Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Så skyddar du din häst”

Anne Haglund om att vissa individers immunförsvar tyvärr misslyckas mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.
Av
Cecilia Kristoffersson
Upplåst för dig som är prenumerant

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50 2019:

När tävlandet gått in i lågsäsong tär det tid att avmaska och vaccinera hästarna. Det handlar om att hålla hästarna friska.

Vi måste leva med att hästar har parasiter. Målet är att hålla parasiterna på en rimlig nivå så att de inte orsakar nedsatt hälsa eller sjukdom. Undantaget är den stora blodmasken som man vill få bort helt.

Det finns mycket att göra för att hålla parasiterna i schack. Det viktigaste är förmodligen att se till att känsligheten bibehålls för de avmaskningsmedel som finns idag.

Det är många år sedan någon ny verksam substans kom på marknaden och sannolikt får vi hållas med de som är tillgängliga en bra bit in i framtiden.

Det innebär att man ska avmaska med förstånd och inte i onödan. Ta gärna hjälp av din veterinär för att lägga upp parasitstrategi.

Alla avmaskningsmedel är receptbelagda och veterinärer har krav på sig att vara restriktiva med utskrivningen.

Det här är de viktigaste parasiterna att hålla koll på:

Lilla blodmasken: En rödaktig parasit 5-20 mm lång. Den vanligaste parasit hästen får i sig genom att äta larver som krupit upp på grässtrån. Larven kapslar in sig i grovtarmens vägg där den utvecklas vidare. En del tar sig ut i tarmen igen och bildar färdiga äggläggande maskar och en del stannar kvar i ett vilostadie i slemhinnan där de kan ligga i flera år.

Maskarna som tagit sig ut i tarmen igen lägger ägg, som kläcks när de kommer ut med träcken. Larven kryper så småningom upp på ett grässtrå för att ätas upp av en häst igen. Larven är tålig för kyla och kan övervintra på betet för att infektera hästar nästa år.

Oftast visar en blodmaskinfekterad häst inga symtom på sjukdom men vid kraftiga angrepp kan man se nedsatta hästar, kolik och diarré.

Stora blodmasken: Parasiten är rödaktig och 20-30 mm lång. Kan orsaka allvarlig sjukdom eftersom den skadar blodkärlen i tarmväggen. Detta kan ge blodproppar i tarmen som kan orsaka allvarlig kolik och i sällsynta fall blodpropp i ett ben. Många hästar förblir dock symtomfria. Hästen blir som med lilla blodmasken smittad av larver på grässtrån.

I tarmen borrar sig larverna in i blodkärl, varifrån de kryper upp till krösroten, ett stort blodkärl som fördelar blod till tarmsystemet. Där utvecklas larverna. Därefter följer de blodflödet till grovtarmen där de tar sig ut i tarmen, suger blod och börjar producera ägg som följer med träcken ut igen.

I träckprov kan man inte skilja stora och lilla blodmaskens ägg åt. På våren bör man kontrollera om det är stora eller lilla blodmasken man har om det finns blodmaskägg hos hästen. Detta för att stora blodmasken har betydligt större möjlighet att verkligen orsaka skada hos hästen.

Spolmasken: Kallas för unghästens parasit, eftersom de flesta hästar utvecklar resistens mot masken med stigande ålder. En ”normal” häst har inte spolmask när den är över tre år. Tyvärr misslyckas vissa individers immunförsvar mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.

Masken är lång (10-20 cm) och vit. Hästen får i sig äggen på betet men också via stallinredning, där äggen kan överleva många år. Äggen kläcks i tarmen, larven passerar tarmen till blodet där den följer med till levern och lungorna. Från lungorna hostar hästen upp larven som sväljs till tunntarmen där den utvecklas till vuxen äggläggande mask.

Symtom på spolmaskinfektion är avmagring, ruggig hårrem, minskad aptit och hosta. Mask-
en i tarmen suger åt sig näring och kan orsaka förstoppning.

Man ska inte avmaska före åtta veckors ålder för man tror att en viss smitta kan stimulera resistensutvecklingen mot parasiten.

Bandmasken: Suger sig fast mellan tunntarmen och blindtarmen, cirka tre-fyra cm lång och platt. Man har länge trott att den inte orsakar sjukdom, men senare studier har visat att det finns samband mellan kolik och bandmaskinfektion. Livscykeln är beroende av en mellanvärd, ett mosskvalster som först äter ägget. Hästen äter kvalstret som befinner sig på betet. Livscykeln tar fyra-sex månader.

Springmasken: Orsakar klåda i svansrot och anus och kan vara mycket besvärande för hästen. Ofta krävs ett intensivt avmaskningsprogram och daglig rengöring av anus med våtservett och rengöring av område på vilka hästen kliat sig. Parasiten lever i grovtarmen och äggen sprids genom att honan vispar ut äggen genom hästens anus. Parasitförekomst ses inte på vanligt träckprov men man kan se äggen genom att anbringa en genomskinlig tejpremsa mot anus och titta på det i mikroskop.

Det viktigaste att komma ihåg är att det säkraste preparatet mot spolmask är Axilur (bensimidazol) och det enda som tar bandmask är prazikvantel eller dubbel dos pyrantel. Både pyrantel, ivermektin och moxidektin tar blodmasken men det är bara ivermektin och moxidektin som dödar de vandrande larverna.

Så här skyddar Du din häst mot parasiter

>> Det går att minska parasitbördan så här:

Mocka hagar.

Sam- eller växelbeta med kor eller får. Dessa djur är inte känsliga för varandras parasiter och genom att äta upp hästens parasiter tillintetgör idisslarna dem. Kor och får äter också gräsområden runt spillningen där hästen inte äter. Detta ökar chansen att solen kommer åt och förstör larverna i träcken.

Rengör stallinredning.

Låt betet vila från hästar en sommar.

Ha särskilda vinter och sommarhagar.

Plöj upp och så om vall, putsa betena så att solen kommer åt träcken.

Avmaska alla nya hästar innan de släpps in på gårdens marker.

Ta träckprov vår och höst, kontroller för stora blodmasken på våren.

Föl och unghästar ska gå på de renaste betena.

Byt bete innan hästarna tvingas beta för nära träckhögarna.

På permanenta beten är det bra att släppa hästar först efter den 1 juli, eller ta en
höskörd först. Då hinner många övervintrade parasiter dö.

Fodra inte tillskott på marken.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Bryter tystnaden och trampar i klaveret

Plötsligt träder Svensk Travsports högste representant Marjaana Alaviuhkola ut i offentligheten. Ambitionen måste väl vara att försöka öka förtroendet för Svensk Travsport och sig själv. Men hur gick det?
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Göran Persson sa en gång i tiden att har man en gång trampat i klaveret låter det lika jävligt när man drar ut foten igen. Kanske har Marjaana lyssnat på honom?

Alla vet att det råder djupt delade meningar om ST:s organisationsförslag i allmänhet och förtroendet för styrelse och ledning i synnerhet. Högt uppsatta personer i olika travsällskap har vädrat dessa synpunkter på olika sätt den senaste tiden. Ingen kan ha undgått detta som läser Travronden eller Sulkysport. Jo förresten en person: Svensk Travsports styrelseordförande. Hon av alla!

Efter fredagens möten deklarerade hon ”samsyn och enighet” varpå olika dignitärer – som kommer från olika läger sakligt sett – höjer på ögonbrynen (understatement!) och undrar om de varit på samma möten som ordföranden!

Men hon insisterar! Gör ett nytt uttalande och drar återigen mycket märkligt slutsatsen att det råder ”samsyn och enighet” bara för att man är positiv till ett ”rådslag”? Men det låter som ett halmstrå.

Hur skulle ett rådslag kunna ändra på storbanornas vägran att skänka bort sina egendomar? Är inte hela vitsen med organisationsförslaget att de är med på noterna? Finns det något att belåna för att rädda ST:s ekonomi om inte Solvalla, Åby och Jägersro är med?

Men slåss man för sin överlevnad så vill man kanske fortsätta med foten i klaveret? Det kanske till och med känns skönare än att stå där barfota.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Var vi på samma möte?

I fredags – den 4 september – hölls ST förtroenderåd, samt ett separat ordförandemöte för travsällskapen. ST:s styrelse har genom sin ordförande gett uttryck stor glädje över den samsyn och enighet som rådde under mötet. Detta gör att jag måste ställa mig frågande till om vi befann oss på samma möte.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren.

Jag kan naturligtvis inte svara för hur övriga deltagare i förtroenderådet upplevde det, men jag kan bidra med mina egna reflektioner och tankar. Den för tillfället allt annat överskuggande frågan rör den omorganisation av svensk travsport som initierades för ett år sedan, och här råder varken enighet eller samsyn.

Detta är mina reflektioner kring hur detta mottagits av Solvallas styrelse. Jag fokuserar här på bakgrund och förutsättningar i den väsentligaste frågan och väljer att stå över diskussionerna om den högst tveksamma hanteringen av tävlingsprogrammet etc.

Det inledande ordförandemötet var bra. Debatten hade högt i tak och ett flertal synpunkter och tankar kom upp i dagen. Jag hoppas och tror att även Stockholms Travsällskaps synpunkter kom fram på ett tydligt sätt. Jag upplevde samsyn från ett flertal banor (utöver Åby och Jägersro, som helt delar vår syn), vilket inte minst ur principiell synpunkt är glädjande.

När det gäller organisationsfrågan har jag sagt det förr och det tål att upprepas: processen har påbörjats i helt fel ände och på fel premisser. Istället för att förklara vilka problem man vill hantera och hur man vill att travsporten skall fungera om fem, tio och tjugofem år så har man börjat med att diskutera vilken bolagsform man skall ha och hur ägarskapet i denna skall se ut. Travsporten saknar i allt väsentligt en målsatt verksamhetsplan, vilket gör att vi blir tvåa på bollen.

Avsaknaden av en tydlig vision från ST är påtaglig. Då ST:s styrelse varit synnerligen drivande i organisationsfrågan och sedan processens början styrt riktningen mot en ekonomisk förening (övriga presenterade alternativ kan bara beskrivas som alibi-förslag) så är det fullt naturligt att det är här debatten för tillfället står. Det är mycket olyckligt att vi ägnar all energi åt att diskutera ägarfördelning istället för att diskutera nya affärsmöjligheter och utveckling av befintliga affärer.

Alla ska stoppa in sina fastighetsbestånd

I ST:s förslag har hela tiden funnits en parameter av central betydelse: alla travsällskap skall stoppa in sina fastighetsbestånd i en gemensam balansräkning. Detta är en stötesten som oundvikligen kommer att skjuta hela processen i sank.

Stockholms Travsällskap har, precis som Jägersro och Åby, på ett tydligt sätt sagt nej till detta. Budskapet från våra medlemmar är glasklart; våra fastigheter skall inte stoppas in i en gemensam balansräkning. Detta budskap har levererats vid ett flertal tillfällen, och upprepades på Förtroenderådet.

Det är fullt förståeligt att många andra banor suckar åt detta besked, och anser att vi bara ser till vårt eget hus.

Det ligger dock en hel del andra tankar bakom dessa beslut (beslut som för övrigt framtvingats av ST:s oerhört bristande kommunikationsförmåga, där man låtit denna fråga ta plats istället för andra och mer relevanta frågor som borde prioriterats):

  1. Syftet med att skapa en stark balansräkning är, svepskäl till trots, tydlig: genom detta skall man skapa en situation där man kan belåna fastighetsbeståndet för att finansiera verksamheten. Detta är en mycket farlig väg att gå, och undertecknad hade röstat emot alldeles oavsett vilket fastighetsbestånd mitt sällskap suttit på. En lånefinansierad verksamhet kommer aldrig bli konkurrenskraftig.
  2. Vi ser inte våra fastigheter som en långsiktig lösning på den ekonomiska situation ST själva försatt sig i genom sin acceptans av pokalåret och genom att vara oförberedda på den nya situation som omregleringen av spelmarknaden inneburit.
  3. Den befintliga organisationen i ST är till stora delar densamma som suttit eldvakt medan det börjat brinna i huset. Att ge samma organisation förtroendet att förvalta ytterligare miljardvärden och fler ansvarsområden känns för mig som definitionen på företagsekonomiskt vansinne.
  4. Vad händer om tio eller tjugo år, när fastigheterna är full-belånade? Med samma resonemang som förs nu ligger det i farans riktning att man börjar diskutera inkorporering av andra tillgångar.

Jag ställer mig vidare frågande till exakt varför många små- och mellanbanor är så positiva till detta förslag. Den maktkoncentration som detta skulle leda till tror jag inte är något som någon önskar. Betänk att ST:s utgångsförslag innehåller en röstfördelning på runt 50 procent till storstadsbanorna, en siffra som efter reviderad fastighetsvärdering och förhandling naturligt bör vara 70-80 procent. Är detta en situation som är gynnsam för svensk travsport i stort, och för era medlemmar i synnerhet?

Så, Stockholms Travsällskap har sagt nej, och lika lite som jag kan förstå hur Marjaana Alaviuhkola kan uppleva att samsyn och enighet råder, lika svårt har jag att se varför övriga banor är beredda att ta strid för att vi skall ändra oss.

Hot om uteslutning

De som inte säger ja får inte vara med. Hoten om uteslutning av de sällskap som säger nej, vilka framgår i rådslagsmaterialet och som även kom fram i debatten på Förtroenderådet, ger jag heller inte mycket för. För det första är jag tämligen säker på att vi alla ser att travsporten är som starkast när den innehåller en hälsosam mix av bredd och elit, vidare är jag tämligen säker på att Solvalla och övriga banor som önskar vara med skulle klara sig alldeles utmärkt om vi ställdes utanför. Jag vill dock understryka att vi verkligen inte önskar denna utveckling.

Tvärtom, vi ser flera vägar framåt och vi tar gärna en aktiv roll i den fortsatta processen. Jag både tror och hoppas att vi ägare och medlemmar i ST gemensamt kan backa bandet och skapa en process utifrån rätt premisser.

Vad är det då Solvalla och Stockholms Travsällskap vill? Inom Stockholms Travsällskap har vi redan under sommaren genomfört de rådslag som nu föreslagits, och jag kommer inom kort presentera den syn som styrelsen och Stockholms Travsällskaps medlemmar efter dessa möten kommit fram till.

Anders Holmgren

V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Fokustema
Insändare
Läs senare

Aldrig har splittringen varit så stor…

Vi har fantastiska hästar, tränare och körsvenner i Sverige. Den sportsliga kvaliteten är på en nivå som aldrig tidigare. Samtidigt tornar mörka orosmoln upp sig på himlen när det gäller den administrativa, organisatoriska och ekonomiska delen av vår sport.
Av
Claes Lundell
Upplåst för dig som är prenumerant

Efter att i över 60 år från olika positioner följt sportens ledning och administration måste jag tyvärr konstatera att aldrig har splittringen varit så stor som nu. Där olika intressen spelas ut mot varandra. Samtidigt som ST:s styrelse mot fleras vilja och med hot om ekonomiska sanktioner försöker tvinga fram en ny organisationsform. En sammanslutning som skapas på detta sätt har inga som helst förutsättningar att bli långlivad. Ett utslag av mycket dåligt ledarskap.

Ekonomin har havererat med flera hundra miljoner i skulder och underskott. Att skylla detta på separationen från ATG är givetvis bara ett svepskäl. Förändringen av spellagstiftningen drevs mycket aktivt från ST där vi alla dessutom ombads att medverka i kampanjen. Konsekvenserna var kända på förhand.

Personligt betalningsansvar bör övervägas

Problemet är att ST:s styrelse inte klarat att hantera situationen. Nu blir det hästägarna som får stå för notan i form av framtida lägre prispengar. Styrelsens misskötsel av ekonomin är så grav att personligt betalningsansvar bör övervägas.

Vi har bara under det här året sett flera exempel på hur rättsskipningen inom sporten har kollapsat. Jag behöver väl knappast lämna några exempel – de är alltför välkända.

Med nuvarande organisation har under decennier skapats en fantastisk utveckling av den svenska travsporten. Dock har under de senaste åren väldigt få initiativ synts av fortsatt sportslig utveckling.

Det är säkert så att förändringar behövs för att möta framtiden. Men det måste vara förändringar som är hållbara och som medlemmarna står bakom och är eniga kring. En styrelse som helt har misslyckats med nuvarande organisationsform har små möjligheter att lyckas i en ny organisation.

Förmåga till ledarskap saknas helt

Förtroendet för ST:s styrelse och valberedning är nu så kört i botten att det inte går att reparera. Förmåga till ledarskap saknas helt.

Det är en uppgift för ägarna det vill säga travsällskapen att agera. Låter man misskötseln fortsätta tar man på sig ett mycket tungt ansvar.

Svensk Travsport måste förenas i en gemensam framtidsvision där alla intressenter aktivt tillsammans kan bidra till att vända utvecklingen i positiv riktning under ett nytt och starkt ledarskap.

Krönika