Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Så skyddar du din häst”

Anne Haglund om att vissa individers immunförsvar tyvärr misslyckas mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.
Av
Cecilia Kristoffersson
Upplåst för dig som är prenumerant

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50 2019:

När tävlandet gått in i lågsäsong tär det tid att avmaska och vaccinera hästarna. Det handlar om att hålla hästarna friska.

Vi måste leva med att hästar har parasiter. Målet är att hålla parasiterna på en rimlig nivå så att de inte orsakar nedsatt hälsa eller sjukdom. Undantaget är den stora blodmasken som man vill få bort helt.

Det finns mycket att göra för att hålla parasiterna i schack. Det viktigaste är förmodligen att se till att känsligheten bibehålls för de avmaskningsmedel som finns idag.

Det är många år sedan någon ny verksam substans kom på marknaden och sannolikt får vi hållas med de som är tillgängliga en bra bit in i framtiden.

Det innebär att man ska avmaska med förstånd och inte i onödan. Ta gärna hjälp av din veterinär för att lägga upp parasitstrategi.

Alla avmaskningsmedel är receptbelagda och veterinärer har krav på sig att vara restriktiva med utskrivningen.

Det här är de viktigaste parasiterna att hålla koll på:

Lilla blodmasken: En rödaktig parasit 5-20 mm lång. Den vanligaste parasit hästen får i sig genom att äta larver som krupit upp på grässtrån. Larven kapslar in sig i grovtarmens vägg där den utvecklas vidare. En del tar sig ut i tarmen igen och bildar färdiga äggläggande maskar och en del stannar kvar i ett vilostadie i slemhinnan där de kan ligga i flera år.

Maskarna som tagit sig ut i tarmen igen lägger ägg, som kläcks när de kommer ut med träcken. Larven kryper så småningom upp på ett grässtrå för att ätas upp av en häst igen. Larven är tålig för kyla och kan övervintra på betet för att infektera hästar nästa år.

Oftast visar en blodmaskinfekterad häst inga symtom på sjukdom men vid kraftiga angrepp kan man se nedsatta hästar, kolik och diarré.

Stora blodmasken: Parasiten är rödaktig och 20-30 mm lång. Kan orsaka allvarlig sjukdom eftersom den skadar blodkärlen i tarmväggen. Detta kan ge blodproppar i tarmen som kan orsaka allvarlig kolik och i sällsynta fall blodpropp i ett ben. Många hästar förblir dock symtomfria. Hästen blir som med lilla blodmasken smittad av larver på grässtrån.

I tarmen borrar sig larverna in i blodkärl, varifrån de kryper upp till krösroten, ett stort blodkärl som fördelar blod till tarmsystemet. Där utvecklas larverna. Därefter följer de blodflödet till grovtarmen där de tar sig ut i tarmen, suger blod och börjar producera ägg som följer med träcken ut igen.

I träckprov kan man inte skilja stora och lilla blodmaskens ägg åt. På våren bör man kontrollera om det är stora eller lilla blodmasken man har om det finns blodmaskägg hos hästen. Detta för att stora blodmasken har betydligt större möjlighet att verkligen orsaka skada hos hästen.

Spolmasken: Kallas för unghästens parasit, eftersom de flesta hästar utvecklar resistens mot masken med stigande ålder. En ”normal” häst har inte spolmask när den är över tre år. Tyvärr misslyckas vissa individers immunförsvar mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.

Masken är lång (10-20 cm) och vit. Hästen får i sig äggen på betet men också via stallinredning, där äggen kan överleva många år. Äggen kläcks i tarmen, larven passerar tarmen till blodet där den följer med till levern och lungorna. Från lungorna hostar hästen upp larven som sväljs till tunntarmen där den utvecklas till vuxen äggläggande mask.

Symtom på spolmaskinfektion är avmagring, ruggig hårrem, minskad aptit och hosta. Mask-
en i tarmen suger åt sig näring och kan orsaka förstoppning.

Man ska inte avmaska före åtta veckors ålder för man tror att en viss smitta kan stimulera resistensutvecklingen mot parasiten.

Bandmasken: Suger sig fast mellan tunntarmen och blindtarmen, cirka tre-fyra cm lång och platt. Man har länge trott att den inte orsakar sjukdom, men senare studier har visat att det finns samband mellan kolik och bandmaskinfektion. Livscykeln är beroende av en mellanvärd, ett mosskvalster som först äter ägget. Hästen äter kvalstret som befinner sig på betet. Livscykeln tar fyra-sex månader.

Springmasken: Orsakar klåda i svansrot och anus och kan vara mycket besvärande för hästen. Ofta krävs ett intensivt avmaskningsprogram och daglig rengöring av anus med våtservett och rengöring av område på vilka hästen kliat sig. Parasiten lever i grovtarmen och äggen sprids genom att honan vispar ut äggen genom hästens anus. Parasitförekomst ses inte på vanligt träckprov men man kan se äggen genom att anbringa en genomskinlig tejpremsa mot anus och titta på det i mikroskop.

Det viktigaste att komma ihåg är att det säkraste preparatet mot spolmask är Axilur (bensimidazol) och det enda som tar bandmask är prazikvantel eller dubbel dos pyrantel. Både pyrantel, ivermektin och moxidektin tar blodmasken men det är bara ivermektin och moxidektin som dödar de vandrande larverna.

Så här skyddar Du din häst mot parasiter

>> Det går att minska parasitbördan så här:

Mocka hagar.

Sam- eller växelbeta med kor eller får. Dessa djur är inte känsliga för varandras parasiter och genom att äta upp hästens parasiter tillintetgör idisslarna dem. Kor och får äter också gräsområden runt spillningen där hästen inte äter. Detta ökar chansen att solen kommer åt och förstör larverna i träcken.

Rengör stallinredning.

Låt betet vila från hästar en sommar.

Ha särskilda vinter och sommarhagar.

Plöj upp och så om vall, putsa betena så att solen kommer åt träcken.

Avmaska alla nya hästar innan de släpps in på gårdens marker.

Ta träckprov vår och höst, kontroller för stora blodmasken på våren.

Föl och unghästar ska gå på de renaste betena.

Byt bete innan hästarna tvingas beta för nära träckhögarna.

På permanenta beten är det bra att släppa hästar först efter den 1 juli, eller ta en
höskörd först. Då hinner många övervintrade parasiter dö.

Fodra inte tillskott på marken.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Jägersro sämst i klassen

Efter att ha läst Pegasus kvartalsrapporter, kan man återigen konstatera att Jägersro toppar listan över banor som sämst lyckas fylla utskrivna propositioner med startande hästar.
Av
Per Uvgård, b-tränare
Upplåst för dig som är prenumerant

Detta är ingen engångshändelse, utan Jägersro har negativa siffror i detta hänseende kvartal efter kvartal. Antingen skriver man ut felaktiga propositioner som inte lyckas träffa rätt, när det gäller att fylla loppen med startklara hästar, eller så saknas viljan eller kompetensen hos ansvarig propostionsutskrivande tjänsteman att möta de aktivas behov att få startmöjligheter till sina hästar.

Det verkar vara viktigare för ansvarig tjänsteman att hålla förstapriset i Hugo Åbergs Memorial på en ofattbar hög nivå i dessa coronatider, än att dela travlopp i två lopp, när så är möjligt.

Om man nu inte har kapital att dela en proposition när så är möjligt, så tycks det vara oproblematiskt för Jägersro att hålla förstapriset på 1.609.000 kronor i Hugo Åbergs Memorial – i motsats till andra banor som har sänkt priserna i storloppen.

På detta sättet skapar man inte någon bredd i sporten. Istället göder man ett fåtal kapitalstarka personer.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Tystnaden

Det som utspelar sig och har utspelat sig under många år på ST har likheter men Ingmar Bergmans tragiska och svårtolkade långfilmer.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Svensk travsport är en folkrörelse. Svensk Travsport (ST) – organisationen – är verkligen en folkrörelseorganisation som bärs upp av många tusenden där ute i stallar och på tävlingsbanor där de flesta för en liten slant jobbar långt mer än fyrtiotimmarsveckor.

Nästan obegripligt mot bakgrund av att det pekuniära utbytet är minimalt. Drivkraften är kärlek till hästen och sporten. Genom olika organ väljs sedan på en årlig stämma Svensk Travsports styrelse. Det måste vara en riktig ära och förknippat med stolthet av få ett sådant förtroende. Men det förpliktar också. Att representera alla dessa hårt arbetande som bär upp både själva sporten och möjliggör ATG:s spelobjekt.

Det säger sig självt att dessa 6-8 förtroendevalda inte kan göra allt jobb själva utan behöver tjänstemän som gör det administrativa jobbet efter styrelsens riktlinjer. Förutom att ta beslut, utfärda riktlinjer och se till att finanserna sköts har styrelsen kanske den viktigaste uppgiften att tillse att tjänstemännen arbetar i enlighet med styrelsens ambitioner. Det vill säga att utkräva ansvar av i första hand den högsta tjänstemannen: Svensk Travsports VD.

