Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Utvecklingen har nästan varit för bra”

Sverige har en väldigt stark elit montéryttare. Det är på gott och ont, enligt krönikören och montéförespråkaren Klaus Koch.
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
På bilden syns landets segerrikaste i år: Sofia Adolfsson.
Foto Mia Törnberg
På bilden syns landets segerrikaste i år: Sofia Adolfsson. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 49:

För mer än 50 år sedan sjöng den danske komikern Preben Kaas: ”Hvad skal vi med kvinder, de er bare til besvær”. I själva verket var visan en hyllning till det ”svaga” släktet som oftast är det starka, men sällan får kred för det.

Som stor fan av montésporten har jag dragit mitt strå till stacken i etableringen av disciplinen i Nordeuropa och jag gläds över den utveckling som den har genomgått.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Ja, utvecklingen har nästan varit för bra eftersom vi har skapat en elit av ryttare. Deras skicklighet verkar skrämmande på nya aktörer och det är nog där vi ska leta efter orsaken till att antalet montélicenser backar. Är det så borde det gå att lösa rent propositionstekniskt.

Nästan alla montéryttare i Norden är kvinnor och man kan fråga sig varför eftersom det ser precis tvärtom ut i sportens hemland Frankrike, där manliga ryttare dominerar totalt.

en dagsslända som kommer att försvinna igen

Jag hör ofta på våra stallbackar synpunkter på att montén inte är någon sport, men en dagsslända som kommer att försvinna igen eftersom att inga män intresserar sig för den. Men, se där tar ni helt fel! Det finns många manliga travaktiva som intresserar sig för montésporten och använder den professionellt.

Vår allra största utövare, Jerringprisnominerade Björn Goop, startar stadigt fler och fler hästar under sadel. Som ryttare använder han självklart de bästa som råkar vara kvinnor. Det är alltså inte tjejernas ”fel” att inga män gör sig riktigt gällande. Det är helt enkelt en jättesvår disciplin som ingen man har lyckats slå sig in i här i Norden.

Flera galoppjockeys har försökt och den danske toppmannen Nicolaj Stott rider ofta i montéloppen, men han har fått inse att tjejerna är tuffa konkurrenter och helt enkelt duktiga sportutövare som har hittat en nisch som passar dem bra.

Enda undantaget var gumman på stallfiket

När jag besöker min gamla hemmabana Charlottenlund pratar jag ofta med en äldre gentleman som var barn på 1950-talet. Hans pappa var travtränare med ”stald i Lunden”.

Grabben kom dagligen på stallbacken där det aldrig, absolut aldrig, vistades någon ur det kvinnliga släktet. Inte att kvinnor och tjejer ofredades, men jargongen var alltför hård för att någon skulle våga skicka dit sin fru eller sina döttrar. Enda undantaget var gumman på stallfiket som var stark nog att stå upp mot männen.

Under samma decennium – och även under de två efterföljande – kördes det inga, eller i alla fall extremt få, lopp för ston. Varken i Danmark eller i Sverige. Dessa fick kämpa mot hingstarna och valackerna i samtliga storlopp.

visa vem som är årgångens bästa häst

Fram till början av 1960-talet var fördelningen egentligen rätt jämn i Sverige medan stona i Danmark tog för sig i storloppen ända fram till 1981 (1973-1975 vanns Derbyt av ston tre år i följd), när Dansk Hoppe Derby infördes. Sedan dess har inget sto vunnit det danska Derbyt.

I Sverige ser det lite annorlunda ut. Förvisso infördes Derbystoet 1991, men dess prissumma var de första tio året relativt låg jämfört med själva Derbyt. 2001 dubblades förstapriset i Derbystoet till 500.000 kronor och det var också det senaste året Derbyt vanns av ett sto (Hilda Zonett). 1990 hade Queen L. vunnit och 1993 Ina Scot.

Gemensamt för dessa tre ston är att man kan fastslå att de var sin årgångs bästa häst oavsett kön.

Det är just det som de stora årgångsloppen är till för: att visa vem som är årgångens bästa häst. Men det gör de tyvärr inte längre. Stona väljer alltid de lättare pengarna och då kan det hända att årgångens bästa häst vinner ett stolopp i stället. Det tycker jag är synd. Jag skulle vilja komma tillbaka till att Derby och Kriterium (först och främst dessa två) får denna särställning.

