Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Har vi rätt att avla på det sättet?”

Anne Haglund var förra veckans krönikör i Sulkysport och hon funderar över om vi ska tävla med unga hästar och hur det i så fall ska gå till för att göra tävlandet så riskfritt som möjligt.
Av
Anne Haglund
Svante Båth-tränade Global Welcome och Erik Adielsson vann Svensk Uppfödningslöpning förra året. Då som i år avgörs loppet över kort distans
– precis som det ska vara för tvååringarna, enligt krönikören Anne Haglund. Foto Micke Gustafsson/ALN.
Svante Båth-tränade Global Welcome och Erik Adielsson vann Svensk Uppfödningslöpning förra året. Då som i år avgörs loppet över kort distans – precis som det ska vara för tvååringarna, enligt krönikören Anne Haglund. Foto Micke Gustafsson/ALN.

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 48:

På lördag körs det viktigaste tvååringsloppet under året, Svensk Uppfödningslöpning. Ska vi tävla med så unga hästar och hur ska det gå till i så fall?

Vissa tränare startar aldrig en tvååring och vissa tränare satsar hårt på tvååringarna. För att klara av att tävla som tvååring måste hästen vara mycket tidigt utvecklad, så färdigväxt som möjligt, ha stor inneboende talang för att trava snabbt, vara lätthanterlig, skadefri och hunnit bli vältränad.

Man kan ifrågasätta om vi människor har rätt att avla på detta sätt

Aveln har under alla år strävat efter tidig talang, det är den egenskap som är ”mest” ärftlig. Detta innebär att den varmblodiga travhästen idag generellt sett är mycket lätt att hantera, köra in och träna. Ett problem finns dock, vilket jag talat om i tidigare krönikor, ju bättre avelsframsteg desto snabbare häst. Snabbheten gör att benen (skelett, leder, senor) blir hårt belastade.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Vi avlar inte specifikt på hållbarhet, det är dessutom en egenskap som är mycket svår att mäta. Visst används det framförallt på hingstsidan mycket bra tävlingshästar som avelshingstar, de borde vara hållbara, eller? Dessa har i vissa fall själva en lysande men kort karriär. Korta karriärer kan, men behöver inte, bero på dålig hållbarhet.

Om en avelshingst blivit skadad av sitt tävlande talas det inte mycket om det och för stoägaren som ska betäcka, är denna information svårtillgänglig eller rentav omöjlig att få reda på.

På stosidan är det nog tyvärr i många fall så att ju sämre hållbarhet, desto fler avkommor (tidigare i avelsboxen) får stoet. Hållbarhet beror såklart på många saker men till en del är det ärftligt. Vi människor vill ha snabba resultatförbättringar, hästarna ska bli snabbare och snabbare för varje generation.

mycket tydlig åsikt om att alla tvååringslopp ska köras över kort distans

Man kan ifrågasätta om vi människor har rätt att avla på detta sätt när vi inte ser till att hållbarheten följer med? Tvååringarna idag springer mycket fortare än vad de gjorde för bara några år sedan.

För en ung häst som fortfarande växer (det gör alla tvååringar) är marginalerna mindre för att klara belastningen av tävlandet. Skelettet har inte hårdnat fullt ut. De snabba musklernas aeroba (syreanvändning) kapacitet, för att ”stå distans” är inte färdigutvecklad. Styrkan i muskulatur och senor som håller ledstabiliteten är inte färdigutvecklad.

Svenska forskare är, och har varit, framstående inom träningsfysiologin. Arne Lindholm var en forskare som även intresserade sig för att dela med sig av sin kunskap för hästarnas bästa. Han hade en mycket tydlig åsikt om att alla tvååringslopp ska köras över kort distans. Detta med anledning av att risken för skador ökar när hästen är trött och tempot högt. Såklart ökar denna risk om hästen ska springa 500 meter längre. Dessutom blir det en sväng ytterligare i högt tempo vid medeldistanslopp, vilket också ökar skaderisken.

Tävlandet måste göras så riskfritt som möjligt, det är vi skyldiga hästarna.

Som motargument till kort distans hörs ofta att man kör fortare på kort distans än på medeldistans. Denna skillnad i tid är mycket mindre för tvååringar än för äldre hästar och vägs absolut inte upp av övriga argument. Dessutom borde alla tvååringslopp startas med voltstart. Detta för att starten ska bli lugn och inte redan där trigga mjölksyra, vilket händer vid autostart. Det är inte lätt för en tvååring att först få en mjölksyradusch i starten och sedan springa som fortast på upploppet.

Hur ser det då ut i propositionerna? Jag tittade på tvååringsloppen som finns kvar (december 2018) och hittar elva, varav sju över full distans (2.140 meter) och fyra över kort distans (1.640 meter). Dessutom startas sex av dessa elva tvååringslopp med autostart! Fyra av dessa elva lopp är över medeldistans med autostart.

Av de fyra Breeders Crown-loppen i landet för tvååringar är ett över full distans med autostart (Solvalla). De övriga tre är över kort distans, men alla med autostart. Jag kan inte förstå varför vi medvetet ska utsätta hästarna för större risker än nödvändigt. Tävlandet måste göras så riskfritt som möjligt, det är vi skyldiga hästarna.

Vad beror det på att så många av loppen är över medeldistans och med autostart?

Är det slentrian i propositionsskrivandet eller är det kunskapsresistens som råder inom sporten?

***

Fotnot: Dennas veckas krönikör är Klaus Koch.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Höj standarden på proffstränarutbildningen”

Maria Törnqvist var förra veckas krönikör i Sulkysport och hon skriver om att höja utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering och om Åbys nya arena vilken hon tror stenhårt på.
Av
Maria Törnqvist
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

För min del händer det väldigt mycket just nu. Alltifrån stallbygge med allt vad det innebär, fortbildningskurser,  unghästbesiktningar, till planering av hemsidor, förbättringar av rörelsen och givetvis träna häst. Tacksam att jag har min fantastiska personal. Lojala, intresserade och kunniga. Ni är guld värda för mig!

Jag och tiotalet av mina travtränarkollegor blev frågade om vi ville gå en rätt så djup kurs i företagsamhet och ledarskap, skapad av HNS (Hästnäringens Nationella Stiftelse) ihop med VÄXA Sverige som jobbar väldigt mycket inom lantbruk och hästverksamheter.

Den här kursen har öppnat dörrar

Jag var tveksam till en början, och dessutom tveksam till att vara ifrån mitt företag ett par dagar per halvår för att deltaga i utbildningen. Jag var orolig för hur mina kunder skulle reagera om jag var borta två-tre dagar från verksamheten. Men jag måste säga att det är något av det bästa jag har gjort för att utveckla mitt företag.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Den här kursen har öppnat dörrar och jag har fått träffa människor som jag aldrig hade korsat väg med annars.

Högst aktiva inom hästbranschen, men inte inom travet.

Det gör att man får ett annat perspektiv och man kan utbyta kunskap och erfarenheter som är ovärderliga.

Något nytt som Svensk Travsport tagit fram är ”Schysst stall”. Kan låta skitlöjligt faktiskt. Men var inne och kollade runt lite på fliken som ligger på ST:s hemsida. Och jag tror att det inte är en sådan dum idé. Hästsporten och travsporten ligger så oerhört långt efter andra branscher så det är dags att vi kommer i kapp.

Är man proffs så ska det vara som det låter

Nya licensbestämmelserna är en fingervisning åt det hållet där man från och med 2020 minskar klyftorna och ökar möjligheterna för amatörer (B- licenserade). Jag tycker det är hög tid att höja standarden på kommande proffstränarutbildningar för att höja kvalitén på hela branschen.

Är man proffs så ska det vara som det låter. Vi som håller A-tränade hästar skall ge kunderna det de betalar för och hålla hög standard på både personal, foder och hästar.  Det skall vara skillnad för en kund att ha häst i A-träning.

Som bekant så är det helt ärligt svindyrt för en vanlig människa att äga en häst i proffsträning. Det är dyrt och krångligt att hålla andelshästar med 100 delar i och vi tränare har en utmaning att få alla dessa 100 ägare att känna sig sedda och delaktiga. Dessutom skulle vi behöva ha någon som driver ägarnas och tränarnas intresse mot de förhöjda veterinärkostnaderna.

Höj utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering. Ha uppföljningskurser en gång per år för att uppdatera kunskaper och hålla informationen från förbundet färsk. Obligatorisk närvaro så att inte folk uteblir.

Men det är viktigt att informationen och utbildningen är relevant.

Ingen vill bli lurad eller blåst

Jag tror att det här är nyckeln till att rädda branschen på sikt. Både genom att med kunskap och god vilja skapa schysstare arbetsvillkor för tränarnas personal och på så sätt också kunna behålla dem kvar inom branschen. Genom att höja kvalitén och trovärdigheten på verksamheten tror jag även att man kan locka nya större kunder till travet. Ingen vill bli lurad eller blåst.

Bredda samarbetet med ridsporten och andra hästbranscher. Vi kan ta hjälp av varandra och skapa en bättre och starkare hästbransch i hela Sverige. Tätare samarbeten med exempelvis HNS och LRF. Det gynnar alla, inte bara den enskilda individen/företagaren.

tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor

Vi ska hålla spelarkåren nöjda också. Det är hög tid för ST att utveckla en app eller en flik under tränarnas konton så man kan logga in och klicka i information såsom balans, huvudlag, vagn, och så vidare. Skapa ett kort kommentarsfält där man kan skriva om senaste jobbet eller gör en plus- och minusspalt. Det hade underlättat för alla i branschen om det sköttes via ST:s hemsida  så att man kan gå igenom startlistor och spelinformation samtidigt. Eller är detta tekniskt omöjligt?

Var på Gothenburg Horse Show i helgen. Vilken show! Sverige levererar bättre än någonsin och det är häftigt när en publikarena fullständigt kokar.

Jag har varit på NHL-ishockey i USA och detta var inte långt ifrån rent showmässigt. Det skapar ett publikvärde som hade varit läckert att kopiera till travet.

Något jag också fastnade för var profileringen av ryttarna och deras hästar som visades på storbilds-tv och i högtalarna i samband med att de kom in på arenan. Snyggt och proffsigt paketerat, en kort och personlig presentation av både häst och ryttare. Det gjorde att jag som besökare riktade uppmärksamheten mot ekipaget och man fick en helt annan samhörighetskänsla när man fick se närbild på både ryttare och häst i en ”stjärnmiljö”.

Åby är på god väg att skapa mervärde med att gå på trav och under april månad så smäller det på västkusten med invigning av hela arenan. Jag är personligen spänd av förväntan över den nya arenan och tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor.

Det dras mycket folk till Åby genom mässan och hotellet som troligtvis aldrig hade närmat sig travbanan annars. Tänk om vi kan locka denna folkmassa att intressera sig för travet!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Är det bra mat?”

Förra veckans krönikör var Fredrik Fransson om lunchtrav utan toto där över 430 gäster en helt vanlig fredag kunde njuta av att se ett provlopp (!) för varmblod och ett för kallblod.
Av
Fredrik Fransson
Lunchtrav – javisst. Lunchtrav utan toto? Det kan väl inte fungera? För Bollnästravet är svaret ja! En bra bit över 400 personer tog sig ut till banan i fredags för att äta lunch, och banan hade samtidigt vaket valt att köra provlopp för både varmblod och kallblod som lunchunderhållning och intresseskapande. Foto Thomas Hedlund
Lunchtrav – javisst. Lunchtrav utan toto? Det kan väl inte fungera? För Bollnästravet är svaret ja! En bra bit över 400 personer tog sig ut till banan i fredags för att äta lunch, och banan hade samtidigt vaket valt att köra provlopp för både varmblod och kallblod som lunchunderhållning och intresseskapande. Foto Thomas Hedlund

Här kan du läsa förra veckans krönika signerad Fredrik ”Frasse” Fransson:

Ett klassiskt svenskt ordspråk skulle kunna vara:

”Är magen glad så är människan glad.”

