Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Vad är det för nya besökare vi vill ha på våra tävlingsbanor?

Klaus Koch var förra veckans krönikör om nyckelordet för att locka annan publik än travfanatiker till banan: UPPLEVELSE!
Av
Cecilia Kristoffersson
Charlottenlunds travbana som försöker locka annan publik än travfanatikerna med exempelvis ”Fredagsbar” för studenter. Foto: Hanold/ALN
Charlottenlunds travbana som försöker locka annan publik än travfanatikerna med exempelvis ”Fredagsbar” för studenter. Foto: Hanold/ALN

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

Travsporten har många problem att dras med, men jag vågar påstå att den påtagliga publikminskningen just nu är det problem som diskuteras mest.

Frågan är dock hur stort problemet är och om alla domedagsprofetior om att det aldrig går att vända den negativa trenden verkligen stämmer? Jag tror inte det, och det beror på att vi är helt fel ute med hänsyn till vilken publik vi sträver efter att få till banan.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Ta min hemmabana – en av dom – Solvalla. Jag bor 300 meter från stallgrinden och går dit varje tävlingsdag. Vintertid stannar jag dock bara ett eller ett par lopp, tills jag har ätit klart, för att sedan knalla hem och se resten av loppen på datorn.

Vissa dagar kan jag dock stanna hela kvällen om jag till exempel fastnar i tränarrummet eller i annat trevligt sällskap. Från maj till september ser jag alla lopp om det är bra väder för då är vi ett ganska stort gäng som avnjuter loppen från terrassen framför restaurang Pershing.

Konceptet ådrar sig intresse från unga, företrädesvis studerande, människor

I lördags var jag på galoppremiär i Klampenborg. Regnet vräkte inledningsvis ner men det kom ändå massvis, framför allt rätt så unga människor, för att bevittna loppen. Trots att det var närmare 35 minuter mellan loppen var det ingen som blev uttråkad, det tjoades och hejades mycket. Det spelades ganska uppenbart också en och annan tia, men det kändes ändå som om att just spelandet var det sekundära nöjet.

Likadant är det på Charlottenlund, där jag sedan en månad tilbaka är verkställande direktör. Lunden har samtliga sina 40 årliga tävlingsdagar under helgerna, från fredag till söndag (med undantag från en enstaka torsdag). Fredagstävlingarna börjar (med undantag av två helgdagar) med första start 15:45, lördagstävlingarna körs på kvällen och de relativt få söndagstävlingar på vanlig eftermiddagstid.

Lundens ”grand stand” – läktarbyggnad – var när den byggdes 1955 Europas största i sitt slag. Till Derbyt 1956 kom det 31.000 åskådare. Det säger sig självt att när det nuförtiden kommer mindre än 1.000 personer till tävlingarna så ”försvinner” dessa fullständigt i den enorma byggnaden.

Och där kom nyckelordet: UPPLEVELSE!

Galoppbanan i Klampenborg började för några år sedan med ett koncept som kallades för ”Saturday Night Racing”. Tävlingarna började då med första start klockan 17.00 och ett av syftena med detta var att attrahera unga människor som ville festa eller var på väg ut för att festa. Konceptet blev en jättesuccé och det blev liv i luckorna på riktigt. Många av de unga spelade – som redan omnämnts – i toton men vanligtvis bara några få riksdaler och någon anmärkningsvärd omsättningsökning stod de inte för.

Charlottenlund har infört något som kallas ”Fredagsbar”. Konceptet ådrar sig intresse från unga, företrädesvis studerande, människor som erbjuds billig eller till och med gratis öl eller vin under reglerade former. Även detta tilltag har blivet en stor succé som genererar många nya besökare.

Just begreppet ”nya besökare” är kärnsubstansen i min argumentation. Vad är det för nya besökare vi vill ha på våra tävlingsbanor? Jo, jag uppfattar det som att våra travpolitiker och chefer strävar efter att snabbt öka antalet spelare. Det kan de fett glömma! Det är helt fel fokus. Vi ska däremot attrahera människor som vill komma åt en upplevelse och då alltid i sällskap med andra. Man ser det tydigt på både Charlottenlund och Klampenborg.

Större eller mindre grupper som själv väljer sin plats inom de stora anläggningarna. Ofta syns de på ställen långt borta från mållinje och spelluckor. Men de har kul, äter och dricker (vilket skapar omsättning utanför totoluckorna), spelar lite och går sedan hem med en bra upplevelse.

Och där kom nyckelordet: UPPLEVELSE! För det är inte bara de nya gästernas upplevelse det rör sig om. Det rör sig även om de – numera tyvärr allt för få – inbitna travbesökarnas upplevelse. Vi ”importerar” helt enkelt stämning och fest. Ingen kan få någon upplevelse i en tom hall eller på en öde uteplats. Vilka det är som skapar stämning är därför underordnat.

Att tro att vi på travbanorna kan fylla publikplatserna med enbart travfanatiker och spelare är naivt. Inte ens Elitloppspubliken består till hundra procent av den sortens männinskor. Vi vill ha tillbaka spelarna från hemmadatorerna. Det kan vi få om vi erbjuder en trevligare upplevelse på banan. Ovanstående exempel från de köpenhamnska banorna visar på det.

Lite cyniskt kan man säga att vi struntar i om de bara kommer en gång. Det kommer nya nästa gång och de som har varit där och fått en positiv upplevelse kommer att bli små ambassadörer utan att för den skull ha blivit intagna i en mejlslinga som de inte har någon lust att vara en del av.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Kackes Pamir starkare än Åkebys senap”

Förra veckan var Håkan "Lillis" Olsson krönikör och han minns tillbaka på bland annat Sörens Nordins cykelslangar.
Av
Cecilia Kristoffersson
Sören Nordin utrustade Regina Roy med stora cykelslangar för att få ordning på hästens säregna framaktion. Foto Stalltz.se
Sören Nordin utrustade Regina Roy med stora cykelslangar för att få ordning på hästens säregna framaktion. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 26:

Ibland väcker ett enda hästnamn en massa minnen från svunna tider. Senap med mera. Årets Elitloppsvinnare är namngiven efter en fransk senap, Dijon. Det väckte en del minnen hos mig.

”Kackes Pamir starkare än Åkebys senap”

Så såg löpsedeln ut som mötte den färske Kriterievinnaren när han gled in i Skara en dag i oktober 1979. Tänk vad åren går!

Vi hade just fått uppleva Kriteriet när Karl-Erik ”Kacke” Nilssons Pamir Brodde betvingade Sören Nordin och Mustard. Båda hästarna med franskt inslag i stammen, Pluvier III och Tibur som fäder.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Vi hade arrangerat med en mottagningskommitté när Kacke körde in i Skara helt ovetande av vad som skulle ske. Han blev stoppad vid infarten. Skaratidningens dåvarande sportchef Lennart Pehrson (han stavade namnet så på den tiden) hade fixat till löpsedeln, totochefen Anders Jacobsson överlämnade ”en fattig munk” från Skara och jag som sportchef på Axevalla hade köpt en kaktus med latinska namnet ”Kacketus Kriterius”, åtminstone stod det så på den förklarande träpinnen som var nedstucken i blomjorden.

På motorhuven placerades en bricka med champagneglas av en servitör iklädd vit rock och högtidliga tal hölls. Den där kaktusen levde länge berättade Kacke för mig när jag frågade honom. Han fick klippa ned den ett antal gånger för att den ”gick i taket”.

Lasse Åkeby, stridbar hästägare och debattör på och kring Solvalla, delägde Mustard (förklaring till löpsedeln).

Pamir Brodde blev Sveriges representant i VM, ett lopp hans far Pluvier III vann. Pamir Brodde vann själv Oslo Grand Prix och Mustard vann Derbyt i stor stil, ”Pamiren” femma. Mustard, stayer som han var, vann även Åbergs, med Olle Goop som kusk faktiskt. 100.000 kronor i förstapris på den tiden. Ulf Nordin stod som tränare och körde själv trean Dialekt. Ingen av dem gjorde några större avtryck som avelshingstar. Pamir Brodde fick 207 avkommor varav två tjänade över miljonen, Wind Bunness 2,4 och Pamir Whitney 1,6. Mustard fick 366 avkommor och ingen nådde upp i miljonen.

Sju Ess Senap hade det här som slogan:

”Senap som smakar som senap skall smaka”

Tillverkaren från Uppsala sålde fabriken och receptet efter 122 år till Polen. Undrar hur en sådan slogan låter på polska? Det är i alla fall för långt för att användas som hästnamn. Långt värre än Sexlaxarienlaxask.

Johnnys senap är en skapelse av Johnny Andersson från Söderhamn. En kringresande sillförsäljare som reste runt i Norrland och fick en snilleblixt och ändrade receptet. Numera tillverkas Johnnys i Eslöv.

Årets Elitlopp var i mångt och mycket som många tidigare upplagor. Efteråt diskuterade vi mest de utländska ekipagens utrustning och fick än gång bekräftat att man kör loppen på lite annorlunda vis söderöver. Med lite mindre marginaler.

Slangbella mellan bakbenen. Cykelslangar fram.

Årets vinnare var utrustad med något som liknade en slangbella mellan bakbenen. Den fick honom mindre benägen att rulla över i passgång. Det blev mera tölt. En gångart som islandshästarna så käckt använder sig av. Kommer att tänka på att Sören Nordin utrustade Regina Roy med cykelslangar mellan frambenen för att hon skulle få till sin säregna framaktion. Finalist i Elitloppet 1976.

Romain Derieux, tränare och körsven till Dijon, var i mina ögon en fransman mera med irländskt utseende.

Dijon är en senap som är ljus och lite syrlig och stark i smaken.

Hästen som vann Elitloppet var också en stark sak.

Steinlager, öl från Nya Zeeland, har namngett en annan Elitloppsvinnare. Per Oleg Midtfjeld rattade honom till seger 2005.

Och Stig H Johansson har vunnit vårt största lopp med en lök (The Onion). Hästnamn är på något vis outtömligt.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Inte bara hästarna behöver morötter”

Klaus Koch var förra veckan krönikör och han anser att om vi ska öka möjligheterna att få nya människor och nya intjäningsmöjligheter in i sporten, så måste banorna konkurrera med varandra.
Av
Klaus Koch
Låt banorna ta större del av intäkterna från banspelet. Det anser Sulkysports krönikör Klaus Koch, som varit chef på ett flertal travbanor runt om i Europa. Foto Jeannie Karlsson
Låt banorna ta större del av intäkterna från banspelet. Det anser Sulkysports krönikör Klaus Koch, som varit chef på ett flertal travbanor runt om i Europa. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 25:

Fördelningen av medel inom travsporten är av planekonomisk karaktär. Det är förödande på längre sikt. Det måste finnas möjligheter för banorna att tjäna ”egna” pengar och kunna få behålla åtminstone en väsentlig del av detta.

När jag 2002 blev direktör för travbanan i München fanns det i princip inga pengar i kassan. De pengar som fanns till förfogande fanns bokstavligen i kassaskrinet. Som daglig ledare blev det nödvändigt att prioritera utifrån de medel som fanns. Därmed uppstod ett både praktiskt och psykologiskt pussel.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

På den tiden skedde så gott som alla utbetalningar med check. Dessa skrevs så fort fordran uppstod och lades sedan i prioriteringsordning i en byrålåda. Gissa hur nöjda vi var varje gång den lådan var tom!

Pengarna tjänades huvudsakligen på andelen av banspelet, som var hela 26 procent. Omsattes det för 20.000 euro på banan en söndag, låg det fysiskt 5.200 euro i kassan måndag morgon. Detta gjorde det mycket lättare att motivera medarbeterna till att vara medvetna om att vi måste tjäna pengar på vår verksamhet.

I dagens läge i Sverige har möjligheterna för banorna att relatera (ban-)omsättning till en direkt intjäning försvunnit. Allt ingår numera i en central fördelningsnyckel. Banorna borde få tillbaka möjligheten för att få provision på banomsättningen då det är den bästa värdemätaren för fram- eller tillbakagång.

Att mäta banomsättningen har dock blivit besvärligt på grund av tillkommandet av spel via mobiltelefoner, iPads eller laptops. Här måste man hitta en väg. Tekniken sätter snart ingen gränser längre, så en lösning borde vara för handen.

Jag tror på att det behövs en överordnad kontrollinstans inom travsporten. En instans som bevakar banornas ekonomi

och deras förmåga att tjäna pengar. När det är sagt så är jag övertygad om att om vi ska öka möjligheterna att få nya människor och nya intjäningsmöjligheter in i sporten, så måste banorna konkurrera med varandra.

Ett fördelningssystem, där de som är satta till att förvalta inte har en aning om var pengarna kommer ifrån och har liten kunskap om var den nästa kronan skall komma ifrån, skapar inte så mycket initativ hos de berörda.

ST genomförde för några år sedan ett slags belöningssystem – där det låg jag tror 42 miljoner kronor – i en central pott. Dessa pengar skulle komma banor som ökade antal besökare och antal licensinnehavare till godo. Absolut en berömvärd morot, men fortfarande fattas möjligheten för att tjäna pengar direkt genom vår primära intäktskälla, spelet.

En sådan morot skulle definitivt smaka bättre och skulle leda till det jag efterlyser: en (sund) konkurrens banorna emellan. Belackare skulle kunna hävda att ett konkurrensbaserat system skulle komma de stora banorna (som ligger i storstäderna) till godo.

Det är säkert riktigt, men det är samtidigt volymbaserat och starkt påverkat av den lokala kostnadsnivån men vi måste bortse från kravet om att det inte får gå bra för de största banorna. Pengarna skall tjänas där de finns och av de mänskliga resurserna (läs: personal och travpolitiker) som finns på plats. Självklart skall det fortfarande finnas ett vad vi kan kalla socialt säkerhetsnät, men det ena uteslutar inte det andra.

Det händer att jag går ut på sociala media och uttrycker min glädje om att Solvallatränade hästar tar ett större antal finalplatser i ett stort unghästlopp.

Varför gör jag det? Jo, därför att jag har Solvalla i hjärtat och att jag känner mig delaktig. Jag jämför Solvalla med andra banor och jag hoppas att det betraktas som något positivt och att Solvalla får vara role model för andra banor.

För en mindre bana kan en enstaka storloppsfinalist anses vara en framgång. Använd detta! Det är min förhoppning att alla banor någon gång ibland kommer i en sådan situation.

När man har ökat sin banomsättning eller sina sponsorintäkter och får möjlighet att höja prispengar eller investera i publika faciliteter därför att det behövs som följd av ökat intresse i form av mera publik och flera aktiva.

Jag upprepar att en central ”övervakningsinstans” erfordras, men banorna måste bli mer ekonomiskt självständiga med egna pengar. Det borde göra det enklare att operera offensivare på det lokala planet med syfte på att få nya besökare och nya aktiva.

Skall detta fungera måste anpassningen till spelprodukterna och till de lokala förutsättningarna gå upp i en högre enhet. Inget lätt pussel men slutändamålet borde ju vara solklart: nämligen att följa travsportens ändamålsparagraf som syftar på att öka och vårda intresset för travsporten och travaveln i Sverige. Det jobbet görs enligt min uppfattning bäst lokalt och det måste stimuleras av ovan nämnda morötter.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Dags att uppdatera reglementet”

Anne Haglund krönikerar om att Elitloppet återigen blev ett misslyckande för travet ur djurskyddsperspektiv.
Av
Cecilia Kristoffersson
Readly Express i galopp inför Elitloppsfinalen. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Readly Express i galopp inför Elitloppsfinalen. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 24 2019:

Elitloppet blev återigen ett misslyckande för travet ur djurskyddsperspektiv. Svensk travsports tävlingsreglemente upprätthölls inte, i den frågan som av sporten uttalas som den viktigaste, djurskyddet.

Sveriges och kanske världens bästa häst Readly Express fick genomföra defilering och tre provstarter kraftigt vänster framhalt. Han travade så illa att han slog om till galopp, han kunde helt enkelt inte trava snabbt. Hästen var så påverkad av hältan att det aldrig borde varit aktuellt att ens fundera på att starta i Elitloppsfinalen, ändå fick han halta runt på Solvalla under cirka en halvtimmes tid inför tusentals människor på plats och miljontals tv-tittare för att ”förberedas” inför finalen.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Slutligen och äntligen ströks hästen av banveterinärerna.

Tävlingsreglementet bröts av flera inblandade. Hästens tränare bröt mot paragraf 35 där det står ”Häst ska vara i tävlingsmässigt skick för att få delta i tävling. Ansvaret härför åvilar hästens tränare”. Likaledes ska kusken enligt samma paragraf agera: ”Körsven är skyldig kontakta banveterinären angående eventuell skada eller sjukdom på häst som vederbörande ska köra”.

Tävlingsreglementet bröts av flera inblandade

Enligt en artikel i Travronden den 26 maj var det banveterinären som kallade kusken till sig för att påtala att hästen ”såg ofräsch ut”. Banveterinärerna tog slutligen sitt ansvar och visade ut hästen, detta tog dock för lång tid.

Banveterinären säger i ovannämnda artikel att hästen såg ”ofräsch ut” redan efter försöket. Efter försöket fanns det massor av tid för banveterinärerna att undersöka hästen. En anledning att de är två personer under stortävlingar är att en veterinär kan göra inspektioner, medan den andra följer värmningar och tävlingar. Någon inspektion av misstänkt hälta verkade inte ha skett.

Banveterinärerna agerar oberoende av travsporten, de är anställda av Jordbruksverket och har en uppgift, det är att bevaka djurskyddet.

Måldomarnämnden, biträdd av bandomarnämnden, har bland annat till uppgift enligt paragraf 5 att ”uppmärksamma om de tävlande under loppen och i övrigt under tävlingsdagen bryter mot reglementet eller övriga bestämmelser”. Måldomarnämnden har också till uppgift att ”noga övervaka att allmänhetens intresse av korrekthet inom travsporten tillvaratas”.

Har en uppgift, det är att bevaka djurskyddet

Reglementets uppfattning att allmänhetens intresse av korrekthet är viktig, stärks i paragraf 9 där det står att riksdomaren också har denna uppgift. Tyvärr misslyckades både måldomarnämnden och riksdomaren med detta trots att de borde kunna stärka varandra.
Jag fick skämmas för travsporten när jag efter Elitloppet fick frågan av andra ”hästmänniskor” om de verkligen hade tänkt starta den halta hästen i finalen. De uppfattade definitivt inte travsporten som korrekt mot hästen.

Förutom att det var en ren plåga att som hästvän behöva se hela den utdragna förberedelsefasen med den halta stjärnhästen, så är det inte ovanligt att kapplöpningshästar som har en kraftig hälta frakturerar ett ben under loppet, med avlivning som enda utväg. Inget man vill tänka på…

Var det så viktigt ekonomiskt och/eller prestigemässigt att hästen till varje pris skulle starta i loppet att ingen i kretsen runt hästen eller funktionärerna kunde gå in och stryka den? Det behövdes en från sporten utomstående funktion, banveterinären från Jordbruksverket! Skönt att vi i Sverige har banveterinärer.

Sedan har jag funderat på en sak: görs det skillnad på hästar, fick Readly Express utstå mer för att han är en stjärna och för hans tävlingsavslut var så upphaussat?

Elitloppsvinnaren 2019 heter Dijon och han travade inte ens över upploppet, han töltade, tölt är ingen otillåten gångart enligt tävlingsreglementet, alltså korrekt dömt, ingen bestraffning.

Men såklart dags att uppgradera reglementet för visst ska vinnaren av världens största sprinterlopp i trav trava?

Eftersom det är travtävling det handlar om så måste det väl vara så att alla andra gångarter än trav ska vara otillåtna. Jag kan tycka att man ska diskvalificera hästar som rör sig med annan hovisättning än den diagonala, det vill säga trav, men man har i paragraf 57 valt att definiera de otillåtna gångarterna som passgång och galopp.

Dags att uppgradera den paragrafen och inkludera tölt som otillåten gångart!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch.