Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Ryck licensen ett halvår”

Förra veckans krönikör var Maria Törnqvist och hon tycker bland annat att man borde kunna finna en lösning mellan skolorna och tränarna. Det är brist på arbetskraft ute i stallarna och brist på lärare och utbildningsmaterial på skolorna.
Av
Maria Törnqvist

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 36:

Jag som vanligtvis är en ganska positiv person kommer att inleda den här krönikan med några riviga rader.

Jag kommer säkert att få ta kritik för mina åsikter, och jag vill poängtera att jag inte har något emot personerna som nämns.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Det spelar ingen roll vilken person det är, vilket ursprung den har eller vad personen i fråga gör om dagarna. Det enda jag vet är att jag personligen tycker att den här historien är horribel. För den drabbar och gör illa det jag håller av allra mest.

Djur…. det finns absolut ingenting som gör mig så förbannad som när djur och barn far illa. Varför? Jo, för de är utsatta och beroende av vuxna människor som värnar om deras hälsa och välmående.

Djur är oförmögna att på egen hand förändra sin situation. Jag är ingen ängel själv och har absolut fått påföljd för drivning i lopp, även om det var länge sedan nu.

Men hela den här historien med Christan Fiore har verkligen retat upp mig på riktigt. Drivningen på Tingsryd när han vann med Taiga Woodland var av ett sådant slag man sällan får skåda i Sverige.  Och den ska under alla omständigheter vara absolut förbjuden.

Det är inte så jag vill visa upp vår sport för nykomlingar. En ursäkt och människan får fortsätta att köra lopp utan spö. Och åker på drivingsavstängning direkt igen, på hemmabanan Halmstad! Helt ärligt, jag struntar fullkomligt i om hästen var ”trög”. Den låg sist och hade inte en chans till seger.

Om man i stridens hetta råkar slå ett slag för mycket i en upploppsstrid om seger så kan det vara nog illa. Men att slå en häst som är chanslös är ännu värre. Avskyvärt. Det får absolut inte förekomma. Det sprids negativitet och kommentarer som löpeld över internet och i sociala medier. För sportens bästa så måste de här drivningarna helt bort. Vår sport är redan hårt granskad av Jordbruksverket och djurrättsaktivister. Det blir inte bättre av sådana här rubriker. Det räcker inte med ett förlåt. Vem ber hästen om ursäkt?

Ryck licensen ett halvår. Inte ett par veckor eller en månad. Kuskar som gör så där ska inte få hantera djur i tävlingssammanhang. Punkt. Jag vill inte ens veta vad som händer bakom stängda dörrar om det ser ut så här i lopp, på en tävlingsplats inför kollegor, domare och förhoppningsvis (eller inte) lite publik.

Halmstadtravet har desperat försökt att kliva över ST:s reglemente och skapa egna regler och bestraffningar på sin bana. Jag kanske inte tycker att det är helt korrekt. Men banan försöker i i alla fall ta ställning och avstånd till sådan här upprepad behandling av djuren. Och det tycker jag är rätt.

Jag hoppas att det här ändå ligger högt på priolistan i Hästsportens hus. Det finns en del kuskar som viftar i tid och otid med körspöna, eller driver fult. Upprepade tillfällen. Se till att markera dessa och utdela en bestraffning som biter hårdare tills dom lär sig att sluta slå hästarna. Straffet måste svida….

Till något helt annat. Det är spartider runtom på landets lantbruks- och travgymnasium. Vid besparingar är det oftast hästmaterialet som drabbas.

Jag tycker att man borde kunna finna en lösning mellan skolorna och tränarna. Det är brist på arbetskraft ute i stallarna och brist på lärare och utbildningsmaterial på skolorna.

Man borde kunna välja ut ett tiotal tränare till en början där eleverna kan få utföra en sorts förlängd APU/läroperiod. Man har en av skolan utsedd mentor på plats i det aktuella stallet som ansvarar för utbildning och ansvar hos proffstränaren. Så får eleverna köra och utbilda sig till hästskötare ”på golvet” samtidigt.

