Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Definiera vad en travamatör är”

Klaus Koch tycker att vi ska göra som våra södra grannländer gjorde en gång i tiden. Återskapa de rena amatörerna och vårda dem.
Av
Klaus Koch
Antalet amatörer i travsporten har minskat drastiskt och det måste tas krafttag för att öka gruppen igen, anser krönikören, som vill att amatörer ska vara just amatörer med ”vanligt” jobb vid sidan.
Foto Jeannie Karlsson
Antalet amatörer i travsporten har minskat drastiskt och det måste tas krafttag för att öka gruppen igen, anser krönikören, som vill att amatörer ska vara just amatörer med ”vanligt” jobb vid sidan. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 4:

Svensk travsport är superprofessionell och på många punkter ledande. Men som alla andra sporter och underhållningsområden är den kraftigt avhängig av nyrekrytering och här spelar bland annat amatörerna en viktig roll. Utvecklingen i just denna grupp av sportutövare är mycket alarmerande och något måste göras nu.

När jag började som sportchef på Solvalla hösten 1991 var något av det första jag tog upp det relativt klena utbudet för amatörlicensinnehavarna. Där jag kom ifrån, Charlottenlund travbana i Köpenhamn, kördes minst ett amatörlopp per tävlingsdag. Även stordagar som Derbydagen och Copenhagen Cup. Det sista var jag inte speciellt förtjust i eftersom att jag var av uppfattningen att amatörlopp inte hör(de) hemma på internationella stordagar, men jag fick massivt politiskt mothugg, och som sportchef får man hålla sig till styrelsens direktiv.

Årgångsloppshästar lämnade de fullständigt åt sina tränare

Men jag har vuxit upp med ett fast lopp för amatörerna varje tävlingsdag och fann detta naturligt. I Tyskland var det ännu ”värre”. På den tiden var tysk travsport otroligt stark. Nästan alla banor körde två gånger per vecka och vanligtvis 12-14 lopp varje gång. Det var inte ovanligt att så många som fyra av loppen var rena amatörlopp. Deltagarna i dessa amatörlopp körde aldrig proffslopp men de var ofta hästägare som ständigt var på jakt efter nya hästar som de kunde köra amatörlopp med. Årgångsloppshästar lämnade de fullständigt åt sina tränare.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

På Solvalla kördes det på 1990-talet 85 årliga tävlingsdagar ett 20-tal amatörlopp och det är fortfarande samma förhållande nu med 90 tävlingsdagar. Dock har breddloppsdagarna bättrat på den statistiken något.

1991 mötte mitt förslag om att förbättra amatörernas möjligheter att köra lopp kraftigt motstånd. Dels behövdes allt tänkbart utrymme för den mycket starka professionella sporten och dels fanns det en rädsla för omsättningsförluster i totalisatorn.

Resultatet av den inställningen ser vi nu. Antalet rena amatörer sjunker dramatiskt och gränserna mellan licenskategorierna suddas ut. Det måste göras något och jag har några förslag.

Det säger sig själv att man inte har tid med att träna mer än en-två hästar

För det första måste Svensk Travsport (ST) ta tag i att definiera vad en travamatör är, både vad angår löpkörning och träning. En travamatör är enligt min uppfattning en person som sysslar med travsporten som hobby. Amatören är en person som har ett heltidsyrke utanför travet. Travsporten ägnar man ledig tid till. Det säger sig själv att man inte har tid med att träna mer än en-två hästar under den tiden även med hjälp av släkt och vänner.

En amatör har heller inte tid till att starta över 200 gånger per år på ett stort antal olika banor i övervägande professionella lopp. Då är man själv proffs och bör inte få tävla på lika villkor med ”rena” amatörer.

Är man proffs ska man ta betalt för sina tjänster, alltså behöver man en F-skattsedel och att ha redovisningsansvar. Man ska ha genomgått en av ST sanktionerad utbildning och fakturera sina tjänster via Svensk Travsports TDS.

Alla amatörer, lärlingar och före detta proffstränare ska ta ut samma körprovision som proffsen. Eftersom de inte har F-skattsedel (för just denna verksamhet) bör ST fakturera provisionen och de medel som kommer in kan sedan användas till exempelvis ungdomsverksamhet eller nya prispengar.

När väl ST har tagit fram tydligare riktlinjer för licenskategorierna måste man ta tag i den renodlade amatörsporten. Gör som våra södra grannländer gjorde en gång i tiden. Återskapa de rena amatörerna och vårda dem sedan. Enda kravet på dessa körsvenner är att de ska ha fullföljt en av ST/travbanorna arrangerad utbildning. Erbjud dem sedan ett passande antal över hela landet fördelade lopp som bidrar till att hålla intresset uppe och till att locka nya licensinnehavare.

Vem hittar på en bra beteckning på svenska?

Missförstå mig inte. Jag vill inte åt B-tränarna, absolut inte. Men att träna hästar åt andra eller att träna ett större antal egna hästar måste uppfattas som varande yrkesverksamhet. En sådan kräver utbildning.

Enligt min uppfattning är en B-tränarlicens ämnad för att en person ska kunna träna sin(a) egna häst(ar) på ledig tid men gränserna mellan professionell verksamhet och hobbyverksamhet är enligt min uppfattning alldeles för suddiga i dagens läge.

Till slut ännu en käpphäst: Dela upp licensbeteckningen ”Lärling”, nu! En lärling är en person som förkovrar sig. Sven-Erik Landin, snart 79 bast, var proffstränare i många år och har sedan några år tillbaka kört lopp som lärling.

Jag frågar mig: Vad är det han håller på att utbilda sig till nu? I Tyskland har man en licenskategori som kallas för ”Berufsfahrer”, professionell kusk. En sådan är färdigutbildad och lever på att jobba med travhästar och köra lopp, men han driver inte egen tränarrörelse. Vem hittar på en bra beteckning på svenska?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson som skriver om uttryck i travet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Höj standarden på proffstränarutbildningen”

Maria Törnqvist var förra veckas krönikör i Sulkysport och hon skriver om att höja utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering och om Åbys nya arena vilken hon tror stenhårt på.
Av
Maria Törnqvist
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

För min del händer det väldigt mycket just nu. Alltifrån stallbygge med allt vad det innebär, fortbildningskurser,  unghästbesiktningar, till planering av hemsidor, förbättringar av rörelsen och givetvis träna häst. Tacksam att jag har min fantastiska personal. Lojala, intresserade och kunniga. Ni är guld värda för mig!

Jag och tiotalet av mina travtränarkollegor blev frågade om vi ville gå en rätt så djup kurs i företagsamhet och ledarskap, skapad av HNS (Hästnäringens Nationella Stiftelse) ihop med VÄXA Sverige som jobbar väldigt mycket inom lantbruk och hästverksamheter.

Den här kursen har öppnat dörrar

Jag var tveksam till en början, och dessutom tveksam till att vara ifrån mitt företag ett par dagar per halvår för att deltaga i utbildningen. Jag var orolig för hur mina kunder skulle reagera om jag var borta två-tre dagar från verksamheten. Men jag måste säga att det är något av det bästa jag har gjort för att utveckla mitt företag.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Den här kursen har öppnat dörrar och jag har fått träffa människor som jag aldrig hade korsat väg med annars.

Högst aktiva inom hästbranschen, men inte inom travet.

Det gör att man får ett annat perspektiv och man kan utbyta kunskap och erfarenheter som är ovärderliga.

Något nytt som Svensk Travsport tagit fram är ”Schysst stall”. Kan låta skitlöjligt faktiskt. Men var inne och kollade runt lite på fliken som ligger på ST:s hemsida. Och jag tror att det inte är en sådan dum idé. Hästsporten och travsporten ligger så oerhört långt efter andra branscher så det är dags att vi kommer i kapp.

Är man proffs så ska det vara som det låter

Nya licensbestämmelserna är en fingervisning åt det hållet där man från och med 2020 minskar klyftorna och ökar möjligheterna för amatörer (B- licenserade). Jag tycker det är hög tid att höja standarden på kommande proffstränarutbildningar för att höja kvalitén på hela branschen.

Är man proffs så ska det vara som det låter. Vi som håller A-tränade hästar skall ge kunderna det de betalar för och hålla hög standard på både personal, foder och hästar.  Det skall vara skillnad för en kund att ha häst i A-träning.

Som bekant så är det helt ärligt svindyrt för en vanlig människa att äga en häst i proffsträning. Det är dyrt och krångligt att hålla andelshästar med 100 delar i och vi tränare har en utmaning att få alla dessa 100 ägare att känna sig sedda och delaktiga. Dessutom skulle vi behöva ha någon som driver ägarnas och tränarnas intresse mot de förhöjda veterinärkostnaderna.

Höj utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering. Ha uppföljningskurser en gång per år för att uppdatera kunskaper och hålla informationen från förbundet färsk. Obligatorisk närvaro så att inte folk uteblir.

Men det är viktigt att informationen och utbildningen är relevant.

Ingen vill bli lurad eller blåst

Jag tror att det här är nyckeln till att rädda branschen på sikt. Både genom att med kunskap och god vilja skapa schysstare arbetsvillkor för tränarnas personal och på så sätt också kunna behålla dem kvar inom branschen. Genom att höja kvalitén och trovärdigheten på verksamheten tror jag även att man kan locka nya större kunder till travet. Ingen vill bli lurad eller blåst.

Bredda samarbetet med ridsporten och andra hästbranscher. Vi kan ta hjälp av varandra och skapa en bättre och starkare hästbransch i hela Sverige. Tätare samarbeten med exempelvis HNS och LRF. Det gynnar alla, inte bara den enskilda individen/företagaren.

tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor

Vi ska hålla spelarkåren nöjda också. Det är hög tid för ST att utveckla en app eller en flik under tränarnas konton så man kan logga in och klicka i information såsom balans, huvudlag, vagn, och så vidare. Skapa ett kort kommentarsfält där man kan skriva om senaste jobbet eller gör en plus- och minusspalt. Det hade underlättat för alla i branschen om det sköttes via ST:s hemsida  så att man kan gå igenom startlistor och spelinformation samtidigt. Eller är detta tekniskt omöjligt?

Var på Gothenburg Horse Show i helgen. Vilken show! Sverige levererar bättre än någonsin och det är häftigt när en publikarena fullständigt kokar.

Jag har varit på NHL-ishockey i USA och detta var inte långt ifrån rent showmässigt. Det skapar ett publikvärde som hade varit läckert att kopiera till travet.

Något jag också fastnade för var profileringen av ryttarna och deras hästar som visades på storbilds-tv och i högtalarna i samband med att de kom in på arenan. Snyggt och proffsigt paketerat, en kort och personlig presentation av både häst och ryttare. Det gjorde att jag som besökare riktade uppmärksamheten mot ekipaget och man fick en helt annan samhörighetskänsla när man fick se närbild på både ryttare och häst i en ”stjärnmiljö”.

Åby är på god väg att skapa mervärde med att gå på trav och under april månad så smäller det på västkusten med invigning av hela arenan. Jag är personligen spänd av förväntan över den nya arenan och tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor.

Det dras mycket folk till Åby genom mässan och hotellet som troligtvis aldrig hade närmat sig travbanan annars. Tänk om vi kan locka denna folkmassa att intressera sig för travet!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Är det bra mat?”

Förra veckans krönikör var Fredrik Fransson om lunchtrav utan toto där över 430 gäster en helt vanlig fredag kunde njuta av att se ett provlopp (!) för varmblod och ett för kallblod.
Av
Fredrik Fransson
Lunchtrav – javisst. Lunchtrav utan toto? Det kan väl inte fungera? För Bollnästravet är svaret ja! En bra bit över 400 personer tog sig ut till banan i fredags för att äta lunch, och banan hade samtidigt vaket valt att köra provlopp för både varmblod och kallblod som lunchunderhållning och intresseskapande. Foto Thomas Hedlund
Lunchtrav – javisst. Lunchtrav utan toto? Det kan väl inte fungera? För Bollnästravet är svaret ja! En bra bit över 400 personer tog sig ut till banan i fredags för att äta lunch, och banan hade samtidigt vaket valt att köra provlopp för både varmblod och kallblod som lunchunderhållning och intresseskapande. Foto Thomas Hedlund

Här kan du läsa förra veckans krönika signerad Fredrik ”Frasse” Fransson:

Ett klassiskt svenskt ordspråk skulle kunna vara:

”Är magen glad så är människan glad.”

Maten på våra travbanor är en alltid aktiv diskussion. Det finns goda och dåliga exempel.

Ett lysande är Bollnästravet, min hemmabana, som tidigare led av ett katastrofalt rykte. Det har blivit bättring på den punkten, minst sagt.

en lika vanlig fråga som ”Känns hästen bra i värmningen?”

I fredags kördes två provlopp under lunchtimmen. Det låter kanske lite oskönt för hungriga travtränare, men sedan förra sommaren har man ny krögare på banan (Travrestaurangen by Kitchen) och en större succévärvning får vi leta efter.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Över 430 lunchgäster en helt vanlig fredag kunde njuta av att se ett provlopp (!) för varmblod och ett för kallblod, med startlistor och speaker som berättade vad som försiggick på banan.

Lysande initiativ där vi visar upp våra hästar för ”vanligt” folk. Jag lovar att det finns potentiella hästägare på restaurangen.

Lyssna på den här siffran – 875. Det är Travrestaurangens toppnotering på antalet lunchgäster under en dag. 875 betalande lunchgäster i en restaurang som ligger utanför stan, inga närliggande industrier eller stora arbetsplatser i en liten stad som Bollnäs – det är ett bevis på att om man gör rätt då kommer människorna. Det är också ett bevis på att det går att locka folk till travet – jag menar det kan väl omöjligt vara så att folk tänker ”nej, i dag är det travtävlingar, vi åker dit en annan dag”…

samma goa känsla som jag när vi skrittade förbi barnen

Att hästägare stannar hemma och tittar på ”liven” istället för att besöka banan är många gånger kopplat till kvaliteten på maten, det låter kanske konstigt egentligen, men är det någonting som kommer på tal när vi träffas under en travdag så är det maten.

”Är det bra mat?” är en lika vanlig fråga som ”Känns hästen bra i värmningen?”.

Med den nyvunna vinden i ryggen torde fredagsluncherna vara som vigda för Bollnästravet i nästa års tävlingsplanering – att hitta rätt dag/kväll för travbanorna borde vara rätt väg att gå. Att det som nu till synes inte finns något vettigt tänk bakom vilka banor som kör trav på vilka dagar är för mig obegripligt. Att veta vilka dagar som gäller, om så bara under vissa perioder, borde göra det enklare för alla.

En hyllning till: Bodentravet levererade på alla punkter i helgen. Från första till sista kontakt med människorna i Boden var det FEM PLUS. Inbjudande, glada skratt och ”kul att ni är här”.

Redan en timme före första start var det fullt av folk på publikplats. Det stod föräldrar med sina barn längs bankanten och hejade på oss under värmningarna, massvis med telefoner som tog bilder på hästarna och jag tror att Bro Viking hade samma goa känsla som jag när vi skrittade förbi barnen bara några meter från banan.

Det här borde vara enkelt – glada människor gör oss glada.

Alltså borde vi vara glada oftare. Vi har så mycket att vara glada för.

Och när Svensk Travsport (ST) gör slag i saken och uppdaterar sina datasystem för hantering av hästägandet – då kommer vi vara så glada att vi blir ännu fler ambassadörer för travsporten.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Jag går i väntans tider”

Förra veckans krönikör var Kristian Borell som bara går och väntar på att kära ner sig totalt i någon häst igen.
Av
Kristian Borell
När travintresset glödde i yngre år var Stig H Johansson-tränade Quiggin en av krönikören Kristian Borells favorithästar. Nu går han omkring och drömmer om den där förälskelsen igen. Kärleken till en travhäst. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
När travintresset glödde i yngre år var Stig H Johansson-tränade Quiggin en av krönikören Kristian Borells favorithästar. Nu går han omkring och drömmer om den där förälskelsen igen. Kärleken till en travhäst. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 13:

Väntans tider. Jag må ha slutit travcirkeln efter 30 års frånvaro, men det är något som saknas. Jag bara går och väntar på att kära ner mig totalt i någon häst. Det är mycket som skall stämma. Hästens utseende, mentalitet och inte minst namn. Och kusk och tränare kan inte vara vem som helst eller se ut hur som helst.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

När jag som ung slaviskt följde precis all sport märkte jag snart att jag hade svårt att falla för det lokala eller för den delen det nationella. Jag ville de flesta av de geografiskt närstående väl, men lyckades inte hålla på dem för det fanns ingen kärlek.

Ingemar Stenmark blev till Bojan Krizaj, Björn Borg till Vitas Gerulaitis, Börje Salming till Guy Lafleur och i fotboll var det inte Ralf Edström utan Giacinto Facchetti som gällde när det spelades boll mellan vindan och apelträdet på baksidan hemma i Götene.

I travet var det same same but different, med svenska eller i Sverige stationerade hästar på favoritlistan. Jag ville Axevallas tränarkår väl, men höll i slutändan på andra kuskar än Roger Grundin, Tommy B Andersson, Sven-Gunnar Andersson, Sören Norberg och Bo Näslund.

Min slutsats? Stig H som någon slags underdog

Närmsta storstaden Göteborg med sitt Åby intresserade mig inte alls. Det gjorde däremot Solvalla och fighten mellan en hel armada Nordin och en ensam Stig H Johansson. Min slutsats? Stig H som någon slags underdog.

Quiggin och The Onion blev mina favoriter. Den enda som i min värld (nästan) kunde matcha denna duo var varken Pershing, Mustard eller Legolas, utan Snack Bar. Så coolt namn, så cool dress och så tuff uppsyn i KGB:s avelshingstreklam. Appearence is everything och säger så mycket om helheten, trots att det ”bara” handlar om utsidan. Som ni förstår faller jag som en fura för Thomas Hedlunds eminenta kördress-serie här i Sulkysport.

En tränare/kusk kom snart att fascinera mig klart mer än ”stackars” Stig H. Bo William Takters okonventionella sätt med häst fick mig på fall, men någon häst fick jag aldrig med mig från trollkarlen från Norrköping.

det är och förblir en helhet som måste sitta

Det må ha varit en barndom, men jag hyser ingen illusion om att som 50-åring agera annorlunda. Att noggrant studera, reflektera och analysera är bara den ena sidan av myntet. Den andra handlar om kärlek och om hur underbart, och för mig helt nödvändigt, det är att falla som en fura.

Egentligen vill jag inte spekulera om när väntans tid kommer att vara över, det händer som sagt när det händer, men någon Gocciadoro-häst hade legat bra till om vår italienske vän varit piggare på att använda Pink & Blacks rosa-svarta hästägardress som hyllar bröderna Miccichès älskade Palermo.

Det hade också kunnat vara så att Urlo dei Venti hade avslutat min väntan, men besvikelsen över den möjliga flytten (?) till häxdoktor Holger Ehlert är så stor att den spirande kärleken håller på att rinna ut i sanden. Den till synes så klokt resonerande Stefano Simonellis Ehlert-flirt och jag känner mig lurad.

Kanske borde det inte gå ut över den underbara häst som är Urlo dei Venti, men det är och förblir en helhet som måste sitta. Hästen och kusken och tränaren. Utseendet och mentaliteten. Namn. Inte helt lätt, men jag är säker på att kärleken finns där runt hörnet.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson