Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 46:
Novembermörkret har intagit travbanorna. Den sämsta årstiden på året för oss som jobbar med trav, om ni frågar mig då jag ogillar mörker och kyla. Dock finns en hel del ljusglimtar. Breeders Crown-finalerna kördes i helgen och det var fina hästar och prestationer i sedvanlig ordning. Tycker dock att alla vinnarna i år hade något alldeles extra, som gjorde att de stack ut från mängden.
Oktober månad för min del har varit intensiv. Har varit några dagar på olika utbildningar kring företagsamhet och ledarskap. Något som jag känner att jag vill utveckla för min egen del.
Konkurrensen på banan är absolut stenhård
Två av dessa dagar var även en obligatorisk grund till att avsluta proffstränarkursen. Det innebar att vi som tagit licens de senaste åren ska gå två dagar gemensam utbildning i Stockholm på Hästsportens hus och fördjupa oss i bland annat djurskydd, företagsekonomi och ledarskap.
Läste ett större reportage om Roger Walmann i veckan (i Travronden). Han skrev att det var på tok för lätt att bli proffstränare i Sverige idag.
Jag kan nog bara hålla med. Tycker att det ställs för låga krav på utbildningen i förhållande till vad vi som blir nyutexaminerade kommer att möta när vi kommer ut som egna företagare.
Maria Törnqvist
Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.
Dagens proffstränare ska inte bara vara duktiga på att träna hästar. Du ska kunna hantera personal, ekonomi, försäkringar. Eventuellt köra traktorer, göra större inköp/investeringar av foder, köra transporter till och från tävlingar och mycket mer. Konkurrensen på banan är absolut stenhård och det känns som om vi är på väg mot ett scenario där bara de starkaste och med bäst förutsättningar kommer att överleva. Då syftar jag tyvärr på både tränare och hästägare.
Det känns helt rätt i tiden att det ställs större krav både på hästgymnasierna och proffskurserna. Tycker det kan vara aktuellt att kanske införa två obligatoriska uppsamlingsdagar för samtliga landets proffstränare som består av utbildning och diskussioner, oavsett hur lång eller kort tid du har haft proffslicens. Om inte annat så kan vi yngre lära oss något av det äldre gardet. Jag vet att det kommer bli gnäll om något sådant här skulle införas då många tycker att deras tid är dyrbarare än andras, inkluderar även mig själv iden skaran. Men när man väl sitter där på en stol och får lite mer insikt och perspektiv än bara det som är inarbetat sedan gammalt är det inte så tokigt ändå.
En annan sak som jag funderat på är hur vi ska kunna behålla alla rutinerade och otroligt duktiga hästskötare vi har. De allra flesta man pratar med älskar sitt jobb och hästarna men tycker inte att det finns några karriärsmöjligheter inom hästyrket. Det måste kunna gå att utveckla någon sorts form av belöningssystem inom travet också, som gör att en skötare kan klättra på en så kallad karriärstrappa precis som i många andra branscher.
en sak ska du veta lillis, kunskap tynger aldrig
Inom travet så har det alltid känts som att man har en ”dum” stämpel på sig. Är du inte smart nog så kan du alltid jobba i ett travstall. Jag är helt övertygad om att så inte är fallet. Givetvis finns det dom som föredrar att jobba fysiskt framför kontorssysslor. Man behöver dock inte vara osmart för det.
Jag är ganska säker på att det finns många hästskötare där ute som absolut skulle kunna lämpa sig till att sköta andra sysslor inom ett travstall. Om man kunde vidareutbilda dessa till att kunna sköta exempelvis pappersarbete eller andra administrativa sysslor som träningsscheman, och så vidare, skulle man inte tappa dem till andra branscher. Ju längre du har jobbat får man bara stå på sex passhästar och ha andra sysslor medan någon som är ny får stå på åtta-nio hästar? Eller använda en anställd som arbetat länge som skötare som arbetsledare i olika stall?
Det finns nog många olika vägar man skulle kunna gå, men tycker det är synd att gamla duktiga hästskötare och deras kunskaper går till spillo när dom lämnar branschen. Att vara hästskötare sliter oerhört på kroppen. Det måste finnas ett sätt att kombinera hästskötaryrket med något mer.
Det är också viktigt att vi ser till att behålla våra gymnasieskolor och kvalitén på utbildningarna där våra framtida hästskötare ska formas. Det är där dom skall lära sig och få kunskaper, både praktiskt och teoretiskt inför vad som komma skall.
Min pappa sa en sak till mig när jag var liten och tvärade med att gå till skolan. Han sa ”en sak ska du veta lillis, kunskap tynger aldrig” och det har han haft fruktansvärt rätt i.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström.