Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Ritiro götenese”

Kristian Borell om sina ”Femtioelfte-gången-böcker” och om sommarvistelsen hemma i Götene där grunden skall läggas och saker och ting finslipas inför vad som komma skall.
Av
Kristian Borell
Upplåst för dig som är prenumerant
Sören Nordins bok ”Mitt liv i sulkyn” är given sommarläsning för Sulkysports krönikör. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
Sören Nordins bok ”Mitt liv i sulkyn” är given sommarläsning för Sulkysports krönikör. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 27:

Ritiro götenese. Nej, det handlar inte om någon ny italiensk fantomtravare i direkt nedstigande led till Tornese, utan om mitt namn på min sommarvistelse hemma i Götene där grunden skall läggas och saker och ting finslipas inför vad som komma skall.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Det handlar såklart om familj, men precis lika mycket om mat, dryck, litteratur och tankeverksamheten i kölvattnet. Äta buffelmozzarella varje dag, samtidigt som merguezratatouille (grön eller röd paprika eller både och?), carbonara (pancetta slår guanciale, men exakt hur många ägg är bäst och hur hårt skall de vispas?) och tomatsås (alltid peperoncino, men ibland också vitlök) kalibreras och får rätt ingredienser i rätt mängd, nya och gamla viner skall njutas (hur underbar är inte en flaska höghöjdad Assyrtiko från Kir Yianni?) och böcker skall läsas, vissa för första gången och andra för femtioelfte.

Jag får ofta frågan om vad som finns att läsa om den italienska fotboll som är mitt huvudvärv. Svaret är alltid detsamma: Börja med Giuseppe Tomasi de Lampedusas ”Leoparden”, fortsätt med Mario Puzos ”Gudfadern” (innehåller mer än vad den gör på vita duken) och glöm för guds skull inte John Dickies mathistoriska ”Delizie!” och hans ”Cosa Nostra”. Inte direkt böcker om fotboll, men i särklass för att förstå il calcios kontext.

”Leoparden” tillhör mina ”femtioelfte-gången-böcker”. Sidor så fyllda av visdom att de måste läsas regelbundet, i mitt fall varje sommar.

”Femtioelfte-gången-böckerna” är en handfull som må sitta på piedestal , men inte så mycket och inte så högt att de aldrig kan bytas ut.

Under ganska många år nu har ”Leoparden” sällskap av Jean-Claude Izzos Marseille-triologi, med dess svidande samhällskritik och så livfulla och inspirerande skildringar av mat, dryck och musik, Per Anderssons ”Stenbeck” och Sören Nordins ”Mitt liv i sulkyn”, där Sveriges främste idrottsman genom tiderna vänder och vrider på det mesta.

När idrottsmän, eller för den delen företagsledare och politiker, skriver eller låter spökskriva böcker, blir det nästan alltid någon slags vykort.  – Jag gjorde det här, vid den här tidpunkten … ”Mitt liv i sulkyn” är något helt annat, när ”Mäster” hanterar  både samhällsutveckling och den egna sporten på ett sätt som gör den oändligt giltig oavsett område och tid. Trygg i värderingar och kunskap slår han sig inte till ro, utan tar sig nyfiket an både sam- och framtid.

Avel, uppfödning, idealhästen exteriört, (barn- och) hästuppfostran, träning, utveckling av ny hästutrustning, matchning, förhållande till hästägare, hästägarekonomi, sporten och spelet, banunderlag, banfaciliteter och systemets förhållande till och påverkan på individen.

Sören Nordin avhandlar dem alla, och just idag funderar jag mest över hans syn på hästkost, toppning och vad som skulle kunna hända inom aveln.

”Professorn” är minst sagt skeptisk till modern kost där ”drivhusuppfödda” hästar övergöds mot bättre vetande för att behaga hästuppköpare som kräver stora hästar tidigt, med återkommande skador som följd. Hans insisterande på att det inte går att toppa en häst till ett specifikt lopp eller en specifik tidpunkt, utan att det är bäst att hålla igång hela tiden, är det inte många i modernt trav som håller med om.

Och vad säga om ”Ingenjörns” tro på att avla travare på passgångarblod? Kort sagt, en ynnest att läsa och reflektera över i väntan på Stochampionatet någon mil och några veckor bort.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Ett tydligare ledarskap behövs

Genomförandet av spelomregleringen har hindrats av monopolets företrädare, bland annat genom ett målinriktat arbete för en centralisering av sportens affärsdrivande verksamhet. Vad händer nu när de tre storbanornas ägare har beslutat att de inte skjuter till sina tillgångar?
Av
NÄT
Upplåst för dig som är prenumerant

Centralförbundets förluster överstiger 700 miljoner kronor för de senaste två åren och det har medfört ett negativt kapital om 315 miljoner.

Ordförandena vid storbanorna Åby och Solvalla, Fredrik Tenfält och Lars Björk, har lämnat sina uppdrag. Detta då deras egna medlemmar uppfattat att de inte tydligt stått upp för sina uppdrag. ST:s styrelses förslag till inriktningsbeslut, att förfoga över de kapitalstarkas tillgångar, hade inte tydligt tillbakavisats.

Inte heller hade Solvallas egna tankar nått över mattkanten i Hästsportens Hus. Båda dessa ex-ordföranden erbjuds att på personliga mandat jobba vidare inom förbundets strategiska råd och i arbetsgrupp, trots att de har lämnat sina uppdrag. Det visar prov på dåligt omdöme från såväl ST som Björk och Tenfält. Vad sänder det för signaler om arbetsprocessens trovärdighet?

”Ett ständigt sinande förtroendekapital

De flesta är överens om att bejaka ST:s ursprungliga uppdrag som serviceorganisation, det vill säga genom att sköta registreringar, bevaka tävlingsreglementet och förbättra hästvälfärden genom det myndighetsansvar förbundet har tilldelats från Jordbruksverket. Dessvärre har Hästsportens Hus, genom ”Proppengate”, gjort exakt samma sak som man ofta anför mot andra, det vill säga skadat travsportens anseende. En stor del av det ständigt sinande förtroendekapitalet är förbrukat.

Springaren Propulsion är offret i dramat. Alla som är satta att vara hästarnas beskyddare har på det grövsta misslyckats. Om motsvarande hade hänt inom vilken annan sport som helst hade styrelser, förbundsledning, och andra personer på ansvariga poster, lämnat sina uppdrag.

Det handlar bland annat om en ordförande med veterinär kompetens, dessutom UET:s ordförande, och ett flertal i ST:s styrelse, vilka suttit i mer än fem år på sina uppdrag. På kansliet bör även tidigare t.f. vd ifrågasättas, återanställd av nuvarande ordförande. Det handlar också om avelschef, chef för registreringsavdelningen och ledamöter i Avelsvärderingsnämnden. Listan ska givetvis inkludera förbundets juridiska expert. Det kan förväntas rader av juridiska prövningar och kommande skadeståndsprocesser. För att inte än mer skada sportens redan skamfilade rykte kan det givetvis inte skötas av samma händer som har orsakat problemen. Alla nämnda måste avkrävas ansvar för att ge travsporten ökad tilltro.

Mer effektivt att fälla damen

Den relativt nytillsatta vd:n har ensam skickats fram i rampljuset för att ta emot all kritik och svara för andras tillkortakommanden, medan ST:s ordförande höljt sig själv i dunklet. Vd lämnas även att offentligt beklaga förlusten av ”bondeoffret”, utrednings- och säkerhetschefen Steen Morten Eidsmo Johansen. Det hade för den utomstående betraktaren varit mer effektivt att fälla damen i detta schackparti, som innehåller flera pjäser som inte lämnat brädet de senaste tio åren.

ST tvingades, efter kritik i media, frångå sitt initiala beslut om att utreda sig själv och den egna inblandningen i ”Proppengate”. Vem utreder förbundsstyrelsens ansvar? Vem tar ansvar för att ST har en styrelse som har lämnat ekonomin i kaos och som tillsammans med den administrativa förvaltningen förbrukat mycket av sportens förtroendekapital?

Det krävs att fullmäktige utser en ny valberedning som förmår att hitta dugliga och kompetenta personer som kan och vill ta plats i ST:s styrelse. Framför allt behövs det personer som tillämpar ett modernt ledarskap och som synligt och märkbart står upp för sitt uppdrag.

Tiden är mogen för Svensk Travsports egen ”glasnost” av öppenhet och transparens. Det behövs en fri diskussion utan att sällskapen behöver vara rädda för repressalier genom hot om färre tävlingsdagar eller mindre tilldelning av prispengar om åsikterna inte passar. Sporten behöver en ny organisation och framförallt ett tydligare politiskt ledarskap. Processen om förändring får inte drivas av tjänstemän, oavsett om de har anställning hos centralförbundet, det egna spelbolaget och/eller är vd/travbanechefer.

som om travsporten var en miljöstation

Förändringen måste istället ske genom att våra förtroendevalda travpolitiker, det vill säga att ordföranden och styrelser i travsällskapen, förstår sina uppdrag och vet vilka de representerar. Travsporten behöver inte ledare som möter sig själva i dörren genom att vara med överallt och ingenstans. Inte heller behöver vi personer som återanvänds när avgångsvederlagen från förbundet har förbrukats, som om travsporten vore en miljöstation.

Alla som vill bidra till förändring gör det allra bäst genom att söka medlemskap i ett travsällskap. Hästägandets villkor måste prioriteras. Valberedningarna måste visa noggrannhet och precision vid förslag av företrädare. Framför allt måste avvikande åsikter kommuniceras öppet med alla som är berörda, inte viskas under hemliga möten. Nya spelregler i vårt sätt att kommunicera handlar om att vi visar varandra ömsesidigt förtroende och att vi tillåter högt i tak med ett språkbruk som är rumsrent.

Samtidigt som det krävs nya attityder behöver hästägarna i Sverige en egen kanal som tydligt talar om vad dagens hästägare vill, kan och behöver. Svårigheterna med rekryteringsarbetet visar att det behövs samverkan och nya arbetsformer mellan travsällskap och hästägare. Det var av det skälet som NÄT bildades 2018. Travsällskapen byggde banor eftersom sällskapens grundare är hästägarna. Finns det inga hästägare behövs det inte heller travbanor.

tvingas till ytterligare besparingsåtgärder

Det handlar inför framtiden om rekrytering, rekrytering och åter rekrytering, av starthästar, avelsdjur och utövare. Alla hästar kräver en ägare. Det lyckas genom att höja trovärdigheten för travsporten framför allt när det gäller djurskyddet och genom att motverka fusk. Travsportens trovärdighet tål i dagsläget dessvärre inte en jämförelse med andra sporter. Avsaknaden av engagerande upplevelser på plats orsakar publikens frånvaro.

Hästintresset är stort, men det ekonomiska incitamentet för att äga och träna travhästar är klent. Det tunnas ut ytterligare om vi har ett tävlingsprogram som inte skapar lokalt engagemang. Det finns en överhängande risk att centralförbundet, som ekonomiskt har kört i diket, kommer att tvingas till ytterligare besparingsåtgärder, läs ännu mindre pengar till prismedel.

Ekonomin för sportens utövare måste förbättras. Det finns tillräckligt med pengar i systemet för att travsporten ska blomstra, men för det krävs att sporten får tillgång till dem. Sporten behöver en stabil styrning av en lika stabil ledning som har förstått vad som krävs och inte räds Hin Håle själv för att verkställa. Utflödet av hästägare och aktiva måste stoppas. Intäktskontroll sker bland annat genom sunda avtal med spelbolagen. Kontrollen över vårt eget spelbolags ekonomi är en huvudfråga.

släppa kontrollen över ATG

Vi måste därför visa att sporten har den kompetens som behövs för att staten ska våga släppa kontrollen över ATG. Ska sporten äga ATG, och ha majoritetsinflytande i bolagets styrelse, måste vi som ägare visa att vi kan sopa framför egen dörr på lokal, regional och central nivå.

På ST:s hemsida framgår att fullmäktige den 24 juni, i organisationsfrågan, beslöt att godkänna ett reviderat förslag som styrelsen presenterade under mötet. ”Svensk Travsport ska genom ytterligare fördjupning fortsätta prövning av organisatoriska och juridiska modeller och lämna förslag på fortsatt arbetsprocess och rådslag vid Förtroenderådet i september”.

Vi vet att två av de tre förslagen utgår från att införa en gemensam balansräkning, det vill säga i direkt strid med flertalets banors stämmobeslut. Ska ännu mer tid och pengar förbrukas till ingen nytta? Nu är den tid som gäller för de ledande banorna, med sport och finanser i ordning, att visa framtidstro, genom att ta ett steg framåt, rycka åt sig initiativet och berätta för Trav-Sverige, inklusive ST, hur sporten ska organiseras framledes och vilka omedelbara beslut som krävs.

tillsammans utan klassiska härskartekniker

Åby, Solvalla och Mantorp har egna och mer trovärdiga förslag än de som ST förgäves har försökt att driva. Redan innan förtroenderådets möte i september måste därför de ledande banornas process inledas. Nyckelordet här är ”tillsammans” utan klassiska härskartekniker. Banorna i befolkningstäta områden håller i taktpinnen för travsportens framtida sportsliga utveckling. Tillgångar utöver det sportsliga kapitalet är suveränt ägda av varje bana för sig och kan inte förfogas över av andra.

Varje bana måste leva på sina egna meriter genom ett tävlingsprogram som är anpassat efter nutidens förutsättningar.

NÄT

genom företrädare vid banorna Eskilstuna, Mantorp, Solvalla och Åby.

Fokustema
Debatt
Läs senare

”Replik göder främlingsfientlighet”

Äntligen har Svensk Travsports ordförande fått luft i lungorna och gör ett uttalande om Gocciadoro-affären. Detta i Travronden apropå en känslosam insändare av Anders Ekfalk. Helt okey att man som veterinär helt bortser från rättssäkehetsprinciper. Men den reaktionen bör ju gälla alla övergrepp.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Det finns ju lärlingar som gjort enhandsdrivningar under överinseende (tränaren var enligt uppgift på plats) av svenska tränare i nära anslutning till Gocciadoro-historien utan samma upprördhet? Finns det en risk för att alla dessa känslostormar grundar sig i främlingsfientlighet?

Nåväl Svensk Travsports ordförande Marjaana Alaviuhkolas så kallade ”replik” blir ett stort JASÅ. Inga klargöranden i sak men många svepande fraser exempelvis:

”Jag delar till fullo insändares stolthet över vår fina travsport och våra fantastiska hästar som respekteras som individer och att dess välmående alltid är allas första prioritet.”

Det tycker vi alla, men hur agerar ST förutom att man har en ”värdegrund”? I övrigt andas repliken mycket nationalism om att i Sverige minsann – då till skillnad från övriga Europa? – värnar vi hästarnas välfärd. Det vill säga, här tillåter inte högsta myndigheten exempelvis att nervsnittade hästar tävlar i flera år på högsta nivå?

Det är ju inte bara utländska tränare och kuskar som bryter mot drivningar och felaktig medicinering. Jag är orolig för att ST:s ordförandes ”replik” göder främlingsfientlighet. Och detta i egenskap av ordförande i U.E.T.!

Borde inte paragraf 70 om travsportens anseende kunna prövas mot ST:s eget agerande de senaste åren? Är inte det andemeningen i Anders Ekfalks upprörda yttrande (rubriken: ”Nedmonteringen av svensk travsport påbörjats”)?

Just i denna stund meddelar högsta verkställande ledningen att det kommer att ta till slutet av augusti innan man rett ut Propulsionhärvan. Har alla utredare gått på semester? Det krävs ju ingen Einstein för att lösa denna enkla ekvation.

Alla vet ju att kejsaren är naken precis som i Gocciadoro-affären!

Fokustema
Debatt
Läs senare

Jägersro sämst i klassen

Efter att ha läst Pegasus kvartalsrapporter, kan man återigen konstatera att Jägersro toppar listan över banor som sämst lyckas fylla utskrivna propositioner med startande hästar.
Av
Per Uvgård, b-tränare
Upplåst för dig som är prenumerant

Detta är ingen engångshändelse, utan Jägersro har negativa siffror i detta hänseende kvartal efter kvartal. Antingen skriver man ut felaktiga propositioner som inte lyckas träffa rätt, när det gäller att fylla loppen med startklara hästar, eller så saknas viljan eller kompetensen hos ansvarig propostionsutskrivande tjänsteman att möta de aktivas behov att få startmöjligheter till sina hästar.

Det verkar vara viktigare för ansvarig tjänsteman att hålla förstapriset i Hugo Åbergs Memorial på en ofattbar hög nivå i dessa coronatider, än att dela travlopp i två lopp, när så är möjligt.

Om man nu inte har kapital att dela en proposition när så är möjligt, så tycks det vara oproblematiskt för Jägersro att hålla förstapriset på 1.609.000 kronor i Hugo Åbergs Memorial – i motsats till andra banor som har sänkt priserna i storloppen.

På detta sättet skapar man inte någon bredd i sporten. Istället göder man ett fåtal kapitalstarka personer.