Fokustema
Krönika
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Stoppa tränarna från barfotakörning

Så ska fler fuskare stoppas och bestraffa tränare som inte klarar av att bedöma barfotakörning. Det är två av punkterna veterinären Anne Haglund resonerar kring i sin krönika.
Av
Anne Haglund
Skor på! Det ska gälla för de tränare som inte kan hantera barfotakörning, utan vars hästar kommer till stallet med blödande hovar. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Skor på! Det ska gälla för de tränare som inte kan hantera barfotakörning, utan vars hästar kommer till stallet med blödande hovar. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Under tre år har veterinären Anne Haglund skrivit om hästens hälsa och veterinära frågor i Sulkysport. Nu fortsätter hon ge sin syn på hur de fyrbenta har det i Sverige och ge viktiga tips när det gäller att sköta och skydda hästar i Sulkysports digitala satsning.

***

Samhällsutvecklingen går mot utökat hållbarhets- och långsiktighetstänk. Vi ska vara rädda om det vi har och vårda det. En annan viktig och framträdande fråga i samhället är djurvälfärd och djurskydd. Inte mycket engagerar gemene man mer än om djur far illa eller inte tas om hand på rätt sätt. Hänger travsporten med?

Jag tycker att vi har en del att reflektera över och jobba med. Hästvälfärdsavdelningen på Svensk Travsport är den klart minsta avdelningen med tre anställda, det kan man fundera över när hästvälfärden är den högst prioriterade om man läser hemsidan.

Jämförelsevis så finns det elva anställda på avel, sju på ekonomi och elva på IT-avdelningen. Hästvälfärdsavdelningen jobbar på bra med stort ansvarsområde och ett helt avlångt land att täcka och flera nya projekt. Dopingprover och oanmälda besök ute på gårdarna i kombination med behandlingsjournaler verkar vara vägen att gå för att lyckas stoppa problemet med doping och användandet av otillåtna substanser.

Det måste också bli lättare att fälla för dopingbrott inom travsporten

Det måste också bli lättare att fälla för dopingbrott inom travsporten, idag måste misstankegraden vara ”utom allt rimligt tvivel”. Inom humanidrotten räcker det med en lägre misstankegrad. Om något så borde det vara omvänt mellan djursport och människosport. Det finns större anledning att skydda djuren, då de är helt utlämnade till människan. ”Utom allt rimligt tvivel” är det nästan omöjligt att uppnå.

Har man utrustning och preparat som man inte ska inneha så ska man dömas. Ingen tar väl hem mediciner och preparat för att titta på dem? Innehav måste dömas mycket hårdare än idag.

Upprepat blödande hovar efter barfotakörning är också något som det är alldeles för låg bestraffning för. Vid första förseelsen är bestraffningen 5.000 kronor, andra gången 15.000 kronor, därefter får ST bestämma. Vad händer då? Inget verksamt hittills i alla fall.

Om man är så dålig på att bedöma om en häst kan gå barfota och är så dålig på att lära sig eller gud förbjude är så ignorant, så att man efter två blödande hovar, inte fattar att det inte går, då ska man såklart dömas rejält.

Minst sex månaders förbud mot barfotakörning borde vara rätt nivå på bestraffning

Minst sex månaders förbud mot barfotakörning borde vara rätt nivå på bestraffning. Allt tjafs om att hästägarna drabbas för tränarens okunskap är oväsentligt.

Hästägaren får välja en tränare som har omdöme att köra barfota om hans häst ska gå barfota, så enkelt är det. Hästarna ska inte lida för ägarnas ekonomiska intressen.

I enlighet med långsiktighetstänket så borde vi tänka över travsportens hårda satsning på unghästtävlande. Premiechansningen med dubbla prispengar i vissa lopp, högre prispengar i treåringslopp, många högt doterade lopp för unghästar, allt detta stimulerar hård träning av unga hästar.

Till en svenskfödd treåring 2018 utbetalades det i genomsnitt 55.500 kronor, en fyraåring 63.000 kronor och en äldre häst 16.500 kronor. Tänk då på att de allra bästa äldre hästarna tar en stor del av prispengarna i och med att det körs V75 varje vecka med relativt hög prissumma. Det blir inte mycket kvar för ”den vanliga” äldre hästen.

Hästar växer och utvecklas kroppsligt till sexårsåldern, under den tiden utvecklas hästen bäst av anpassad träning

Hästar växer och utvecklas kroppsligt till sexårsåldern, under den tiden utvecklas hästen bäst av anpassad träning, det behövs ofta längre viloperioder eller perioder av alternativ låggradig träning. Det är små marginaler tills att skador inträffar när hästen både ska växa och träna maximalt. Hård träning och tävling med unga djur innebär alltså stor skaderisk och måste göras med försiktighet om hästens bästa ska beaktas.

Foto Lotta Brundin Gyllensten

De höga förtjänstmöjligheterna för unghästar ökar ägarnas och tränarnas benägenhet att utmana gränserna. Det blir stor utslagning om det satsas mot unghästmiljonerna. Vill vi ha det så?

Den hårda unghästsatsningen har även en annan nackdel. Det är att det motverkar amatörsporten. Högre förtjänstmöjligheter för den äldre hästen stimulerar amatörsporten, antalet B-tränade hästar har på den senaste tioårsperioden sjunkit med 34 procent och antalet B-tränare har gått ner med 38 procent under samma period.

Det är inte bra! Vi behöver travhästar ute på gårdarna på landsbygden för att öka intresset för hästar och travsport. Kontaktytan mot allmänheten för varje amatörtränad häst är betydligt större än för de proffstränade hästarna.