I den här branschen måste man som bekant nöta ett antal timmar. Det går inte att läsa sig till i en bok eller stå och glo i ett hörn om man vill komma någonstans. Det måste gå att skapa en win-win-situation som är seriös mellan tränare och skolorna.

Jag hade hoppats på att få avsluta krönikan genom att få skriva några rader om Campo Bahia. Men får istället ge cred till tvåan i Svenskt Travderby. Marc Elias och Ferrari Sisu stod för en fantastisk bedrift.

25-årige Marcs styrning var femstjärnig, samt skicket som Ferrari Sisu visades upp i var avundsvärt bra.

Ingen skugga över vinnaren Attraversiamo och hans anhängare. Men jag tar med mig intrycket på Ferrari Sisu från i söndags.

***

Fotnot: Denna vecka presenterar vi en ny krönikör – norske spelexperten och hästägaren Morten Langli.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Ryck licensen ett halvår”

Förra veckans krönikör var Maria Törnqvist och hon tycker bland annat att man borde kunna finna en lösning mellan skolorna och tränarna. Det är brist på arbetskraft ute i stallarna och brist på lärare och utbildningsmaterial på skolorna.
Av
Maria Törnqvist

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 36:

Jag som vanligtvis är en ganska positiv person kommer att inleda den här krönikan med några riviga rader.

Jag kommer säkert att få ta kritik för mina åsikter, och jag vill poängtera att jag inte har något emot personerna som nämns.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Det spelar ingen roll vilken person det är, vilket ursprung den har eller vad personen i fråga gör om dagarna. Det enda jag vet är att jag personligen tycker att den här historien är horribel. För den drabbar och gör illa det jag håller av allra mest.

Djur…. det finns absolut ingenting som gör mig så förbannad som när djur och barn far illa. Varför? Jo, för de är utsatta och beroende av vuxna människor som värnar om deras hälsa och välmående.

Djur är oförmögna att på egen hand förändra sin situation. Jag är ingen ängel själv och har absolut fått påföljd för drivning i lopp, även om det var länge sedan nu.

Men hela den här historien med Christan Fiore har verkligen retat upp mig på riktigt. Drivningen på Tingsryd när han vann med Taiga Woodland var av ett sådant slag man sällan får skåda i Sverige.  Och den ska under alla omständigheter vara absolut förbjuden.

Det är inte så jag vill visa upp vår sport för nykomlingar. En ursäkt och människan får fortsätta att köra lopp utan spö. Och åker på drivingsavstängning direkt igen, på hemmabanan Halmstad! Helt ärligt, jag struntar fullkomligt i om hästen var ”trög”. Den låg sist och hade inte en chans till seger.

Om man i stridens hetta råkar slå ett slag för mycket i en upploppsstrid om seger så kan det vara nog illa. Men att slå en häst som är chanslös är ännu värre. Avskyvärt. Det får absolut inte förekomma. Det sprids negativitet och kommentarer som löpeld över internet och i sociala medier. För sportens bästa så måste de här drivningarna helt bort. Vår sport är redan hårt granskad av Jordbruksverket och djurrättsaktivister. Det blir inte bättre av sådana här rubriker. Det räcker inte med ett förlåt. Vem ber hästen om ursäkt?

Ryck licensen ett halvår. Inte ett par veckor eller en månad. Kuskar som gör så där ska inte få hantera djur i tävlingssammanhang. Punkt. Jag vill inte ens veta vad som händer bakom stängda dörrar om det ser ut så här i lopp, på en tävlingsplats inför kollegor, domare och förhoppningsvis (eller inte) lite publik.

Halmstadtravet har desperat försökt att kliva över ST:s reglemente och skapa egna regler och bestraffningar på sin bana. Jag kanske inte tycker att det är helt korrekt. Men banan försöker i i alla fall ta ställning och avstånd till sådan här upprepad behandling av djuren. Och det tycker jag är rätt.

Jag hoppas att det här ändå ligger högt på priolistan i Hästsportens hus. Det finns en del kuskar som viftar i tid och otid med körspöna, eller driver fult. Upprepade tillfällen. Se till att markera dessa och utdela en bestraffning som biter hårdare tills dom lär sig att sluta slå hästarna. Straffet måste svida….

Till något helt annat. Det är spartider runtom på landets lantbruks- och travgymnasium. Vid besparingar är det oftast hästmaterialet som drabbas.

Jag tycker att man borde kunna finna en lösning mellan skolorna och tränarna. Det är brist på arbetskraft ute i stallarna och brist på lärare och utbildningsmaterial på skolorna.

Man borde kunna välja ut ett tiotal tränare till en början där eleverna kan få utföra en sorts förlängd APU/läroperiod. Man har en av skolan utsedd mentor på plats i det aktuella stallet som ansvarar för utbildning och ansvar hos proffstränaren. Så får eleverna köra och utbilda sig till hästskötare ”på golvet” samtidigt.

I den här branschen måste man som bekant nöta ett antal timmar. Det går inte att läsa sig till i en bok eller stå och glo i ett hörn om man vill komma någonstans. Det måste gå att skapa en win-win-situation som är seriös mellan tränare och skolorna.

Jag hade hoppats på att få avsluta krönikan genom att få skriva några rader om Campo Bahia. Men får istället ge cred till tvåan i Svenskt Travderby. Marc Elias och Ferrari Sisu stod för en fantastisk bedrift.

25-årige Marcs styrning var femstjärnig, samt skicket som Ferrari Sisu visades upp i var avundsvärt bra.

Ingen skugga över vinnaren Attraversiamo och hans anhängare. Men jag tar med mig intrycket på Ferrari Sisu från i söndags.

***

Fotnot: Denna vecka presenterar vi en ny krönikör – norske spelexperten och hästägaren Morten Langli.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Bäddar för bra sportsliga beslut”

Anders Ström var förra veckans krönikör och han tycker inte att man skall vara sämre än att man kan ändra sig och att det borde fler fundera över.
Av
Cecilia Kristoffersson
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 33:

Vi som älskar trav och våra hästar har en spännande tid just nu, både sportsligt och travpolitiskt. En stor förändring för trav-Sverige blir införandet av det nya ägardirektivet mellan ST och ATG. Här finns en möjlighet att rätta till saker som fungerade bra i den gamla ordningen med monopolspel, men som med den nya spelregleringen kastat om förutsättningarna.

Att travprogrammet styrts av spelbolaget ATG i jakten på omsättningsoptimering, i princip utan hänsyn till sporten och de aktiva är en sådan sak. Jag skall inte uppehålla mig vid frågan om V75:s starttid, som jag tidigare redogjort för varför den borde vara 15:00 i den här spalten.

Fakta

Anders Ström

Ålder: 48

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare genom bolaget Veralda. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Greenshoe är den klart mest kapabla häst jag ägt. Cruzado dela Noche och Disco Volante av de äldre, samt treåringarna Green Manalishi och Gimpanzee är andra toppar just nu. Av de pensionerade, Tamla Celeber (numera fölsto) och Fourth Dimension (avelshingst på Menhammar).

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är såklart en strategisk fråga – ämnad för att bädda för fler bra sportsliga beslut.

Steg två efter att detta blir genomfört – för ingen kan väl tro något annat (?) – blir några andra åtgärder som behövs med tanke på det nya läget. Att ATG nu kan erbjuda andra spel än på hästar gör att behovet av att sprida ut tävlingsprogrammet så att det blir mer anpassat till de aktiva, inklusive hästägarna – som ju är en av de två viktigaste grupperna i travsportens ekosystem. För det är ju spelarna och hästägarna som i huvudsak står för fiolerna som får hjulen att snurra. Nästan alla ”die-hards” ingår i en – eller båda av dessa grupper. Det gemensamma namnet för dem är ”publik”. Nästan 12.000 av dem var på Axevalla Stochampionatshelgen. Bättre propaganda går inte att få för att bygga travsporten på lång sikt.

Lunchtävlingar på måndagar och fredagar uppfattas av många som väldigt störande för ett travstalls löpande verksamhet. Där borde man kunna använda sig av internationella samarbetspartners för att skapa innehåll. Vincennes tävlar nästan alltid måndagar och man borde kunna kalla på våra nordiska grannländer att hjälpa till med bra tävlingar på dessa tider eftersom man får vara med och skörda på svensk travsports rika V75-program.

När man ändå håller på bör för övrigt allt dagtrav på vardagar börja som på Vincennes, klockan 14:00.

Lördagskvällar uppfattas också som väldigt malplacerat av många jag frågat. Dessa meeting bör man kunna lägga på soptippen eftersom ATG borde kunna rulla in en hel del kulor via sport och kasino från de som absolut är spelsugna denna afton i veckan.

Söndagar är en annan fråga som kräver funderingar. En bra GS75:a ger fint spel och även här finns internationellt innehåll att använda för sax-tävlande, så man kanske inte behöver schemalägga extremt många ordinarie travdagar på söndagar? Här är frågan om man inte skall öka fokus på breddtravsdagar? Det skulle ge lite mindre börda till proffsstallen och jag antar att just söndagar borde vara en lämplig dag för trav i de lägre divisionerna?

Andra beslut som ST nu noga bör överväga är åtgärder för att förbättra hästarnas förutsättningar till hållbara långa karriärer. Sveriges travbanors underlag är en viktig del i detta. Man måste en gång för alla försöka sätta en högre standard. Generellt – för hästarnas skull.

Propositioner och tävlingsprogram för hästar i början av sina karriärer är en annan viktig del, där man kommit en bit på vägen, men där det fortfarande finns en del att göra. Personligen skulle jag vilja se en tydlig paus för de unga hästarna under tidsperioden då banunderlagen riskerar att vara som sämst, till exempel mellan 15 december och 15 mars. Under den tiden finns det äldre, mer rutinerade och färdigutvecklade hästar att tävla med. För spelets skull är även Vincennes i full gång denna period, där det också tävlas frekvent med de bästa skandinaviska hästarna.

När det gäller unghästarnas utveckling tror jag även att någon form av regel för skotvång bör diskuteras. Jag har tidigare varit tveksam till detta men möjligheterna att ”maxa” ser mer och mer ut att leda till ett chicken-race bland våra unga talanger och det är inte bra för någon. På samma sätt bör användandet av jänkarvagn utredas ytterligare.

Vissa kommer nu protestera och säga att de här åsikterna har du inte haft förut, Anders! Det stämmer. Men jag tycker inte man skall vara sämre än att man kan ändra sig. Det borde fler fundera över.

Grundbulten är givetvis avelsframtiden. Skall vi avla på 1) startsnabba hästar på för små banor är en fråga? Skall vi avla på 2) maxade unghästar där alla växlar dras som två-treåringar är en annan? Personligen tror jag inte att dessa två attribut kommer skapa morgondagens topptravare.

På tal om detta, avslutningsvis: Green Manalishi – svenskfödd, med en av de bästa möjliga stamtavlorna. Rekord 1.08,7* – sju miljoner kronor intjänat på 16 starter i karriären (till och med Hambletonian i augusti). Fyra järnskor och öppet huvudlag i samtliga starter. Fem segrar och fem andraplatser som tvååring i svåraste konkurrensen i Nordamerika.

Ja, ni läser rätt. Detta är ”reklam” för en framtida topp-avelshingst!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell.