Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Tre frågor knackar på min dörr”

Kristian Borell var förra veckans krönikör om att det som utlöst klappjakten i fallen Svanstedt och Gocciadoro handlar om för stora framgångar och deras för många besök i vinnarcirkeln.
Av
Kristian Borell
Vad hade Campo Bahia kunnat göra i Elitloppet redan i år? Foto Mia Törnberg
Vad hade Campo Bahia kunnat göra i Elitloppet redan i år? Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 20:

Två veckor kvar till Elitloppet och tre frågor knackar på min dörr. När det händer som inte skall kunna hända, supertalangens väg framåt och spelet vid sidan av.

Slutspurten i det Serie B jag intensivt följer är den uppfriskande knackning som handlar om överraskningar. Nykomlingen Lecce tar mot alla möjliga initiala odds en direktplats till högsta serien, och det händer som inte skall kunna hända.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

En Elitloppsöversättning skulle kunna handla om att någon av Readly Express och Propulsion inte alls får till det och får slita för att ta sig till final eller kanske inte ens tar sig dit. Loppet öppnar upp sig och överraskar gör … Looking Superb?

Serie B tar mig också till den inspirerande knackning som är supertalangens väg framåt. Brescias Sandro Tonali (född 2000) slog igenom med dunder och brak som 17-åring under andra halvan av 2017/18 och blev genast högvilt. Inte så konstigt när man spelar oändligt moget i mitten av planen redan som ung och påminner i både spel och utseende om en viss Andrea Pirlo, också han uppvuxen i Brescias alltid så fruktbara ungdomsverksamhet.

Brescia höll emot sommaren som gick och fick se en ännu bättre och än mer mogen Tonali under 2018/19. Vad göra nu för Tonali? Flytta till storklubben och inte kunna vara säker på en ordinarie tröja eller stanna kvar i Brescia och vara säker på att få spela och fortsätta utvecklas?

Funderingarna till den fantastiske Tonali tar mig till den fantastiske Campo Bahia och den fortsatta matchningen av Conrad Lugauers supertalang. Att skynda långsamt eller redan nu ta sig an äldre elithästar?

Lugauer konstaterar att hans häst är Sveriges framtidshopp till Prix d’Amérique, men hur bra hade Campo Bahia redan nu stått sig i årets Elitlopp? Det hade varit sjukt spännande att se, men är omöjligt eftersom Lugauer inte är någon Tarzan, som ju är pigg på att låta sina hästar möta de allra bästa redan som fyraåringar.

Den tredje knackningen är ingen knackning, utan just nu ett högljutt och ivrigt bankande. Spelet vid sidan av, och det som i min värld avgör det som sedan händer på banan eller planen.

Tonalis Brescia tar mig till ännu en i raden av incidenter där det raljeras över någons ursprung, och där den som raljerat får den som raljerats över att berätta att det ”inte var så farligt” eller kanske till och med ”kul” eller något ”bra”. I Bresciafallet en spelare som firar serieseger genom att se till att det sjungs ”terùn, terùn” (ordagrant ”lantis”, men ständigt använt nedsättande om personer från södra Italien) med en syditaliensk lagkamrat bredvid sig, som sedan intygar att det hela bara var på skoj och något positivt.

I en travsvensk översättning Alessandro Gocciadoros påstådda uppskattning av Daniel Redéns uppläxande telefonsamtal efter den bedrövliga drivningen av Arazi Boko i Lotterian. Lika stor olust som jag känner efter drivningen av Arazi Boko, lika stor olust känner jag efter Redéns telefonsamtal.

Det som händer i kölvattnet på den senaste incidenten kring Gocciadoro är bara fortsättningen på vissas försök att köra honom på porten. Att helt enkelt få italienaren att lämna landet efter att situationen blivit ohållbar.

Det är lätt att jämföra med när Åke Svanstedt förlorade spelet vid sidan av och tvingades från Sverige. Grisfösare eller inte, Svanstedt skulle plockas. Bedrövlig drivning eller inte, Gocciadoro skall plockas. Att denne berättat om insikter efter att ha besökt just Svanstedt som en viktig förklaring till sina nuvarande framgångar, är både intressant och något av ett ödets ironi.

Ingen, varken människa eller yrkesutövare, är felfri, men det som utlöst klappjakten i fallen Svanstedt och Gocciadoro handlar om deras (för) stora framgångar på ovalen och deras (för) många besök i vinnarcirkeln. De är helt enkelt ”för bra” och då är alla medel tillåtna för att knuffa ner dem från tronen. (Drivnings)drevet för att driva Gocciadoro från landet är en utmärkt illustration av det där spelet vid sidan av som avgör lopp och matcher.

Det mest olustiga i det där spelet? Expressens travkrönikör Bengt Adielsson när han rusar omkring med högaffeln i högsta hugg i uppbådets jakt på det onda.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Vi kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar”

Anne Haglund lyfter ortopediska problem och tycker att det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro i sin krönika.
Av
Anne Haglund
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg

Anne Haglund var krönikör i Sulkysport 31:

Tävlingshästens fullständigt dominerande orsak till tränings- och tävlingsstopp är ortopediska problem. Detta gäller ”presterande” hästar inom alla ridsport- och kapplöpningsgrenar. Vi vill, eller kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar.

Även hästar som inte är tydligt halta har ofta ett ortopediskt problem som orsak till att de presterar sämre än förväntat. Alltså hälta är även den dominerande orsaken till nedsatt prestation. De ortopediska problemens omfattning ökar naturligtvis med kraven på prestation.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Inom travet har världsrekordet på tusenmetersbana förbättrats med fem sekunder på en femtioårsperiod. Om jag inte minns fel så fick alla hästar som på 1980-talet klarade av att springa 1.18,0 på Jägersro en speciell minnesplakett. Nuförtiden är det inte ens lönt att anmäla ut en sådan häst.

Utvecklingen för att skapa en snabbare häst har gått sanslöst fort. Vi människor har, vår vana trogen skyndat på, korsat den snabbaste med den snabbaste för att nå snabba avelsframsteg. Men vem tänkte på hälsoaspekten? Hur står det egentligen till med den ortopediska hälsan hos våra travhästar? Sanningen är att ingen vet.

Det finns mig veterligen ingen statistik eller forskning på detta så viktiga område. Det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro. Man kan tycka att travhästarna moraliskt sett borde vara värda det med tanke på alla pengar de genom spel på hästar inbringar till statskassan och Hästnäringens Nationella Stiftelse.

När jag går igenom de svenska forskningsprojekten slås jag av den stora andelen projekt med sociologisk och kulturell prägel och det stora antalet ridhästrelaterade projekt. Det verkar vara mer intressant att forska på ridhästar och sociala fenomen än travhästar. Man kan undra varför? Mer politiskt korrekt, kanske?

Inom travet avlas det strikt på prestation; snabbhet, tidiga starter, prispengar, men inte på hållbarhet. Man kan invända mot det och säga att en bra häst borde vara relativt frisk för att kunna prestera.

Det stämmer till en del, men i vissa länder, till exempel i USA där vi huvudsakligen hämtar vårt avelsmaterial ifrån, har man helt andra medicineringsregler och kan alltså tävla med hästar utan att krämporna syns. Dessutom har hästens inställning till arbetet stor betydelse.

I vår svenska avelsvärdering som avelshingstarna måste genomgå beskrivs resultatet av röntgen för lösa benbitar. Osteochondros, som är sjukdomen bakom lösa benbitar, är förvisso ärftlig men har ingen klar inverkan på prestation.

Avelsvärderingsnämnden beskriver också exteriören subjektivt, men det finns mycket få och vaga vetenskapliga belägg för att exteriöra detaljer har betydelse för hållbarheten. Men det finns ingen beskrivning av hingstens egna hälsoproblem.

Man kan kanske läsa mellan raderna att om han till exempel bara gjort tio starter så berodde det kanske på att han blivit halt, men det redovisas inte om det inte är en uppenbar olyckshändelse som stoppat karriären.

Vi kan jämföra aveln för mjölkproduktion. Mjölkkor är liksom travhästar satta under extrema produktionskrav. Sjukligheten hos korna beror liksom hos hästarna på produktions/prestationskravet. Inom mjölkkoaveln har man förstått att man inte enbart kan avla för produktion utan att hälsan måste följa med. Där har man sedan 1980-talet lagt in mätbara hälsoaspekter i avelsarbetet och nått fantastiska framgångar med djurhälsan och samtidigt ökat mjölkproduktionen. Djuren har betydligt lägre sjuklighet och produktionen är i världstopp.

Jag förstår att det inom hästaveln finns ekonomiska intressen bakom att dölja individens svagheter inför avelskarriären men det är inte långsiktigt hållbart för utvecklingen av travaveln.

Jag tycker att det är en etisk skyldighet att avla långsiktigt inte bara för förbättrad prestation utan för förbättrad hälsa. En bra början skulle vara en vetenskaplig kartläggning av sjukdomar och skador hos våra travhästar med genetiskt perspektiv.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Claes Freidenvall.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Har 80 minuter sådan betydelse?”

Sulkysports krönikör Klaus Koch vände sig starkt mot starttiden 16.20 för V75 på lördagarna, innan han tänkte ett varv till.
Här är Kochs inställning i frågan.
Av
Klaus Koch
När ska V75 starta? Debatten går vidare.
När ska V75 starta? Debatten går vidare.

Här är Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nr 30-2019:

När känsliga ämnen diskuteras tenderar man ofta till att tänka i egen sak. En av de nu hetaste potatisarna är starttidpunkten för travets lördagstävlingar med V75.

Futtiga 1 timme och 50 minuter har fått stora delar av trav-Sverige att resa sig mot spelbolaget ATG som dikterat den nya starttiden till att vara något av de heligaste som finns inom svensk travsport.

När det bestämdes att senarelägga starttiden för den första V75-avdelningen från 14.30 till 16.20 uppstod nästan upprorsliknande scenarion i form av protester, muntliga som skrivna. Själv anslöt jag mig direkt till de som protesterade, men utan att tänka mig för. När jag väl började att ställa för- och nackdelar ur andras än mitt eget perspektiv kom jag till konklusionen att den senare starttidpunkten borde vara bättre under förutsättning att spelomsättningen ökar och därmed generera ökade intäkter.

Själv anslöt jag mig direkt till de som protesterade, men utan att tänka mig för

Om detta är fallet så har ökningen i alla fall inte varit markant vilket naturligtvis talar emot ändringen, men knappast väger speciellt tung när ändringen väl hade genomförts. Att den nya starttiden förmodligen inte har haft någon större betydelse med hänsyn till publiktappet framgår av nedanstående. Där får vi nog leta efter helt andra orsaker.

Trots mitt stora intresse för spelutbud och spelbeteende (vilket torde framgå tydligt av mina tidigare alster) så är jag ingen spelare. Jag går på trav för att njuta av sporten och träffa vänner och kollegor. Ur den synpunkten är den senare starttidpunkten helt överlägsen de flesta tillfällen. Jag ser alla Solvallaomgångar på plats och resten på tv.

Någon enstaka gång under året blir det också besök på andra banors V75-tävlingar men då det oavsett vilken ort loppen kördes på redan innan starttidsändringen var svårt att ta sig med flyg tillbaka till Stockholm på lördagskvällen upplever jag det inte som någon större försämring.

Ofta blir det till övernattning och kör man bil eller åker tåg spelar det ingen större roll om man kommer hem 22.00 eller 24.00 på lördagkvällen. För min egen del blir lördagarna av mycket större värde med den senare starttidpunkten. Man hinner med en massa innan det är dags att gå på Solvalla eller sätta sig framför tv:n vid 14-14.15-tiden. Går loppen någonstans ute i landet hinner man vanligtvis dit om man åker under lördagsförmiddagen.

Tidigare var det nästan ett måste att åka till aktuell ort under fredagen med bland annat hotellkostnader som resultat.

Jag förstår inte att de aktiva inte tänker likadant även om jag har förståelse för att det ligger allvar bakom den massiva kritiken

Jag förstår inte att de aktiva inte tänker likadant även om jag har förståelse för att det ligger allvar bakom den massiva kritiken. Men många som tidigare var tvungna att övernatta med sina hästar kan nu åka samma dag.

Självklart blir dagen extremt lång för en hästskötare som måste kliva upp innan klockan 05:00 på morgonen och är tillbaka först 20 timmar senare, men jag utgår ifrån att arbetsgivarna ordinerar ledigt eller åtminstone sovmorgon på söndagen genom att ha någon sorts backup – betald eller frivilligt – i stallet.

Vi får i sammanhanget inte glömma att det alltid har förväntats av sportens aktiva att vi är tillgängliga på de mest omöjliga tidpunkterna på dygnet.

Nu har det varit en omröstning bland tränarna som kommit fram till slutsatsen att första start för V75 bör gå 15.00 och inte som tidigare 14.30. Återigen, har 80 minuter verkligen så stor betydelse för om konceptet skall stå eller falla? Det tyder också på att det är fog för viss senareläggning. Jag hänger inte riktigt med i tänket.

Men det som skrämmer mig mest i starttidsdebatten är att vi – enligt min uppfattning – hakar upp oss på ett i sammanhanget relativt litet problem. Det finns långt större saker att ta tag i om man vill syna ATG.

Klaus Koch är verkställande direktör på Charlottenlund Travbane. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport

Vem ifrågasätter till exempel den envisa satsningen på V-spel och introduktionen av jättesvåra nyskapelser som Top7? Var finns marknadsföringen av de enkla spelformer som vinnare, plats och tvilling? Spelformer som genererar omsättningshastighet och därmed mer intjäning till sporten än spelformer där pengarna isoleras i flera timmar och – i tillfällen av jackpottar – i upp till en vecka? Måste vi ha tre V-spel på V75-dagarna?

Jag skulle vilja se en ATG-kampanj där de enklare spelformerna marknadsförs. Här kan de aktiva komma att spela viktiga roller, till exempel som ”reklamskådespelare” som med uppriktig begeistring berättar för spelarna om sin nästa vinnare.

Jag vet att många kommer att känna sig starkt provocerade av mina synpunkter men det är nu en gång mina överläggningar i sammanhanget. Jag vill upprepa att jag är full av beundran för våra aktiva – och då främst de som sköter om hästarna – då de måste leva med ett drömjobb som inte alltid är ett drömjobb.

***

Nästa veckas krönikör är veterinären Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Vi vill ha bevis

”Vi vill ha bevis på att den sena starttiden ökat omsättningen.” Det skriver proffstränaren Maria Törnqvist i sin krönika i Sulkysport. Dessutom tar hon upp ett hett ämne, traktorer på tävlingsbanorna.
Av
Maria Törnqvist
Sulkysports krönikör tycker till om traktorer under tävlingsdagar. Foto Hanold/ALN
Sulkysports krönikör tycker till om traktorer under tävlingsdagar. Foto Hanold/ALN

Här är Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nr 29-2019:

 

Skönt med semestertider och fintrav! I veckan kom Matteus Lillieborgs nya pod Hovavtryck ut. Först var det Adrian Kolgjini som blev intervjuad. I andra avsnittet blev det min tur att berätta om min resa och vad travet har betytt för mig.

Jag tvekade länge efter att Matteus hade ringt upp mig och frågat om jag ville vara med. Dels för att det är läskigt att berätta så mycket om sig själv för andra, och dels för att jag har egentligen lite typ av ”scenskräck”. Efter lite övertalning valde jag dock att tacka ja. Och måste säga att Matteus och Marie Hallman stod för ett mycket professionellt bemötande samt trygghet under inspelningen.

I skrivande stund har jag två riktigt fina travhelger i min region av landet framför mig. Först Årjängs Stora Sprinterlopp, och sedan en av mina absoluta favoriter Stochampionatshelgen. Det blev tunnare anmält till uttagningarna i år, vilket betydde att alla som ville vara med i försöken också kom med. Frågan är om man skall vara orolig eller glad över den siffran.
En sak jag tyvärr behöver ta upp i den här krönikan är när det som inte får hända redan har inträffat. Daniel Redén hade en treåring till start i veckan som skulle ut i ett lopp på Solvalla. Innan tävlingarna skadade sig hästen oturligt i samband med en traktorolycka.

Okej, en olycka kan lätt hända. Och jag är inte helt hundra insatt i just det här fallet hur det hela gick till. Men jag kan däremot dela med mig av mina tankar och erfarenheter på trav-
banorna.

Jag har själv väldigt mycket unghästar i stallet och många av dem har aldrig mött en traktor på banan förrän dom skall in och gå sitt kvallopp.

I regel sker värmningarna på de allra flesta banor så att de fyra yttersta spåren är till för bakvarvsvärmning och de fyra innersta för rätvarvsvärmning.

Det är många hästar som skall samsas på liten yta och i hög fart skall samtidigt traktorer sladda och vattna. Ibland kan det vara upp till tre traktorer ute samtidigt som vi skall värma hästarna.

Det är mycket som är nytt och ovant och man måste ändå komma ihåg att hästar är flyktdjur

Det är av yttersta vikt att vi alla visar varandra respekt. Det är djur och individer vi håller på med. Dom är inte bara dyrbara, utan också otroligt kraftfulla om något skulle inträffa. Vi som sitter bakom är också ganska utsatta då olyckor händer på mindre än ett ögonblick. Yngre hästar kan vara extra känsliga eller ängsliga första gångerna dom skall ut på en bana och titta på allt runt omkring.

Det är mycket som är nytt och ovant och man måste ändå komma ihåg att hästar är flyktdjur.

Jag har tyvärr upplevt att det ibland, på vissa banor jobbar människor som kör fordon och traktorer som faktiskt verkar fullkomligt skita i oss aktiva och hästarna. Dom lättar alltså inte på gasen, stänger inte av vattespridaren på vattentunnan eller väntar en minut för att låta oss passera om dom ser att en häst tvekar eller är på väg att bli skrämd. Jag hoppas av hela mitt hjärta att så inte var fallet på Solvalla givetvis. Men det har faktiskt känts som att det mer varit ett under att det inte skett någon allvarligare olycka på travbanorna tidigare.

Det är upp till de styrande på banorna att ha rätt folk på rätt plats. Om det är någon som har lite djurkänsla hade det högst troligtvis uppskattats också. Sedan tycker jag att det är föredömligt på de banor där de har gjort en extra plats för vinnarcirkel utanför banan så att segercermonin och värmningarna kan ske utan bekymmer.
På tal om de styrande så uppskattade jag det extra insatta mötet på Halmstadtravet. TACK till de tränare som deltog. Vi vill ha bevis på att det just är den sena starttiden som tydligen har ökat omsättningen och ingen av de andra åtgärderna som utförts för att förbättra spelet.

Jag uppskattade både som hästskötare och nu som tränare att få komma hem och få lördagkvällen fri åtminstone.

Sen starttid betyder hela lördagen som arbetande och halva söndagen ”förstörd” för att man måste få sova ikapp.

I den här branschen jobbar en del fullkomligt häcken av sig för att somliga ska ha det bra. Det är dags att ni på ATG lyssnar på oss aktiva för en gångs skull.

Maria Törnqvist Foto Sidmakarn

En liten fundering först och främst till treåringsloppen. Otroligt knepiga propositioner utskrivna under juni, juli över hela landet. Detta gör att få av loppen är fulla, eller så är de överfulla!

Det måste väl från centralt håll kunna gå att utforma propositionsskrivningen efter fördelningen på antalet hästar? Eller görs detta redan? Får banorna fingervisning eller hjälp med utformningen av proppar? Hur kan en proposition på Vaggeryd en vanlig dag ha 126 (!) anmälda till samma lopp? Något är allvarligt fel….. Dags att se över hästantal och efterfrågan?

Har inte en aning, bara en fundering. Men det känns som om det skulle kunna gå att spara in en del pengar om det kommunicerades och samarbetades bättre.

Fotnot: Denna veckas krönikör i Sulkysport är Klaus Koch.