Ytterligare en skandal har lagts till handlingarna denna vecka. Nåja först ska väl Maria Croon högtidligen be Gocciadore om ursäkt och överlämna minst 100.000 kronor (ytterligare skadestånd är tydligen att vänta) som plåster på såren.

Minst sagt anmärkningsvärt när Croons kommentar är att hon respekterar Överdomstolens beslut. Vad är alternativet? Om en inte alltför lång framtid väntar nästa skandal: Propulsion-härvan som med stor säkerhet – om allt går rätt till – innebär att ST ska ut med ytterligare 30 miljoner kronor. Husorganet Travronden skriver: ”Krisen total hos Svensk Travsport”.

I denna stund bör man som förtroendevald – om man tar uppgiften på allvar – inte låta mer eller mindre inkompetenta tjänstemän härja vidare. Man bör som ordförande och styrelseledamöter kliva fram och utkräva ansvar. Att ta vara på förtroendet man fått och agera och kommunicera.

Det gäller att rädda Svensk Travsports anseende både inom landet och inte minst i utlandet (särskilt då Svensk Travsports ordförande tillika är ordförande i U.E.T.). Istället råder en öronbedövande tystnad från Svensk Travsports styrelse och dess ordförande. Det håller inte att slicka såren internt i denna stund.

För det kan väl inte vara så illa – hemska tanke – att styrelsen är nöjd med sina tjänstemäns arbete?

Fokustema
Debatt
Läs senare

Har styrelsen redan abdikerat?

Vi är många som länge har vetat att kompetens inte är något utmärkande drag hos Svensk Travsport. Något som man också upptäckt på andra sidan Atlanten (Sulkysport 5/6, Harness Racing Updates chefredaktör Dave Briggs). Den verkar inte ha ökat i någon väsentlig grad med Maria Croons intåg. I vart fall inte att döma av veckans tv-intervju.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Hon som högsta ansvarig myndighetsperson hänvisade till att en utredning pågår för att sedan i nästa andetag föregripa den och peka ut tränaren som ansvarig. Eller är det som det gamla knepet när tjuven ropar ”Ta fast tjuven” för att vilseleda polisen?

Jag ska villigt erkänna att jag först gick på den finten och tittade åt fel håll. Tänkte: ”det oinskränkta tränaransvaret”.

Men sedan krävdes bara knappt tio minuters läsning och eftertanke för en lekman som jag för att lösa ansvarsfrågan. Så det är kanske bra med en utredning, men behövs den egentligen? Är det inte tämligen enkelt? Allt material finns ju på bordet.

Att det sedan är pinsamt för alla hårt arbetande människor inom Trav-Sverige att tvingas erkänna att Svensk Travsport som myndighet inte kan utföra sitt arbete på ett professionellt och korrekt sätt.

Propulsion och ansvarig tränare har vid flertalet tillfällen fått klartecken av myndigheten Svensk Travsport och tränaren bör inte haft någon anledning att ifrågasätta detta.

Första gången 2015 när hästpasset efter exportdeklarationen utfärdades och man fick klartecken att tävla med Propulsion på svensk mark.

Självklart måste man då förutsätta att ST kollat upp med de amerikanska myndigheterna att allt var OK. Det finns ju ingen anledning att den som myndigheten ska kontrollera (tränaren) ska behöva kontrollera myndigheten? Sedan 2016 när Propulsion avelsgodkändes och ett avelsgodkännande är väl inget man slarvar över?

Och nu senast 2019 när Svensk Travsport ville kolla upp ”några rykten”. De fick enligt uppgift alla möjligheter att undersöka allt de ville. Men det var uppenbarligen inget tal om att pappren inte var i sin ordning utan man hänvisade uppenbarligen till just bara rykten. I och med den ”undersökningen” fick Propulsion fortsatt klartecken att tävla vidare och tränaren hade ju återigen ingen anledning att tro något annat.

Det kanske trots allt är bra med en utredning, men någon Einstein behövs inte för att klara ut ansvarsfrågan. Den är tydlig för alla som kan och vill se. Men den kanske behövs när det gäller påföljder och framför allt att det sker ett ansvarsutkrävande denna gång inom myndigheten.

Det finns ju ett viktigt organ som dagligdags och utan utredningar ska utkräva ansvar av sina tjänstemän: den förtroendevalda styrelsen med dess ordförande i spetsen.

Har de redan abdikerat?