Det finns två sätt att göra det på: Antingen att sänka förstapriset i stoloppet rejält eller också att flytta stoloppet till en annan tidpunkt. Den senare varianten är min önskan, och upplägget fanns faktiskt tidigare (på 1980-talet) med Kriterium och Oaks. Gör man så kan man i stället köra en lågt doterad consolation för ston.

Det finns bara fördelar med detta. Vi får alltid möjligheten att kora årgångens bästa häst och stona ökar sina intjäningsmöjligheter, då de kan delta i båda loppen. Det ger dessutom de bästa stona möjligheten att vinna en del av ”marknaden” för äldre hästar och ta för sig i de internationella storloppen.

Jag skulle gärna vilja se ett svenskfött sto vinna Prix d’Amérique igen!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Århundradets domartabbe

En av de största domarskandalerna i Svensk Travsports historia inträffade igår på Romme och det borde innebära konsekvenser för domarna, såväl riksdomaren som måldomarnämnden, enligt insändarskribenten.
Av
Anders Ekberg
Upplåst för dig som är prenumerant

Om man inte begriper som riksdomare att en häst som varit utanför bangränsen i 400 meter under ett lopp skall diskas för att den vunnit fördel mot konkurrenterna bör man ta konsekvenserna av sitt handlande och ställa sin plats till förfogande för någon som har ett hum om hur svenska travsportreglementet skall tolkas.

Oavsett slutplacering i loppet skall hästen naturligtvis diskvalificeras.  När sedan hästen är först i mål några centimeter före tvåan i mål blir det ännu mer obegripligt för spelarna hur en måldomarnämnd kan undgå att diskvalificera ekipaget, som under en väsentlig del av loppet dessutom varit utanför bangränsen med halva sulkyn och t.o.m mer därtill samt halva hästen, vilket betyder att den regelvidrigt tjänat åtskilliga meter.

En kusk måste bemöda sig om att hålla en häst innanför bangränsen. Gör man inte det utan låter hästen bryta inåt, som i det här fallet i sista kurvan, förutom på upploppet, så tjänar den hästen för det första mark i förhållande till konkurrenterna som inte kört regelvidrigt.

I klartext – hästen har i det här fallet inte tillryggalagt den stipulerade sträckan 2.140 meter. Därmed har den ju definitivt vunnit fördel av regelbrottet.

Alltså ställer man sig helt oförstående till att riksdomaren kan påstå att man inte med säkerhet kan veta om hästen vunnit fördel av att köras utanför bangränsen.

För det andra – om kusken måste korrigera sin häst när den bryter inåt tappar den också farten. Detta är ett ovedersägligt faktum, och det vet alla som har någon kännedom om hur hästar fungerar.

Rommes måldomarnämnd och framför allt riksdomaren, som lämnade den skrattretande förklaringen till friandet av den häst som var först i mål, borde alltså avgå, eftersom spelarna i fortsättningen kan vänta sig vilket domslut som helst från nämndens sida.

Många spelare blev blåsta på pengar och andra drog fördel i lördags av denna dundertabbe, och man kan bara föreställa sig hur konsekvenserna av  måldomarnämndens fullständiga och ödesdigra felbedömning  hade handlat om miljonutdelning för några spelare.

För att risken att spelarna i fortsättningen skall utsättas för liknande missbedömningar skall minska borde alltså även måldomarnämnden på Romme avgå, eftersom minst två av delegaterna i måldomarnämnden röstade med riksdomaren som har utslagsrösten av fem.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Saknade klargörande svar

Så stod hela garnityret där på podiet i torsdags. Jag har ju tidigare spekulerat i om Propulsionhärvan är ett absurt drama eller en fars? Fortsatt svårt att avgöra efter torsdagens föreställning. Men ett spektakel är det men ingen publiksuccé skulle jag tro.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
Utredaren Pehr Jern, vice vd Ulf Hörnberg, förbundsjuristen Göran Wahlman, ST:s ordförande Marjaana Alaviuhkola och vd Maria Croon vid torsdagens presskonferens om Propulsion. Foto: stalltz.se
Utredaren Pehr Jern, vice vd Ulf Hörnberg, förbundsjuristen Göran Wahlman, ST:s ordförande Marjaana Alaviuhkola och vd Maria Croon vid torsdagens presskonferens om Propulsion. Foto: stalltz.se

Recensionerna har inte varit de bästa inte ens i husorganet. Ett manus som författaren fått gott om tid att skriva men som trots det verkar undermåligt och långtifrån värt något Nobelpris. Har man haft någon regissör? Och skådespelarprestationerna lämnar en hel del övrigt att önska.

Det är lite ironiskt att man kallar de externa utredarna för ”oberoende”. Här har de haft sin födkrok i snart ett halvår och är ett praktexempel på att ”man biter inte den hand som föder en”.

De har gjort precis som de blivit tillsagda men vad har de fördrivit tiden med i fem månader? Förutom diverse dataintrång?

Inget nytt har framkommit

Inget nytt har i vart fall framkommit. De fakta som framkommit var kända första veckan efter Elitloppet: att Propulsion nervsnittades i USA, att uppgiften fanns hos Svensk Travsport, att man trots detta godkänt tävlings- och avelskarriär och att Daniel Redén varit helt ovetande.

Skuldfrågan avgjorde ju vd Maria Croon bara fyra dagar efter Elitloppet när hon pekar ut Daniel Redén i direktsänd TV med hänvisning till det strikta tränaransvaret.

Klart att de ”oberoende” utredarna inte vågar komma fram till något annat. Då kanske inte ST betalar slutfakturan.

Och nu säger man – mycket motsägelsefullt – att ansvarsfrågan hänskjuts till Ansvarsnämnden och i samma andetag att Redén ska betala tillbaka prispengarna? Trots att inte ansvarsfrågan inte är avgjord. Ska bli intressant att se om någon rakryggad kommer att framträda i denna sak.

Utmärkt och avslöjande journalistik

I lördags sände V75-direkt ett kort inslag om Propulsionhärvan. En snabb sammanfattning och en intervju av Åsa Elmroth med Maria Croon och Pehr Jern. Okritiskt och mjäkigt som vanligt tänkte jag. När Åsa gav sina intervjuoffer öppna frågor och lät dem prata på.

Men det var egentligen utmärkt och avslöjande journalistik. Både Jern och Croon stakade sig, snubblade på ord, sa emot sig själva, flackade med blicken och hade inga klargörande svar. Det var som om de var satta i en lögndetektor. Bra Åsa!

Det skulle vara hedersamt om ST tog på sig skulden helt och hållet. ”Vi har gjort fel, vi tar vårt ansvar, Redén är utan skuld och kan fortsätta sin verksamhet. Vi ersätter övriga hästägare även vid de starter Propulsion gjort utomlands – det var ju vi som utfärdade exportcertifikaten – och kommer inte att kräva Redén på några pengar.

Vi går vidare med internutredningen och kommer att utkräva ansvar och de – som enligt vd Croon – saknar kompetens ska inte jobba kvar hos oss.” Då skulle vi alla kunna sätta punkt för detta sorgliga drama.

Fokustema
Öppet brev
Läs senare

Svensk Travsports framtid

Hästägaren och uppfödaren Ruth Riekola skriver ett öppet brev till styrelsen för Svensk Travsport och landets travsällskap.
Här är Riekolas farhågor och förslag till koncernstruktur för travsporten i framtiden.
Av
Ruth Riekola
Upplåst för dig som är prenumerant
Hästägaren och uppfödaren Ruth Riekola har tagit fram ett förslag hur Svensk Travsport kan formas i framtiden. Foto Mia Törnberg/sulkysport
Hästägaren och uppfödaren Ruth Riekola har tagit fram ett förslag hur Svensk Travsport kan formas i framtiden. Foto Mia Törnberg/sulkysport

Min sammanfattning av Rådslaget är att Travsällskap som inte vill medverka i en ur skattesynpunkt ofördelaktig organisation kan uteslutas.

Det är inte acceptabelt att ”workshops”, där de aktiva inte i förväg får ta del av för- och nackdelar med olika organisationsformer, ska ligga till grund för de beslutsalternativ som ST ska bedöma.

Varför inte oberoende? Kan ST utesluta ägare? ST efterlyser transparens och inga dolda agendor. Gäller detta även ST?

Om mina slutsatser är felaktiga tala om varför så att vi alla aktiva förstår!

Ekonomiska föreningar:

På sidan 41 i Rådslaget nämns Arla ekonomisk förening som en betydande del av företagandet.

Att vara en betydande del av företagandet säger inget om hur lönsamt det är och har varit för de svenska mjölkproducenterna. Under åren 1974-1999 hade jag god insyn i jordbrukskooperationen och då som nu är producenterna de stora förlorarna eftersom erhållet pris för insatsvarorna inte följer kostnadsutvecklingen. Hur många lantbrukare har inte levt och lever på ”husrötan”. Anledningen är bland annat att ägarna/medlemmarna inte har någon stark styrelse som ser till deras bästa. Administrationskostnader och andra onödiga kostnader ökar oproportionellt.

Detsamma gäller exempelvis för hästägare idag. Kostnaderna ökar årligen medan prispengar i vardagstravet inte följer kostnadsutvecklingen.

ATG-modellen:

Grunderna för ATG-modellen från år 1974 tog bland annat utgångspunkt i ett avtal med staten och sporten (djurskydd, regionalpolitiska hänsyn m.m.). Lotterilagen upphörde den 31 december 2018 och då tillförsäkrade sig staten majoriteten i ATG:s styrelse. ATG:s punktskatt på nettoomsättningen ändrades från 35 procent till 18 procent. Den tidigare skatten inkluderade en icke definierad punktskatt på spel och icke definierad bolagsskatt. Från och med den 1 januari 2019 tillämpas ordinarie svensk skattelagstiftning. För att delvis kunna tillämpa svensk skattelagstiftning, koncernbeskattning, äger ST sedan den 1 januari 2019 90,1 procent av aktierna i ATG.

Har ST fakturerat ATG för utförda tjänster under år 2019?

Skatter:

För att ATG ska kunna bedriva spel på hästar fordras uppfödare, hästar att tävla med, tränare inklusive personal, banor att tävla på, stallar, underhåll av banor och stallar, administration med mera. Om ST, serviceorgan till Travsällskapen, i god tid före år 2019 sett till att svensk skattelagstiftning kunde tilllämpas även för dessa tjänster hade ATG inte behövt avsätta 342 miljoner kronor i bolagsskatt för verksamhetsåret 2019.

Vad har ST hittills gjort för att minska skatten för travsporten under år 2020?
Travsporten i sin helhet måste skatteoptimera i framtiden såsom alla andra företagskoncerner!

I direktiven till Denningers Rapport ingår endast olika former av ekonomiska föreningar – inte aktiebolag. På sidan 7 punkt 4.3 Ekonomi och juridik står: ”Travsporten måste ur koncernbidragsberoendet för framtiden. Om flera ägare ska komma in i ATG kommer inte koncernbidragsmodellen att fungera längre.” På sidan 1 i Rådslaget: ”Överskott från ATG behöver delas ut i form av utdelning till Svensk Travsport”.

Varför ska nya ägare tillkomma? Är inte vinstutdelning skattepliktig?

Förslag till bolagisering av Svensk Travsport:

För att undvika att betala 100-tals miljoner i skatt framöver är mitt förslag till Travsällskapen att snabbt bilda ett AB med fördelning av aktier på 32 Travsällskap enligt fördelning på sidan 37 i Rådslaget. Antalet aktier ska vara delbart med 1030. En tillfällig bolagsordning görs där hembudsklausul ska ingå.

Bilda en tillfällig, liten styrelse som enbart ser till de aktivas bästa. Alla som möjliggör att ATG ska kunna bedriva spel på hästar inkluderas. ST klagar över att man inte har någon egen ”balansräkning”.

Enligt förslaget nedan har alla egna balansräkningar och en fullständig koncern där fakturering kan ske månadsvis i förskott eller efterskott för utförda tjänster. Svensk skattelagstiftning ska följas med skatteoptimering i alla led. Vinster/förluster behandlas vid årsstämmor. ”Efterskottsekonomi”, som ST arbetar efter idag, med 15 månaders förskjutning som kräver lån från ATG behövs inte i framtiden. En tydlig transparent bolagsform och hänsynstagande till Statens krav gör det lättare att komma ur Statens majoritet i ATG:s styrelse (om detta är önskvärt). I Travsällskapen ingår allt som möjliggör att bedriva spel på hästar. Se under SKATTER ovan.

Varför vill inte ST att Travsällskapen, det vill säga de aktiva, ska äga 100 procent i Svensk Travsport på ett enkelt bolagiserat sätt?

Förslag till koncernstruktur, se nedan: