt försökslopp. Hoppas det blir många fina Readly-avkommor på banorna i framtiden.

I övrigt så hoppas jag att Solvalla gör en återkoppling och utvärdering av helgen så dom vet vad som kan och behöver förbättras till nästa år. Det är viktigt att aldrig någonsin bli ”mätt” utan att ständigt vilja utveckla och förbättra.

Det sista jag tar med mig från profilerna i Elitloppet är Makethemarks debut i detta sammanhang (för övrigt så är jag svag för Maharajahs avkommor).

Och intrycket på Jean-Michel Bazires hästar. Sjukt bra på ren svenska… och att tränaren till vinnaren Dijon, Romain Derieux, endast är 35 år gammal. Han väckte en dröm för två år sedan när han mötte Elitloppspubliken, att en dag få vinna huvudloppet Elitloppet. Och nu besannades den.

ATG:s slogan ”Ingen dröm är för stor” är klockren och hästar ger verkligen allt.

Jag är glad och tacksam att jag varenda dag får kliva upp på morgonen och jobba med det jag älskar allra mest…. det är få förunnat.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss”

Fredrik "Frasse" Fransson om känslor som gör att han tror så enormt på travets framtid och att det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla.
Av
Cecilia Kristoffersson
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser 
Sulkysports krönikör.
Foto Christer Norin/ALN
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser Sulkysports krönikör. Foto Christer Norin/ALN

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Travfamiljen är ett spännande släkte får man lov att säga – det må vara tungjobbat många gånger, kallt, regnigt, skitigt och galopp i första sväng, trav på lördag förmiddag, kvällar, lunchtrav och långa resor.

Men går man på stallbacken vilken tävlingsdag som helst är det väldigt många glada människor man träffar på.

ren och skär kärlek till hästarna och travsporten

Två killar stack ut lite extra i lördags på Gävletravet. Per Linderoth hade tårar i ögonen och rösten darrade när han talade om Donners Am och Joakim Reiser efter segern med Klack Vilja som stod på knä fick knappt fram ett ord på stallbacken. Det var verkligen ren och skär kärlek till hästarna och travsporten. Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss.

Det är dessa känslor som gör att jag tror så enormt på travets framtid, det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla – från uppfödare och ägare till tränare och kuskar.

Att hela tiden optimera arbetssättet ligger högt upp på min att-göra-lista. Det kan vara svårt och det ser jag själv på min egen livssituation som delägare i flera olika företag med folk som rycker i en från alla håll.

Det är ett pussel kan jag lova att ena dagen vara hingsthållare, nästa dag träna 20 hästar och sedan vara mitt uppe i en turistverksamhet och med vänstern vara delaktig i en reklambyrå.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Långa dagar har fått en helt ny innebörd i år då vi har sex stycken avelshingstar på gården – samtidigt är det helt fantastiskt skoj. När de första dräktighetsundersökningarna kommer igång och stoägarna nås av det glädjande beskedet att deras sto är dräktigt, då är det värt allt arbete.

När man har som mest att göra kan de enklaste optimeringarna göra underverk – bara en sådan sak som att vi ifjol installerade StudIT som journalsystem på stuteriet har gjort att vi sparat enormt mycket tid och arbete. Det ingjuter hopp om att det finns massvis med fler förbättringar man kan göra för både oss själva och för andra.

Framför allt blir man påmind om att pappersexcercis tillhör det förflutna. Enda gången jag tycker att det är befogat med papper är faktiskt tidningar, magasin och böcker. Även om jag läser den här tidningen nästan uteslutande i min iPhone så är känslan i handen ändå den bästa.

Vi väntar med spänning!

 

Apropå optimering – här är raka motsatsen; för några veckor sedan infördes ett nytt krav för föl som fraktas mellan Norge och Sverige med sina mödrar som ska betäckas. De nya reglerna, om än luddiga, kräver pass och chip på fölen. Något som för det första inte är speciellt lämpligt (att chippa fölen så tidigt) och för det andra tar tid (att få fram pass) gör att många missar minst en eller två brunstperioder och på så vis kanske hellre låter bli att betäcka sitt sto. Det här med att skicka sperma mellan länderna är inte helt enkelt. Trots att det många gånger är både närmare och enklare till grannlandet är det regler som sätter stopp eller bara gör det onödigt dyrt för att man passerar en osynlig gräns mellan länderna.

Ett annat exempel på byråkrati som inte är optimal är när du ska tävla eller importera häst från Norge – då krävs det att du åker förbi en tullstation som är öppen på rätt tider. En stämpel på ett papper kostar ibland flera tusen kronor extra och/eller omvägar på många mil. Helt i onödan så klart. För mig är det obegripligt att man inte försöker göra det bästa för sina ”kunder”.

Här finns det arbete för ST och DNT att bana vägen för våra uppfödar/hästägare, ta matchen med Mattillsynet och se till att vi kan göra det enklare och bättre för både hästar och människor.

Och… När Svensk Travsport (ST) visar handlingskraft och uppdaterar sina datasystem för hantering av hästägandet – då kommer vi hästägare, uppfödare, säljare, köpare, tränare och kuskar vara överlyckliga. Vi väntar med spänning!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Tre frågor knackar på min dörr”

Kristian Borell var förra veckans krönikör om att det som utlöst klappjakten i fallen Svanstedt och Gocciadoro handlar om för stora framgångar och deras för många besök i vinnarcirkeln.
Av
Kristian Borell
Vad hade Campo Bahia kunnat göra i Elitloppet redan i år? Foto Mia Törnberg
Vad hade Campo Bahia kunnat göra i Elitloppet redan i år? Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 20:

Två veckor kvar till Elitloppet och tre frågor knackar på min dörr. När det händer som inte skall kunna hända, supertalangens väg framåt och spelet vid sidan av.

Slutspurten i det Serie B jag intensivt följer är den uppfriskande knackning som handlar om överraskningar. Nykomlingen Lecce tar mot alla möjliga initiala odds en direktplats till högsta serien, och det händer som inte skall kunna hända.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

En Elitloppsöversättning skulle kunna handla om att någon av Readly Express och Propulsion inte alls får till det och får slita för att ta sig till final eller kanske inte ens tar sig dit. Loppet öppnar upp sig och överraskar gör … Looking Superb?

Serie B tar mig också till den inspirerande knackning som är supertalangens väg framåt. Brescias Sandro Tonali (född 2000) slog igenom med dunder och brak som 17-åring under andra halvan av 2017/18 och blev genast högvilt. Inte så konstigt när man spelar oändligt moget i mitten av planen redan som ung och påminner i både spel och utseende om en viss Andrea Pirlo, också han uppvuxen i Brescias alltid så fruktbara ungdomsverksamhet.

Brescia höll emot sommaren som gick och fick se en ännu bättre och än mer mogen Tonali under 2018/19. Vad göra nu för Tonali? Flytta till storklubben och inte kunna vara säker på en ordinarie tröja eller stanna kvar i Brescia och vara säker på att få spela och fortsätta utvecklas?

Funderingarna till den fantastiske Tonali tar mig till den fantastiske Campo Bahia och den fortsatta matchningen av Conrad Lugauers supertalang. Att skynda långsamt eller redan nu ta sig an äldre elithästar?

Lugauer konstaterar att hans häst är Sveriges framtidshopp till Prix d’Amérique, men hur bra hade Campo Bahia redan nu stått sig i årets Elitlopp? Det hade varit sjukt spännande att se, men är omöjligt eftersom Lugauer inte är någon Tarzan, som ju är pigg på att låta sina hästar möta de allra bästa redan som fyraåringar.

Den tredje knackningen är ingen knackning, utan just nu ett högljutt och ivrigt bankande. Spelet vid sidan av, och det som i min värld avgör det som sedan händer på banan eller planen.

Tonalis Brescia tar mig till ännu en i raden av incidenter där det raljeras över någons ursprung, och där den som raljerat får den som raljerats över att berätta att det ”inte var så farligt” eller kanske till och med ”kul” eller något ”bra”. I Bresciafallet en spelare som firar serieseger genom att se till att det sjungs ”terùn, terùn” (ordagrant ”lantis”, men ständigt använt nedsättande om personer från södra Italien) med en syditaliensk lagkamrat bredvid sig, som sedan intygar att det hela bara var på skoj och något positivt.

I en travsvensk översättning Alessandro Gocciadoros påstådda uppskattning av Daniel Redéns uppläxande telefonsamtal efter den bedrövliga drivningen av Arazi Boko i Lotterian. Lika stor olust som jag känner efter drivningen av Arazi Boko, lika stor olust känner jag efter Redéns telefonsamtal.

Det som händer i kölvattnet på den senaste incidenten kring Gocciadoro är bara fortsättningen på vissas försök att köra honom på porten. Att helt enkelt få italienaren att lämna landet efter att situationen blivit ohållbar.

Det är lätt att jämföra med när Åke Svanstedt förlorade spelet vid sidan av och tvingades från Sverige. Grisfösare eller inte, Svanstedt skulle plockas. Bedrövlig drivning eller inte, Gocciadoro skall plockas. Att denne berättat om insikter efter att ha besökt just Svanstedt som en viktig förklaring till sina nuvarande framgångar, är både intressant och något av ett ödets ironi.

Ingen, varken människa eller yrkesutövare, är felfri, men det som utlöst klappjakten i fallen Svanstedt och Gocciadoro handlar om deras (för) stora framgångar på ovalen och deras (för) många besök i vinnarcirkeln. De är helt enkelt ”för bra” och då är alla medel tillåtna för att knuffa ner dem från tronen. (Drivnings)drevet för att driva Gocciadoro från landet är en utmärkt illustration av det där spelet vid sidan av som avgör lopp och matcher.

Det mest olustiga i det där spelet? Expressens travkrönikör Bengt Adielsson när han rusar omkring med högaffeln i högsta hugg i uppbådets jakt på det onda.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson