Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Vem är travet egentligen till för?”

Kristian Borell om att han hellre har en lynnig Ready Cash-avkomma än en efter avelskungen och om det bakre rökfyllda rummet på Solvalla där besluten egentligen tas.
Av
Kristian Borell
Upplåst för dig som är prenumerant
Muscle Hill, Muscle Hill, Muscle Hill... Delar av travsporten har blivit både förutsägbar och tråkig, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mark Hall/US Trotting
Muscle Hill, Muscle Hill, Muscle Hill... Delar av travsporten har blivit både förutsägbar och tråkig, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mark Hall/US Trotting

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 47 2019:

Vi går mot mörkare tider rent ljusmässigt och 10.000-kronorsfrågan, kanske redan besvarad, är om det även gäller travsporten. Ett kan vi dock vara helt säkra på, det är ljusa tider i det avelsrike där Muscle Hill är kung.

Muscle Hill till höger, Muscle Hill vänster och Muscles Yankee-sonen uppåt och nedåt. Dennes klon-armé travar ut i världen och är oändligt ryktbar redan från början. De utstrålar styrka, är travsäkra, har bra huvud och verkar rent allmänt vara bortanför kött och blod.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Livet leker och många är de som solar sig i glansen av Boba Fetts …. förlåt Muscle Hills segervagn. Människor som i flera led till och med får sina pengar tillbaka. Bara en sådan sak.

Jag tycker att det blivit alldeles för förutsägbart och tråkigt. Tack Gode Gud för en klart lynnigare Ready Cash-avkomma, hur mycket kött och blod som helst, och tack Gode Gud för alla icke-haussade avelshingstar där ute.

För vilken chans är det inte för pålästa och tålmodiga uppfödare och hästägare när haussen kring Muscle Hill, och för den delen Ready Cash och x antal avelshingstar till, är så stor och dansen kring segervagnen så ivrig? Superläge att smart handla riktigt bra och billigt, säger jag.

Tänk bara på Ruty Grif, pappa till Zacon Gio, som inte var vatten värd innan en viss son började röra på sig. 10-2-5-33, där har ni antalet registrerade Ruty Grif-avkommer i kronologisk ordning. Underbara siffror, bevis på möjlig förändring i ett läge där allt verkar oföränderligt och, som sagt, vilken chans för pålästa och tålmodiga uppfödare och hästägare! Lägg sedan till 3.000, som i de euro som en gång betalades för Zacon Gio, och de underbara siffrorna visar sig vara än fler.

Tråkigt bara att det är häxdoktor Holger Ehlert som tränar Zacon Gio och att vi därmed inte kommer att få se honom på Solvalla i Elitloppet.

Att Ehlert inte tillåts starta där i maj visste vi. Och om någon av oss hade glömt det har det konstaterats om igen i den podd där Solvallas rökfyllda bakre rum lägger ut texten. I ett försök att vara transparenta (detta vedervärdiga ord!) och samtidigt sätta agendan, sitter herrar Forsberg, Malmrot & Myron och lyckas med både det ena det andra. Nu senast med att gnälla på en påstått krönikegnällig Stefan ”Tarzan” Melander.

Att det rökfyllda bakre rummet, det rum där besluten egentligen tas, reflekterar och har synpunkter på saker och ting är självklart. Men, gå för Guds skull inte till angrepp på en av den egna banans främsta, om nu inte denne förklarat öppet krig. När så inte är fallet blir det hela bara småaktigt, aningslöst, oförståeligt och en väldigt viktig fråga infinner sig som ett brev på posten.

Vem är travet egentligen till för? För alla dessa travtjänstemän eller för utövarna av den underbara sport som är travet?

Det är svårt att inte tänka på Solvallas historia av att inte göra livet lätt för vissa och ni förstår att jag tänker på Sören Nordin, som om och om igen vittnade om att bli motarbetad av sin egen bana.

De i det rökfyllda bakre rummet skall såklart vara tillgängliga och låta sig intervjuas, men att i egen regi sitta och gnälla över saker som ”krönikegnäll” är inget annat än en synnerligen dåligt utformad proposition, att stå där efter målgång med blödande hovar eller att omotiverat tokgaloppera direkt från start. Inte på något sätt bra, alltså.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Tankar om ”återvändardagen”

”Vi måste ha en plan hur vi kommer ur en djupfrysning av ekonomin, då krävs mer expertis.” Moderaternas partiledare Ulf Kristersson efterlyser en plan. Vänsterpartiet, som fortfarande har planekonomin i partiprogrammet, är nog inte avvisande. För travet är situationen speciell. Ekonomin, med ökad omsättning i spelet, är inte djupfryst. Den sovjetiska taigans permafrost är avlägsen. Eller?
Av
Ulf Lindström, skrivbordsuppfödare
Upplåst för dig som är prenumerant

Förhoppningsvis får vi snart uppleva Travets Stora Återvändardag: publik på plats. Under tiden månad läggs till månad har expertis och särintressen även inom travet redan mobiliserat sina resurser, vässat sina argument och bokat konsulter för sina syften. Budgetutrymmen för flera år framöver är redan övertecknade. Tyvärr är travekonomis urkälla – bokade hingstar – inte fulltecknad.

”Satsa nu, gasa i uppförsbacken,” är mantrat i management-snacket. Ifall uppslagen tryter – utbildning. Det är alltid bra: hästens skötsel, företagsekonomi, arbetsmiljö. Zooma utåt, och låt detaljerna vila för eftertankar om vilka misstag vi inte ska repetera.

I den stora världen, utanför Sundbyberg, gjordes många felbedömningar efter 1945. Den största kom ganska nyligt. I stat och kommun kallas det New Public Management, ny offentlig förvaltning. Det innebar att självklara arbetsuppgifter ska kompliceras, mätas och utvärderas. Varje moment i processen kräver ny handläggare, som i sin tur inte bara fyller tiden med egen arbetsuppgift utan också hittar på sysslor utöver de att motivera fler tjänster! Forskningen kallar det Parkinsons lag.

Inför Travets Stora Återvändardag får vi höra att det nu mer än någonsin är ett stort, uppdämt, ”informationsbehov” och ”hospitalitetsunderskott.” Ifall det inte kan registreras dylika behov – utöver att publiken igen är välkommen – kommer det att förklaras med att ”mörkertalet” för behoven är stort.

Det innebär att ST och ATG föreslås inrätta nya tjänster, helst med engelsk arbetsbeskrivning: community outreach senior officer. (”Klaring” till styrelsen: prova Googles nya finess, Google Smell, för nyttan av nyinrättade tjänster. Luktar det häst om tjänsten? Tillsätt den omgående! Elakt tips: kräv att förslag till nya tjänster i dokumentflödet kan spåras tillbaka till namngiven handläggare.)

Nu har rutiner i travet omkullvälts ännu mer än vad lunchtävlingar och saxade kvällar gjort. Bland lojal banpublik har noterats vissa bekvämligheter med att följa travet på skärm: nära till kaffebryggaren, ölen i kylen och pizzan från frysen till mikron i reklampausar. För att inte nämna resan hem, efter att spiken galopperat i trångt läge…

Första återvändardagarna får bra publiksiffror, men månaderna därefter? Håller åringsauktioner via YouTube och streaming den sociala gemenskapen levande till nästa år? Auktionens salt är att träffas och igen få prata om härstamning, avelsnitar, mammans betydelse, floppade dyringar, inkörning, tvåårings-debut.

Sommartravet åren 1945-1960 – innan televisionens genomslag – lockade också barn och yngre. Glass, korv och läsk var måhända då, som nu, viktigare än hästarna. Glass är aldrig helt fel, därutöver får menyn varieras med ålder och trender. Pizzaslice? Gratis oavsett!

För en glassig tjänst i administrationen, cirka 750.000 kronor med lkp, blir det 37.500 glassar. För sommartravet, cirka 177 tävlingsdagar under sommarloven, blir det 212 glassar per tävlingsdag. Eftersom det troligtvis bara kom 100 barn, blev det dubbla glassar! Dagen efter har varje junior-ambassadör övertygat fem kompisar att travet är is-coolt! Och kommer det 500 ungar till nästa tävlingsdag, så har budgeten för glass given prioritet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Likhet inför lagen

Så kom då domarna snabbt. Mycket bra med hårda straff efter det vidriga vi fått se och uppleva. Tränaren säger att lärlingen varit hos honom i 14 dagar för att lära sig hans filosofi. Kanske var detta examensprovet? Att sedan Svensk Travsport inte haft någon rättssäker process när man kommit fram till domen är inget att förvånas över. Juridik har inte varit förbundets starka sida genom åren.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Men någon form av likhet inför lagen borde ändå gälla. Att samma straffskala borde gälla när man plågar hästar och utsätter travsporten för vanrykte. Och Gud förbjude att det ligger någon form av främlingsfientlighet bakom denna dom.

Ett annat exempel från några år tillbaka i tiden men med samma ledning – dåvarande generalsekreteraren är nu vice vd och juristen på Svensk Travsport är densamme. Hästar skadas allvarligt och plågas ihjäl under en färjetransport från Estland till Sverige. Det visar sig att fordonet de transporterats i var undermåligt och att hästarna inte kunde andas och helt enkelt fick panik.

Någon tillsyn under överfarten har heller inte skett. När de kommer i land och upptäcker förödelsen körs döda och levande hästar inte till veterinär eller djursjukhus utan transporteras tiotalet mil till en gård ute i skogen där de göms undan.

Att de två överlevande hästarna efter några dagar kommer under veterinärvård (den ena av dessa måste omedelbart avlivas på grund av sina skador) beror inte på ansvariga personer utan helt andra människor. Zarina Bi överlevde och undersöktes direkt av veterinär efter misshandeln bara som en jämförelse.

Vad hände med ansvarig tränare (svensk) och ”lärlingen” som utförde transporten? Ingenting! Jo, förresten. Bara några veckor efter händelsen så föräras ”lärlingen” med en svensk proffstränarlicens.

Men något ansvarsutkrävande har inte skett vare sig av de direkt ansvariga eller de som underlät att bestraffa. Detta har allvarligt kritiserats i en utredning som överdomstolens nuvarande ordförande genomförde strax efter händelsen.

Några röster från föreningar för hästägare eller tränare höjdes inte heller. Jag vägrar tro på att det beror på att tränaren – enligt egen utsago till undertecknad – var kompis med tjänstemännen på Svensk Travsport och expert i tv-studion eller att juristen kört amatörlopp med tränarens hästar.