Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Vem är travet egentligen till för?”

Kristian Borell om att han hellre har en lynnig Ready Cash-avkomma än en efter avelskungen och om det bakre rökfyllda rummet på Solvalla där besluten egentligen tas.
Av
Kristian Borell
Upplåst för dig som är prenumerant
Muscle Hill, Muscle Hill, Muscle Hill... Delar av travsporten har blivit både förutsägbar och tråkig, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mark Hall/US Trotting
Muscle Hill, Muscle Hill, Muscle Hill... Delar av travsporten har blivit både förutsägbar och tråkig, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mark Hall/US Trotting

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 47 2019:

Vi går mot mörkare tider rent ljusmässigt och 10.000-kronorsfrågan, kanske redan besvarad, är om det även gäller travsporten. Ett kan vi dock vara helt säkra på, det är ljusa tider i det avelsrike där Muscle Hill är kung.

Muscle Hill till höger, Muscle Hill vänster och Muscles Yankee-sonen uppåt och nedåt. Dennes klon-armé travar ut i världen och är oändligt ryktbar redan från början. De utstrålar styrka, är travsäkra, har bra huvud och verkar rent allmänt vara bortanför kött och blod.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Livet leker och många är de som solar sig i glansen av Boba Fetts …. förlåt Muscle Hills segervagn. Människor som i flera led till och med får sina pengar tillbaka. Bara en sådan sak.

Jag tycker att det blivit alldeles för förutsägbart och tråkigt. Tack Gode Gud för en klart lynnigare Ready Cash-avkomma, hur mycket kött och blod som helst, och tack Gode Gud för alla icke-haussade avelshingstar där ute.

För vilken chans är det inte för pålästa och tålmodiga uppfödare och hästägare när haussen kring Muscle Hill, och för den delen Ready Cash och x antal avelshingstar till, är så stor och dansen kring segervagnen så ivrig? Superläge att smart handla riktigt bra och billigt, säger jag.

Tänk bara på Ruty Grif, pappa till Zacon Gio, som inte var vatten värd innan en viss son började röra på sig. 10-2-5-33, där har ni antalet registrerade Ruty Grif-avkommer i kronologisk ordning. Underbara siffror, bevis på möjlig förändring i ett läge där allt verkar oföränderligt och, som sagt, vilken chans för pålästa och tålmodiga uppfödare och hästägare! Lägg sedan till 3.000, som i de euro som en gång betalades för Zacon Gio, och de underbara siffrorna visar sig vara än fler.

Tråkigt bara att det är häxdoktor Holger Ehlert som tränar Zacon Gio och att vi därmed inte kommer att få se honom på Solvalla i Elitloppet.

Att Ehlert inte tillåts starta där i maj visste vi. Och om någon av oss hade glömt det har det konstaterats om igen i den podd där Solvallas rökfyllda bakre rum lägger ut texten. I ett försök att vara transparenta (detta vedervärdiga ord!) och samtidigt sätta agendan, sitter herrar Forsberg, Malmrot & Myron och lyckas med både det ena det andra. Nu senast med att gnälla på en påstått krönikegnällig Stefan ”Tarzan” Melander.

Att det rökfyllda bakre rummet, det rum där besluten egentligen tas, reflekterar och har synpunkter på saker och ting är självklart. Men, gå för Guds skull inte till angrepp på en av den egna banans främsta, om nu inte denne förklarat öppet krig. När så inte är fallet blir det hela bara småaktigt, aningslöst, oförståeligt och en väldigt viktig fråga infinner sig som ett brev på posten.

Vem är travet egentligen till för? För alla dessa travtjänstemän eller för utövarna av den underbara sport som är travet?

Det är svårt att inte tänka på Solvallas historia av att inte göra livet lätt för vissa och ni förstår att jag tänker på Sören Nordin, som om och om igen vittnade om att bli motarbetad av sin egen bana.

De i det rökfyllda bakre rummet skall såklart vara tillgängliga och låta sig intervjuas, men att i egen regi sitta och gnälla över saker som ”krönikegnäll” är inget annat än en synnerligen dåligt utformad proposition, att stå där efter målgång med blödande hovar eller att omotiverat tokgaloppera direkt från start. Inte på något sätt bra, alltså.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Uppsnurrade uppfödare

”Svenskfödd”-debatten tog fart i höstas efter det att en grupp uppfödare upptäckt att ASVT ändrat sina stadgar och lagt mer fokus på att gynna aveln och mindre på att gynna föreningens medlemmar samt att ST med stöd av stadgeförändringen och EU-lagstiftningen planerat att börja skicka registreringskommissionen till fölen utomlands.
Av
Anders Darenius
Upplåst för dig som är prenumerant
Svensk Travsport följer inte EU:s avelslagstiftning. Foto: Guillaume Perigois
Svensk Travsport följer inte EU:s avelslagstiftning. Foto: Guillaume Perigois

Detta är en ordning som sedan EU-inträdet varit den som gällt för alla ridhästraser. För travet har motsatsen varit ordningen, det vill säga att istället transportera fölen till kommissionen i Sverige.

Grundvalen för ST:s beslut var ett EU-direktiv (rekommendation) som från 2016 upphöjdes till förordning (lag) att vi inte längre får försvåra för (diskriminera) uppfödare i andra EU-länder från att registrera sina föl i det register de av genealogiska (stamboksmässiga) skäl har behörighet till. Ett sådant register får innehålla kvalitetsbeteckningar, men får inte utgöra diskrimineringsgrund.

Diskriminering för tävlingstillträde på grund av stambokstillhörighet är därmed förbjudet – med ett undantag – om stamboken är sluten och tävlingarna utgör underlag för avelsurval. Diskriminering på grund av tävlingskapacitet är dock tillåtet enligt tävlingsdirektivet, vilket till exempel förhindrar engelska fullblod att deltaga i galopplopp för arabhästar.

Det är detta som travfolket missat. Man tror man kan diskriminera beroende på i vilket land som fölet vuxit upp i.  Detta gör det olagligt att med stöd av avelslagstiftning i EU dela ut uppfödarpremier till svenskregistrerade hästar beroende på var de fötts och tränats.

Om man vill gynna hästar som fötts och tränats i Sverige får man nog ta till lagstiftning där vi beviljats undantag från EU-regler – till exempel djurskyddslagen.

Med lite fingerfärdighet går detta förmodligen utmärkt.  Fast det underlättar i hög grad om frågan först utreds. Till exempel genom en ny och bred statlig hästutredning!

Fokustema
Insändare
Läs senare

Ta makten över problemformuleringen!

Hästägare – ryck tussarna, dra norsken, använd långpisken – gör något! Det är dags att vi hästägare tar makten över problemformuleringen. Och det är akut!
Av
Christina Johnstone
Upplåst för dig som är prenumerant
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz

Om bara några dagar sätter ST sig ner – tillsammans med våra representanter från sällskap och basorganisationer – och avgör för lång tid framöver hur vår travsport kommer att gestalta sig i framtiden. Frågan är dock vilken framtid vill vi ha? Och vem är det som egentligen ska ha rätt att formulera den?

Det är en välkänd sanning att den som tar makten över problemformuleringen också har nyckeln till lösningen. Så vad är då problemet? Jo, det beror på vem man frågar.

Alla har sitt perspektiv och ser vi specifikt på travsporten kommer svaren att bli totalt olika beroende på om man selar på hästen, mockar, sitter bakom långvagnen, betalar tränaren, står vid totokassan eller ser loppen på TV. Det skiljer sig också beroende på om man står i söder, norr, öster eller väster. Givetvis ser också de som sitter i Hästsportens Hus travsporten ur sitt egna lite speciella perspektiv.

Opartiske (?) Mats Denninger skulle utreda problemställningarna inför framtiden och frågade framför allt tjänstemän, konsulter och tio representanter från Sleipner. Okej, han frågade ett par aktiva också. De han frågade verkar dock ha blivit utvalda utifrån principen om tillgänglighet och närhet. Det är ju både effektivt och bra.

  • Så vad är problemet?

Denninger frågade inte oss verkliga hästägare, vi finansiärer av travsporten – vi som befinner oss i stallarna, bak sulkyn eller som betalar stora summor i månaden för att hästen ska vara i topptrim. Vi hästägare som är grund och ensam finansiär till hela sporten – utan oss finns inga banor, tränare, skötare, veterinärer, tjänstemän på ST, LRF konsulter etcetera.

ST har som vision att uppnå världens bästa travsport som är attraktiv för alla. Alla punkter som räknas upp, handlar antingen om att hästen ska må bra eller att öka intresset för travsporten. Travsportens profiler och varumärken ska också vara kända och omtyckta. Det låter ju fantastiskt.

  • Så vad är problemet?

Vi hästägare finns inte nämnda i en enda mening – inte ens inom parentes. Det var dock vi Hästägare som utifrån ett gemensamt intresse bildade Travsällskapen som utifrån samma gemensamma intresse bildade Svensk Travsport. Inte med ett enda ord finns det någon vision om att det ska finns goda förutsättningar för oss travhästägare att fortsatt kunna göra det möjligt för allmänheten att uppleva högklassiga travlopp.

Spelmarknaden omreglerades 2019. För Svensk Travsport innebar det att man bildade bolaget STAB, för att därigenom ansvara för marknaden. Det vill säga teckna avtal kring ljud, bild och sponsring. I aktiebolaget stoppade man in samma personer som redan satt i ST:s styrelse. Fyra av dem placerades också in i ATG:s styrelse. De var ju genialt, dessa var ju redan insatta i travsporten.

  • Så vad är problemet?

Ja, förstår man inte det – har vi verkligen ett problem inom travsporten.

Om samma personer sitter i samtliga styrelser överallt, var kommer nytänkandet och var kommer helhetssynen in? Hur öppen är man för den verklighet som förändras utanför huset? Finns det verkligen tid över till att sätta sig in i ett hästägareperspektiv – eller blir man helt förblindad av spelföreteelsen inom travsporten?

Nya siffror visar att antalet hästar numera är fler än mjölkkorna. Jordbruksverket redovisar att det i Sverige finns drygt 355.000 hästar. LRF-häst jublar och pratar om lönsamhet, attityd och förenklat hästföretagande. De för fram att Sverige behöver fler professionella hästföretag med ökad lönsamhet och konkurrenskraft. Sådan tur att LRF är så väl representerat i ST/STAB/ATG och inte minst i HNS (Hästnäringens Nationella stiftelse).

  • Så vad är problemet?

Problemet är att antal travhästar minskar. Idag finns det bara 15.900 travhästar registrerade. Drygt 9.000 travhästar mindre än för tio år sedan. Antal B-tränade hästar har halverats under samma period. Rent krasst har således antalet travhästägare också minskat. Med enkel logik kan man ju räkna ut att om vi inte gör något kommer inte travsporten att finnas kvar om ett par år. Det är dags – och det är akut – att fokusera på förutsättningarna för att vara travhästägare. Så hur ser då ST/STAB/ATG på dessa dystra siffror och vem driver hästägarens perspektiv? Tyvärr hittar vi ingen med uttalat hästägarperspektiv i dessa styrelser. Detta måste vi också göra något åt!

I god demokratisk anda genomförs inom ST både förtroende råd och fullmäktigemöte. För att alla ska komma till tals har hästägarna delats upp utifrån sina särintressen. B-tränare för sig. A-tränare för sig. Kallblod för sig. Uppfödare för sig osv… Alla har tilldelats ett antal röster. Det verkar ju bra.

  • Så vad är problemet?

Men herregud! Vi är ju hästägare allihop! Denna uppdelning är helt förödande för travsporten som helhet. Den kan liknas vid att vi ställts upp i olika spiltor bredvid varann. Med rumpan mot verkligheten frustar vi lite grand – med huvudet nerkört i bingen – när skötaren slänger till oss några skulor. Nej! Nu får det vara slut på denna uppstallning och vi måste ta tillbaka initiativet och formulera hur vi vill ha det i framtiden.

Så alla Hästägare! Ryck tussarna, dra norsken, släng skyddslapparna eller använd långpisken – gör något! Det är hög tid att vi hästägare själva tar makten över problemformuleringen.

Tillse nu att era sällskap och BAS-föreningar ansluter sig till det ”Alternativa Banförslaget”!

Med önskan om ett Gott Nytt År till er alla.

Christina Johnstone
Åby Travhästägareförening
Inklusive en enig styrelse

Fokustema
Insändare
Läs senare

Hästägaren – travets finansiär

Det talas mycket om spel och ATG och hur bra det går. Men hästägarna, som är basen för hela ruljangsen, nämnas nästan aldrig.
Av
Lars Nordlander
Upplåst för dig som är prenumerant
Lars Nordlander efterlyser bättre vård av hästägarna. Foto: Stephen Ellis
Lars Nordlander efterlyser bättre vård av hästägarna. Foto: Stephen Ellis

Och det kan man förstå, för har man ett antal dumskallar (vi hästägare) som tiger still, så ska man inte väcka den björn som sover.

Vår kalkyl säger att när hästen går ur sin sexåringssäsong, så ska det finnas åtminstone en miljon kronor på kontot för att ge hästägaren ett nollresultat. Är din häst nio år så ska det finnas två miljoner på kontot för ett nollresultat.

Sedan kan man tycka att hästägaren kanske också skulle få ett litet överskott. För tränaren får ju mellan 10-15 procent av intjänade vinstmedel i provision. Av ovan redovisade siffror så ser man ju vem som sitter med Svarte Petter.

Travsporten sysselsätter många aktiva och dessutom ett antal välbetalda administratörer, så det borde vara hög tid för båda dessa grupper att se till så att man inte sågar av den gren man sitter på.