Maten på våra travbanor är en alltid aktiv diskussion. Det finns goda och dåliga exempel.

Ett lysande är Bollnästravet, min hemmabana, som tidigare led av ett katastrofalt rykte. Det har blivit bättring på den punkten, minst sagt.

en lika vanlig fråga som ”Känns hästen bra i värmningen?”

I fredags kördes två provlopp under lunchtimmen. Det låter kanske lite oskönt för hungriga travtränare, men sedan förra sommaren har man ny krögare på banan (Travrestaurangen by Kitchen) och en större succévärvning får vi leta efter.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Över 430 lunchgäster en helt vanlig fredag kunde njuta av att se ett provlopp (!) för varmblod och ett för kallblod, med startlistor och speaker som berättade vad som försiggick på banan.

Lysande initiativ där vi visar upp våra hästar för ”vanligt” folk. Jag lovar att det finns potentiella hästägare på restaurangen.

Lyssna på den här siffran – 875. Det är Travrestaurangens toppnotering på antalet lunchgäster under en dag. 875 betalande lunchgäster i en restaurang som ligger utanför stan, inga närliggande industrier eller stora arbetsplatser i en liten stad som Bollnäs – det är ett bevis på att om man gör rätt då kommer människorna. Det är också ett bevis på att det går att locka folk till travet – jag menar det kan väl omöjligt vara så att folk tänker ”nej, i dag är det travtävlingar, vi åker dit en annan dag”…

samma goa känsla som jag när vi skrittade förbi barnen

Att hästägare stannar hemma och tittar på ”liven” istället för att besöka banan är många gånger kopplat till kvaliteten på maten, det låter kanske konstigt egentligen, men är det någonting som kommer på tal när vi träffas under en travdag så är det maten.

”Är det bra mat?” är en lika vanlig fråga som ”Känns hästen bra i värmningen?”.

Med den nyvunna vinden i ryggen torde fredagsluncherna vara som vigda för Bollnästravet i nästa års tävlingsplanering – att hitta rätt dag/kväll för travbanorna borde vara rätt väg att gå. Att det som nu till synes inte finns något vettigt tänk bakom vilka banor som kör trav på vilka dagar är för mig obegripligt. Att veta vilka dagar som gäller, om så bara under vissa perioder, borde göra det enklare för alla.

En hyllning till: Bodentravet levererade på alla punkter i helgen. Från första till sista kontakt med människorna i Boden var det FEM PLUS. Inbjudande, glada skratt och ”kul att ni är här”.

Redan en timme före första start var det fullt av folk på publikplats. Det stod föräldrar med sina barn längs bankanten och hejade på oss under värmningarna, massvis med telefoner som tog bilder på hästarna och jag tror att Bro Viking hade samma goa känsla som jag när vi skrittade förbi barnen bara några meter från banan.

Det här borde vara enkelt – glada människor gör oss glada.

Alltså borde vi vara glada oftare. Vi har så mycket att vara glada för.

Och när Svensk Travsport (ST) gör slag i saken och uppdaterar sina datasystem för hantering av hästägandet – då kommer vi vara så glada att vi blir ännu fler ambassadörer för travsporten.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Jag går i väntans tider”

Förra veckans krönikör var Kristian Borell som bara går och väntar på att kära ner sig totalt i någon häst igen.
Av
Kristian Borell
När travintresset glödde i yngre år var Stig H Johansson-tränade Quiggin en av krönikören Kristian Borells favorithästar. Nu går han omkring och drömmer om den där förälskelsen igen. Kärleken till en travhäst. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
När travintresset glödde i yngre år var Stig H Johansson-tränade Quiggin en av krönikören Kristian Borells favorithästar. Nu går han omkring och drömmer om den där förälskelsen igen. Kärleken till en travhäst. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 13:

Väntans tider. Jag må ha slutit travcirkeln efter 30 års frånvaro, men det är något som saknas. Jag bara går och väntar på att kära ner mig totalt i någon häst. Det är mycket som skall stämma. Hästens utseende, mentalitet och inte minst namn. Och kusk och tränare kan inte vara vem som helst eller se ut hur som helst.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

När jag som ung slaviskt följde precis all sport märkte jag snart att jag hade svårt att falla för det lokala eller för den delen det nationella. Jag ville de flesta av de geografiskt närstående väl, men lyckades inte hålla på dem för det fanns ingen kärlek.

Ingemar Stenmark blev till Bojan Krizaj, Björn Borg till Vitas Gerulaitis, Börje Salming till Guy Lafleur och i fotboll var det inte Ralf Edström utan Giacinto Facchetti som gällde när det spelades boll mellan vindan och apelträdet på baksidan hemma i Götene.

I travet var det same same but different, med svenska eller i Sverige stationerade hästar på favoritlistan. Jag ville Axevallas tränarkår väl, men höll i slutändan på andra kuskar än Roger Grundin, Tommy B Andersson, Sven-Gunnar Andersson, Sören Norberg och Bo Näslund.

Min slutsats? Stig H som någon slags underdog

Närmsta storstaden Göteborg med sitt Åby intresserade mig inte alls. Det gjorde däremot Solvalla och fighten mellan en hel armada Nordin och en ensam Stig H Johansson. Min slutsats? Stig H som någon slags underdog.

Quiggin och The Onion blev mina favoriter. Den enda som i min värld (nästan) kunde matcha denna duo var varken Pershing, Mustard eller Legolas, utan Snack Bar. Så coolt namn, så cool dress och så tuff uppsyn i KGB:s avelshingstreklam. Appearence is everything och säger så mycket om helheten, trots att det ”bara” handlar om utsidan. Som ni förstår faller jag som en fura för Thomas Hedlunds eminenta kördress-serie här i Sulkysport.

En tränare/kusk kom snart att fascinera mig klart mer än ”stackars” Stig H. Bo William Takters okonventionella sätt med häst fick mig på fall, men någon häst fick jag aldrig med mig från trollkarlen från Norrköping.

det är och förblir en helhet som måste sitta

Det må ha varit en barndom, men jag hyser ingen illusion om att som 50-åring agera annorlunda. Att noggrant studera, reflektera och analysera är bara den ena sidan av myntet. Den andra handlar om kärlek och om hur underbart, och för mig helt nödvändigt, det är att falla som en fura.

Egentligen vill jag inte spekulera om när väntans tid kommer att vara över, det händer som sagt när det händer, men någon Gocciadoro-häst hade legat bra till om vår italienske vän varit piggare på att använda Pink & Blacks rosa-svarta hästägardress som hyllar bröderna Miccichès älskade Palermo.

Det hade också kunnat vara så att Urlo dei Venti hade avslutat min väntan, men besvikelsen över den möjliga flytten (?) till häxdoktor Holger Ehlert är så stor att den spirande kärleken håller på att rinna ut i sanden. Den till synes så klokt resonerande Stefano Simonellis Ehlert-flirt och jag känner mig lurad.

Kanske borde det inte gå ut över den underbara häst som är Urlo dei Venti, men det är och förblir en helhet som måste sitta. Hästen och kusken och tränaren. Utseendet och mentaliteten. Namn. Inte helt lätt, men jag är säker på att kärleken finns där runt hörnet.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson