Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Vad är det för nya besökare vi vill ha på våra tävlingsbanor?

Klaus Koch var förra veckans krönikör om nyckelordet för att locka annan publik än travfanatiker till banan: UPPLEVELSE!
Av
Cecilia Kristoffersson
Charlottenlunds travbana som försöker locka annan publik än travfanatikerna med exempelvis ”Fredagsbar” för studenter. Foto: Hanold/ALN
Charlottenlunds travbana som försöker locka annan publik än travfanatikerna med exempelvis ”Fredagsbar” för studenter. Foto: Hanold/ALN

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

Travsporten har många problem att dras med, men jag vågar påstå att den påtagliga publikminskningen just nu är det problem som diskuteras mest.

Frågan är dock hur stort problemet är och om alla domedagsprofetior om att det aldrig går att vända den negativa trenden verkligen stämmer? Jag tror inte det, och det beror på att vi är helt fel ute med hänsyn till vilken publik vi sträver efter att få till banan.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Ta min hemmabana – en av dom – Solvalla. Jag bor 300 meter från stallgrinden och går dit varje tävlingsdag. Vintertid stannar jag dock bara ett eller ett par lopp, tills jag har ätit klart, för att sedan knalla hem och se resten av loppen på datorn.

Vissa dagar kan jag dock stanna hela kvällen om jag till exempel fastnar i tränarrummet eller i annat trevligt sällskap. Från maj till september ser jag alla lopp om det är bra väder för då är vi ett ganska stort gäng som avnjuter loppen från terrassen framför restaurang Pershing.

Konceptet ådrar sig intresse från unga, företrädesvis studerande, människor

I lördags var jag på galoppremiär i Klampenborg. Regnet vräkte inledningsvis ner men det kom ändå massvis, framför allt rätt så unga människor, för att bevittna loppen. Trots att det var närmare 35 minuter mellan loppen var det ingen som blev uttråkad, det tjoades och hejades mycket. Det spelades ganska uppenbart också en och annan tia, men det kändes ändå som om att just spelandet var det sekundära nöjet.

Likadant är det på Charlottenlund, där jag sedan en månad tilbaka är verkställande direktör. Lunden har samtliga sina 40 årliga tävlingsdagar under helgerna, från fredag till söndag (med undantag från en enstaka torsdag). Fredagstävlingarna börjar (med undantag av två helgdagar) med första start 15:45, lördagstävlingarna körs på kvällen och de relativt få söndagstävlingar på vanlig eftermiddagstid.

Lundens ”grand stand” – läktarbyggnad – var när den byggdes 1955 Europas största i sitt slag. Till Derbyt 1956 kom det 31.000 åskådare. Det säger sig självt att när det nuförtiden kommer mindre än 1.000 personer till tävlingarna så ”försvinner” dessa fullständigt i den enorma byggnaden.

Och där kom nyckelordet: UPPLEVELSE!

Galoppbanan i Klampenborg började för några år sedan med ett koncept som kallades för ”Saturday Night Racing”. Tävlingarna började då med första start klockan 17.00 och ett av syftena med detta var att attrahera unga människor som ville festa eller var på väg ut för att festa. Konceptet blev en jättesuccé och det blev liv i luckorna på riktigt. Många av de unga spelade – som redan omnämnts – i toton men vanligtvis bara några få riksdaler och någon anmärkningsvärd omsättningsökning stod de inte för.

Charlottenlund har infört något som kallas ”Fredagsbar”. Konceptet ådrar sig intresse från unga, företrädesvis studerande, människor som erbjuds billig eller till och med gratis öl eller vin under reglerade former. Även detta tilltag har blivet en stor succé som genererar många nya besökare.

Just begreppet ”nya besökare” är kärnsubstansen i min argumentation. Vad är det för nya besökare vi vill ha på våra tävlingsbanor? Jo, jag uppfattar det som att våra travpolitiker och chefer strävar efter att snabbt öka antalet spelare. Det kan de fett glömma! Det är helt fel fokus. Vi ska däremot attrahera människor som vill komma åt en upplevelse och då alltid i sällskap med andra. Man ser det tydigt på både Charlottenlund och Klampenborg.

Större eller mindre grupper som själv väljer sin plats inom de stora anläggningarna. Ofta syns de på ställen långt borta från mållinje och spelluckor. Men de har kul, äter och dricker (vilket skapar omsättning utanför totoluckorna), spelar lite och går sedan hem med en bra upplevelse.

Och där kom nyckelordet: UPPLEVELSE! För det är inte bara de nya gästernas upplevelse det rör sig om. Det rör sig även om de – numera tyvärr allt för få – inbitna travbesökarnas upplevelse. Vi ”importerar” helt enkelt stämning och fest. Ingen kan få någon upplevelse i en tom hall eller på en öde uteplats. Vilka det är som skapar stämning är därför underordnat.

Att tro att vi på travbanorna kan fylla publikplatserna med enbart travfanatiker och spelare är naivt. Inte ens Elitloppspubliken består till hundra procent av den sortens männinskor. Vi vill ha tillbaka spelarna från hemmadatorerna. Det kan vi få om vi erbjuder en trevligare upplevelse på banan. Ovanstående exempel från de köpenhamnska banorna visar på det.

Lite cyniskt kan man säga att vi struntar i om de bara kommer en gång. Det kommer nya nästa gång och de som har varit där och fått en positiv upplevelse kommer att bli små ambassadörer utan att för den skull ha blivit intagna i en mejlslinga som de inte har någon lust att vara en del av.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson.